Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Irene Huss’

Nej, det är inte mycket kraft kvar i Tofflan just nu. Så hela eftermiddagen och kvällen har det varit lugna puckar. Mest ansträngande har varit två partier Wordfeud – jag förlorade både till BB och till Hortellskan. Ett tredje parti är igång sen igår med Inna. Ord har flugit omkring och jag har softat med dem. Det är allt jag orkar. (Jag orkar nästan inte bli upprörd över märkliga, men tillåtna böjningsformer… När jag kom på att det var OK använde jag min förvärvade kunskap i stället!)

Ordkamp.


Jag kan inte säga
att jag är totalt fast i Wordfeud-träsket, för det är jag inte. En stor del av tiden idag har jag ägnat åt att läsa Helene Turstens senaste Irene Huss-deckare. Lite besviken är jag, det känns mest som om Helene Tursten har skrivit en film… Men jag har softat med boken och kommit mer än halvvägs.

Pratade med mamma tidigare på dagen och gav henne mitt nya mobilnummer. Gamla mobilen får ta lite ledigt ett tag, det funkar inte att ha två när man inte har nån handväska. SKÄMTAR!!!

Kanske skulle vifta med mitt spö och trolla fram en handväska till mig själv? HARDLY!!!


I kväll har jag telefonerat
med Fästmön. Vet inte vem av oss som är skröpligast just nu, Anna har en förskräcklig hosta.

Bara skit är det på TV i afton. Det är inget som jag tycker är bra på TV i kväll. Jag sitter och slöglor på ett avsnitt av Lynley från 2007. Igår gick ett program om Birgitta Stenberg, men det spelade jag in för mig och Anna att titta på senare.

Hittade en matlåda i frysen bestående av några kalkonfilébitar och några potatisklyftor. I kylen fanns det hot béarnaisesås, så det blev min middag. Eftersom det är lördag har jag också en skål chilibågar och en starköl. Som reserv, en Vit choklad. Nej, det går ingen nöd på mig. Jag softar efter bästa förmåga. Skulle bara önska mig lite, lite mera kraft och ork. Om jag finge önska nåt.


Livet är kort.

Read Full Post »

I samband med min födelsedag fick jag ett par intressanta erbjudanden att handla DVD-filmer på nätet. Några filmer som jag gillar är serien om Irene Huss, baserad på Helene Turstens böcker. Så igår kollade jag var det var billigast att köpa de fyra filmer jag saknar i min Irene Huss-samling:

Jag saknar filmerna nio till tolv i min Irene Huss-samling.


Discshop erbjöd mig 50 kronors rabatt.
 Jag gick in och kollade om filmerna fanns inne och vad de kostade. Irene Huss-filmer brukar inte vara jättedyra, men de här filmerna är ändå ganska nya. Fast 169 kronor per film lät smått hutlöst… Så 4 x 169 = 676 kronor. Köp över 600 kronor är fraktfria. Jaa, tacka 17 för det när priserna är så höga…

CDon.com erbjöd mig fraktfritt. Det visade sig att det innebar 29 kronors rabatt. Inget att hurra för, precis. Men… det intressanta var att filmerna var prissatta till 99 kronor styck där. Av nån anledning var de sen ytterligare nedsatta till 74:50 kronor styck. Och med fraktfritterbjudandet landade slutnotan på 298 kronor.

Så valet blev inte så svårt. Nu väntar jag med spänning på fyra Irene Huss-filmer från CDon.com, fyra filmer som kostar mindre än hälften där än hos konkurrenten Discshop. Det lönar sig att jämföra erbjudanden, verkligen…

Read Full Post »

Igår när jag kom hem bara bubblade jag av glädje! Åter hade jag goda nyheter som jag fick dela med Fästmön och senare också per telefon med mamma. Men tusen tack även till alla er som har lämnat grattis- och lycka till-kommentarer vid mitt inlägg Önskan! Och till mammakusinen B som mejlade. Ni betyder så mycket för mig, det är ni påhejare som gör att jag orkar fortsätta blogga och fortsätta kämpa ett tag till. För även om det inte är helt optimalt att det blir en delad tjänst maj-juni-juli och även om det inte heller denna gång är nånting mer permanent, ser jag det hela som ett stort kliv framåt. Och tre månadslöner till gör ju att jag kan försöka spara lite pengar. Man har ju under en ganska lång tid lärt sig att leva på Typ Ingenting*.

Det klart att vi skulle fira igår, men Anna mår ju inte alls bra. Värst är lilla nosen. Så jag informerade en vän på Twitter att jag skulle

[…] hänga tvätt, sen sopor […]

Eh ja, det blev väldigt illa formulerat.  😳 Här kommer en korrekt version: (korrigerad efter att vissa språkpoliser uttalat sig!..)

Jag tvättade en maskin som jag hängde. Jag körde en maskin tvätt och hängde sen tvätten. Därefter gick jag ut med soporna till soprummet. 

Sen slet jag fram en Tobleronekaka som jag råkade (!) ha i frysen och den festade vi på tillsammans med kaffe och Irene Huss. Tobleronekakan hann smälta och bli ljuvligt kletig och chokladig… Mums! Dessutom lyckades jag köpa den till rabatterat pris häromdan – jag kom ihåg att lämna fram rabattkupongen innan den gick ut den 31 mars. (Jag har fortfarande de där 50 spännen från ICA som frös inne i färskt och surt minne…)

Den var ljuvligt kletig och chokladig…


Igår kväll
råkade jag också på en och annan galen Brynäsare på Twitter. Det är väldigt sällan jag chattar på Twitter, men igår blev jag tvungen att fråga dessa båda SPORTFÅNAR vad Brynäs är för nåt. Jag hörde genom datorn hur de smackade med sina tungor, himlade med sina ögon och skakade sina huvuden. Sen fick jag veta att en av dem blivit så uppspelt att h*n råkat väckt sin sovande son med ett illvrål. Ja, jag säger då det! Sport och idrott kan aldrig vara nyttigt! 😉

Lite mer seriöst nu. Dagen idag har jag inte lika fullt inbokad som igår, endast en intervju. Men jag ska jaga några personer som tror att de kommer undan Tofflans förhör intervju. Vidare måste jag börja korrläsa det jag skrivit i min plan hittills. Jag har bett min förra avdelning om hjälp med genomläsning, men ingen av de cirka åtta personer jag har frågat har tid. Då får jag  försöka få till det på egen hand. Men det är jäkligt svårt att korra sina egna texter!

För övrigt har doktorn inte ringt, men han borde ha få svaret från undersökningen senast idag. Jag hoppas han hör av sig så vi kan prata om medicinering och eventuell fortsatt utredning av blodet.

På väg till jobbet i morse hamnade jag bakom den här bilen och jag kunde inte låta bli att fota. Jag ser det som ett tecken…

Ett tecken?


*Typ Ingenting = a-kasseersättning

Read Full Post »

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.


Jag mår illa och jag har ont.
Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?


På måndag ska jag på undersökning
och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »

En seriemördare som överfaller, stryper och paketerar kvinnor härjar i Göteborg. Och han finns närmare än man tror… Jag har just läst ut Helene Turstens nionde deckare med polisen Irene Huss som huvudperson, Den som vakar i mörkret. Tack för födelsedagspresenten, snälla Nurse Rached!

Mördaren iakttar kvinnorna, sina offer. Så länge de är honom trogna skyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem. Kropparna rengörs noga och läggs i plast. Strax före morden får kvinnorna en blomma med en konstig text och ett foto på dem själva, taget utifrån, men genom deras fönster. Och även i polisen Irene Huss närhet händer det konstiga saker. Ungar som busar eller har det med fallet att göra?

I baksidestexten står det att detta är

[…] en gastkramande kriminalroman som garanterat håller läsaren sömnlös. I synnerhet om man bor på bottenvåningen…

Nåja, jag bor en trappa upp och särskilt gastkramad blir jag inte heller. Boken känns bitvis seg och händelsefattig. Den blir inte spännande förrän i slutet – och då bara en kort stund. Jag reagerade också till viss del negativt på synen på bloggare som förmedlas i boken.

Det här är som vanligt en välskriven Tursten-deckare, men inte en av de bästa. Medelbetyg!

Read Full Post »