Mindre syn, mer hår

Ett inlägg om det kroppsliga.

---

 

Här läser jag med linser och läsglasögon. (Bilden är från i somras.)

Det här med att bli äldre… Jag trodde att jag skulle klara mig, men synen är mindre. Det vill säga, jag har varit närsynt sen tonåren. Glasögon började jag använda när jag kom till Uppsala för att studera. Sen blev det linser. Jag är inte mycket för att det ska synas (!) att jag inte ser perfekt. (Ehum, jaa… även en Toffla är fåfäng.) Synen har försämrats genom åren, jag har kollat den då och då. Linser köper jag på nätet, för det är billigare. Jag tänkte att nån gång ska det väl svänga – den där berömda långsyntheten ska anlända och den och närsyntheten ska ta ut varandra. HA! Det enda som har hänt är att jag fortfarande är långsint OCH har blivit blivit både närsynt och långsynt!!!

Nu har jag inte haft råd att gå till optikern på ett par, tre år, tror jag. I stället skaffade jag ett antal billiga läsglasögon och sen kör jag med det klassiska…

glasögon av, glasögon på.

En bra sak är att jag kan läsa i sängen utan varken brillor eller linser. Bara jag har bra belysning och håller boken ganska nära ögonen. Men ska jag läsa på dagarna, när jag har linser i, måste jag sätta på mig läsglasögonen med styrka +1 annars är det helt omöjligt att se bokstäverna. Riktigt problematiskt kan det bli när jag är ute och ska kolla sms eller mobilsurfa. Då har jag nämligen inte alltid mina läsglasögon med mig.

Mina vanliga glasögon har jag på morgonen, fram tills jag har tvättat mig och stoppat in linserna, samt på kvällen – från badrummet till sängen och om jag ska se på TV i sovrummet. Jag kan inte gå ett steg utan brillor eller linser, för jag ser inte ett smack. Men se (!) att läsa böcker utan hjälpmedel går…

Totalt sett (!) kan en väl sammanfatta att jag ändå har fått lite mindre syn. Det är i vart fall inte helt oproblematiskt. Fast jag gillar att kunna läsa utan hjälpmedel, det är en stor fördel.

 

Sen är det det här med hår…

När män blir äldre förlorar många av dem håret på huvet. Min pappa var ett undantag, han hade kalufs in i det sista. Kvinnor får också ofta tunnare hår på huvet. Mindre hår.

Jag har aldrig rakat mina ben, fast i somras var det nära, ska jag säga. För om en får lite mindre hår på huvet får en desto mer nån annanstans. Det som slog mig den här sommaren var att mina shortsben hade fått så mörka hår dessutom.

Triumf! Detta strå drog jag ut ur en liten förhöjd prick jag har till vänster ovanför min överläpp.

MEN, vad värre är… håret  ovanpå huvet har blivit tunnare och svårare att få styrsel på. Jag minns hur farmor alltid höll sitt hår på plats med miljoner små kammar, en sorts hårspännen utan spännen, för den som aldrig sett såna. Jag har kort hår, så det funkar inte på mig. Fast detta är inte det värsta ändå… På huvets framsida, det vill säga ansiktet, dyker det gärna upp hårstrån lite här och var. Plötsligt rycker Fästmön i nåt hon har upptäckt och jag skriker – av såväl överraskning som smärta.

 

Nu är ju emellertid inte min kära och jag alltid tillsammans. Det innebär att jag måste ta eget ansvar för oönskade hårstrån som dyker upp i ansiktet. Till min hjälp har jag min gamla frimärkspincett, den som följde med mitt första filatelikit, så att säga. Den funkar inte bara att hantera frimärken med, den funkar till hårstrån också. Det är nästan så jag tycker att det är roligt. Det gör så där sköntont att rycka ett strå och sen – med triumf – titta på hur långt och grovt – och kanske mörkt! – det är. Med läsglasögonen på näsan, förstås. För jag ser ju inte ett enda strå med enbart linser…

Och nu får DU gärna berätta om ögon och strån och andra tecken på att du inte är evigt ung genom att skriva några rader i en kommentar. Om du vågar. En del tycker att det är lite jobbigt. Jag tycker mest att det är irriterande att inte se.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Yngre och… lite äldre…

Ett inlägg om att vara yngre och äldre och vilja passa in. Eller ha auktoritet. Bland annat.

Häromdan hamnade jag i en intressant dialog med en av mina mycket yngre kollegor. (Maj gadd, jag skulle kunna vara morsa till den kollegan, när jag tänker efter.) Vi pratade om glasögon. Idag tycks brillor ses som en accessoar snarare än ett hjälpmedel. Alltså har många yngre ganska stora glasögon. I min generation var det ett funktionshinder att vara närsynt. Och funktionshinder var nåt skämmigt som skulle döljas. Än idag är de brillor jag har – i princip endast hemma – mycket små och nästan båglösa… (De var emellertid svindyra ändå.)

Mina svindyra, men nästan båglösa.

Min mycket yngre kollega har upptäckt att glasögon till och med är en sån accessoar att de ger intryck av auktoritet… Och kanske är det just när man är ung som man för detta behöver accessoarer… Fast jag kanske ska prova nån dag och se om det gör nån skillnad i hur jag blir bemött när jag bär glasögon i stället för linser.

När jag var mycket yngre skulle man inte ha nåt funktionshinder som närsynthet. Den som hade hörapparat var ju förstås totalt ute och ofta klassad som mindre vetande. Hörapparaterna var stora, klumpiga och beige – och skitfula. Jag hade inte hörapparat, men skulle ha behövt glasögon redan på mellanstadiet. Jag klarade mig undan tills jag var 20 och började plugga vid universitetet. Då höll det inte längre.

Som barn var jag också överviktig. Strax före puberteten, i samma veva som skolsyster tyckte att jag skulle ha brillor, var jag lite överviktig. Jag fick gå och träna en gång i veckan i grupp med andra tjockisar. Jag fick lära mig att tjockisar klär sig i tjockis-svarta kläder – inte i nånting med färger i och absolut inte i ränder. Men ärligt talat var jag inte särskilt tjock då, på den tiden. Det var bara omgivningen som tyckte det. NU däremot, är jag tjock. (<= självinsikt)

För några år sen hade jag en kompis som var tjock som en gris. H*n klädde sig i både färggranna och randiga kläder, ofta grälla färger och paisleymönster till och med. Men h*n var typ tio år yngre än jag och hade inte med sig Jante på axeln från Metropolen Byhålan… För i Metropolen skulle man vara smal, vägra mössa på vintern, inte ha brillor, men vara socialdemokrat. Annars fick man inte vara med.

Grisar kan vara söta trots att de är tjocka.

Idag tycker jag att varken kroppsform eller brillor avgör om en människa är söt eller till och med vacker. I mina närsynta ögon med brytningsfel blir en människa riktigt jävla ful när hon är elak, bara. Jag har så många exempel på den typen av människor som jag skulle kunna radda upp här. Men jag avstår. Det räcker med att jag nämner mig själv. (<= självinsikt)

De senaste åren har jag lärt mig att auktoritet inte sitter särskilt mycket i kompetens. Som chef ska man vara karismatisk och framstå som obyråkratisk – men man ska kunna – och gilla! – att nypa till då och då. För att visa att man är chef. Sen kan man göra lite som man vill däremellan. Man kan ställa krav och regler på medarbetarna utan att för den skull följa dessa själv.

Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva kring detta med yngre och… lite äldre. Jag inser att jag har blivit som mina föräldrars generation: jag tittar på de yngre och tycker att de är så otroligt naiva, samtidigt som de är väldigt bra på sina datorer, typ. Men vad har man för nytta av en dator om det plötsligt inte finns nån el, ungefär..? En fråga värd att tänka över.

Det finns flera såna frågeställningar man kan fundera över. En annan är att huruvida man ska kommunicera på samma nivå som den man kommunicerar med – om man vill nå fram. Om man bara har till syfte att förvirra mottagaren eller att få denn* att känna sig korkad och mindre vetande, är det hur lätt som helst att slänga sig med floskler och modeord.

Jag tycker för övrigt att det är mycket mer värt när nån berättar om sig själv på ett rakt och ärligt sätt. Jag gillar när människor är personliga. Jag lyssnar heller på nån som berättar hur svårt den har det just nu än en människa som bara visar upp en otrevlig attityd. Jag gillar inte när människor använder floskler. Och BTW*, jag är rätt bra på datorer jag också…

*BTW = by the way

Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt var dagen fulltecknad

Ett inlägg om uppvaknande och dagen som plötsligt blev så inbokad.

I morse… ja, morse och morse, förresten… Klockan var över nio när jag slog upp mina blå! Inte bra! Men det berodde på att vi satt och såg Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh i efterhand. Klockan var över midnatt innan vi kom i säng. Hur som helst, i morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Andra dan i rad jag fick ta en tablett. Misstänker starkt att jag borde fundera över mina ögon, min syn och bättre styrkor på de hjälpmedel jag har (linser och brillor). Operera går ju inte, enligt optikern. Dels är jag nämligen närsynt, dels har jag ett knepigt brytningsfel. När h*n sa så kände jag mig som en Picassotavla… Typ en sån här:

Picassoporträtt föreställande Dora Maar, om jag minns rätt. Den målades i alla fall 1938.

Jag ringde i alla fall Märkesverkstaden och det är drop in (utom vid lunchtid) för att få lampor bytta. Vi har bestämt att åka runt klockan 13. Lampbytet brukar gå snabbt och därefter blir det en tur till ett par affärer som ligger åt verkstadens håll för att bland inhandla fisk till middag. Fästmön har erbjudit sig att laga önskemiddag idag eftersom hon är ledig. Vi bestämde… torsk. Och ja, det kanske inte låter så roligt och önskansvärt, men Anna har ett thairecept i huvudet som lät väldigt gott. Men förts blev det frukost – när vi rensat matbordet på sin… dekoration…

Bordsdekoration hemsläpad av Anna. Fast vasen är min, vill jag ha till protokollet.

Anna påminde mig om att jag har ett viktigt möte som jag borde gå på i kväll. Det hade jag förträngt glömt bort, så det var bra att hon påminde mig. Tyvärr är det vid dum tid, klockan 18. Så antingen får vi äta önskemiddag före eller efter. Dessa möten har emellertid en tendens att dra ut på tiden, så det vete 17… Bara jag är hemma till klockan 21 för då är det Broadchurch på TV. Det börjar bli riktigt spännande nu.

Igår hittade jag flera intressanta jobb att söka. Ett av dem är jag särskilt intresserad av. Det gjorde liksom inte heller ont när en av ägarna mejlade igår kväll och sa att h*n skulle lägga in ett gott ord för mig hos den person som sköter rekryteringen. Vi får se! Det är inte riktigt min typ av… yrke, men delvis. Och det vore inte alls fel att anta nya utmaningar i denna form. Jag är spänd och hoppfull, förstås!

Det går inte att missa att det är höst nu. Idag är det lite mulet och björken utanför mitt arbetsrumsfönster har fått en del gula löv. Vissa löv har till och med fallit till marken…

”När löven faller ner…”

Det är dags för mig att, mycket försenad idag, söka några jobb. Jag brukar vara färdig vid den här tiden, men nu sov jag för länge idag. Dessbättre har huvudvärken gått över och jag har fått energipåfyllning av både kaffe och frukost. Jag är redo att sätta fart, denna dag som plötsligt blev lite fulltecknad…

Anna sitter vid Lapdancen och utför storverk. Jag är så nyfiken på vad hon åstadkommer. Misstänker starkt att bilden på mig, trapped between the bottom of the bed and the bed frame dyker upp på hennes blogg idag… Men man måste nog ändå säga att som man (jag) sår, får man (jag) skörda. Jag har väl lagt ut ett antal… lustiga bilder på Anna och nu kommer straffet med all säkerhet…

Blir du straffad idag också för nånting? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Och spela inte oskyldig nu!..

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen gick upp idag också

Det är fantastiskt! Solen, som nu i november mest verkar lysa med sin frånvaro, gick upp idag också. Gårdagen och kvällen var så vidriga att jag gärna hade skänkt bort min hemska kropp. OK, visst förra fredagens besked var bra. Dessvärre tar inte det bort… besvären. Allt det fruktansvärt äckliga min kropp avger just nu gör mig inte bara svag utan grinig. Jag är smärtpåverkad ovanpå allt och jag kan bara gissa och spekulera att värdena är på väg ner. Så ursäkta mig så jävla mycket om jag inte orkar vara rolighetsminister just nu.

Solen gick upp idag också – och det trodde jag inte förrän jag såg det genom jobbets skitiga fönster.

Ett par dagar den här veckan, till exempel idag, borde jag nog ha stannat hemma. Det är svårt att koncentrera sig på det arbete som jag ska utföra när jag är så här… dränerad och smärtpåverkad som jag är. Men samtidigt tycker jag att det är skönt att försöka göra nåt normalt. Att stanna hemma i sängen hjälper inte och det gör mig varken smärtfri eller lyckligare. Kanske tar jag en kort dag idag?

I eftermiddag disputerar en av doktoranderna, E, och jag hade så gärna velat gå på disputationen. Men jag klarar inte av att sitta stilla för att jag har ont och dessutom måste jag ha nära till en toalett till vilken jag behöver springa krycka minst en gång i timmen, ibland tätare.

I kväll ska jag försöka få lite krafter att göra en hushållsbudget. Som vanligt står jag inför ett märkligt år – ingen inkomst efter årsskiftet. Jag ska också beställa linser. Sen många år tillbaka köper jag via nätet, vilket gör att jag sparar tusenlappar varje år… Till optikern går jag nån gång ibland för att kolla synen, men problemet just nu är att jag både är närsynt och har ett brytningsfel som ökar med åldern. Numera går det faktiskt ganska bra att läsa eller till och med spela Wordfeud utan brillor eller linser – om jag håller bok eller Ajfån riktigt nära. Men jag ser ju ingenting på håll då, allt är en jäkla dimma, så bilkörning skulle jag inte klara av utan synhjälpmedel. Häromdan satte jag in linserna fel, förresten. Jag har olika styrka på dem eftersom vänsterögat och högerögat inte har samma skärpa. Det blev… en spännande stund i badrummet, jag kände mig nästan påverkad…

När jag har gjort min budget och min linsbeställning går jag nog och lägger mig. Behöver samla lite krafter så att jag orkar umgås med familjen i helgen. Jag vill ju inte bara vara hängig i Himlen… Somliga festprissar ska ju på kalas, medan vi i den äldre generationen gissningsvis får den stora äran att leverera och hämta. Under söndagskalaset ska jag försöka tvätta bilen – i automattvätt utan borstar, förstås. Kanske hinner Fästmön och jag göra nåt annat ärende också, i annat fall får vi väl stanna i bilen och hångla. (Och den meningen skulle Annas barn inte läsa!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Ögonen

Och nu några rader om… Ögonen! Och då, FEM och Maria Engelwinge, menar jag inte Maria Langs bok utan mina ljusblå. (Du ska veta att jag är fruktansvärt avundsjuk på Maria som äger boken Ögonen…)

Innan jag skulle börja jobba gick jag till min optiker för att kolla synen. Jag kände att jag inte såg bra och jag kostade på mig att kolla synen både för linser och glasögon. Linser har jag vanligen, men ett par fungerande glasögon är ju ganska praktiskt att ha om man plötsligt inte har råd att köpa linser eller blir förkyld (då ska man inte använda linser).

Mina svindyra bågar från 2007 fick nya glas i augusti.

                                                                                                                                                               Det visar sig att jag fortfarande fortsätter att bli närsynt – samtidigt som jag dras med ett irriterande brytningsfel. Nu fick jag betydligt starkare linser och glasögon, så nu ser jag hyfsat. På långt håll. När jag ska läsa vill jag helst vara utan både brillor och linser och ha näsan tryckt mot boken, det vill säga väldigt, väldigt nära.

Jag håller på att ställa om mina ögon så nu börjar jag se ganska bra på långt håll, som sagt. Men jag har svårt för ansikten på folk som jag inte träffar så ofta. Kommer de nära måste jag ställa om ögonen innan jag ser vem/vilka det är som hejar eller säger några ord. När det gäller folk jag träffar ofta känner jag vanligen igen dem på deras gångstil…

För att krångla till det hela är jag olika närsynt på ögonen. Jag ser sämst på mitt dominanta ögon, högerögat. Typat…

Det går inte att lura mina ögon. De har varit rätt kassa ett bra tag och inte blir de bättre. Ljuskänslig är jag och det är knepigt på ”jobbet” när vi sitter med endast två lysrör och ingen skrivbordslampa. Jag är van att ha släckta rör i taket och skrivbordslampor.

Förhoppningsvis dröjer det innan jag får en vit käpp. Troligen klarar jag mig bra och kan jag fortsätta att träna ögonen på att bli snabbare när det gäller att ställa om från nära till långt borta, lär det vara OK.

Kias och Magnus mamma tyckte att jag hade så snälla ögon. Snäll är jag väl inte direkt, men blå är de, i alla fall, ögonen.

                                                                                                                                                             Det är både läskigt och lite fascinerande! Jag tror nämligen att man kan träna sina ögon – till en viss gräns, förstås, men ändå. Ögonmuskeln är ju en muskel som vilken annan som helst i kroppen. Eller?

Read Full Post »

Tofflan testar: Korres. Eyecreme och daycreme

Efter gårdagens rengöring av ansiktet med de härliga Korresprodukterna, blev det så dags att testa eyecream (ögonkräm) och daycream (dagkräm).

Jag känner mig fortfarande väldigt ren och len i ansiktet. Om jag hade råd skulle jag definitivt köpa rengöringsgelen och scruben från Korres. Men hur är det med ögonkrämen och dagkrämen? Vi testar!

Ögonkrämen har det vackra namnet evening primrose eyecream. Man ska använda den runt ögonen – dock i undvika ögonlocken. Krämen sägs ta bort fina rynkor och mörka ringar under ögonen. Nu råkar jag veta att primrose betyder gullviva. Och gullviva luktar… kattpiss inte gott när man plockar den. Lyckligtvis doftar ögonkrämen ingenting. Det känns som om huden under ögonen och ut mot tinningarna bara suger åt sig krämen! En härlig känsla!

Ögonkrämen luktar tack och lov inte gullviva! (Bilden är lånad från Korres hemsida.)

                                                                                                                                                         Så är det dags för dagkrämen, quercetin & oak antiageing antiwrinkle day cream med sunscreen. Jag har fått ett varuprov för normal till blandhy. Inte heller denna kräm doftar nåt. Det första mystiska namnet, quercetin, är ett ämne från trädet ek. Den här krämen svider. Det svider i ansiktet på de partier som är lite torra så här års. Därför drar dagkrämen tyvärr ner dagens betyg.

Dagkrämen svider i mitt ansikte.

                                                                                                                                                          Ögonkrämen ger jag ett högt betyg.

                                                                                                                                             Dagkrämen, däremot, svider i mitt ansikte och får därför ett lågt betyg.

På plussidan för båda produkterna är att varuproverna räcker åtminstone två gånger. Men på minussidan är det faktum att det är mikrostil på anvisningarna och väldigt svårt att läsa för den som är närsynt som jag.

Read Full Post »

Dags för nya ögon?

Du som regelbundet följer min blogg har väl knappast missat att jag har varit/är MYCKET förkyld??? Ett av mina problem under dessa förkylningsdagar har varit att jag inte velat eller kunnat använda mina kontaktlinser. Därför fick jag begagna mig av mina SNYGGA och SVINDYRA och INTE HELT UPPDATERADE glasögon. Och just när jag sitter och funderar om jag ska kontakta min optiker snubblar jag (ja, jag är verkligen närsynt) över en intressant glasögonbutik på nätet, Optikbutiken.

Helt klart studsar jag när jag läser att det finns över 180 bågar att välja mellan, att man kan låna hem tre par utan att det kostar nåt och utan att man behöver handla och att man kan få kompletta brillor, det vill säga båge plus enkelslipade glas från bara 395 pix! Slipade solbrillor ingår också i sortimentet – att tänka på för den som ska utomlands nu när det börjar bli vinter i paradiset Sverige.

Coola solbrillor för endast 595 kronor. Då är glasen enkelslipade… Som gjorda för oss som vanligen är linsbärare. Bilden är lånad från butikens hemsida.

                                                                                                                                                       Butikens hemsida är otroligt användarvänlig. Flikarna i huvudet anger kort och gott innehåll såsom Dambågar, Herrbågar, Barn etc. De här bågarna tyckte jag är supersnygga:

Supersnygga bågar till supersnyggt pris också! Bilden är lånad från butikens hemsida.

                                                                                                                                                             Och ännu supersnyggare är priset: 395 kronor. Portofritt. Man tror inte att det är sant, nästan.

Men surfar man vidare på hemsidan och läser om företaget, bildat av två bröder för sex år sen, hittar man bevis på företagets existens. Kontaktuppgifterna är tydliga – telefonnummer, telefontider och e-post-adress. Köpvillkor, prislistor och leveranstider med mera är lätta att hitta och begripa. Här finns också en kort historik över företaget.

Så nu funderar jag på att registrera mig på Mina sidor och beställa hem tre par för utprovning. Det lär bli betydligt billigare än att gå till min vanliga optiker. Och så kan jag prova i lugn och ro hemma.

För den som hellre vill handla på vanligt sätt kan finns en butik i Falkenberg i Fynda Köpcenter. Där kan man göra synundersökning och naturligtvis köpa glasögon på plats.

Read Full Post »

Onsdagsrapport från Tokerian

Ägnade förmiddagen åt att skriva en jobbansökan på engelska samt att glo på Babel. Det förra var betydligt mer upphetsande… Men det som gör att jag fortsätter att glo på Babel är att redaktionen tycks få tag i en massa bra författare som gäster eller till reportagen. Annars är programmet mest irriterande – i och för sig ett skäl att titta om man vill reta upp sig.

Plingade på hos Tant för att fråga om hon ville följa med till Tokerian i rondellen eller om jag skulle handla nåt åt henne, men hon hade sonen där idag så hon hade inte tid. Detta gjorde att jag faktiskt kunde anteckna under dagens tur. Och vilken tur det var…

• En närsynt dam blockerade ingången genom att stå i min väg och dubbelvikt över sin rollator läsa affärens reklamblad. Hon förföljde mig sen genom hela shoppingturen…
• En konstig kille i svart keps gick omkring vid pålägget och pratade för sig själv.
• En man med fula uppfällbara solbrillor påhängda på sina vanlig brillor hasade omkring och såg allmänt förvirrad ut. Vid närkontakt insåg jag varför han var ensam – han STANK svett.
• En mycket solbränd man var också mycket orakad.
• Jag undrade vem som plötsligt gastade i högan sky. Det var en lift…
• En kraftig man upplät sin mycket ljusa gossopranstämma.
• En latinamerikansk-looking man höll på att köra på mig fem (5) gånger med sin barnvagn. Barnet skrek varje gång.
• En man med en mycket blå tenniströja lekte titt-ut med mig vid godishyllorna.
• En dam UTAN scanner stoppades brutalt av kassörskan i scannerkassan. Bara det att damen, som försökte betala sina lökar, enbart pratade franska.

                                                                                                                                                          PS JA! Jag ÄR elak! Igår skrattade jag inombords när jag såg en ung snygging komma fräsande i sin cab och det började regna. Jag hånflinade också mentalt när en familj just dukat utomhus för att äta middag fick riva in allt på grund av samma regn. Bara det…

Read Full Post »