Möten, möten, möten, en ost, en mage, men ingen kram

Ett inlägg om det som står i rubriken.

Egentligen skulle jag inte behöva skriva nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.

När jag har inhandlat och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers nummer 5 2014.

Och nej. Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!

Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

I en paus – drömmar

Ja. Jag har en tillfällig liten paus från städningen. Badrummet och duschrummet + toan är klara. Nu väntar dammvippan. Men först… Jag glömde ju att berätta om nattens upplevelser!

Fästmön hade nån urmärklig dröm om nån som badade och hade jätteäckliga sår på fötterna. UFF! Själv drömde jag om min gamla kompis A, en av mina allra första kompisar här i Uppsala. Hon var en sån där person som ofta ville umgås tre – och så skulle den tredje spelas ut. Mycket fula trix, alltså, och nu när jag är äldre och visare inser jag att jag inte förstår vitsen riktigt. Eller jo! Det handlade om att hon ville visa sin makt – för vi var ju förstås vansinnigt förälskade i henne, allihop! I min dröm var vi två, hennes barn M och en tredje tjej ute och drack öl. Jag ifrågasatte om vi verkligen skulle dricka alkohol eftersom barnet var ganska litet (runt fem år). Men det var OK, sa hon. Så jag drack och blev berusad och A och den andra tjejen gick iväg och lekte med barnet. När jag skulle leta efter dem hittade jag dem inte. Så behövde jag gå på toa och frågade efter vägen dit. Men jag hittade inte toan heller. (Gissa om jag var kissnödig när jag vaknade?!…) När jag kom tillbaka till vårt bord hade A och den andra tjejen betalat notan och gått. De hade liksom smitit från mig.

Jag hittade inte hit.

                                                                                                                                                          Detta var ett ganska typiskt A-beteende. Jag minns sista gången vi skulle ses i verkliga livet och inte fick till det därför att jag hade fastnat på ett ställe där jag inte fick ha mobilen påslagen. Därför kunde jag inte ringa eller skicka sms. En kvart försenad kom jag till vårt möte, men då hade A redan gått. I stället för att gå inomhus och vänta. Det gjorde mig ledsen. Nästa gång vi hade bestämt att ses skulle vi titta på ett evenemang här i stan. Men då kom nåt roligare emellan och jag blev avbokad. Sen dess har vi knappt haft nån kontakt. Förrän nu. När A dök upp i min dröm.

Nu ska jag inte tänka på A mer, för jag blir bara ledsen.

Read Full Post »