Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lösa sig’

Ett färginriktat inlägg.


 

Blött löv med droppar på marken

Rätt färglöst…

Gårdagen blev en förtretlighetens dag. En sån där dag som jag brukar kalla ganska färglös. Och inte bara för min del! Jag skrattade mest åt mitt elände. Det mesta gick ju åt skogen för mig, men vad ska jag göra åt det som är som det är? Jag sa vad jag tyckte, jag skrev och jag blir kompenserad. Som kommunikatör är man trots allt ganska van med snabba svängar, så jag får väl se det som en prövning att inför en ny dag framöver ladda och bli nervös igen. Nä, värre var det för andra som hade ordnat nånting bra och som igår fick veta att det inte funkar. Jättetrist och jag hoppas att det löser sig på nåt sätt.

Jordgubbar

Jordgubbar – färgrika, nyttiga och goda.

Igår eftermiddag skrev jag ett brev. Det fick jag gå till brevlådan med i Tokerians entré. Naturligtvis passade jag på att gå in och handla också. Jag köpte några skivor kalkon och mimosasallad till middag (kalkon och kyckling – vitt kött – är det enda kött jag äter). Och så köpte jag en ask jordgubbar – för att sätta lite färg på tillvaron och för att det är både nyttigt och gott! Men det var inte svenska jordgubbar, för de svenska har tagit slut nu, sa tjejen i kassan. De jag köpte var belgiska. Då tänkte jag på vännen Belgiska Anna och låtsades att hon hade haft sitt svenska finger med bland dessa belgiska ”bubbar”. Så kändes det bra. För jordgubbar ska vara svenska, tycker jag. De ska vara oregelbundna i formen, skäggstubbiga, rätt fula men väldigt smakrika! Utlandsodlade jordgubbar är oftast väldigt vackra att se på, men smakar ingenting. Ett skäl till detta är att jordgubbar på andra ställen än i Sverige mest används som dekoration, inte för att ätas som de är med mjölk, grädde eller glass…

Hela dan igår, nästan, gick åt till den där intervjun som inte blev av  – av olika skäl (resa, köra fel, vänta, telefonera ett antal gånger på plats och hemifrån, skriva brev, posta snigelpost). Men jag sökte i alla fall två jobb. Idag har jag bara hittat en ledig tjänst som var intressant nog för mig att söka. Ett 70-tal jobb har jag sökt de senaste veckorna och några har som sagt gett lite… knoppande frukt, i alla fall.

Ulrika och Anna på Pride bloggstlJPG

Så här färgrika var vi på Pride för fem år sen…

Jag telefonerade med både mamma och Fästmön igår också, jag tvättade och jag packade. För på torsdag eftermiddag åker vi ju till Stockholm Pride och stannar till söndag. Det blir Annas och min lilla gemensamma semester. På torsdagskvällen ska vi på Folklig fest, en sorts utveckling av schlagerkvällarna. Jag har inte varit så överförtjust de senaste gångerna jag har varit på dessa, så jag hoppas och tror att det blir nåt bra av det nya. På fredagen ska vi göra annat. Lördagen är förstås vikt för paraden, som utgår från Mariatorget i år och går mot stadion som liksom förra året är Pride Park. Ungefär två timmar ska det ta att gå paraden. Självklart hoppas vi på fint väder, men gärna lite svalare än 30 grader. Det blir hett som i en gryta inne i stan… Efter paraden blir det fest i parken.

Sen är det söndag. Då åker vi hem, lite mer färgrika i våra inre, i alla fall. Det är mycket därför jag deltar i Pride. För att få en dos färg och för att känna att jag för en gångs skull inte är den som är annorlunda. Det är viktigt för mig att delta. Paraden blir liksom kronan på verket. Så länge jag kan ska jag gå den! Förra året var en extra bedrift för mitt personliga jag, framför allt av hälsoskäl. Det var en särskilt stark känsla av

Jag klarade det!

förra året. Sen får andra tycka vad de vill om det. För det klart att det finns folk som har/hade synpunkter på det också… På mitt deltagande i Pride, alltså. Men för er kan jag berätta att min enkla tanke var att sätta lite färg på tillvaron. Det ska jag göra i år också.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lösande inlägg.


Tänk att jag tog mig
till jobbet idag utan större incidenter! Det var väldigt halt även på E4:an, men de flesta – notera de flesta! – sänkte sina hastigheter och höll avstånd. Väl framme på jobbet var det som vanligt akuta situationer som uppstått. Jag lyckades hantera samtliga så att till och med jag blev nöjd. Det vill inte säga lite. Fast det roligaste av allt var att jag fick en kram av en annan inblandad person. Ovanligt att få av nån på jobbet, men jag blev glad över att tacksamheten var så stor över mina lösningar.

Efter diverse turer bland diverse ärenden hamnade jag hos E. Vi kom på att vi inte bara är grannar utan att vi tillsammans med Y kan tänka oss att träffas för prat även efter arbetstid. Roligt! Sen pratade vi jobb och diskuterade olika lösningar på hur man på ett bra sätt får ut information som människor kan ha nytta av. Ingenting annat än att jag gjorde mitt jobb, alltså.

Husmodell

Husmodell som jag hittade på en list på E:s kontor. Den påminner lite grann om husen i mitt grannskap.

 

Fleecejacka

Min fleecejacka har fått en ny och rejäl dragkedja.

Ytterligare ett par akuta göromål och några planerade blev det innan det var dags för lunch. Dagen till ära skulle jag ju hämta min älskade fleecejacka hos skräddaren. Jag har fått en ny och rejäl dragkedja, så nu ska väl jackan säkert hålla i tio år till. Den är så älskad, underbar att ha på promenader höst och vår, framför allt, men funkar även vintertid ner till tio minusgrader.

Idag skulle en man och jag träffas för att redovisa våra tankar under helgen. Vi har visserligen träffats, men något tankeutbyte blev det inte. Inte fram till lunch i alla fall. Jag hoppas emellertid att han har sett ett och annat idag som kan vara av avgörande betydelse, fast det är jag inte så säker på att han har gjort.

Den återvändande vintern var inte rolig att möta för nån idag, tror jag. Vad jag förstår ska eländet hålla i sig. Jag hoppas att Prinskorven får tag i sina vinterstövlar, för här snöar det tyvärr igen. Själv hoppas jag på att komma precis lika helskinnad hem som till jobbet.

Det löser sig nog, sa han som sket i vasken!

Typ…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den mörka dagen som ljusnade.


Den här fredagen har ljusnat
– på flera sätt. Ett av sätten är att det har kommit och kommer ner snö från himlen. Det gillar jag ju inte så mycket, dårå, men jag ska försöka klara mig helskinnad hem från jobbet. Det är i vart fall inte så kallt ute och det är mera som snöblandat regn än snö – här i alla fall. Hemma verkar det vara lite kallare. Det kan bli halt, med andra ord.

nelson-mandela-fist

Ett fullbordat livsverk. Nelson Mandela har lämnat oss.

I morse kunde jag läsa att Nelson Mandela har gått ur tiden. Mina små bloggproblem kändes väldigt små jämförelsevis. Samtidigt tänker jag att Nelson Mandela levde i nästan 100 år. Han hade ett rikt liv. Inte alltid ett gott liv. Det kan såna som jag tänka på när det egna livet känns tufft. Jag har till exempel inte suttit i fängelse. Jag har inte heller varit förföljd och plågad för min hudfärg. Däremot har jag blivit förföljd av andra skäl. Men det är en piss i havet – ursäkta uttrycket! – i sammanhanget. En stor man har gått ur tiden, men hans livsverk var otroligt gott och värdefullt.

_______________________

Jag fick ta över ett uppdrag i morse som jag kände mig väldigt tveksam till om jag skulle fixa. Men jag hanterade det och ”löste” det och det i sig blev jag väldigt glad och stolt över. Självkänslan är inte på topp och det är väldigt lätt att knuffa omkull mig just nu. I vissa fall känner jag att jag till och med har blivit… undfallande. Jaa, jag är en annan Toffla än den jag var för fyra, snart fem år sen när livet kraschade.

Medan två finska flaggor vajade i vinden i morse, med en svensk dito emellan sig, kom jag till jobbet och kände stolthet. Stolthet för att det faktiskt finns en bit finne i mig. Och idag är det Finlands självständighetsdag. Kvartsfinnen i Tofflan sjöng de inledande stroferna på Maamme, Finlands nationalsång, för arbetskamraterna i morse. Fast på svenska. Och det var bara två kollegor här just då.

Två finska flaggor o en svensk

Två finska flaggor och en svensk. Min arbetsplats uppmärksammar Finlands självständighetsdag idag.


Och det jobb jag gjorde
under förmiddagen renderade i en glad och tacksam projektledare. En person som var så nöjd att h*n till och med tog i hand och tackade innan hon gick nu på eftermiddagen. Sånt värmer ett fruset Toffelhjärta enormt.

Om en stund ska jag nu rulla hemåt i ovädret. Kära Fästmön jobbar helg och jag ska passa på att köpa lite julklappar till henne och slå in lite klappar. Jag borde också gå ett varv med dammsugaren, men det prioriterar jag inte just nu – om jag får välja. Kvällarna den här veckan har gått åt till alltför mycket dåligt mående. A-kassan och Arbetsförmedlingen har ju inte precis gjort tillvaron ljusare. Jag känner att Anna inte har fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Men i helgen har vi åtminstone kvällarna tillsammans och på söndag blir det julbord på Odinsborg, som sagt.

Det var så rörigt i veckan att jag totalt missade det första avsnittet av nya säsongen av Morden i Sandhamn på TV4. Ska försöka se avsnittet på TV4Play under morgondagen, efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Och ja. Jag gör det så gärna, jag avstår sovmorgon för att se till att min älskling slipper halka och frysa medan morgonen är kolsvart. Det skulle aldrig falla Anna in att kräva, än mindre be om detta. Det är mitt eget val. Jag tror att det kallas kärlek.

Vi ses kanske i kväll – Inshallah – om Gud vill. Ha en skön helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »