Nyårsafton 2015

Ett inlägg om nyårsafton 2015.

---

 

Lite mörk på nyårsafton och inget riktigt leende.

Nu kan vi skriva 2016. Kan, ja, men kommer vi ihåg att göra det när vi ska skriva datum nånstans? Det brukar ta några veckor ibland innan det blir rätt.

Det har varit nästan samma nyårsafton som förra året. Mamma är här, vi äter, glor på TV och det smälls utanför. Den här nyårsafton har haft en stor skillnad från sist, dock. Jag har nog aldrig känt mig så ensam – och ändå var varken mamma eller jag ensamma. Humöret är inte det bästa, tålamodet kort, irritationen svår att dölja. Men jag har inte hjärta nog att vara ärlig – varken till höger eller till vänster. Så jag trycker ner efter bästa förmåga och sen blir det som det blir.

För att ändå försöka göra dagen så festlig som möjligt spred jag ut det ätbara. Mamma gillar att sova länge om morgnarna, så jag fick flera timmar först som jag kunde ägna åt att vila öronen och läsa. Folk har så jädra mycket åsikter om Liza Marklund – även jag – men hennes senaste bok är verkligen spännande! Det var inte bara på nyårsaftons morgon jag läste, det blev mer under dan. Nu är jag nästan halvvägs. Frukost, bestående av julknäcke med julkalkon, intogs därför egentligen inte vid frukosttid utan snarare vid lunchtid. Eller typ en timme efter min ordinarie lunchtid när jag jobbar.

Vid 16-tiden åt vi förrätt. Jag gjorde var sin räkmacka och tog ett glas vitt till. Mamma höll sig till Ginger ale. Middagen intog vi vid matsalsbordet nånstans mellan 19 och 19.30. Jag stekte kalkonfilé och hade potatisgratäng till. Det blev visst mat för ett helt kompani. Den matlådan som jag frös in var enorm… Till maten tog jag ett glas Amarone, mamma fick några droppar i ett glas utblandat med mycket vatten. Sen kollade vi en film på TV innan vi intog desserten, minipäron i konjak med grädde. Kaffe och en och annan godisbit har också intagits under kvällen. Magen är synnerligen förvånad och har protesterat mycket.

Tolvslaget på Skansen kollade vi in. Gina Di… Malena Ernman var bäst, fast hon blev inskickad på scenen lite för tidigt. Vi har har varit ganska förskonade från smällare och fyrverkerier. Jag gillar inte sånt, för jag är skotträdd. Det har skjutits en del i området under dan och tidiga kvällen. Därför blev det nästan helt tyst vid 00.30-tiden – folk hade väl helt enkelt slut på ammunition. Annars brukar det kunna pågå ett par timmar till…

Nu börjar klockan närma sig två och jag ska strax lägga ner huvudet på kudden och läsa ett kapitel till innan jag sover. I morgon ska vi äta igen. Då blir det ett smörgåsbord med otillagade saker från julbordet samt resten av den griljerade kalkonen. Gissningsvis äter ”alla andra” pizza.

Jag lämnar dig med några bilder på nyårsaftons mat medan jag önskar dig en god start på 2016!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vinterland

Ett musikaliskt inlägg.

---

 

Sarah Dawn Finer… Hade jag inte varit tillsammans med den bästa Fästmön, då hade jag baske mig satt efter Sarah Dawn Finer. För är det nån som skulle kunna förföra mig med sin röst är det hon. Det gjorde hon redan 2012 med albumet Sanningen kommer om natten. Sarah Dawn Finer skulle bara veta hur många gånger jag har sjungit duett med henne i bilen på väg till jobbet… Och nu har hon gjort det igen – nästan förfört mig med nya albumet Vinterland.

Vinterland består av tolv spår av vilka de flesta har nån sorts anknytning till vinter, nyår eller jul. Fast kanske inte… Håll mitt hjärta. Ändå får jag känslan av julotta inuti när jag lyssnar på Samuel Ljungbladh och Sarah Dawn Finer i det här spåret. Det är bara… så vackert. SÅ vackert!

Ett annat favoritspår på Vinterland är förstås Jul, jul strålande jul i vilken Stephen Simmonds gör en strålande (!) insats tillsammans med Sarah Dawn Finer.

Låtarna Vinter, Ännu en jul och Vintersaga gör mig också alldeles varm inuti. De låter bara helt rätt i Sarah Dawns tappning trots att upphovsmännen är Tori Amos, Mauro Scocco och Ted Ström. Det avslutande spåret, Sancta Lucia (Strålande helgonfé), blir ett fantastiskt musikaliskt fyrverkeri tillsammans med Malena Ernman.

Det här albumet åker direkt upp på min önskelista! Sarah Dawn Finer är bara underbar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2014: Lasse Åbergs dag

Ett inlägg om en TV-serie.

Med gårdagskvällens program är Stjärnorna på Slottet slut för den här säsongen. Sista värd denna omgång var Lasse Åberg, enligt nån den största av de fem stjärnorna.

Lasse Åberg – den största stjärnan på Slottet?

Detta sista avsnitt ägnade stjärnorna åt att spela bollspel och dansa en mycket speciell dans. Den senare lockade fram det enda skrattet från min sida under den här timmen. Lasse Åberg må vara rolig, men inte i Stjärnorna på Slottet.

Ett enda skratt blev det alltså här och inte en enda tår – varken här eller där. Nä, detta var nog det mest intetsägande programmet av säsongens fem. Det hände liksom ingenting. Vi tittare fick veta… ingenting. Tråkigt.

Toffelbetyget blir medel den här gången. Och då är Tofflan snäll.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Maria Lundqvists dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten, möten, möten, en ost, en mage, men ingen kram

Ett inlägg om det som står i rubriken.

Egentligen skulle jag inte behöva skriva nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.

När jag har inhandlat och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers nummer 5 2014.

Och nej. Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!

Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag

Ett inlägg om ett TV-program.

Lördag igår och dags för oss TV-tittare att kolla in nästa stjärna på slottet. Värd för gårdagskvällens program var Leif Andrée, en skådespelare jag inte visste så mycket om. Tills jag blev påmind om hans utomordentligt läskiga roll och lysande prestation i Kaninmannen…

Leif Andrée pratade om sina olika faser i livet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det blev gott om ord i gårdagens program, men också gott om tårar. Leif Andrée berättade om sitt livs olika faser. Det var så tunga ord att medstjärnorna nästan inte hade några följdfrågor. Tyngst att lyssna till var nog när Leif Andrée berättade om sin barndoms flyttar mellan olika ”föräldrar”. Ett mycket älskat barn med hela tre pappor och två mammor, men separationerna satt fastetsade trots att många år har passerat. Den älskade nallen fick för övrigt vara med. Hjärtskärande!

Men även en tung dag fick sina lättsamma stunder. Leif Andrée drog in sina gäster i inspelningsstudion där de spelade in en ny version av en låt han gjorde som trummis i punkbandet Pizzoar.

Man kan tycka att det var ett alltför känslosamt program Leif Andrée hade värdskapet för. Men hur skulle det kunna vara annorledes när livet är så hårt för vissa människor?

Toffelbetyget blir som vanligt det högsta!

Nästa gång är Maria Lundqvist värdinna. Henne har jag sett mer av, både i komiska roller och i mer seriösa. Jag är mycket nyfiken på henne!

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

En ledig trettondag: Shoppingtur

Ett synnerligen ironiskt inlägg. Men vi hade kul, tro inget annat!

En av julklapparna från mamma var pengar. Jag behöver en morgonrock. Vill välja själv. Det ska vara en i frotté, särskild frotté. Och inget tramsigt jädra mönster. Så se vilken fin morgonrock jag köpte idag:

Eh ja… MorgonrockAR, alltså…

Ja alltså, shopping på Stormarknaden är inte min grej, kläder lika lite, så… Det blev tre Adler-Olsen-böcker till mig och en Börjlind till Fästmön (köp fyra, betala för tre).

På en affär drabbades jag DIOWEKT* av en turkoschock. Anna njöt och plockade bland prylar i den gräsliga NYANSEN.

Exempel på varor som aldrig skulle få följa med mig hem på grund av nyansen.

Nä, själv hade jag bara ögon för Anna – as always. (Även om hon tror att Leila och Malena är mina favvobrudar just nu.)

Jag har bara ögon för Anna.

I en affär hade de inte tänkt riktigt när de skyltade, tyckte jag. Eller också hade de det, funderade jag vidare och fnissade inombords.

Nån som vill köpa en bak eller två?

Men här fanns en del snigga saker, faktiskt. Jag fastnade för dessa läckra ljusstakar som bär samma namn som Wordfeud-mästaren på Morgonen, det vill säga Cobran. Fast mästaren stavar med K, affären med C.

Urläckra stakar med namnet Cobra.

Sen behövde vi fika. Då hade vi varit inne i fyra affärer och var redan trötta. Det tarvades riktig go-fika på Fågelsången, som har filial på Stormarknaden.

Anna och bullen. De två med afrofrisyr i bakgrunden lyckades inte hålla sig undan när jag fotade.

Både bulle och kaka blev det. Och havrekakan var i mastigaste laget, tyckte till och med jag…

Havrekakan var i mastigaste laget.

Som vanligt när vi är ute tillsammans blir vi elaka och ondsinta. Men det tänker jag inte berätta mer om här, för då blir folk så arga, så arga.

Onda flickor – såna blir vi ibland.

I stället kan jag berätta att jag hälsade på TVÅ (2) personer som jag känner, E från Förorten och Mr Moneyman. Märkligt, jag brukar aldrig känna nån…

Vi strosade sen in i ett par affärer till innan vi skuttade in på ICA Kvantum för att köpa nåt till middag. Vi ska äta nåt med räkor, kan jag avslöja.

Och nu, hemma igen, är jag botad från eventuell shoppinglusta för ett par månader framöver. Thank God!

* DIOWEKT = östgötska för direkt

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag

Ett inlägg om ett TV-program.

Det enda braiga på TV en lördagskväll just nu är Stjärnorna på Slottet. Det är dessutom en riktigt bra svensk TV-produktion. För som vanligt blir jag positivt överraskad av de flesta ”stjärnor” och inser att de inte alls är varken märkvärdiga eller knäppa utan precis lika intressanta som människor i allmänhet. Igår kväll bänkade Fästmön och jag oss för att se Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Claes Månsson. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Andreas Hillergren/ SVT.)

Det jag gillar mest med den här omgången av serien är att det inte är så många ståhejiga äventyr stjärnorna ger sig ut på. (Inte alls typ som när Jonas Gardell tvingade Kjerstin Dellert att ställa upp och roa lokalborna etc. Den gången han själv vägra att ta emot en fiollektion. Den gången jag tappade lusten för honom totalt.)

Claes Månsson ville lära sina medstjärnor att dansa tango, helt enkelt. Och som gubben i lådan dök Ann Wilson upp och hade lektion. Så enkelt och så roligt! Alla deltog och alla njöt.

I övrigt lärde jag mig hur man skalar en hummer. Men det viktigaste var nog att jag fick en bild av Claes Månsson. Jag hade liksom ingen föreställning alls om honom, eftersom han är satt i kategorin komiker. Såna gillar inte jag. Claes Månsson blev nu – förstås! – ett undantag! Ett av skälen till detta är att han berättade så öppet om sin scenskräck, ett annat när han pratade om sin svåra sjukdom. Han kunde liksom lika gärna ha dött eller blivit en grönsak…

Claes Månssons dag får högsta Toffelbetyg!

Nästa gång är det Leif Andrée som är huvudstjärna. Honom har jag inte nån bild av heller, egentligen, mer än det jag har fått se nu i de två avsnitten av säsongens Stjärnorna på Slottet. Jag gillar hans hår och hans skratt och tycker att han ser snäll ut.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Malena Ernmans dag

Ett inlägg om säsongsstarten av en TV-serie.

En av de svenska favoritserier som jag brukar följa på TV är Stjärnorna på Slottet. Igår kväll var det säsongsstart för serien där två kvinnor och tre män får hålla i var sin dag. Fyra skådespelare och en operasångerska är det denna gång. Mamma och jag såg avsnittet via DVD-hårddisken.

Stjärnorna på Slottet 2013/2014. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Den här gången är Lasse Åberg, Maria Lundqvist, Malena Ernman, Claes Månsson och Leif Andrée stjärnor. En spännande blandning människor, även om jag tycker att man kanske kunnat hitta lite andra stjärngengrer än just skådespelargenren. För, som sagt, fyra av stjärnorna den här vändan är skådisar.

Nåväl, först ut var jokern i leken så att säga, operasångerskan Malena Ernman. För mig har Malena Ernman alltid gett ett sympatiskt intryck. Hon är kraftfull, men ändå ödmjuk, var min uppfattning utifrån sett. Själv berättade hon att hon är både blyg och pratsam, så det känns som jag var rätt ute. I en tuff bransch har hon inte alltid blivit så bra behandlad – varken av kollegor eller överordnade. Synd det, för Malena Ernman är i mina ögon en riktig stjärna.

Det var intressant att höra att denna snygga blondin har blivit ganska mobbad, bland annat för sina gigantiska näsborrar och autostrada mellan framtänderna. I mina ögon – och Lasse Åbergs – är hon nämligen rätt snygg…

Mamma tyckte att Maria Lundqvist var alldeles för frågvis. Själv anser jag att om man inte frågar får man heller inga svar. Det var spännande att höra om Malena Ernmans tonårsförälskelse i en man dubbelt så gammal som hon själv. Men än mer spännande var det att lyssna när hon beskrev de uppoffringar hennes äkta man har gjort och gör för hennes skull. Riktig kärlek där!

Jag retade inte upp mig på nån och tyckte dessutom att dagens aktivitet var lagom avancerad – bilkörning – förutom allt ätande, dårå. Det här gänget stjärnor gör nog en riktigt bra säsong!

På lördag den 4 februari är det Claes Månssons tur att vara huvudperson.

Toffelbetyget för Malena Ernmans dag blir det högsta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Så blev vi tre

Ett inlägg om mat och TV och en lyxtvättad bil.

Igår eftermiddag åkte jag och hämtade min Fästmö från jobbet. Vi drog hem till Himlen och tog en fika och jag fick både chans att PRATA AV mig (jag hade fått höra att jag inte var tillräckligt hjälpsam eftersom jag inte kunde gissa vad somliga ville och att jag var elak – precis som vanligt) och prata med barnen. Elias hade fått så fina klappar, bland annat en Guiness rekordbok som han visade. Men gladast blev han nog för mobilskalet från mamma, det med SvampBob…

Elias och hans julklappar lämnades av hos pappa Jerry, liksom Linns väska. Anna, Linn och jag fortsatte sen in till stan där Linn skulle träffa en kompis. Anna och jag åkte till New Village. Det är gott att få ha sin älskade hos sig, även om det är nån annan som hela tiden försöker ta främsta platsen genom att synas och höras mest. Ibland blir vuxna människor värre än småbarn…

Anna, min älskade.

Gårdagskvällen ägnade jag åt att laga mat och diska. Jag fixade italiensk kycklingfärssås med spaghetti och lyckades bränna fast spaghettin i kastrullen. Men vi blev mätta ändå. Jag fick jäkligt ont i magen efteråt och det har fortfarande inte riktigt släppt. Ett irriterande illamående hänger kvar idag.

Vi såg första avsnittet av Fröken Frimans krig och det var riktigt roligt! Bra skådespelare, snuskigt, rejäla fruntimmer och humor. Man fick skratta gott. Del två går på måndag kväll och tredje och sista delen visas på nyårsdagen.

Idag har Duktiga Anna varit och tränat. Jag, som inte är så hjälpsam…, åkte ett par ärenden åt min mamma. Medan Anna tränade tankade jag först bilen och tvättade den sen. Jag hade sån himla tur att det var tionde tvätten och därmed gratis. Hon som jobbade på macken tyckte att jag skulle slå till på värsta lyxtvätten och det gjorde jag. Clark Kent* skiner verkligen nu!

Vi hämtade hem en meny för morgondagens middag som blir asiatisk, men i afton ska vi åka och äta italienskt igen, dock på lokal. Mamma har lovat att bjuda oss båda dagarna, trots att jag har sagt att jag betalar söndagsmaten. Den tänkte vi hämta hem vid lämpligt tillfälle, nånstans mellan söndagskaffe och inhandling av livsmedel till nyår.

Mamma studerar morgondagens asiatiska meny.

I kväll startar den nya vändan Stjärnorna på Slottet. Det är Malena Ernman som inleder. Direkt efter kommer en julspecial av Downton Abbey. Naturligtvis spelar jag in båda på DVD-hårddisken, för jag vill inte missa nåt av programmen. Bord är bokat till klockan 19, så vi hinner möjligen hem till Downton.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet – säsong åtta

En av mina favoritserier på TV är Stjärnorna på Slottet. För ett tag sen läste jag att nästa gäng är utsett. I augusti spelas serien in.

Årets Stjärnor är:

• Malena Ernman, 42 år. Operasångare som representerade Sveriges i Eurovision Song Contest 2009.
• Maria Lundqvist, 49 år. Skådespelare. När jag tänker på Maria Lundqvist tänker jag mest på karaktären Sally.
• Leif Andrée, 55 år. Skådespelare.
• Claes Månsson, 63 år. Skådespelare från Lorrygänget.
• Lasse Åberg, 72 år. Skådespelare och konstnär och framför allt, Musse Pigg-samlare.

Ett intressant gäng även om jag tycker att skådespelarna är i lite övervikt. Finns det inga andra stjärnor att tillgå? Mest nyfiken är jag på Maria Lundqvist, som jag tycker har gått från komedigenren till mer seriösa roller.

Livet är kort.

Read Full Post »