Flyt, förrådsstäd och andra nyttigheter

Ett inlägg om flyt, mat, förrådsstädning och andra nyttigheter. 

Det var inte riktigt soligt igår, men det var varmt. Jag åkte iväg mitt på dan och gjorde min intervju. Den tog cirka en timme inklusive körtid. Det tog 45 minuter att skriva artikeln och fixa med bilden. Fakta- och citatgranskningen gick suveränt fort, så jag la in text och bild i publiceringsverktyget, lay outade och mejlade Pe redan vid halv tre att min artikel var klar – bara att publicera när som. Jag är mycket nöjd med detta flyt! Framåt kvällen klickade Pe på publicera.

Hämtade sen Fästmön vid jobbet. Min fantasi när det gäller mat är inte direkt enorm, så hon fick bestämma och vi åkte tillsammans och handlade på ICA Heidan. Där träffade vi för övrigt två riktiga mediekändisar… *skrockar*

Vi tyckte att Nallekorven var fruktansvärt gullig, men jag äter ju inget annat kött än kyckling och kalkon, så vi avstod. Jag fotade Nallekorven i alla fall.

Fruktansvärt gullig korv.

I stället fick kallskuren kalkon i olika former – rökt, salami, pastrami och vad-det-nu-heter – samt mimosa- och potatissallad följa med oss hem. Vi dukade upp på ballen* – och skrattade åt att troligen nån skata (inte vi själva!) varit framme och snott värmeljuset vi hade i den lilla midsommarstången på bordet. Dumfåglar! Man kan väl inte äta ljus, heller!..

Kallskuren kalkon i olika former samt röror blev en fin middag.

Sen kom Anna på att hon hade glömt att fixa en grej på jobbet, så vi packade in oss i bilen och åkte tillbaka dit. Anna letade en timme efter en blankett, stackarn, och hon hittade den inte. På mig gick det ingen nöd, jag hade en bok med mig. Dessutom gjorde jag nåt drag då och då i nåt av de fyra partierna Wordfeud jag hade på gång.

En bok är alltid ett gott sällskap.

Kvällen avrundades med lite läsning och TV. Jag började läsa en ny bok – inte en deckare! Den handlar om, som titeln anger (du klickar väl på länken?), sorg efter att ha förlorat en nära anhörig. Dessutom är den, intressant nog, skriver ur den vuxne sonens perspektiv – trots att författaren alltså är kvinna.

Men idag har jag inte tid att sitta här vid datorn. Idag står det FÖRRÅDSSTÄDNING på schemat. Jag hoppas verkligen inte att Johan messar och skriver att han har varit magsjuk i natt, för här ska jobbas! Johan ska få bli mina starka armar när saker ska kastas, nämligen. Det blir ingen nåd idag – det som inte används eller är trasigt hivas.

Dessutom ska jag passa på att rensa mina garderober och ta med gamla, men hela kläder, till Återbruket. Jag har börjat med att leta efter lagom stora klädpåsar i mitt städskåp – och insåg att även städskåpet skulle må bra av att rensas… Snacka om påsfetischism…

Jag har varit ute i förrådet och tagit en före-bild. Det går baske mig inte att komma in där, se själv…

Det går inte att komma in i mitt orensade förråd.

Faktum är att jag även här har börjat lite smått. Jag har flyttat över alla krukor samt två lådor med småpryttlar till vår nya, gemensamma hylla. Det var inte svårt att fylla den…

Mina tre hyllplan är de översta. Inte svåra att fylla…

Detta innebär att jag har en hylla inne i förrådet som nu är så gott som tom. Där ställer jag nog kanske en del tidskrifter som jag ska spara och möjligen elljusstakar. Stakarna ligger nämligen högt upp på en hylla längre in i förrådet idag – totalt oåtkomliga. Det är dumt. För vi vet ju att – HEPP! – så är det första advent…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester = fullt ös, medvetslös…

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.

Nu är jag halvvägs inne i min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.

Min första semestervecka började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.

Min tredje vecka var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på Thuns… I lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.

Drömmen om semestern som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghönor

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar helgen, men också längtar efter vissa besked rörande framtiden.

Å, vad det är skönt med helg! Det blev en riktig sovmorgon i morse, jag slog inte upp mina blå förrän vid nio-tiden – att jämför med klockan 6.10 när larmet vanligen går igång och jag studsar (eh..?) upp. Fästmön lyckades få till nån sträckning i övre delen av ryggen, det är dagens enda negativa hittills.

Aj, aj!

Vi får hoppas att ryggen blir bättre så att vi kan röra lite på oss framåt eftermiddagen/kvällen. Ingen av oss hade nåt önskemål om dagen just. Anna jobbade sitt sista pass på ett tag igår kväll och har nu semester. I alla fall officiellt från måndag. Detta tänkte vi fira med en middag nånstans nere på stan, lite oklart var.

Det är skönt att bara ta det lugnt. Det är tyst i huset, hörde bara några utanför som fräste lite åt varandra. Vädret är av och till, det är ljust, men lite molnigt och det blåser. Men inget regn som igår kväll! Jisses vilka störtskurar det kom! Idag är det varmt, runt 30 grader på solsidan, ungefär 20 grader på baksidan.

Anna har visat mig bilder från resan med Fritzlan. Här kan du se några av dem också! Men inte alla. Jag har fått se ALLA. De hade haft kanonväder, medan vi ju hade varmt ena dagen, ösregn den andra och så vidare.

Nu kan jag skriva i och hantera tre publiceringsverktyg.

Jag har fått bra telefonguidning av min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se vad gäller publiceringsverktyget. Igår publicerade jag en nyhet på egen hand. Det var inte riktigt meningen att jag skulle trycka ut den. Nu har jag lärt mig hur man gör när man bara vill skriva in och göra klart FÖR publicering samt lite grann om formatering. När man jobbar i tre olika publiceringsverktyg som jag gör, kan det bli lite lätt förvirrat ibland. Men nu tror jag att jag ska klara av även Joomla! Sen tidigare hanterar jag ju WordPress och EPiServer. Lite bra att ha i bagaget…

Igår eftermiddag fick jag två förfrågningar om skrivuppdrag. Jag besvarade mejlen före klockan 17, men har inte fått några svar. Det tycker jag är lite dåligt. Båda förfrågningarna hamnade i min inkorg under eftermiddagen. Om man har intresse av att engagera mig kanske man bör vara lite tillgänglig. Nåja, den här helgen tänker jag inte jobba nånting alls heller. Jag måste vara hård mot mig själv och sätta gränser, bland annat därför att jag vill spara kraft, energi och lust till eventuellt kommande uppgifter här i livet. Har jag tur kan jag välja mellan tre olika jobberbjudanden nästa vecka, har jag otur, inte ett enda. Då gäller det också att spara krafter för att klara av att möta motgångarna och försöka hitta nya vägar i arbetslivet. Jag tänker i vart fall försöka planera in lite semester, men det är ju avhängigt av om och i såna fall vilka erbjudanden jag får… Nervpress och pirrigt!!!

Pappersarbete hemmavid kan man också ägna sig åt – i brist på annat arbete. Så nog finns det idéer…

Nu börjar tvättmaskinen låta färdig, så jag ska hänga det som har tvättats i den. Sen blir det ett samtal till mamma för att höra hur det gick igår med kusinbesök, plantering på graven, frissan, mat och jag vet inte allt…

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Det är alltid roligt att läsa vad andra gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken dag..!

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.

Onsdagen den 29 maj är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Kort och vinstlotter.

Efter mitt inlägg trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 

Jag kollade bilderna jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.

Efter TV-programmet blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Lingon, många skäl och män på rummet

Det blev inte så mycket sömn i natt. Jag hade svårt att somna, klockan hann bli närmare halv tolv. Sen vaknade jag typ varje timma fram till klockan sex när det var dags att skutta upp. Blödningarna har minskat något nu. Det är tur, för på onsdag avslutar jag meducin-kuren. Jag ska nog ringa min läkare redan den här veckan och boka in en tid för provtagning och samtal  om en månad. Särskilt hoppfull är jag inte att värdet ska stanna uppe på toppnivå. Jag har en egen lösning på problemet, men av nån anledning verkar inte sjukvården intresserad. Dessutom skulle det troligen innebära en vistelse på Sjukstugan i Backen. Och där sätter jag inte min fot så länge de anställer odjur.

Lingonen är skurken, anser jag. 

I kväll är det årsstämma i bostadsrättsföreningen. Min ursprungliga tanke var att jag skulle gå dit, men frågan är om jag gör det. Jag har många skäl att inte göra det, nämligen. Frågan är om de väger tyngre än min eventuella röst. Dessutom får jag en känsla av att min röst blir ganska ensam och i dagsläget är jag inte i skick att utsätta mig för det.

Dagen idag omfattar ett antal möten och fortsatt utredning av vad som krånglar med mitt publiceringsverktyg. Jag försöker hitta vägar att jobba ändå, men allting tar så mycket längre tid när vissa saker fungerar i en webbläsare, andra inte. Det finns inte en webbläsare där allting funkar och just nu testar jag tre olika. För att krångla till det ytterligare kan inte IT ansluta till min dator och fjärrstyra den. Många suckar och många stön hörs idag från mitt rum.

Jag har i alla fall hunnit med att ha två män på rummet redan, två trevliga professorer som jag till allas vår glädje kunde hjälpa vidare. Alltid något!

Read Full Post »

Lingonskurk och annat vardagligt

Fy vilken trist och blöt dag! Det har regnat hela dan, från morgon till kväll. Trist och tråkigt och gråväder och ingen lust alls att vistas utomhus.

Men dan inomhus har varit bra och givande igen! Förmiddagen ägnade jag åt putsning av några texter till intranätet, för äntligen kom jag in i publiceringsverktyget! De ställen jag ska jobba med hade blivit upplåsta under natten – teknikens under? Ungefär. Först kändes det jättetrögt, men när jag kommit igång flöt det mesta på. Jag kom till och med ihåg gamla kommandon. Behövde bara störa min handledare ett par gånger när det gällde HTML-kodningen, men jag fixade det också själv till sist. Det känns alltså som om både inlärda saker kommer tillbaka till mig och som jag lär mig nåt nytt! HTML-kodning är nåt jag inte jobbat med, jag har nosat på det privat. Totalt blev det sju sidor/inlägg/dokument som jag sen mejlade sen till chefen för kontroll. Jag var rätt snäll och gav henne en vecka. Chefer har ju som bekant en tendens att ha fulltecknade dagar…

Uppdragsgivaren för artiklarna hörde av sig precis när jag skulle gå på lunch och ville ha kompletteringar som jag tyvärr nästan inte kunde bistå med. En del fanns redan i mina texter [hade uppdragsgivaren läst texterna?] och annat hade jag inte möjlighet att följa upp på grund av andra, mer brådskande uppgifter. Av detta hoppas jag vi båda lär oss att det är viktigt med korrekta och tydliga uppdragsformuleringar i förväg. Vi får se hur mina alster ser ut i slutänden…

Lunchen blev en kletig historia. Lingonsylten hade nämligen runnit ut i matpåsen och allt var kladdigt. Även skrivbordet… Det var dessutom rött klet…

Jag lyckades rädda lite av lingonskurken.

                                                                                                                                                     Burkarna var hur kletiga och kladdiga som helst – det är ju socker i lingonsylt -men jag fick dem till slut hyfsat rena. Påsen var bara att slänga. Så nu måste jag till Systemet snart och handla.  Så jag får en ny matlådepåse, menar jag…

Tomt och rent.

                                                                                                                                                           Dagens lunch bestod av två raggmunkar, lite lingonsylt, dårå, och tre tunna skivor kalkonpastrami. Jag blev inte så jättemätt och vad det blir till middag i kväll har jag inte tänkt på. Fästmön jobbar och då blir det som vanligt ingen ordning med maten. JAG BEHÖVER EN FRU!

Dagens lunch!

                                                                                                                                                              På tal om lingon, för resten, noterar jag idag att lingonveckan – eller veckorna – nu börjar avta för den här gången. Två veckors blodförlust sätter sina spår. Jag är skittrött, helt enkelt! Och som hallonsylt på lingonsylten värkte en rejäl blemma fram på höger sida om min gigantiska näsa. Den ska strax dödas! Ja, inte den gigantiska näsan alltså, utan den lika gigantiska blemman. Usch!

Eftermiddagen ägnade jag åt att skriva ett underlag till ett pressmeddelande på engelska. Det var darrigt och pirrigt, men gick förvånansvärt bra. Vidare har jag tagit tag i några webbsidor som ska granskas av sakkunniga och förbereder nu ett mejlutskick om detta.

Alltså, förlåt om jag tjatar om det jag gör, men jag tycker att det är så kul att ”jobba” igen! Fast det klart att det vore ännu roligare att få betalt för jobbet. Men det får bli nästa mål!

Nu ska jag strax hoppa in i duschen. Anna erbjöd sig per sms att följa med in och

hjälpa till

men jag tror inte att hon får gå från jobbet för att tvaga snart 50-årig särbo som är tämligen frisk. Men önska kan man ju…

Read Full Post »