Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vingla’

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt blev det lite mer sömn än den föregående natten. Men inte tillräckligt. Jag känner att jag är seg i roten och jag är yr – jag vinglade till i korridoren på jobbet i morse och fick ta stöd av väggen. Men tyvärr, tyvärr du som avskyr eller hatar mig – jag tänker inte dö den här gången heller. Jag är jävligt envis.

Satt som vanligt lite för länge vid datorn i morse (ja, det är ovana som får mer och mer tid). När jag kom ut från badrummet efter tandborstningen och skulle börja packa mig iväg noterade jag att jag hade fått ett sms. Det var Lucille, som egentligen heter nånting heeelt annat, som undrade om hon kunde få lift till jobbet idag. Hon var sen, hon var trött och dessutom hade hon lämnat busskortet till sin dotter. Klart hon fick åka med! Vi strålade samman några minuter senare och jag frågade lite halvt på skämt om hon hade messat själv eller om dottern hade hjälpt henne (hon har inte klarat av att messa tidigare). Men nu gick det fint, berättade hon, för hon hade fått en ny och enkel mobil av maken.

Vi skrattade lite och jag blev så uppspelt av mitt morgonsällskap att jag glömde hundscarfen hemma. Dock inte vantarna. Jaa, jag kör bil med de orange och det går alldeles utmärkt. Däremot blev det ingen duettsång med Sarah Dawn Finer i morse – jag ville bespara Lucille detta.

PongoscarfOrange vantar
Kallt om halsen men inte om händerna.


Det var emellertid inte riktigt lika kallt
i morse som igår. Termometern visade bara en minusgrad, medan den ju var nere på sex igår morse.

Idag på förmiddagen har jag en sista (?) avstämning med Lille M om webbplatsen jag har byggt för Huset. Vi ska gå igenom en del synpunkter jag har fått (några har jag redan åtgärdat, andra vill jag diskutera först). Vidare ska jag ska ytterligare en flik och måste visa Lille M hur det funkar att lägga in dokument. Nehej, det blev framflyttat till i morgon på grund av sjukdom, så jag är på möte i stället!

Morgonen började mindre bra, för rätt som det var slutade datormusen att fungera. Bara tvärt så där la den av. Batteriet, förstås! Sprang ner till vaktmästeriet och började leta. Johans plats såg övergiven ut och H var inte där. Skenade upp igen och mötte då H, frågade var batterier fanns och skenade ner igen. Jag är nog inte den mest populära hos Blondie som stod och försökte fixa till dörren in till institutionen som började låta som en ylande varg igår eftermiddag. Före de fyra turerna in eller ut var jag nämligen ut på toa också. Totalt sex gånger fick Blondie sluta arbeta. Men jag fick tag i mitt batteri och nu funkar musen som den ska.

Solen har tittat fram och jag tror att det blir ytterligare en fin vårdag. Tänk om jag kunde tillåta mig att njuta lite. Tänk om min kropp kunde vila en stund. För än borde ju inte paniken vara här, jag har ju nästan två månaders frist.

Har du varit med om några äventyr idag på morgonen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tar mig för min panna. Väg- och transportforskningsinstitutet har lämnat en rapport till regeringen. Av rapporten framgår att institutet tycker att ett förbud mot att messa och prata i mobil utan handsfree bakom ratten inte bör införas. I stället förespråkar man utbildning och information. Och att det ska komma ny teknik. VA???

De skäl som institutet ger är främst två:

  1. Ett förbud hjälper inte – folk håller sig inte till förbud.
  2. Det finns inga synbara effekter på olycksriskerna.

Men hallå! Sen jag började jobba här i höstas såg jag flera krockar i veckan på vägen hem. Och så gott som alla bilförare pratar i mobiler – utan handsfree. För mig är kopplingen solklar – att inte sköta bilen med båda händerna utan hålla mobilen i den andra, kanske ha blicken på mobilen också för att man messar – det är två företeelser som rimligen borde orsaka krockar. Jag har gjort till en sport att gissa när jag åker i bilen bakom en mobilpratare. Körningen blir ryckig, okoncentrerad, föraren kör antingen för fort eller för långsamt och vinglar gärna.

Nej det här känns inte OK och jag hoppas att regeringen inte enbart går på Väg- och transportforskningsinstitutets rapport! I Europa är det för övrigt bara i Sverige, Albanien, Serbien, Moldavien och Malta som förare får mobiltelefonera utan handsfree.

Själv ringde jag i morse från bilen för att sjunga för min Birthday Babe. Jag använde självklart blåtand-headset!!!

Vad tycker du i frågan – förbud eller inte???

Read Full Post »

Ibland händer det att jag skriver små trafikrapporter här på bloggen Det är för att jag blir… upprörd över hur folk beter sig i trafiken. När man är ute i trafiken – i sin bil, på sin cykel, på sin mc eller som fotgängare – har man nämligen ett visst ansvar. Ett ansvar gentemot sina medtrafikanter. Det är ju inte bara jag själv som kan skada mig om jag klantar mig, liksom…

Just nu pågår en debatt om huruvida man ska förbjuda sms vid ratten, alltså när man kör bil. Jag skulle vilja ta det hela lite längre och förbjuda all mobiltelefoni när man kör bil – OM man inte använder handsfree, bluetooth, hörlurar med mikrofon eller liknande. Som tämligen erfaren bilist (jag har haft körkort i över 30 år) kan jag nämligen SE bakifrån hur en bil framförs av en mobilpratare. Vederbörande använder till exempel inte blinkers, man vinglar gärna över körbanan och hastigheten varierar mellan för fort och irriterande för långsamt. Det är inte alls svårt att upptäcka mobilpratarna, kolla själv nästa gång du är ute och kör ska du se hur lätt det är att upptäcka dem!


Så här tycker jag – vid ratten!

                                                                                                                                                        Jag tycker att det är FARLIGT att mobiltelefonera med en hand medan man kör bil med den andra. Körningen blir okoncentrerad och man glömmer (?) basala saker i körningen som att använda blinkers när man ska svänga. Personligen använder jag bluetooth när jag kör bil, men jag stannar helst till på lämpligt ställe om det är möjligt och pratar.

Vad tycker du? Sms-förbud, mobiltelefonförbud förutom med handsfree-tillbehör eller inget förbud alls?

Uppdaterat: Riksdagsledamoten Anna Wallén, S, har skrivit en motion om förbud mot mobilprat i bilen.

Read Full Post »

Jahapp! Så har man varit ute och kört några gånger idag dårå. Jag ska säga dig att det är rena turen att jag överlevde och sitter här vid datorn nu. För inte har folk bättrat sig i trafiken sen förra rapporten. Kolla här bara:

  • En Audi blinkade inte när den körde ut ur en rondell.
  • En bil från Attendo Care körde om mig MYCKET för fort på en 50-sträcka. Sen var det som att föraren plötsligt drabbades av en insikt att ekipaget framfördes just… mycket för fort så h*n saktade ner till den hastighet som gällde på sträckan (50, alltså).
  • En tjej cyklade över ett överGÅNGsställe.
  • En Volvo hade parkerat där parkering är förbjuden med skyltar.
  • En Peugeot framför mig svängde plötsligt åt vänster utan att blinka.
  • En Volkswagen vinglade fram och tillbaka över filerna, så jag började fundera på nykterheten hos föraren.
  • En Kia körde i bussfilen i stan när den enbart var öppen för bussar och taxi (den är öppen för biltrafik vissa klockslag).

Tja, som du ser är ju jag, Felfria ”Blink-Blink” Tofflan, fortfarande den enda som kan köra bil i Uppsala… 😉 Dessutom kör jag ju den mest felfria bilen, Toyota!

Read Full Post »