Årets sommarpratare 2015

Ett inlägg om en årligen återkommande radioserie och om en älskad liten röd stuga med vita knutar.

---

 

Nej Kullamannen får inte sommarprata, men tillhör min barndom – precis som Sommar i P1!

Förr i tiden tror jag att man lyssnade mer och oftare på radio. Jag minns somrarna i vår lilla sommarstuga i Varamon, på den tiden Varamon var ett sommarstugeområde och inte ett lyxvilleområde. Visst hade vi TV där, men man var ju ute så mycket på sommaren. TV blev sekundärt. (Fast när Kullamannen gick, satt även lilla Tofflan klistrad framför rutan och blev skitskraj.)

Men radio kunde man lyssna på utomhus. Och det gjorde vi! Sommar i P1 var ett av programmen jag minns. I sommar går den 56:e säsongen av programserien och idag presenterades årets sommarpratare vid en presskonferens klockan 13. Min spontana reaktion var att jag inte blev så väldigt upphetsad eller imponerad. Ibland förstår jag inte hur man gör urvalet, riktigt.

Dessa sommarpratare ska jag i alla fall försöka lyssna på:

20 juni: Lena Olin

27 juni: Mona Malm

29 juni: Tom Alandh

4 juli: Liza Marklund

6 juli: Nina Hemmingsson

16 juli: Leila Lindholm

28 juli: Hans Mosesson

3 augusti: Åsa Jinder

Sen vet jag att jag brukar bli glatt överraskad när jag bara chansar och sätter på radion utan att kolla i förväg vem som sommarpratar!

Här kan du se hela listan över alla sommarvärdar 2015. Vilka tänker DU lyssna på???

Här nedan kan du se vår sommarstuga Tallbacken då och nu:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt var dagen fulltecknad

Ett inlägg om uppvaknande och dagen som plötsligt blev så inbokad.

I morse… ja, morse och morse, förresten… Klockan var över nio när jag slog upp mina blå! Inte bra! Men det berodde på att vi satt och såg Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh i efterhand. Klockan var över midnatt innan vi kom i säng. Hur som helst, i morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Andra dan i rad jag fick ta en tablett. Misstänker starkt att jag borde fundera över mina ögon, min syn och bättre styrkor på de hjälpmedel jag har (linser och brillor). Operera går ju inte, enligt optikern. Dels är jag nämligen närsynt, dels har jag ett knepigt brytningsfel. När h*n sa så kände jag mig som en Picassotavla… Typ en sån här:

Picassoporträtt föreställande Dora Maar, om jag minns rätt. Den målades i alla fall 1938.

Jag ringde i alla fall Märkesverkstaden och det är drop in (utom vid lunchtid) för att få lampor bytta. Vi har bestämt att åka runt klockan 13. Lampbytet brukar gå snabbt och därefter blir det en tur till ett par affärer som ligger åt verkstadens håll för att bland inhandla fisk till middag. Fästmön har erbjudit sig att laga önskemiddag idag eftersom hon är ledig. Vi bestämde… torsk. Och ja, det kanske inte låter så roligt och önskansvärt, men Anna har ett thairecept i huvudet som lät väldigt gott. Men förts blev det frukost – när vi rensat matbordet på sin… dekoration…

Bordsdekoration hemsläpad av Anna. Fast vasen är min, vill jag ha till protokollet.

Anna påminde mig om att jag har ett viktigt möte som jag borde gå på i kväll. Det hade jag förträngt glömt bort, så det var bra att hon påminde mig. Tyvärr är det vid dum tid, klockan 18. Så antingen får vi äta önskemiddag före eller efter. Dessa möten har emellertid en tendens att dra ut på tiden, så det vete 17… Bara jag är hemma till klockan 21 för då är det Broadchurch på TV. Det börjar bli riktigt spännande nu.

Igår hittade jag flera intressanta jobb att söka. Ett av dem är jag särskilt intresserad av. Det gjorde liksom inte heller ont när en av ägarna mejlade igår kväll och sa att h*n skulle lägga in ett gott ord för mig hos den person som sköter rekryteringen. Vi får se! Det är inte riktigt min typ av… yrke, men delvis. Och det vore inte alls fel att anta nya utmaningar i denna form. Jag är spänd och hoppfull, förstås!

Det går inte att missa att det är höst nu. Idag är det lite mulet och björken utanför mitt arbetsrumsfönster har fått en del gula löv. Vissa löv har till och med fallit till marken…

”När löven faller ner…”

Det är dags för mig att, mycket försenad idag, söka några jobb. Jag brukar vara färdig vid den här tiden, men nu sov jag för länge idag. Dessbättre har huvudvärken gått över och jag har fått energipåfyllning av både kaffe och frukost. Jag är redo att sätta fart, denna dag som plötsligt blev lite fulltecknad…

Anna sitter vid Lapdancen och utför storverk. Jag är så nyfiken på vad hon åstadkommer. Misstänker starkt att bilden på mig, trapped between the bottom of the bed and the bed frame dyker upp på hennes blogg idag… Men man måste nog ändå säga att som man (jag) sår, får man (jag) skörda. Jag har väl lagt ut ett antal… lustiga bilder på Anna och nu kommer straffet med all säkerhet…

Blir du straffad idag också för nånting? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Och spela inte oskyldig nu!..

Livet är kort.

Read Full Post »

Anna Lindh 1957 – 2003

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

Rubriken till det här inlägget är kort och gott också titeln på Tom Alandhs dokumentär. Anna Lindh 1957 – 2003 gick på SvT igår kväll. Jag spelade in på DVD:n och Fästmön och jag tittade senare på kvällen.

En ung Anna Lindh. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I princip är det samma upplägg som TV4:s dokumentär om Anna Lindh. Det är kollegor och politiker som berättar om sina upplevelser av denna engagerade och glada kvinna. Men Tom Alandh inleder och avslutar med Anna Lindhs pappa Staffan, konstnär. Det gör den här filmen så mycket mer känslosam än TV4:s. Anna Lindhs pappa är väldigt ensam, upplever jag. Han har inte bara förlorat sin äldsta dotter, han är också änkling. Och dessutom kan han inte måla längre eftersom sinnena inte är tillräckligt skarpa.

Annas syster och söner har avböjt att vara med. Det har jag full förståelse för! Det har bara gått tio år. Men det gjorde mig lite varmare om hjärtat att få veta att Annas syster är den som har gett systersönerna ett nytt hem.

Tom Alandhs film är dubbelt så lång som den på TV4. Här får vi följa Annas karriär, från det tidiga engagemanget i dagsaktuella frågor redan under grundskolan. Anna Lindh gick med i SSU redan som trettonåring – trots att minimiåldern där är 15. Dessutom blev hon snart ordförande i Enköpingsföreningen. Sen gick ju karriären spikrakt uppåt, som vi vet, till dess att hon blev mördad.

Bitvis känner jag att filmen är lite lång. Men jag tror att det är Tom Alandhs sätt att lära känna den person han skildrar. För märkligt nog har han aldrig träffat Anna Lindh i livet. Som vanligt lyckas emellertid Tom Alandh göra ett bra och trovärdigt porträtt. Bland annat därför att han vågar toucha sånt kring Anna Lindh som inte var så himla glatt och lyckligt också. Men mest rörande i den här filmen är, som sagt, pappa Staffans sorg.

Så klart får den här filmen högsta Toffelbetyg! (Och jag är INTE socialdemokrat, bara så du vet!)

Livet är kort. Vissas liv är alldeles för korta.

Read Full Post »

Anna Lindh – människan, ministern, mordet

Ett inlägg om en dokumentärfilm om Anna Lindh.

Igår var det tio år sen Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen en eftermiddag på NK i Stockholm. Idag är det tio år sen hon avled från skadorna. Socialdemokratiska politikern Anna Lindh, utsedd av osss genom våra demokratiska riksdagsval (även om hon inte fick just min röst), blev mördad.

Vi som var med redan 1986 när statsminister Olof Palme mördades undrade om även detta ministermord skulle förbli olöst. Det blev det inte. Mördaren infångades och dömdes till livstids fängelse. Anna Lindhs två barn blev för alltid moderlösa. Och när även deras pappa avled 2010 blev de föräldralösa.

TV4 visade på tisdagskvällen dokumentärfilmen Anna Lindh – människan, ministern, mordet. Fästmön och jag tittade tillsammans på filmaren Christina Olofsons verk.

Anna Lindh. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

I den här dokumentären skildras Anna Lindh som den politiker hon var av sina arbetskamrater och partiledare. Så mycket av den privata Anna Lindh får vi inte se, utan det är den oerhört engagerade och pålästa socialdemokraten Anna Lind vi möter. Det visas en hel del foton och klipp. Intressanta glimtar om hennes förmågor ges också av utländska politiker, såsom Colin Powell och Madeleine Albright.

Vi tittare får en ganska entydig bild av Anna Lindh, genom andras ögon. Människor som har jobbat med henne. Mest då ur det egna, socialdemokratiska ledet, men ändå. Alla talar om hennes engagemang och kompetens. Vi är många som tror att hon kunde ha blivit partiledare, kanske till och med statsminister. Men så blev det inte. Anna Lindhs liv tog slut i förtid. En mördare såg till att hon inte blev äldre än 46 år.

Det här är en riktigt bra film! Även om det mest är politikern Anna Lindh som skildras blir kollegornas ord om henne mycket rörande. Förutom Göran Persson, dårå, som gör ett riktigt klavertramp i ett av sina uttalanden. (Varför lägga skulden på Anna Lindh när det var ett helt gäng som fattade ett felaktigt beslut?)

Det blir förstås inget betyg mer än ett stort jäkla minus för den som tar en folkvald politikers liv. Våra politiker ska vara trygga i sitt ämbete. De ska inte behöva frukta för sina liv. Men så är det ju, förstås! Idag har väldigt många politiker en hotbild mot sig.

Toffelbetyget för den här filmen blir det dock det högsta!

Livet är kort.

I kväll kommer nästa dokumentär om Anna Lindh. Klockan 20 – 21.30 visar SvT1 Tom Alandhs Anna Lindh 1957 – 2003. Eftersom vi gör lite annat då, spelar jag in den på DVD:n och tittar efter TV-visningen.

Read Full Post »

Prinsessan på ärten och andra Annor

Ett inlägg om ett sängbygge i Himlen och om en ny bok.

I eftermiddags skulle vi så ut till Himlen för att bygga ihop en säng. En ny sängram till Fästmöns säng, alltså. Ja jisses anoga! Trots att det var en säng som krävde egen montering blev vi inte osams en enda gång. Fast Anna stängde förstås in mig mellan sängbotten och sängram vid ett tillfälle. Och innan jag var beredd släppte hon ner sängbotten på mitt högra långfinger och Kronprinsens knogar så att blodvite uppstod. Ja, den senare kom lagom hem tills det var dags att gör det tyngsta – flytta i botten i den nya ramen.

Den nya sängen är väldigt… hög och… stor… Vi behöver nästan stege för att kliva i och ur den. Här vilar Prinsessan på ärten ut en stund.

Anna på sin nya stora säng.

Samtidigt tycker jag att det är skönt med en hög säng. Man blir ju inte precis yngre och det är lättare att komma i och ur när bädden är hög. Även om man nu i början kanske tycker att man behöver stege för ändamålet…

Det blev pizza med de två äldsta och efter vattning och dammsugning for vi så vidare in i solnedgången, in till stan och New Village.

Solnedgången fångad genom bilens ena sidoruta. OBS! Vi stod stilla för bomfällning vid järnvägen!

En välbehövlig dusch har jag just tagit samt packat upp dagens post som enbart var rolig. Dels var det Antiktidningen, men så också det recensionsexemplar jag har väntat på. Boken Hållplats Sverige är skriven av min gamla skolpolare Anna ”Sylten” Nilsson, men den har inte kommit ut än. Det ska bli ett rent nöje att läsa denna ungdomsbok. Dock är innehållet mer åt det krigiska, bosniska hållet. Men det är viktigt med allvarliga böcker. Och jag vet ju att Anna ”Sylten” har bott och arbetat i Bosnien, så jag känner på mig att den här berättelsen är både trovärdig och bra.

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien.

Nu ska jag skriva ihop ett par jobbansökningar, för det har jag inte hunnit än idag. Men klockan 21 tar jag paus för att titta på ett program om Anna Lindh på TV4. Idag är det ju tio år sen hon knivskars på NK i Stockholm. Fruktansvärt! I morgon visar SvT1 klockan 20 Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh också. Mina tankar går förstås till Annas pojkar som idag är föräldralösa – och det gör ont även om man är ung vuxen.

Livet är kort. Alltför kort är en del människors liv.

Read Full Post »

Sevärda dokumentärer!

Ett inlägg om ett gäng sevärda dokumentärer som visas den närmaste tiden på TV.

Alla människor har minst en historia att berätta. Oftast är det kändisar som kommer till tals, även om vi inte ska glömma bort

alla andra

som också har spännande berättelser inom sig.

Just nu går det att antal, enligt mitt tycke, sevärda dokumentärer på SvT2. Det är naturligtvis mest kändisar, men inte enbart.

• I kväll klockan 22.10 – 23.05 visas Bosse Högberg – en film om kärlek, sjukdom och feta smällar (2000). Det är Tom Alandh som har gjort den filmen.
• På lördag den 27 juli klockan 19 – 20 visas en dokumentär från 2012 om Göingeflickorna. Mina favoritflickor som faktiskt döskallemärktes!
• På söndag den 28 juli klockan 21.15 – 22.45 visas Drottningen och jag (2008, premiär 2009), en fantastisk film av Nahid Persson Sarvestani.
• På måndag den 29 juli på klockan 22.15 – 23.20 visas Pojktanten (2012) av Ester Martin Bergsmark. Den är jag mycket nyfiken på!!

Som synes är jag inte enbart intresserad av mord och blod på TV, som vissa tycks tro.

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmen om Sverige

Att sitta många år i fängelse och drömma om världen utanför är nåt jag kan förstå, men inte begripa vidden av. Jag har nämligen aldrig varit i den situationen. Två personer, som dessutom har suttit i fängelse i USA, är Rickard Flinga och Annika Östberg. Dessa två, för vilka drömmen om Sverige blev verklighet. Tom Alandh har gjort det igen: hans dokumentär om Rickard Flinga och Annika Östberg heter just Drömmen om Sverige och visades på SvT2 igår kväll. Fästmön och jag kollade på SvT Play i sängen lite senare.

Det går inte att låta bli att bli gripen av dessa två människoöden! Rickard Flinga och Annika Östberg brevväxlade för övrigt med varandra under 15 år när de satt i fängelse i USA och kontakten har fortsatt sen de kom till Sverige. Det hade varit lite intressant att veta HUR de två fick kontakt och hur det kom sig att de började skriva till varandra.

Rickard Flinga sköt en man och satt i fängelse i 20 år i USA. Hans svenska föräldrar hade nämligen utvandrat dit. Därför är han svensk medborgare – utan att ha bott i Sverige. Och när straffet var avtjänat utvisades han till sitt hemland, landet han drömde om, det land där han skulle bygga sin framtid.

Annika Östberg dömdes för dubbelmord. Efter 28 år i fängelse i USA kom hon till Sverige 2009. Den 2 maj i år blev hon fri. Även hon hade en dröm om Sverige.

Rickard Flinga blev frigiven år 2000. Med 350 lånade dollars på fickan anlände han till Sverige med en dröm om att bygga en ny framtid. Han var då 49 år. satsade hårt och snabbt hade han en familj med tre bonusbarn, villa och ett företag. Han höll föredarg och han skrev en bok, Iskallt och stenhårt (pocketutgåvan kom ut 2006, jag läste den 2007). Men det höll inte. Och sakta men säkert gick hans dröm i kras. Man har inte långt till tårarna när man ser filmen och hör hur han kämpar och gång på gång säger att han vill ha ett arbete och göra rätt för sig.

Till skillnad från Rickard Flinga har Annika Östberg fått ordentlig utslussningshjälp här i Sverige. Bland annat kom hon till Basta!, ett arbetskooperativ, förra året och där har hon jobbat med hundar.

Det har inte gått så bra för Rickard Flinga. Vi får bland annat se en stark scen där polis kommer för att vräka honom en skärtorsdag.

Annika Östberg har knappt börjat leva sitt liv i frihet än – fortfarande är hon kvar på Basta! Men hon har fått stor uppmärksamhet, bland annat förra året när hon var sommarvärd, nåt som många människor reagerade negativt på. Dessutom var hon med i en TV-version av detta ack så svenska radioprogram, Sommarpratarna. Men vad händer nu?

Det här är en angelägen film om två människor som hade en dröm om att bli fria och att bygga sin framtid i Sverige, drömlandet. Tom Alandh gör som vanligt en stark film. Ingen kan se den och förbli oberörd.

Missade du den igår? Filmen går i repris

SVT1 måndag 6 jun 2011 kl 02.10
SVT2 torsdag 9 jun 2011 kl 16.20
SVT2 lördag 11 jun 2011 kl 15.25
SVT24 onsdag 15 jun 2011 kl 20.00

Och så finns den förstås på SvT Play till den 5 juli.

Read Full Post »

TV-tips

Den som läser min blogg understundom vet att Tom Alandh är en av mina favoritfilmare när det gäller dokumentärer. Därför vill jag tipsa om att hans film om Monica Zetterlund, Underbart är kort, visas i kväll klockan 21 på SvT 1. Den är så bra! Filmen gjordes redan 1989 och jag har sett den flera gånger. Dessutom har jag haft förmånen att höra Tom Alandh berätta om när han gjorde filmen och intervjuerna med Monica Zetterlund, som ofta var mycket svår att intervjua. Men jag garanterar, Tom Alandh lyckades!

Moncia Zetterlund fotad 1968 av Ulf Stråhle. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                       Den som vill se spänning av annat slag, till exempel brittisk polisserie, väljer Kanal 5 och Kommissarie Lewis som går samtidigt som filmen om Monica Zetterlund. Två bra program, samtidigt, på samma kväll – det är väl ganska typiskt?! Tur att det finns inspelningsbara DVD-hårddiskar och SvT Play! I kväll är det fjärde och sista gången för den här säsongen som vi får se kommissarien.

Read Full Post »

Leva livet

Under en timma och knappt 20 minuter sitter jag blickstilla och glor på TV-skärmen. Jag stålsätter mig, men efter en kvart kommer tårarna. Och ändå är det en helt främmande människa jag tittar på. En människa som har haft en resa genom livet som är tusen, miljoner gånger värre än min. Jag ser på Pia, i Tom Alandhs dokumentär Leva livet. Det är den tredje och sista filmen om Pia, som mot alla odds överlevde.

Pia, tio år senare än i den första filmen om hennes liv.

                                                                                                                                                        Pia börjar nämligen med droger redan som fjortonåring. Det tar 35 år av tunga droger, misshandel, kriminalitet, hemlöshet och en massa annat skit innan hon blir fri. Då har hon för länge sen förlorat vårdnaden om sina två barn, Jenny och Jonas. Barnen, som Pias mamma Ann-Marie ville ta hand om men inte fick, växte upp i fosterhem. Trots det har Pia alltid genom åren haft kontakt med barnen.

Tom Alandh träffade Pia första gången 2001. Då stod hon och sålde Situation Stockholm. Hon var hemlös. Tre filmer har det blivit om Pia. I denna den tredje och sista har hon både bostad och jobb. Tårarna trillar när Pia har tagit körkort och ringer till sin mamma för att berätta. Då är hon 50+ år. Rakt in i kameran säger hon:

[…] Det är som att i bilen, som att vidden av min resa… Det går upp för mig, känslomässigt, att jag faktiskt sitter här, bakom ratten. […] Det blir det ultimata kvittot att jag är nån. […]

Det har gått bra för Pia, men det trodde nog ingen – allra minst hon själv. Tom Alandh har också lyckats. Han har varit en del av Pias liv genom tio år och serverat oss, mer lyckligt lottade än Pia, portioner ur verkligheten.

Det känns nästan skamligt att betygsätta den här dokumentären, för fem tofflor, högsta betyg, räcker inte. TACK!

                                                                                                                                                      Missade du filmen går den i repris på SvT2 i natt den 10 januari klockan 23.40 och på SvT2 på lördag den 15 januari klockan 12.30. Eller titta på SvT Play.

Read Full Post »

Nytta, babbel och nöje eller dokumentär?

Dan har liksom svischat förbi. Grep mig an den enorma strykhögen – och det tog några timmar, kan jag meddela. I en paus ringde jag Fästmön för att kolla läget. Berättade om nattens dröm och hon tyckte att Domkyrkan lät lite… stor för evenemanget i fråga.

En ny maskin tvätt blev det också idag på eftermiddagen, men först efter att ha micklat lite med maskinen. Jag hade börjat irritera mig mer och mer på att sköljmedlet bara rann rakt igenom behållaren. Vi har extremt hårt vatten här i Uppsala så sköljmedel behövs verkligen. Men Anna hade förstås kommit på problemets kärna: behållaren fylls med vatten varje gång man tvättar. Eftersom det inte rinner ut ordentligt rinner sköljmedlet över – det blir ju fullt i facket. (Vi har likadana tvättmaskiner.) Så jag tog helt enkelt loss hela behållaren och vippade på den. Ut kom… en massa vatten. Sen gick det hur bra som helst att tvätta MED sköljmedel till sköljarna och kläderna doftar gott och känns betydligt mjukare!

Tvättmaskinsmicklare – kan det vara nåt att lägga till i mitt CV???

                                                                                                                                                       Ringde en god vän som bor alldeles för långt bort för att vi ska kunna ses – och vi babblade i över två timmar. Tänk att man har så mycket att säga varandra ibland! Jag som inte ens gillar att prata i telefon…

Jobbsökeri blev det i kväll igen och jag har flera intressanta ansökningar inne, många insända den här veckan. Jag hoppas att nån av dem kan ge ett gott resultat!

Nu börjar det kurra i magen och köket serverar matlåda med bordskyckling och ris. Det går an.

Vad gäller kvällens TV blir det emellertid problem. Som vanligt krockar två bra program. Ikväll är det nämligen Morden i Midsomer och en dokumentär av min darling Tom Alandh, Leva livet. Dokumentären går på SvT 2 och börjar klockn 21.15. Den handlar om Pia som blivit drogfri efter 35 år. Morden i Midsomer går på SvT 1 och börjar 21 – och vad den handlar om är kanske inte helt förvånande mord i samband med sport (boxning). Tja, jag är ju ingen sportfantast och inte heller gillar jag mord och våld i verkligheten, men i Midsomer ramas morden in lite ”trivsamt”, så det blir programmet jag väljer för i kväll. Programmet om Pia spelar jag in på min DVD-spelare och kikar på nån annan dag.

Read Full Post »