Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inbokad’

Ett lite snopet inlägg om tillvarons frågetecken, men också om gratisjobb.


 

frågetecken och gubbeAtt tro är att icke veta

finns det ett talesätt som lyder. Och det är så sant som det är sagt.  En ska inte tro eller förutsätta nånting – eller drömma heller, för den delen – för det blir aldrig som en har tänkt sig. Själv står jag just nu och känner mig som ett stort frågetecken som jag väntar på att andra ska räta ut. Sånt gillar jag inte, jag vill ha kommandot över valen i mitt liv. Det känns onekligen ganska… snopet.

Idag tycks det vara en sån där dag när folk börjar jobba igen. Lyckliga dem! Samtidigt kan jag som står utanför arbetsmarknaden förundras över hur människor som har jobb sliter ihjäl sig och jobbar extra för att få ekonomin att gå runt. Vi värdelösa arbetssökande tvingas jobba gratis i stället om vi ska överleva med nån sorts självkänsla. För utan jobb är du ingenting idag, varken i dina egna ögon eller andras. Det är svårt att låta bli att undra om vissa av de där gratisjobben är obetalda för att de som redan har lön ska få mer. Varför är det så svårt att sprida ut saker och ting så det räcker för alla?

Plötsligt fann jag att den här torsdagen är ganska blank, förutom sedvanligt skrivande. Natten var orolig och varm och jag vaknade alldeles för tidigt. Då fick jag å andra sidan mycket gjort. Gratis, förstås. Det svider att vissa saker inte betalar några räkningar, men jag får i alla fall känna tillfredsställelsen att jag har åstadkommit nåt. Känslan att mina ord för alltid finns kvar är både skrämmande och mäktig.

Så vad ska jag hitta på idag när allt inför resan i princip är fixat och det jag har åtagit mig att göra innan dess är gjort? Egentligen borde jag städa. Hemmet är sunkigt och skitigt, men det kommer ju många blanka dar snart som behöver fyllas. Jag behöver inte städa idag.

Blå o rosa himmel

Min himmel har inte svarta moln utan rosa, som synes.

 


Dagens lilla utflykt
blir nog att hasa över till Tokerian och ladda på busskortet med en hundring. Det blir några ensamresor kommunalt framöver och det ser jag förstås inte fram emot. Men är en 53 bast ska en väl klara det också utan att jorden rämnar och himlen faller ner på en..? Det finns ingen annan än jag själv som kan jobba med detta. Gratis. (<== jag är ironisk) Nån hjälp har jag ju inte fått trots att jag faktiskt har bett om det. Nä, det är bara att bita ihop, försöka vifta bort andras svarta moln som hotar att invadera min himmel. Vi har alla våra personliga kors att bära. Jag kånkar på mitt varje dag – tro inte för ett ögonblick att jag inte känner det eller att jag har glömt bort det! Men jag försöker tänka positivt mitt i röran och jag försöker se framåt. Det gäller att hitta ljuspunkter och energikarameller.

En ljuspunkt i augusti är en intervju (som ännu inte är inbokad!) med en spännande person som ska göra nåt kul av ett stort intresse. En annan går av stapeln lördagen den 22 augusti. Då kommer nämligen Antikrundan till stan – och jag tänker gå dit med några små saker. Självklart hoppas jag på att få veta värdena, men jag vill också veta mer om härkomst och ålder. Vem vet… jag kanske blir snopen då också..?

Och just nu gjorde jag mig själv snopen genom att tipsa mig om att det går att ta med mig boken jag ska recensera och en filt ut – utomhusläsning skulle funka idag!


PS Jag ser det inte som gratisjobb att hjälpa familj och vänner. Sånt gör en för att en vill.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som står i rubriken.


Egentligen skulle jag inte behöva skriva
nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Boxholms borgmästarost

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.


När jag har inhandlat
och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers

Tofflan i Allers nummer 5 2014.


Och nej.
Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!


Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppvaknande och dagen som plötsligt blev så inbokad.


I morse…
ja, morse och morse, förresten… Klockan var över nio när jag slog upp mina blå! Inte bra! Men det berodde på att vi satt och såg Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh i efterhand. Klockan var över midnatt innan vi kom i säng. Hur som helst, i morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Andra dan i rad jag fick ta en tablett. Misstänker starkt att jag borde fundera över mina ögon, min syn och bättre styrkor på de hjälpmedel jag har (linser och brillor). Operera går ju inte, enligt optikern. Dels är jag nämligen närsynt, dels har jag ett knepigt brytningsfel. När h*n sa så kände jag mig som en Picassotavla… Typ en sån här:

Picassoporträtt av Dora Maar

Picassoporträtt föreställande Dora Maar, om jag minns rätt. Den målades i alla fall 1938.


Jag ringde i alla fall Märkesverkstaden
och det är drop in (utom vid lunchtid) för att få lampor bytta. Vi har bestämt att åka runt klockan 13. Lampbytet brukar gå snabbt och därefter blir det en tur till ett par affärer som ligger åt verkstadens håll för att bland inhandla fisk till middag. Fästmön har erbjudit sig att laga önskemiddag idag eftersom hon är ledig. Vi bestämde… torsk. Och ja, det kanske inte låter så roligt och önskansvärt, men Anna har ett thairecept i huvudet som lät väldigt gott. Men förts blev det frukost – när vi rensat matbordet på sin… dekoration…

Skott från ampellilja i vas

Bordsdekoration hemsläpad av Anna. Fast vasen är min, vill jag ha till protokollet.


Anna påminde mig om
att jag har ett viktigt möte som jag borde gå på i kväll. Det hade jag förträngt glömt bort, så det var bra att hon påminde mig. Tyvärr är det vid dum tid, klockan 18. Så antingen får vi äta önskemiddag före eller efter. Dessa möten har emellertid en tendens att dra ut på tiden, så det vete 17… Bara jag är hemma till klockan 21 för då är det Broadchurch på TV. Det börjar bli riktigt spännande nu.

Igår hittade jag flera intressanta jobb att söka. Ett av dem är jag särskilt intresserad av. Det gjorde liksom inte heller ont när en av ägarna mejlade igår kväll och sa att h*n skulle lägga in ett gott ord för mig hos den person som sköter rekryteringen. Vi får se! Det är inte riktigt min typ av… yrke, men delvis. Och det vore inte alls fel att anta nya utmaningar i denna form. Jag är spänd och hoppfull, förstås!

Det går inte att missa att det är höst nu. Idag är det lite mulet och björken utanför mitt arbetsrumsfönster har fått en del gula löv. Vissa löv har till och med fallit till marken…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

”När löven faller ner…”


Det är dags för mig
att, mycket försenad idag, söka några jobb. Jag brukar vara färdig vid den här tiden, men nu sov jag för länge idag. Dessbättre har huvudvärken gått över och jag har fått energipåfyllning av både kaffe och frukost. Jag är redo att sätta fart, denna dag som plötsligt blev lite fulltecknad…

Anna sitter vid Lapdancen och utför storverk. Jag är så nyfiken på vad hon åstadkommer. Misstänker starkt att bilden på mig, trapped between the bottom of the bed and the bed frame dyker upp på hennes blogg idag… Men man måste nog ändå säga att som man (jag) sår, får man (jag) skörda. Jag har väl lagt ut ett antal… lustiga bilder på Anna och nu kommer straffet med all säkerhet…

Blir du straffad idag också för nånting? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Och spela inte oskyldig nu!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är

idioter

eller

puckon.

Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*

 

Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till. 


Igår morse stod polisen med fartkamera
på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.

I morse hamnade jag bakom

en idiot

som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk

idiot.

För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.

Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.

I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!

Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.


Idag blir det diverse jobb med startsidan
och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…


*Clark Kent = min sårade lille bilman

Read Full Post »

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!


Slutligen upptäckte jag
en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!


Ikväll ska jag ha spa-kväll.
Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »

Igår när jag kom hem bara bubblade jag av glädje! Åter hade jag goda nyheter som jag fick dela med Fästmön och senare också per telefon med mamma. Men tusen tack även till alla er som har lämnat grattis- och lycka till-kommentarer vid mitt inlägg Önskan! Och till mammakusinen B som mejlade. Ni betyder så mycket för mig, det är ni påhejare som gör att jag orkar fortsätta blogga och fortsätta kämpa ett tag till. För även om det inte är helt optimalt att det blir en delad tjänst maj-juni-juli och även om det inte heller denna gång är nånting mer permanent, ser jag det hela som ett stort kliv framåt. Och tre månadslöner till gör ju att jag kan försöka spara lite pengar. Man har ju under en ganska lång tid lärt sig att leva på Typ Ingenting*.

Det klart att vi skulle fira igår, men Anna mår ju inte alls bra. Värst är lilla nosen. Så jag informerade en vän på Twitter att jag skulle

[…] hänga tvätt, sen sopor […]

Eh ja, det blev väldigt illa formulerat.  😳 Här kommer en korrekt version: (korrigerad efter att vissa språkpoliser uttalat sig!..)

Jag tvättade en maskin som jag hängde. Jag körde en maskin tvätt och hängde sen tvätten. Därefter gick jag ut med soporna till soprummet. 

Sen slet jag fram en Tobleronekaka som jag råkade (!) ha i frysen och den festade vi på tillsammans med kaffe och Irene Huss. Tobleronekakan hann smälta och bli ljuvligt kletig och chokladig… Mums! Dessutom lyckades jag köpa den till rabatterat pris häromdan – jag kom ihåg att lämna fram rabattkupongen innan den gick ut den 31 mars. (Jag har fortfarande de där 50 spännen från ICA som frös inne i färskt och surt minne…)

Den var ljuvligt kletig och chokladig…


Igår kväll
råkade jag också på en och annan galen Brynäsare på Twitter. Det är väldigt sällan jag chattar på Twitter, men igår blev jag tvungen att fråga dessa båda SPORTFÅNAR vad Brynäs är för nåt. Jag hörde genom datorn hur de smackade med sina tungor, himlade med sina ögon och skakade sina huvuden. Sen fick jag veta att en av dem blivit så uppspelt att h*n råkat väckt sin sovande son med ett illvrål. Ja, jag säger då det! Sport och idrott kan aldrig vara nyttigt! 😉

Lite mer seriöst nu. Dagen idag har jag inte lika fullt inbokad som igår, endast en intervju. Men jag ska jaga några personer som tror att de kommer undan Tofflans förhör intervju. Vidare måste jag börja korrläsa det jag skrivit i min plan hittills. Jag har bett min förra avdelning om hjälp med genomläsning, men ingen av de cirka åtta personer jag har frågat har tid. Då får jag  försöka få till det på egen hand. Men det är jäkligt svårt att korra sina egna texter!

För övrigt har doktorn inte ringt, men han borde ha få svaret från undersökningen senast idag. Jag hoppas han hör av sig så vi kan prata om medicinering och eventuell fortsatt utredning av blodet.

På väg till jobbet i morse hamnade jag bakom den här bilen och jag kunde inte låta bli att fota. Jag ser det som ett tecken…

Ett tecken?


*Typ Ingenting = a-kasseersättning

Read Full Post »

Older Posts »