Tofflans Almedalen-tips: Dagens fråga och så blockar du #almedalen

Ett inlägg om Almedalen, du vet.

---

 

Ja det är ett jädra tjat om det däringa Almedalen. Så jag sällar mig en stund till de tjatiga och ger dig ett par tips. Det första gäller Dagens Almedalsfråga, levererad av Sveriges Kommunikatörer! Idag handlar frågan om du tycker att din kommun är bra på att kommunicera. Jag svarade förstås Instämmer inte alls. Hur svarar du?

Dagens Almedalsfråga måndagen den 29 juni

 

Dagens andra Almedalen-tips är till dig som redan är skittrött på att få upp #Almedalen i ditt Twitterflöde. Nu kan du blocka hashtaggen – åtminstone i Tweetdeck (alltid något).

Så här blockar du #Almedalen i Tweetdeck.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Turbulent trött

Ett nyvaket inlägg.

---

 

Den lilla människan i orange cirkel ska besöka Arbetsförnedringens hus idag.

Det känns väldigt, väldigt konstigt att inte åka iväg till jobbet idag. Igår var jag uppe alldeles för länge, för jag visste ju att jag inte skulle behöva kliva upp i ottan idag. Jag gav mig nämligen sovmorgon – ända till klockan sju. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och vis av erfarenhet är det ingen idé att komma dit för tidigt. Det är jobbigt överhuvudtaget att gå dit. Varför hänga på låset?

Igår blev jag så himla glad, mitt i det turbulenta livet. Jag fick ett mejl från Gunilla på Bliwa, försäkrings-bolaget som har hand om min inkomstförsäkring. Det var så vänligt skrivet och rakt på sak och framför allt: underlättande. Nej, nån byråkrati ägnar de sig verkligen inte åt där utan där är de smidiga och serviceinriktade. Kunden sätter de i centrum. Trots att Bliwa är ett försäkringsbolag har jag inte en enda gång i mina kontakter genom åren med dem blivit dåligt bemött eller känt mig ifrågasatt. Man skulle ju kunna tro att ett försäkringsbolag mer än statliga förvaltningar tror att folk försöker luras… Men icke Bliwa!

Fast jag är skittrött, för, som sagt tillvaron är turbulent och jag var uppe lite för länge igår kväll. Det hände ganska mycket som jag behövde ta in och både bearbeta och ventilera. Fästmön och jag telefonerade i en timme. Hon jobbar administrativt ett par veckor till. Dagarna blir långa och UL:s sommartidtabell hjälper ju förstås inte till. Turerna glesas ut, för uppenbarligen tror UL att det bara bor studenter i den här stan eller att ”alla” har semester. Men det är ju faktiskt några som måste jobba. En buss i timmen från Förorten tycker jag är anmärkningsvärt lite, i alla fall!

Jag hade tänkt hänga med minstingen nån stund den här veckan. Han klarar sig, han är ju stor kille nu, men det blir ändå långa och ensamma dar när mamma jobbar. Fast som läget är just nu kan jag inte bestämma nån specifik dag eftersom jag kanske måste ut på vift i jobbärende redan den här veckan.

En tur till Stan på lördag, kanske?

Förutom telefonerande ägnade jag gårdagskvällen åt att läsa ut en bok och åt två vänner, den ena via sms, den andra via Wordfeud. Det är så jag umgås med folk just nu. Det har ju varit svårt att hitta tiden och orken under de senaste månaderna för umgänge med vänner. Den sista tiden har jag inte heller mått så bra och då har jag ingen lust alls att träffa nån. Ärligt talat orkar jag knappt umgås med mig själv. Ändå har jag som mål att försöka ta en tur in till Stockholm – ensam – på lördag för att träffa FEM och Finske Pinnen. Men det beror både på mitt mående och lite andra saker.

Min plan för idag är att ta bilen in till stan (idag pallar jag inte buss) och skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Om jag orkar tänkte jag göra ett besök på ”vår” Johans jobb – ja, jag hoppas att det från och med idag är ett jobb och inte nåt annat! Det ligger väldigt centralt och på gångavstånd från Arbetsförmedlingen.

Vidare har jag rivit ur dubbelsängen för att bädda rent. Tvätta ska jag också göra, men det gör jag inte förrän jag är hemma igen. Hoppas jag får återkoppling på gårdagskvällens mejlväxling, så att jag kan bestämma om jag ska göra det där jobbärendet redan den här veckan. Misstänker att den här dagen i alla fall blir ganska välfylld.

Jag har ett antal jobb att söka och tänkte börja med det på allvar under onsdagen. Många har skickat mig fina tips på lediga tjänster, men jag har även hittat några själv.

Nu är första muggen kaffe snart tömd och jag ska ut i badrummet för att fräscha till mig. Och nej. Jag tänker inte klä upp mig för att gå till Arbetsförmedlingen. Men ren ska jag vara!

Jag undrar hur de har det på jobbet idag…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och dan har gått på i samma spår…

Ytterligare ett tisdags-inlägg.

---

 

Äppelblom blommade vackert nära parkeringen på jobbet.

Fy vilken dag! Jag vet att man säger att tillvaron blir vad man gör den till. Men baske mig att det stämmer på alla håll och kanter. På min kant har det inte stämt ett dugg. Dagens största irritations-moment är människor som svarar som politiker – det vill säga runt omkring i stället för rakt på sak. Jag blir inte klok på såna människor. Är det så att man inte vill svara? Eller kan man inte? Varför inte säga som det är? För jag känner ju att sanningen gnaver.

Jag försökte se det vackra i ett blommande äppleträd idag. Sånt brukar göra mig på gott humör. Men ickepicke! Det var till och med så att jag sa, rent ut, till en kollega

Nej, jag gör inte mer än jag måste eftersom jag inte fick tjänsten.

Det är lågt och dåligt av mig. Jag valde ju på sätt och vis själv att kliva av, om än inte helt. Här kunde jag troligen ha gjort min tillvaro annorlunda. Påverkat i annan riktning. Och en oskyldig kollega ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Så jag skäms lite, det gör jag…

Men dan har gått på i samma negativa spår. Hur folk svarar – eller inte svarar, dårå, kan jag helt klart inte påverka.

Hemma hade jag fått ett tjockt kuvert från Försäkringskassan. Det var två jäkla sidor av mer eller mindre obegriplig blankett att fylla i. Något svarskuvert låg inte med, däremot flera andra papper som skulle förklara själva blanketten. Hur vore det om man i stället gjorde en blankett som är lätt att fylla i? Nu har jag säkert fyllt i helt fel, men till skillnad från Arbetsförmedlingen brukar Försäkringskassans handläggare ringa när nåt är oklart. Arbetsförmedlingens handläggare har, för övrigt, fortfarande inte mejlat kontaktuppgifterna. Eftersom det har gått en och en halv vecka räknar jag inte med att få några heller. Hur som helst, det tog en halvtimme av min tid, ett kuvert samt två frimärken – allt för fyra dagars ersättning. Jag har kollat min nettolön som jag får den här månaden. Trots tre veckors sjukdom är den flera tusen kronor högre än a-kassan. Det säger en del hur arbetssökande värderas i Sverige…

Till middag idag har vi tryckt i oss kalkonkorvar med chili och chipotle samt bröd. Magen står i fyra hörn. Fästmön frågade just om det möjligen fanns lite amerikansk glass kvar sen sist och det gör det! Dessutom tror jag att hon hade med sig bär av något slag hem. Så den här dan slutar i alla fall i nya spår, tack och lov.

Innan dan slutar ska vi se Maria Wern på TV4 i afton. Om vi nu står ut med reklamavbrotten. Kvällens film, Drömmen förde dig vilse, är i tu timslånga delar (inklusive reklamen). Del två går redan i morgon. En timme är lite lagom, tycker jag nog. Då kanske jag hinner göra lite nytta också – både i kväll och i morgon kväll. Tänkte gripa mig an strykningen nu… Inte för att jag ska få en stjärna i husmorshimlen utan för att jag är skittrött på att se t-shirtar och pikétröjor hänga i gästrummet och handdukar och bordstabletter ligga på gästsängen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag, söndag…

Ett funderande inlägg.

 

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Men just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Sömn och vakenhet… och nåt positivt

Ett inlägg om positiv återkoppling, bara så där.

 

”Ett handslag räcker…”

Det blev inte så väldans mycket sömn i natt. Jag var skittrött igår kväll och slocknade ifrån TV och Fästmö redan före klockan 23. Men sen vaknade jag runt halv fyra och låg mest vaken fram till kvart i sex när larmet tillrade igång.

Vi samåkte i morse och Anna började klockan sju. Det passade mig utmärkt, för jag behövde vara tidigt på jobbet. Jag skulle ut med ett pressmeddelande som hade blivit fördröjt av olika anledningar under gårdagen. I stället fick jag skicka ut det runt halv åtta i morse. Till mig stora glädje har det rönt en del uppmärksamhet i media och i sociala medier. Inte jättemycket, men en del. Roligast var nog att en viss ambassad skickade ett grattis via Twitter, en tweet jag förstås tackade för och besvarade genom att lova framföra det för dem som har jobbat hårt för saken. Dessutom var det lite kul att få beröm av en kollega för mitt sätt att skriva. All positiv återkoppling är ovanlig, men trevlig att få.

Lunchen bestod av köpesallad och en stund vid bloggen. Nu är det dags att ta tag i nästa ärende, en liten databas som trilskas.

Ha en go tisdag – även om tisdag, enligt mig, är veckans sämsta dag! Själv ska jag jobba och sen handla mat och slutligen försöka hålla mig vaken en stund i kväll för att umgås med Anna.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vit helg

Ett inlägg om tillvaron.

Jag visste det! Jag visste att jag skulle vakna upp till en vit helg. Tyvärr. Men i januari ska det vara vinter och snö. Och jag hatar det. Jag hatar att frysa, halka, skotta. I skrivande stund har himlen och marken samma färg – vit. Mina ögon, som föredrar mörker, kämpar med att stå ut i det ljusa. Fult är det också. Fult!

Titta så fult det är på baksidan av huset jag bor i!

En del säger:

Det blir ju mycket ljusare och finare med snön!

Vad spelar det för roll när jag åker hemifrån och solen ännu inte har gått upp och åker hem när solen har gått ner. Däremellan går jag tio steg utomhus till lunchstället. Det är synd att vi inte slapp snön den här vintern, tycker jag. Synd. Men självklart är jag inte förvånad. Nu är mitt största problem mina trasiga vinterskor som lär ta in snö om jag inte får dem lagade. Fast vad ska jag då ha på fötterna?

Det blev sent igår kväll. Jag hade bestämt mig för det. Det var därför jag inte körde igång filmen förrän klockan passerat halv elva. För att hålla mig vaken, alltså, så att jag skulle kunna sova i morse. Annars vaknar jag nämligen så himla tidigt den första av min veckas sovmorgnar. Visst var jag upp en sväng på morgonen, men jag kunde somna om. Fick ta en Ipren för huvudet bultade som om jag hade varit på fest igår. Stor fest. Det var ju bara fredagsbajs hos mig. För att överleva fredagen sköljde jag ner den med en (1) starköl.

Jag är mycket nöjd med att jag packade ner stakar, stjärnor och mina julfigurer från köksgardinen igår kväll. Visserligen var jag skittrött, för det tog sin lilla tid. Framför allt att byta gardin i vardagsrummet. Men med detta gjort kunde jag verkligen unna mig en sovmorgon idag. Det enda jag gjorde alldeles nyss – eller det sista jag gjorde som har med julen 2013 att göra (förutom att läsa julklappsböckerna!) – var att kasta två döda, blåa hyacinter och gå ut med julkrukorna i förrådet. Och tänk! Inte en enda jädra eftersläpande tomte har jag upptäckt sen jag packade ner dessa förra helgen! Måtte ha haft ögonen med mig då.

Va? Tomtemor på ballen*? Hur hamnade hon här? Den här filten är för övrigt försvunnen. Om nån vet var vi har lagt den, låt oss gärna få veta det!

Idag ska jag halka ut till Himlen. Det faller bara enstaka flingor här, men jag gissar att jag får skotta både här och där. Min rygg lär älska det – NOT! Mina magmuskler är ännu kassare efter ingreppet 2012, så de kan inte bära upp min feta lekamen som de ska. Ja, jag vet att jag borde träna, men jag vill inte. Då tar jag hellre ryggskott. Att träna är för andra, inte för mig.

Inte har vi några större planer för helgen, Fästmön och jag. Det ska gissningsvis (stor)handlas eftersom alla fyra ”barnen” är där i två veckor nu och så ska vi väl ha nåt gott till middag. Ja, Anna lagar bara god mat, förstås, aldrig äcklig. I kväll ser vi nog Stjärnorna på Slottet: Leif Andrées dag. Och i morgon är det söndag. Ännu en vilodag. Ännu en vit dag. Jag är så väldigt, väldigt… trött…

Vad händer hos dig i helgen??? Varför inte skriva några rader här och berätta???

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Gå in i väggen, pinnmat och nytt jobb

Ett inlägg om min dag. Och kväll.

I kväll är det sista kvällen mamma är här, så jag ska inte sitta alltför mycket och länge vid datorn. Men när hon ser på TV, passar jag på en stund. För det är inte ett smack jag vill se i kväll. Jag är bara skittrött och skulle mycket väl kunna gå och lägga mig. Fast det gör man ju inte när man har en gäst, eller hur?

Jobbet gick bra idag, även om jag tyckte att det var lite segt. Det händer för lite och jag har inte möjlighet att planera min dag så mycket själv. Jag blir ju mer tilldelad jobb, de jobb som behövs göras. Det kräver inte så stor tankeverksamhet och det är tur, för jag känner fortfarande ledigheten i kroppen och snurr i knoppen. På tisdag räknar jag med att det kör igång med full fart igen. Nu väntar tre dagars ledighet – på riktigt. Och när mamma har blivit hämtad i morgon tänker jag gå in i väggen och stanna där. En liten stund…

Kvinna i väggen – upphittad på mitt jobb.

Det kan låta som om jag gnäller på mitt nuvarande jobb. Det gör jag inte. Tvärtom är jag tacksam att jag fick den här möjligheten till några månaders inkomst. Men hade jag vetat vad jobbet innebar såsom det är upplagt idag, då hade jag kanske inte tagit det. Grejen är att jag är van att bestämma själv, att lägga upp min arbetsdag och min planering på egen hand – utefter de önskemål som finns på mina tjänster, förstås. Som läget är nu blir jag tilldelad jobb i andra hand, ungefär. Det passar inte mig riktigt, jag är van att styra saker och ting. Nu vet jag att det ska utlysas en tjänst och jag försöker väl hänga mig kvar så länge det går. Men efter februari är jag tillgänglig för nya uppdrag igen – vad jag vet.

Idag traskade jag iväg med trevliga M och åt japansk lunch. Ja, inte sushi, bevare sig väl, men nån sorts spinkiga kycklingspett med grönsaker och lite, lite ris till. Självklart avåts lunchen med pinnar! Tiden gick snabbt liksom våra käftar. Det är så där med vissa människor, det känns som om man har känt dem länge fast man nyss har lärt känna dem.

I kväll ville mamma också äta asiatiskt, så jag tog bilen till Restaurang Java och köpte stekta räkor i het sås. Det vill säga scampi szechuan. Gott, men det blev en hel matlåda över, kanske till söndagmiddag.

Räkor, eller scampi, dårå, szechuan.

Har haft lite sms-kontakt med Fästmön och hoppas förstås att hon vill komma hit i morgon efter jobbet. Nu jobbar hon både lördag dag och söndag eftermiddag och kväll, men vi skulle få hela måndagen ledig tillsammans bara vi två.

Riksfärdtjänstbilen kommer och hämtar mamma klockan elva i morgon förmiddag. Sen tänker jag vara här och ”röja”. Granen kanske till och med åker ut, för den barrar förskräckligt mycket.

Kör en maskin tvätt nu och har varit ute i soprummet en tur. Dags att vattna krukväxterna. Ja, som du hör är min dag spännande och händelserik. (<= ironi). En spännande och händelserik tid framöver blir det emellertid för en synnerligen god vän till mig som har fått nytt jobb, vi telefonerade i afton! Stort GRATTIS till dig – du vet själv vem du är (och jag vet att du vill ligga lågt med ”nyheten”)!

Nu en tur med vattenkannan, dock inte i datorn utan i mina krukor. Fredagsölen är snart urdrucken och lugnet börjar lägga sig över mina axlar.

Ha en fin helg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tolv timmar i Stockholm

Ett inlägg om vår gårdag.

Vi gjorde den där turen in till Stockholm igår! Visserligen var vi skittrötta både Fästmön och jag, men… Det blev en fin, om än kall, dag. Syftena med turen var flera:

• träffa FEM och hennes familj
• köpa julklappar
• köpa födelsedagspresent
• mysa
• äta romantisk middag
• fira lite

Därför tog hela evenemanget faktiskt ett halvt dygn. Tolv timmar… Vi gick hemifrån New Village strax före halv tolv mitt på dan och kom hem ungefär vid halv tolv på natten.

Det blev en del shopping, härlig fika med FEM och A på Hurtigs, botanisering på antikvariat (ett och annat fynd som dock inte kan avslöjas här), några julklappsinköp (lyckades till och med köpa en liten en till Anna trots att hon var med!), födelsedagspresentinköp…

Julmarknaden i Gamla stan snodde vi runt på innan vi gick och värmde oss med var sin Irish Coffee. Vi hade god lust att våldgästa FEM och A på deras hotell för de skulle basta…

Vi lyckades få ett bord för två på Michelangelo vid 18.30-tiden. Där var det knökat, så middagen drog ut på tiden. Vi hann träffa FEM och A en gång till, för de hade bokat bord på samma ställe fast klockan 20. Trevligt att få träffa S och J också och få en go kram av S!

Fötterna är synnerligen onda idag, så jag har ägnat förmiddagen åt att sitta stilla vid datorn och fylla i och skicka in min sista aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen – för ett tag. För alltid, hoppas jag förstås, men det är jag långt ifrån säker på.

Idag blir det en ny shoppingtur, denna gång till Stormarknaden här hemma. Jag måste bland annat hämta mitt armbandsur som har blivit lagat, hoppas jag.

Här är några bilder från vår dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

En olycka kommer sällan ensam eller Teknisk idiot eller Dagens i-landsproblem

Ett inlägg som skulle kunna vara på temat ”kärt barn har många namn”, men nog snarare faller under kategorin… pucko…

Idag är det som bekant söndag och vilodag. Då passade jag på att städa. Allt gick bra tills jag kom till hallen, det vill säga halva lägenheten. Vad hände? Dammsugaren bara dog. Den blev…tyst. (Först pajade solbrillorna, sen ramlade jag på gatan och nu detta!..)

Den dog idag.

Jag öppnade dammsugaren och fann att påsen var full.

Enkel match!

tänkte jag kaxigt – vilket straffade sig. Det hjälpte nämligen inte att byta påse. Dammsugaren var och förblev död.

Som du förstår jublade jag – NOT! När man är arbetslös är dammsugare inte nån billig pryl att köpa – för pengar man knappt har. Jag såg mina reparationsfondspengar, 2 500 pix, som jag efter årsstämman i torsdags bad att få utbetalade, bara försvinna framför näsan. Kände mig snuvad. Men vaffan, en dammsugare måste man ju bara ha! En halv dammsugen lägenhet kan man däremot inte ha. Jag tog ett snabbt blask i armhålorna, slängde på mig jeansen och åkte till Elgiganten. Fast först fick jag stanna och tanka för bensinmätaren i bilen blinkade.

Jag har alltid fått bra grejor med mig hem från Elgiganten. Undantaget skulle då vara dammsugaren på bilden, som ännu inte fyllt fyra år. Nu vet jag att mina vänner tycker att jag är smått städmanisk. Men så jäkla manisk är jag inte så att en dammsugare blir utsliten efter fyra års användning. Jag frågade säljaren hur länge en dammsugare normalt bör hålla. Tio år, blev svaret. Och då kanske man dammsuger en eller ett par gånger i veckan. Jag dammsuger bara i undantagsfall en gång varje vecka. Vanligen gör jag det en gång varannan vecka.

En ny dammsugare under kategorin

bra

det vill säga varken budget eller bättre blev det. Och jag blev 1 695 kronor fattigare. Munnen var som ett rakt streck när jag åkte hem. Jag hade inte hunnit äta frukost eller rösta och det måste jag hinna innan jag åkte och hämtade Fästmön vid jobbet klockan 14. Men först måste jag ju dammsuga klart. Pulsen ökade, svetten rann, kan jag meddela…

Att gå omkring med en fot två fötter som gör ont efter ett fall mindre än 24 timmar tidigare respektive en hälsporre är inte skönt. Att dessutom släpa på en dammsugare som väger sex kilo är direkt oskönt. Men in kom jag. Den gamla stod i hallen och hånlog åt mig.

Då flög fan i mig och jag pluggade in sladden och tryckte på on-knappen. Vad tror du händer??? Jajamens!!! Den gick igång. Och sög som bara den!!!

Antagligen hade motorn blivit överhettad och behövde vila en stund. Tänk om jag kunde lugna ner mig ibland och inte vara så hetsig?!

Slängde i mig lite yoghurt på stående ond fot onda fötter. Tog sen nya dammsugaren och bar ut till bilen. For och röstade. På vägen till Annas jobb stannade jag och laddade på busskortet och lämnade in Lottot. Jag hade vunnit 19 spänn. Tjolahopp!

Anna var skittrött, men jag tvingade med henne till Elgiganten igen. Hon väntade i bilen medan jag lämnade tillbaka dammsugaren. Om två till tre arbetsdagar har jag mina 1 695 kronor tillbaka på kontot igen.

Vi stannade på vägen tillbaka och inhandlade middag som ska avätas kall. Jag gillar god mat, men jag gillar inte att laga mat. Idag allra minst. På ICA Kvantum träffade vi Lucille som underhöll oss med några hysteriskt roliga anekdoter ur sitt liv. Det var underbart att få skratta! Hemma i New Village blev det sen blev kaffe och en havreboll, inköpt vid chokladståndet på Kulturnatten igår. Jag behövde fylla på energiförrådet.

Go-fika behövdes i eftermiddag.

En dag med en hel del mankemang, har det varit, med andra ord. Men samtidigt en dag med i-landsproblem. Jag var så glad att jag faktiskt hade hela 1 695 kronor på mitt konto och kunde köpa en ny dammsugare. Och att jag har en bil som jag kunde åka till Elgiganten med – två gånger tur och retur (bussresorna skull ju ta en hel dag). Att jag kunde tanka – om än på plastkort (räkningen kommer nästa månad). Jag har tur. Jag är inte fattig fattig. DET ska jag tänka på nästa gång när nästa pryl dör. Kanske ska jag skaffa mig en hjärtstartare också. Om det finns såna för elektriska prylar..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Fixat förråd och fån

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.

I morse var jag trött när jag vaknade, men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.

Eftersom vi blev klara betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.

Lite senare än vanlig tid åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat.

Killarna på Mac Jack var så gulliga och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…

Livet är kort.

Read Full Post »