Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘illvrål’

Ett gnällinlägg. Ett typiskt jävla gnällinlägg.


Ingen riktig sol på söndagen,
men varmt. Vi var trötta och sega och dan var rätt trist. Det underlättar emellertid att vara två då.

Det finns en del irritationsmoment i och omkring hemmet i New Village just nu. Fästmön, till exempel, irriterar sig på ringarna till mina gardinomtag i sovrummet. Ringarna har nämligen vassa spetsar och hullingar… (Jag skaffade dem enbart för att hon skulle göra sig illa varje gång hon grejar med mina gardiner.)

gardiner i sovrummet
Gardinerna i sovrummet.


Själv irriterar jag mig
på hur folk runt omkring låter så mycket, så ofta och så högt. Särskilt på helgmorgnar. Det senaste är som bekant en studsmatta. Och alla vet väl att  studsmattor inte innebär tystnad..? Lite svårt att skriva och jobba när eländet står nedanför mitt arbetsrumsfönster… Det har levts rövare där ett antal gånger under söndagen. Tills regnet kom. Moahahahaahahaaaaa… Men igår var jag uppretad och irriterad än sen morgonen för jag blev som vanligt väckt av illvrål och klampande fötter. Man tror att man befinner sig på ett dagis, inte hemma i sovrummet en söndagsmorgon.

regn på fönstret i juni
Det regnade så här i juni förra året – och igår kväll.


Ett annat irritationsmoment
är de persienner som kom med de nya fönstren som sattes in i höstas. Hittills har tre vridpinnar gått sönder och en knopp som man virar snöret runt har lossnat. Ska det verkligen vara så dålig kvalitet på persienner som är ett halvår gamla, Dalkarlarna? Dessutom tycker jag att lamellerna inte sluter särskilt tätt. På kvällarna kan man se rätt in i lägenheten utifrån om lamporna är tända inomhus – jag har själv stått nedanför och tittat efter.

Nej, efter en trist och irritationsfylld dag lagade jag lite god mat. Under tiden svarade jag på en idiotisk enkät om mina alkoholvanor. Jag fann mig till sist svara på frågor om mina spritvanor – jag som bara dricker sprit typ fyra gånger om året: till påsk, Sista april, midsommar och jul. Ungefär. Det blev så rörigt med alla konstiga svarsalternativ att jag blev tvungen att… öppna en flaska vin till maten.

Cantina Zaccagnini
En flaska Cantina Zaccagnini (2010).


Vinet fick jag för ungefär ett år sen
när jag fyllde 50 av den hjärtegoda L och några kollegor på fakulteten. Flaskan levererades i en fin tygpåse från Wien.

Vinpåse från Wien
En vinpåse från Wien.


Det här vinet hade jag sparat
till för att drickas vid nåt speciellt tillfälle. Söndagen den 19 maj 2013 passade perfekt. Det finns till och med några droppar kvar i flaskan, för här super vi inte utan njuter av alkohol.

Kvällen rundades av med lite mord och elände på Kanal 9, bland annat ett program där folk stalkade varandra. Synnerligen intressant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår när jag kom hem bara bubblade jag av glädje! Åter hade jag goda nyheter som jag fick dela med Fästmön och senare också per telefon med mamma. Men tusen tack även till alla er som har lämnat grattis- och lycka till-kommentarer vid mitt inlägg Önskan! Och till mammakusinen B som mejlade. Ni betyder så mycket för mig, det är ni påhejare som gör att jag orkar fortsätta blogga och fortsätta kämpa ett tag till. För även om det inte är helt optimalt att det blir en delad tjänst maj-juni-juli och även om det inte heller denna gång är nånting mer permanent, ser jag det hela som ett stort kliv framåt. Och tre månadslöner till gör ju att jag kan försöka spara lite pengar. Man har ju under en ganska lång tid lärt sig att leva på Typ Ingenting*.

Det klart att vi skulle fira igår, men Anna mår ju inte alls bra. Värst är lilla nosen. Så jag informerade en vän på Twitter att jag skulle

[…] hänga tvätt, sen sopor […]

Eh ja, det blev väldigt illa formulerat.  😳 Här kommer en korrekt version: (korrigerad efter att vissa språkpoliser uttalat sig!..)

Jag tvättade en maskin som jag hängde. Jag körde en maskin tvätt och hängde sen tvätten. Därefter gick jag ut med soporna till soprummet. 

Sen slet jag fram en Tobleronekaka som jag råkade (!) ha i frysen och den festade vi på tillsammans med kaffe och Irene Huss. Tobleronekakan hann smälta och bli ljuvligt kletig och chokladig… Mums! Dessutom lyckades jag köpa den till rabatterat pris häromdan – jag kom ihåg att lämna fram rabattkupongen innan den gick ut den 31 mars. (Jag har fortfarande de där 50 spännen från ICA som frös inne i färskt och surt minne…)

Den var ljuvligt kletig och chokladig…


Igår kväll
råkade jag också på en och annan galen Brynäsare på Twitter. Det är väldigt sällan jag chattar på Twitter, men igår blev jag tvungen att fråga dessa båda SPORTFÅNAR vad Brynäs är för nåt. Jag hörde genom datorn hur de smackade med sina tungor, himlade med sina ögon och skakade sina huvuden. Sen fick jag veta att en av dem blivit så uppspelt att h*n råkat väckt sin sovande son med ett illvrål. Ja, jag säger då det! Sport och idrott kan aldrig vara nyttigt! 😉

Lite mer seriöst nu. Dagen idag har jag inte lika fullt inbokad som igår, endast en intervju. Men jag ska jaga några personer som tror att de kommer undan Tofflans förhör intervju. Vidare måste jag börja korrläsa det jag skrivit i min plan hittills. Jag har bett min förra avdelning om hjälp med genomläsning, men ingen av de cirka åtta personer jag har frågat har tid. Då får jag  försöka få till det på egen hand. Men det är jäkligt svårt att korra sina egna texter!

För övrigt har doktorn inte ringt, men han borde ha få svaret från undersökningen senast idag. Jag hoppas han hör av sig så vi kan prata om medicinering och eventuell fortsatt utredning av blodet.

På väg till jobbet i morse hamnade jag bakom den här bilen och jag kunde inte låta bli att fota. Jag ser det som ett tecken…

Ett tecken?


*Typ Ingenting = a-kasseersättning

Read Full Post »

  1. … att bli väckt varje ledig dag nånstans mellan sex och sju av en duns och en illvrålande unge. Vad händer, liksom
  2. … att nya grannarna liksom aldrig kommer på plats. De bara renoverar och renoverar (outsinlig källa av pengar, eller?), blockerar gångvägen utanför med bilar, men de tycks aldrig bli klara eller flytta in.

Nej jag vet att man inte får eller bör ha åsikter och funderingar kring detta som granne, men man kan ju inte hjälpa om man blir först mycket trött, sen rätt fundersam…


När är en viss flytt klar, egentligen?


I natt sov jag skitdåligt.
Jag var jättetrött, men släckte inte ner förrän klockan var bortåt 2.30. Då blir man inte så glad när nån ger upp ett illvrål strax efter klockan sex på morgonen, jag lovar. Har legat kvar i sängen och slumrat lite av och till, men vid åtta-tiden gav jag upp.

Igår hade jag hoppats på att Fästmön skulle joina mamma och mig på Maestro, men hon blev inbeordrad att jobba kväll. Det är inte så hälsosamt att äta middag klockan 21 och sen nästan gå och lägga sig bums eftersom man börjar jobba klocka sju dan därpå (idag, alltså!). Men vi fick i alla fall vinka till varandra – jag och mamma från restaurangen, Anna från bussen som passerade vid 20.30-tiden. GAH så jag saknar min älskling!!! Gläds i alla fall för hennes skull åt de extra kronor extrapasset ger – det var ju kväll, röd dag och hon blev beordrad. Sånt kostar.

Dagens i-landsproblem handlar om vad jag ska sno ihop till middag. Jag har noll fantasi – och noll lust – till matlagning, men vi kan ju liksom inte äta på restaurang i kväll igen! I kväll är det dessutom TV-kväll – först Stjärnorna på Slottet, där det är Louise Hoffstens dag, sen Morden i Midsomer del tre av fyra. Jag vet att jag inte var så överförtjust sist över Morden, så nu kan det väl bara bli bättre..?

Stjärnorna på Slottet har jag höga förväntningar på. Jag tror att det blir mycket känslor även i kväll och att Louise pratar om sin MS, denna djävulusiska sjukdom som har drabbat alltför många av mina nära och kära.

Read Full Post »

Det var svårt att komma till ro igår kväll. Hade haft allt för mycket på gång under söndagen  för att kunna slappna av. Klockan var 4:19 när jag låg i sängen och lyssnade till regnet som smattrade på taket. Det fyllde mig med ro och jag kunde slutligen somna. För att bli väckt knappt fyra timmar senare av att nån kastade omkring boccia-klot, åtföljt av sedvanliga illvrål. Nej, man får inte klaga på vissa individer när man bor i flerfamiljshus, jag KONSTATERAR bara fakta.


Ibland blir jag lite trött.

                                                                                                                                                         Efter att jag hade blivit väckt låg jag och funderade på en parallell historia. Det slog mig att det kunde vara min, men det är den inte riktigt. Den handlar om en vän som jag idag inte längre har nån regelbunden kontakt med. Jag har ändrat lite så att det inte ska gå att identifiera henne.

När jag lärde känna henne hade hon brutit upp från en villatillvaro med man och barn. Bodde inneboende. Odlade ett intresse som delvis gav en inkomst, men var utbildad inom en teknisk bransch. Brist på jobb. Jobbade på en stormarknad. Vantrivdes. Men gjorde andra saker i livet som var värda mer än att stimulerande och välbetalt jobb. Efter ett antal flyttar hamnade hon åter i en villa. Med trädgård. Tills det körde ihop sig igen och hon träffade sin stora kärlek. En kärlek som dumpade henne på det grymmaste sätt. Hon började dricka, missköta sitt jobb, blev till slut av med det eftersom hon var så opålitlig. Hon bodde i en liten etta med kokvrå utanför stan.

Nånstans ryckte nån upp henne och hon beslutade sig för att pröva lyckan i Kungliga Hufvudstaden. Flyttade dit där den nya kärleken fanns. Lyckades få vikariat där hon äntligen fick användning för sin tekniska utbildning. Tills det tog stopp. Då var hon 50 år fyllda. Vart hon än vände sig i Stan var dörrarna stängda. Därför satte hon sig på skolbänken och utbildade sig till ett bristyrke med oregelbundna arbetstider och dåligt betalt. Hon fick jobb inom det nya. Det var för tufft. I storstaden är det helt enkelt för tufft att jobba inom vissa yrken. Många hot och våld och rån.

Beslutade sig för att flytta till Brukshålan där ena barnet med familj bodde. Fick jobb och fin lägenhet och en massa nya vänner. Ja, för hon är väldigt social som jag minns henne och har lätt att bli bekant med människor. Barnet med familj flyttade så småningom tillbaka till Uppsala. Men min gamla vän blev kvar i Brukshålan. Och så vitt jag kan förstå sitter hon där än, under sin korkek, och hon är såå lycklig…


”… och hon är såå lycklig…”

                                                                                                                                                             Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med den här berättelsen, mer än att jag vill ingjuta lite hopp i mig själv. Det finns de som har överlevt värre scenario än jag. De som lever och har arbete och en tillvaro de trivs med. Jag är lyckligt lottad för jag har en älskad i mitt liv och jag har en mamma som bryr sig och stöttar. Det är en bra grund. De osäkra korten är är jobb och bostad. Men jag tänker att, kunde min gamla vän fixa sitt liv så borde jag kunna. Jag är ju dessutom som måttlig med alkoholen, eftersom jag vill ha en klar hjärna.

Jag borde ringa henne. Ringa och kanske bli peppad av hennes röst, höra hur hon har det nu.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Idag är det två år sen jag började blogga. Två år har gått sen jag skrev här första gången. Åren går… Tack, Anna, för att du gav mig detta!

Read Full Post »

Nästan som vanligt vaknade jag till kvart över sju av ett illvrål nånstans ifrån, men det var inte förrän vid åtta-tiden jag klev upp och jag på toa. Igår blev det tidigt sänggående, redan vid 23-tiden. Tror bestämt jag somnade till ljudet av sovrums-TV:n före halv tolv. Helt slut efter en städdag. Tänk, om jag hade ett jobb som gjorde mig så skönt trött att jag kunde sova gott en hel natt!..


Kudden var extra skön i natt!

                                                                                                                                                      Men att skutta upp ur sängen var faktiskt inget jag gjorde, för jag är stel som en pinne i kroppen idag – framför allt i ryggen. Träningsvärk, minsann! Jo, jo… Nu är det dags att börja röra på fläsket, baske mig!

Idag ska jag ta itu med en gigantisk strykhög och kanske blir det en eller två maskiner tvätt som får gå. Men kring lunchtid lägger jag ut veckans fråga här i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar, så håll utkik!

Belöningen idag blir ett telefonsamtal till en vän som ringde när mamma var här. Just då hade jag inte möjlighet att prata, men nu ska det bli snacka av! Naturligtvis ska jag slå en signal till Den Mest Älskade också. Tänk att jag drömde att vi skulle gifta oss i Domkyrkan.  Jag hörde introduktionsmusiken på orgel. Men så vaknade jag.


”Min” brud?

                                                                                                                                                        Tänk om jag i stället kunde vakna från den här mardrömmen jag lever i i vaket tillstånd? Men se det går ju inte… Skönt var det i alla fall att få drömma nåt härligt en stund.

Ringa min syssling måste jag också göra – eller mejla. Mamma hade fått tag i en viss annons när hon kom hem igår och där stod helt andra uppgifter än de vi såg här. Jag vet att det blev fel både här och där, men det hela är mycket förvirrande. Tid och plats för begravningen var emellertid korrekt i mammas tidning.

Strax dags att gå upp och tvätta sig, stoppa i ögonen (linserna), starta perkolatorn och ta in lokalblaskan. Jag vet inte hur länge till jag har råd att ha tidningen, prenumerationen går ut den här månaden eller i februari, tror jag. Dessvärre är 2 500 kronor för mycket för mig just nu. (Jag avskyr att prata pengar, men jag måste få pysa lite. Den som har nåt emot det behöver ju inte läsa här. På tal om att inte gilla det man läser. ”Ovälkomna besökare” som efter ett års tid fortsätter att besöka min blogg flera gånger om dan och natten, trots att jag bett dem att sluta… Det börjar likna förföljelser, stalking, och jag överväger att anmäla. Nu har jag ju expertis i familjen, så…)

Read Full Post »