Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Odjuret’

Ett inlägg om små och stora, tvåbenta och fyrbenta och en massa gott.


 

Frida

Grattis i förskott, Frida, 21 år nästa vecka!

Inte minns jag hur jag var när jag var 21 – det var så väldigt länge sen. Men i kväll fick jag se hur Frida är, hon som inte riktigt än är 21 men blir det nästa vecka. Vi i familjen firade henne i Himlen i kväll. Små och stora presenter och de flesta mjuka. En 21-åring har annat på önskelistan än en tolvåring… Fästmön lagade mat och hade fixat smaskigt fikabröd och tårta som nästan alla kunde äta. En i familjen förbereder sig för en operation och fick avstå det goda. Det är tufft för somliga just nu!

Det var länge sen vi var samlade alla sju. Att båda tjejerna är hemma samtidigt hör till ovanligheterna. Några barn har vi nästan inte längre i familjen. Vart tog de vägen? Tre vuxna bonusbarn och en tonåring som har mörkare röst än sin pappa, nästan. Va..? Han var ju fem år nyss…

Till och med kattungarna har blivit stora. De är nu fem veckor och har börjat gå på pottan. Lilla Kickan, fröken Citrus, hade lite svårt att komma fram till matskålen. Men mommisen Tofflan slängde ut mamma Mini ett tag och höll undan brorsan Cosmos – och matade den lilla med köttfärs. Urrrk tycker jag personligen, men tänk – den lilla åt!

Jag fick äpplen från Jerrys träd och äpplemos på Jerryäpplen som Anna hade kokat. Annas snälla mamma hade lämnat tillbaka en bok hon lånade av mig för ett tag sen – vi gillar båda Jojo Moyes och jag fick ju två av hennes tidiga böcker av vännen FEM när hon var här och hälsade på i maj. Det är roligt när nån mer gillar samma författare.

Nu ska jag kasta mig i bästefåtöljen med Maj och ett glas rött. Du får titta på katter och ungar och hemgjort äpplemos om du vill. Ju fler bilder, desto mindre utrymme kvar här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här inlägget skulle handla om många och mycket. Men det som avses är filmen Odjuret, baserad på boken med samma namn av författarduon Roslund & Hellström, som gick på SvT 1 igår kväll.

odjuret

Föräldrarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här filmen
handlar väl om det som är alla föräldrars mardröm: en liten flicka rövas bort från dagis och hittas mördad och våldtagen. Mördaren har nyligen rymt under en fångtransport. Den förtvivlade pappan tar saken i egna händer. Polisen får i stället för att jaga en pedofil ta hand om en pappa som anklagas för mord.

Jag har gillat de flesta av Roslund & Hellströms böcker. Odjuret är den första i serien böcker om den synnerligen specielle polisen Ewert Grens och en av de bästa böckerna. Det jag gillar mest är egentligen inte böckernas brutaliteter utan att de känns så realiastiska – framför allt människoskildringarna och skildringarna inne ifrån fängelset. (En av författarna är före detta kriminell.)

Därför blir jag… inte förbannad men ganska mållös när man sabbar detta genom att sätta in Peter DallePETER DALLE! – som Ewert Grens. Hur i h-e tänkte man där??? (Man tänkte inte alls.) Nej, porträttet av den kufiska Grens-polisen känns allt annat än äkta! Däremot gör Ola Rapace och Philomène Grandin utmärkta rollprestationer som de förkrossade föräldrarna. Ola Rapace är lysande.

Tyvärr räcker det inte att två av filmens alla skådespelarna gör ett bra jobb. Den här filmen når bara upp till medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Men är det verkligen OK att ta lagen i egna händer?

Read Full Post »

There really is no place like home! Jag njuter av varje sekund! Fästmöns snälla mamma kom och hämtade mig på sjukhuset. Hon bar min väska, hon stöttade mig och hon buffade på mig (nästan) uppför trapporna hemma. Allt gick bra – tills vi kom upp. Senila Damen *pekar med hela handen på mig själv* hittade inte sina nycklar. Vi letade i säkert fem minuter. Jag grinade nästan och trodde att jag hade glömt dem på sjukhuset. Närå, Senila Damen hade försökt vara smart och lagt dem i ena jackfickan. Så kan det gå!

Anna hade gjort så fint här, städat, plockat undan min tvätt, vattnat krukväxter – och försett mig med några nya. Två blåa hyacinter och en amaryllis till köksbordet. Och till vardagsrumsbordet – en äkta gröngöling!

min julgran 2012

Min julgran 2012! Jag fick en egen!


Min lille julgran
har till och med en stjärna i toppen, en stjärna som Anna har gjort själv. Min lilla Christmas pudding!

stjärna i granens topp

En stjärna i granens topp.


Annas mamma
hade med sig två nybakade kakor bröd och en saffransbulle. Den ena mackan tog jag till middag tillsammans med ett enormt glas mjölk. Det var ljuvligt gott!..

smörgås och mjölk

Smörgås och mjölk och en hög med tidningar att läsa.


Det hade kommit
en och annan räkning och två julkort, båda från släkten i England, samt en massa tidningar. Jag har inte orkat läsa nåt annat än julkorten och räkningarna än. Naturligtvis har jag ringt mamma, igen. Och Anna!

Jag hittade en bekväm ställning i min underbara fåtölj, så jag har legat och tittat på TV. Dels lördagens avsnitt av Downton Abbey, dels filmen Odjuret som gick på SvT1 i kväll.

Nu ska jag borsta tänderna och sen försöka hitta en bekväm säng att sova i. I morgon kommer en fönsterman för att fixa min trasiga persienn – ja han ringde i eftermiddags. Och så kommer Anna för att ge mig en spruta nån gång innan hon börjar jobba klockan 16.

Jag är så tacksam för all hjälp jag har fått! Det går inte att uttrycka i nåt annat ord än

TACK!


Livet är kort. Nu sover vi en stund.

Read Full Post »

Torsdag. Slutet på veckan. Tänk, mina dagar bara flyger fram! Och för inte så länge sen, mindre än ett år sen, faktiskt, gick de så långsamt. Jag trodde dagarna var oändliga. Det fanns så mycket tid. Tid till vad? Tid till att grubbla och må dåligt och känna sig allt mer värdelös för var dag som gick. Tid att sjunka ner i djupa svarta hål. Joru, Fästmön har fått kämpa hårt för att hålla mig över ytan.

Över ytan…


Jag glömmer inte.
Jag glömmer aldrig. Den här tiden bär jag med mig för alltid. Men jag har också lärt mig under livsresans gång – nu talar Den Visa, snart halvsekelgamla! – att minnen och sår bleknar. Både fina minnen och minnen man nästan skulle göra vad som helst för att radera. Tyvärr har jag också lärt mig att misstro människor. Med mitt förnuft vet jag att alla inte vill mig ont. Men jag kan aldrig lita på nån till 100 procent igen. Inte efter Odjurets svek. Inte efter den dan dimman framför mina ögon lyftes och jag mötte Odjurets kalla blick. Odjuret, som går där ute och lever ett gott och fritt liv.

Det liv jag har idag är ett annat liv än jag hade då. Det är på många sätt ett bättre liv, på några sätt ett sämre liv. Erfarenheterna av Sveket är dyrköpta och har satt djupa spår. Men jag är också starkare, jag har kämpat mig hit! Och även om jag inte har nått mina främsta mål än idag, känner jag att jag är på god väg.

Inte bara veckan utan arbetsveckan drar mot sitt slut. Jag har en intervju idag och några inbokade i veckan. Morgondagen har jag reserverat för att finslipa min kommunikationsplan. Vidare bygger jag sidor på vårt intranät. Jag klantade till det riktigt igår, men lyckades lösa det hela och nu flyter det på. Omvärldsbevakningen, emellertid, verkar inte alls flyta på och jag vet inte hur vi ska lösa det när tekniken inte… vill.

I eftermiddag ska jag på ett seminarium om destinationsmarknadsföring. Jag behöver lite input, känner jag. Funderar på att ta en macka på stan till lunch. Ensam. Jag behöver tänka lite. Och svära över lingonen som trillade in i morse för andra gången den här månaden. When will it ever end..?

Read Full Post »

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!


Slutligen upptäckte jag
en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!


Ikväll ska jag ha spa-kväll.
Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »

Det var fredag igår och slutet på min arbetsvecka. Skittrött. Fästmön skulle dessutom premiärplumsa på sjukgymnastiken. Ovanpå det såg jag Odjuret himself*, naturligtvis i sällskap av en yngre kvinna. USCH!

Så det blev ingen matlagning när vi kom hem. Jag hällde upp pistagenötter och så tog vi var sin öl innan vi promenerade bort till Maestro och åt en trerättersmiddag.

Anna på Maestro.


Anna var så söt
i fluffigt badhår (nä, Sjukstugan har inga hårtorkar). Och trött. Och huruvida detta plumsande gör nån nytta återstår att se. Två gånger i veckan ska det ske – de veckor Anna inte har barnen. För är det barnveckor går det omöjligt att hinna med.

Vi åt vitlöksbröd med en San Miguel till förrätt. Oliver och aioli till. Till huvudrätt valde Anna fläskfilé med potatisgratäng, tror jag, medan jag bad kocken trolla fram nåt med kyckling och råstekt potatis. Det blev två rejäla kycklingfiléer med rosépepparsås, tror jag. Fast på bilden ser det mer ut som grönpeppar i såsen…

Kyckling i pepparsås.


Som vanligt
var allt mycket gott även om vi båda tyckte att våra respektive såser – Anna fick kantarellsås till sitt kött – var väldigt salta. Till huvudrätten drack vi var sitt glas rött italienskt zinfandel. Måltiden avslutades med Crème caramel för Annas del och björnbärscheesecake för mig. Idag var cheesecaken betydligt mera nygjord än sist, men jag hade ändå problem att hacka mig igenom den. Lite svårt att äta den med enbart en sked – en dessertgaffel till hade gjort susen.

Maestro är en trevlig kvartersrestaurang i de bättre kvarteren i Gamlis. Igår kväll var en stor del av lokalen bokad för ett 50-årsfirande (inte mitt, dock!). Genom att samarbeta med den intillagande sushirestaurangen fick vi bord i det som en gång var en smörjhall på en bensinmack. Lokalerna är urmysiga, servicen på topp!

Mätta och belåtna och unnade promenerade vi sen hem i marskvällen. Måltidens betyg blir högt som alltid, men inte högst på grund av de salta såserna och jagandet av cheesecake runt hela bordet assietten.


*Odjuret himself = en person som har förstört det liv jag en gång hade

Read Full Post »

Filmvåren ser delvis lovande ut, när jag har kikat runt lite. Men jag grimaserar när jag bland annat noterar att det blir nypremiär för Åsa-Nisse – med Kjell Bergqvist som mannen himself. Suck…

Här kommer ändå ett urval premiärer under våren och kanske hittar både du och jag nånting som vi vill se. Om vi tittar riktigt noga…

Januari

  • Meet the parents: Little Fockers
  • Var inte rädd Långa Farbrorn (för barn, förstås)
  • Gränsen (en svensk krigsfilm)
  • Burlesque (dramamusikal)

Februari

  • Let me in (Hollywood har gjort om Låt den rätte komma in. Ska alltså vara nåt läskigt)
  • Jussi i våra hjärtan (dokumentär om Jussi Björling)
  • Trassel (Disney)
  • Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult (tja…)
  • 127 timmar (verklighetsbaserat drama om en bergsklättrare som fastnar i en klyfta)
  • Hotell Gyllene knorren (julkalendern från 2010 i bioversion)

Mars

  • Apollo 18 (sci-fi-skräck)
  • Julia’s eyes (spansk skräck)
  • Brighton rock (ny version av Graham Greenes roman med samma namn, förlagd till 1960-talet)
  • Black swan (drama om en stjärnballerina)
  • Odjuret (svensk film)
  • The way back (drama om fångar som flyr från Sibirien)

April

  • Heartbreaker (fransk version av Notting Hill)
  • Blue Valentine (svart kärleksdrama)
  • Rio (en familjefilm om en flygrädd fågel)
  • Scream 4 (skräck)
  • Thor (Snorres Edda à la Hollywood)

Maj

  • Haywire (agentthriller)
  • Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Hela listan hittar du här!

Read Full Post »