Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Malena Ernman’

Ett inlägg om nyårsafton 2015.


 

Selfie nyårsafton

Lite mörk på nyårsafton och inget riktigt leende.

Nu kan vi skriva 2016. Kan, ja, men kommer vi ihåg att göra det när vi ska skriva datum nånstans? Det brukar ta några veckor ibland innan det blir rätt.

Det har varit nästan samma nyårsafton som förra året. Mamma är här, vi äter, glor på TV och det smälls utanför. Den här nyårsafton har haft en stor skillnad från sist, dock. Jag har nog aldrig känt mig så ensam – och ändå var varken mamma eller jag ensamma. Humöret är inte det bästa, tålamodet kort, irritationen svår att dölja. Men jag har inte hjärta nog att vara ärlig – varken till höger eller till vänster. Så jag trycker ner efter bästa förmåga och sen blir det som det blir.

För att ändå försöka göra dagen så festlig som möjligt spred jag ut det ätbara. Mamma gillar att sova länge om morgnarna, så jag fick flera timmar först som jag kunde ägna åt att vila öronen och läsa. Folk har så jädra mycket åsikter om Liza Marklund – även jag – men hennes senaste bok är verkligen spännande! Det var inte bara på nyårsaftons morgon jag läste, det blev mer under dan. Nu är jag nästan halvvägs. Frukost, bestående av julknäcke med julkalkon, intogs därför egentligen inte vid frukosttid utan snarare vid lunchtid. Eller typ en timme efter min ordinarie lunchtid när jag jobbar.

Vid 16-tiden åt vi förrätt. Jag gjorde var sin räkmacka och tog ett glas vitt till. Mamma höll sig till Ginger ale. Middagen intog vi vid matsalsbordet nånstans mellan 19 och 19.30. Jag stekte kalkonfilé och hade potatisgratäng till. Det blev visst mat för ett helt kompani. Den matlådan som jag frös in var enorm… Till maten tog jag ett glas Amarone, mamma fick några droppar i ett glas utblandat med mycket vatten. Sen kollade vi en film på TV innan vi intog desserten, minipäron i konjak med grädde. Kaffe och en och annan godisbit har också intagits under kvällen. Magen är synnerligen förvånad och har protesterat mycket.

Tolvslaget på Skansen kollade vi in. Gina Di… Malena Ernman var bäst, fast hon blev inskickad på scenen lite för tidigt. Vi har har varit ganska förskonade från smällare och fyrverkerier. Jag gillar inte sånt, för jag är skotträdd. Det har skjutits en del i området under dan och tidiga kvällen. Därför blev det nästan helt tyst vid 00.30-tiden – folk hade väl helt enkelt slut på ammunition. Annars brukar det kunna pågå ett par timmar till…

Nu börjar klockan närma sig två och jag ska strax lägga ner huvudet på kudden och läsa ett kapitel till innan jag sover. I morgon ska vi äta igen. Då blir det ett smörgåsbord med otillagade saker från julbordet samt resten av den griljerade kalkonen. Gissningsvis äter ”alla andra” pizza.

Jag lämnar dig med några bilder på nyårsaftons mat medan jag önskar dig en god start på 2016!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett musikaliskt inlägg.


 

Sarah Dawn Finer VinterlandSarah Dawn Finer… Hade jag inte varit tillsammans med den bästa Fästmön, då hade jag baske mig satt efter Sarah Dawn Finer. För är det nån som skulle kunna förföra mig med sin röst är det hon. Det gjorde hon redan 2012 med albumet Sanningen kommer om natten. Sarah Dawn Finer skulle bara veta hur många gånger jag har sjungit duett med henne i bilen på väg till jobbet… Och nu har hon gjort det igen – nästan förfört mig med nya albumet Vinterland.

Vinterland består av tolv spår av vilka de flesta har nån sorts anknytning till vinter, nyår eller jul. Fast kanske inte… Håll mitt hjärta. Ändå får jag känslan av julotta inuti när jag lyssnar på Samuel Ljungbladh och Sarah Dawn Finer i det här spåret. Det är bara… så vackert. vackert!

Ett annat favoritspår på Vinterland är förstås Jul, jul strålande jul i vilken Stephen Simmonds gör en strålande (!) insats tillsammans med Sarah Dawn Finer.

Låtarna Vinter, Ännu en jul och Vintersaga gör mig också alldeles varm inuti. De låter bara helt rätt i Sarah Dawns tappning trots att upphovsmännen är Tori Amos, Mauro Scocco och Ted Ström. Det avslutande spåret, Sancta Lucia (Strålande helgonfé), blir ett fantastiskt musikaliskt fyrverkeri tillsammans med Malena Ernman.

Det här albumet åker direkt upp på min önskelista! Sarah Dawn Finer är bara underbar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Med gårdagskvällens program
är Stjärnorna på Slottet slut för den här säsongen. Sista värd denna omgång var Lasse Åberg, enligt nån den största av de fem stjärnorna.

Lasse Åberg

Lasse Åberg – den största stjärnan på Slottet?


Detta sista avsnitt
ägnade stjärnorna åt att spela bollspel och dansa en mycket speciell dans. Den senare lockade fram det enda skrattet från min sida under den här timmen. Lasse Åberg må vara rolig, men inte i Stjärnorna på Slottet.

Ett enda skratt blev det alltså här och inte en enda tår – varken här eller där. Nä, detta var nog det mest intetsägande programmet av säsongens fem. Det hände liksom ingenting. Vi tittare fick veta… ingenting. Tråkigt.

Toffelbetyget blir medel den här gången. Och då är Tofflan snäll.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Maria Lundqvists dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som står i rubriken.


Egentligen skulle jag inte behöva skriva
nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Boxholms borgmästarost

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.


När jag har inhandlat
och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers

Tofflan i Allers nummer 5 2014.


Och nej.
Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!


Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.


Lördag igår
och dags för oss TV-tittare att kolla in nästa stjärna på slottet. Värd för gårdagskvällens program var Leif Andrée, en skådespelare jag inte visste så mycket om. Tills jag blev påmind om hans utomordentligt läskiga roll och lysande prestation i Kaninmannen

Leif Andrée

Leif Andrée pratade om sina olika faser i livet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det blev gott om ord
i gårdagens program, men också gott om tårar. Leif Andrée berättade om sitt livs olika faser. Det var så tunga ord att medstjärnorna nästan inte hade några följdfrågor. Tyngst att lyssna till var nog när Leif Andrée berättade om sin barndoms flyttar mellan olika ”föräldrar”. Ett mycket älskat barn med hela tre pappor och två mammor, men separationerna satt fastetsade trots att många år har passerat. Den älskade nallen fick för övrigt vara med. Hjärtskärande!

Men även en tung dag fick sina lättsamma stunder. Leif Andrée drog in sina gäster i inspelningsstudion där de spelade in en ny version av en låt han gjorde som trummis i punkbandet Pizzoar.

Man kan tycka att det var ett alltför känslosamt program Leif Andrée hade värdskapet för. Men hur skulle det kunna vara annorledes när livet är så hårt för vissa människor?

Toffelbetyget blir som vanligt det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa gång är Maria Lundqvist värdinna. Henne har jag sett mer av, både i komiska roller och i mer seriösa. Jag är mycket nyfiken på henne!

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synnerligen ironiskt inlägg. Men vi hade kul, tro inget annat!


En av julklapparna från mamma
var pengar. Jag behöver en morgonrock. Vill välja själv. Det ska vara en i frotté, särskild frotté. Och inget tramsigt jädra mönster. Så se vilken fin morgonrock jag köpte idag:

Böcker Börjlind Adler Olsen

Eh ja… MorgonrockAR, alltså…


Ja alltså, shopping
 på Stormarknaden är inte min grej, kläder lika lite, så… Det blev tre Adler-Olsen-böcker till mig och en Börjlind till Fästmön (köp fyra, betala för tre).

På en affär drabbades jag DIOWEKT* av en turkoschock. Anna njöt och plockade bland prylar i den gräsliga NYANSEN.

urkosa vaser

Exempel på varor som aldrig skulle få följa med mig hem på grund av nyansen.


Nä, själv hade jag bara
ögon för Anna – as always. (Även om hon tror att Leila och Malena är mina favvobrudar just nu.)

Anna

Jag har bara ögon för Anna.


I en affär
hade de inte tänkt riktigt när de skyltade, tyckte jag. Eller också hade de det, funderade jag vidare och fnissade inombords.

Skylt med texten BAK

Nån som vill köpa en bak eller två?


Men här fanns en del
snigga saker, faktiskt. Jag fastnade för dessa läckra ljusstakar som bär samma namn som Wordfeud-mästaren på Morgonen, det vill säga Cobran. Fast mästaren stavar med K, affären med C.

Cobra ljusstakar

Urläckra stakar med namnet Cobra.


Sen behövde vi fika.
Då hade vi varit inne i fyra affärer och var redan trötta. Det tarvades riktig go-fika på Fågelsången, som har filial på Stormarknaden.

Anna fikar

Anna och bullen. De två med afrofrisyr i bakgrunden lyckades inte hålla sig undan när jag fotade.


Både bulle och kaka blev det.
Och havrekakan var i mastigaste laget, tyckte till och med jag…

Havrekaka i mastigaste laget

Havrekakan var i mastigaste laget.


Som vanligt
när vi är ute tillsammans blir vi elaka och ondsinta. Men det tänker jag inte berätta mer om här, för då blir folk så arga, så arga.

Onda flickor

Onda flickor – såna blir vi ibland.


I stället kan jag berätta
att jag hälsade på TVÅ (2) personer som jag känner, E från Förorten och Mr Moneyman. Märkligt, jag brukar aldrig känna nån…

Vi strosade sen in i ett par affärer till innan vi skuttade in på ICA Kvantum för att köpa nåt till middag. Vi ska äta nåt med räkor, kan jag avslöja.

Och nu, hemma igen, är jag botad från eventuell shoppinglusta för ett par månader framöver. Thank God!


* DIOWEKT = östgötska för direkt


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.


Det enda braiga på TV en lördagskväll
just nu är Stjärnorna på Slottet. Det är dessutom en riktigt bra svensk TV-produktion. För som vanligt blir jag positivt överraskad av de flesta ”stjärnor” och inser att de inte alls är varken märkvärdiga eller knäppa utan precis lika intressanta som människor i allmänhet. Igår kväll bänkade Fästmön och jag oss för att se Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Claes Månsson

Claes Månsson. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Andreas Hillergren/ SVT.)


Det jag gillar mest
med den här omgången av serien är att det inte är så många ståhejiga äventyr stjärnorna ger sig ut på. (Inte alls typ som när Jonas Gardell tvingade Kjerstin Dellert att ställa upp och roa lokalborna etc. Den gången han själv vägra att ta emot en fiollektion. Den gången jag tappade lusten för honom totalt.)

Claes Månsson ville lära sina medstjärnor att dansa tango, helt enkelt. Och som gubben i lådan dök Ann Wilson upp och hade lektion. Så enkelt och så roligt! Alla deltog och alla njöt.

I övrigt lärde jag mig hur man skalar en hummer. Men det viktigaste var nog att jag fick en bild av Claes Månsson. Jag hade liksom ingen föreställning alls om honom, eftersom han är satt i kategorin komiker. Såna gillar inte jag. Claes Månsson blev nu – förstås! – ett undantag! Ett av skälen till detta är att han berättade så öppet om sin scenskräck, ett annat när han pratade om sin svåra sjukdom. Han kunde liksom lika gärna ha dött eller blivit en grönsak…

Claes Månssons dag får högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Leif Andrée
som är huvudstjärna. Honom har jag inte nån bild av heller, egentligen, mer än det jag har fått se nu i de två avsnitten av säsongens Stjärnorna på Slottet. Jag gillar hans hår och hans skratt och tycker att han ser snäll ut.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »