Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är
idioter
eller
puckon.
Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*
Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till.
Igår morse stod polisen med fartkamera på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.
I morse hamnade jag bakom
en idiot
som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk
idiot.
För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.
Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.
I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!
Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.
Idag blir det diverse jobb med startsidan och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…
*Clark Kent = min sårade lille bilman
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 