Hushållssaker jag avskyr att göra

Ett icke husligt inlägg med ett uns av självironi.

---

 

Den som känner mig vet att jag inte är mycket till husmor. Visst, jag gillar god mat – det vill säga att äta den. Inte tillaga den och definitivt inte diska efter matlagningen. Men sen finns det ett par saker i hushållet som jag också avskyr att göra. Jag har skrivit om dem förr. Trots det tycker jag att de är väl värda att upprepas – för igår åkte jag på att göra båda två! Som du förstår blev jag helt slut.

Först till frukosten tvingades jag öppna en ny ost. En gräddig, fet och blöt Boxholmsost där plasten som vanligt var tätt filmad runt ostkroppen. Jag fick klippa bort eländet – och bara det i sig tog sin lilla tid. Men det värsta av allt är jonglerandet med själva osten för att få ur den ur förpackningen. Att bli kladdig och kletig om händer och fingrar är nämligen nåt jag verkligen avskyr. På riktigt.

En väldigt god ost, men kletigt och kladdigt att få ur den ur förpackningen.

Lite senare var det dags för nästa prövning. Jag skulle fixa kaffe och då hände naturligtvis det vanliga: kaffet i kaffeburken tog slut. Ska det finnas kaffe i kaffeburken här hemma måste jag fylla på den – med påföljd att det inte bara hamnar kaffe i burken utan på en av köksbänkarna, på diskbänken och på köksgolvet också. Varför häller jag alltid utanför?! (<== fråga som är omöjlig att besvara).

Kaffepåfyllning – i burk, på köksbänkar, på diskbänken och på köksgolvet.

Det finns flera hushållssaker jag hatar att göra. Diska är, som sagt, en annan. Särskilt diska efter fiskiga rätter. Byta toapapper är inte heller kul. Eller fylla på flytande tvättmedel i tvättmedelsflaskorna, för att nämna några till.

Frågan är nu om jag är ensam om att känna sån här avsky… Har DU några hushållssaker som du verkligen inte gillar att göra??? Skriv några rader i en kommentar och berätta nåt, förhoppningsvis. Så slipper jag känna mig så ensam i min avsky…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan smakar på… Boxholmsostar

Ett inlägg om goda ostar.

För ett tag sen vann jag 150 kronor i presentkort på Boxholmsost hos vännen Klara. De tre presentkorten om 50 pix har legat olika länge i min plånbok, men nu har jag utnyttjat dem alla tre. Därför vill jag dela med mig av det mina smaklökar upplevde. Notera att Boxholmsost inte på något sätt har tvingat mig att blogga om deras ostar – jag gör det av egen fri vilja.

Först dock en språklektion: Box i Boxholmsost ska uttalas som box i boxas, inte som box i postbox. Noga är det, serru! För Boxholm ligger nämligen i Östergötland och där är det extra viktigt med uttalet.

Tre presentkort, tre ostar. Men faktum är att jag har provsmakat några till. Sen tidigare känner jag till och älskar Boxholmsosts gräddost. Den brukar min familj ha på jularna och den är så suveränt fet och god.

Vidare köpte Fästmön en ost på Distingsmarknaden förra månaden. Det var Boxholms Tellicherry pepparost, en ost som man knappt har släppt till affärerna än.

Men nu åter till de tre ostar jag köpte för mina presentkort: Borgmästarost, chiliost och Carolineost. Så här tyckte jag om dem:

Borgmästarosten är mellanlagrad. Lite för mesig, egentligen, för mina smaklökar. Men faktum är att Borgmästarosten är vädligt smakrik ändå. Jag tycker att smaken rentav är fyllig. Osten passar bra på alla sorters bröd – mjukt, hårt, vitt, grovt. Komplettera gärna med paprika. Och kanske ett salladsblad mellan smöret och osten? Lite persilja ovanpå?

Borgmästarosten får näst högsta Toffelbetyg!

Chiliosten förväntade jag mig ha ett visst mått av sting i sig. Grunden är en gräddost med ganska kort lagringstid. Och visst känner man chilin – men inte förrän i eftersmaken. Dessutom är jag inte jätteimponerad över styrkan. Jag tycker inte att det här är nån stark ost. Då är Tellicherry peppar-osten betydligt starkare. Hur som helst, chiliosten är god och mina smaklökar kanske har blivit avtrubbade efter alla heta rätter.

Chiliosten får också den näst högsta Toffelbetyg!

Carolineosten gick det tredje och sista presentkortet till. Även detta en gräddost, men en sådan som har lite längre lagringstid, det vill säga mellan sju och åtta månader. Och det här är verkligen en ost i min smak! Den är lagom fet och den är lagom stark. Jag åt den på brungräddat knäckebröd, ovanpå ett lager Bregott med havssalt. Men det var osten jag ville ha mer av. Jag ville bara ta en skiva till hela tiden osten stod på bordet.

Toffelbetyget blir topp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten, möten, möten, en ost, en mage, men ingen kram

Ett inlägg om det som står i rubriken.

Egentligen skulle jag inte behöva skriva nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.

När jag har inhandlat och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers nummer 5 2014.

Och nej. Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!

Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Full dag, full postbox och full i magen

Ett inlägg om min tisdag. Tristdag, säger en del.

Vart den här dan tog vägen när den väl hade kommit igång vet jag inte. Bilköerna var som före jul i morse, mörkret kompakt, men jag nådde mitt mål. Det blev en del småplock på morgonen. Därefter hamnade jag i ett möte om nästan två timmar. Och sen var det lunch. Eftermiddagen svischade också förbi. Plötsligt befann jag mig på Tokerian för att köpa TV-tidningen och yoghurt.

Hemma i New Village hade Fästmön tänt stjärnor och stakar och lampor. Tänk så mycket mysigare det är att komma hem då!

Postboxen var full idag, men tack och lov hade brevbäraren inte proppat den så full så att den inte gick att öppna igen. Jag hoppas att mitt klagomål har nåt fram. Kan inte minnas att jag fick nåt svar från Posten… Ett paket med DVD-filmer fick jag sms om att det landat på ICA Heidan, men jag är för trött för att hämta det i kväll. Tar det nog i morgon kväll, på väg till Annas jobb när jag ska hämta hem henne klockan 21. I postboxen låg i alla fall ett paket från Apotea. Som vanligt både korrekt och snabb leverans! Och fraktfri!

Mina varor som jag beställde i helgen från Apotea – som vanligt rätt och snabb leverans.

Jag kan verkligen rekommendera Apotea – och det här skriver jag inte för att jag får betalt för det utan för att jag är en nöjd kund, helt enkelt! Nu har jag beställt apoteksvaror därifrån flera gånger. Det har aldrig blivit fel och varorna levereras snabbt (ibland till och med dan därpå!). Dessutom är det fraktfritt och priserna ligger då och då under dem apoteken har. Tror jag ska testa receptbelagda varor nån gång och se hur det funkar. Tydligen blir man, efter inloggning med e-legitimation, uppringd av en farmaceut. Det är ju lite bökigt för mig just nu såsom min arbetsplats är ”utformad”. Men jag kanske testar ändå.

I övrigt lyckades Posten leverera ett kuvert med värdefullt innehåll i form av presentkort på 150 kronor på Boxholmsost! Jag älskar verkligen deras ostar och hade sån tur att jag blev lycklig vinnare hos Klara. TACK!

Jag hade turen att vinna presentkort från Boxholmsost hos Klara!

Anna och jag lagade mat tillsammans i afton. Det vill säga hon bredde mackor och jag skivade ost, var och en la på makrill från var sin burk. Magarna blev väldigt fulla.

Nu är jag så jäkla trött efter den dåliga sömnen i natt att jag undrar om jag kan hålla mig vaken till klockan 21. Då visar TV4 nämligen det första av två nya Maria Wern-avsnitt… Min TV-tidning har bara gett programmet två insekter. Vi får se hur många tofflor det blir. Om jag orkar skriva nåt om det senare. Mitt brunmärkta finger sitter dock kvar och går att skriva med. Det är inte ondare, bara brunare. Helt klart en ytlig propp, precis som jag har haft mången gång tidigare, dock inte på fingrarna utan på fötterna och smalbenen. Aj still ölajv, alltså.

Ha en go kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »