Den röda vargen

Ett inlägg om en film.

Söndagkväll = Annika Bengtzon-kväll. I afton hade jag sällskap av Fästmön när jag tittade på Den röda vargen (2012).

Denna gång åker journalisten Annika Bengtzon på Kvällspressen upp till Luleå där en journalistkollega blivit mördad. En ung kille såg hur mannen blev påkörd – och påbackad. När Annika släpper detta i en artikel på tidningen mördas även den unge killen. Och så ytterligare en person, en centerpartist i Östhammar. Alla har de efterlevande fått Mao-citat i brev efter morden.

Men hur hänger allt ihop? Tja, Per Ragnar smyger omkring och ser läskig ut. Vad han har i sammanhanget att göra avslöjas inte i första taget – han är ju bara läskig.

Filmen är som vanligt baserad på en bok med samma titel som filmen av Liza Marklund. Och som vanligt är boken bättre, även om det faktiskt blir lite spännande i filmen i kväll. Men mest blir det rörigt. Ännu en timme in i filmen fattar jag nästan ingenting. Det hela är nästan lika förvirrat som Annika Bengtzons privatliv…

Toffelbetyget blir medel. Och då är jag snäll.

Livet är kort.

Read Full Post »

Studio Sex

Ett inlägg om en film.

Boken kom ut som nummer två i serien om Annika Bengtzon, trots att den utspelar sig före Sprängaren, den första boken. Lite förvirrat och man undrar om Studio Sex (2012) kan bli bra som film. Enligt informationen hos förlaget finns det en verklighet bakom boken. Alltså, not quite men lite grann based on a true story…  TV4 visade filmen i afton och jag sjönk ner i bästefåtöljen med gottpåsen från igår för att titta. Och filmen tilldrar sig inte åtta år före Sprängaren. Tror jag…

En ung, våldtagen och mördad kvinna hittas dumpad i en park. När journalisten Annika Bengtzon lägger sig i fallet kommer hon på att kvinnan jobbat på en strippklubb. En klubb där en politiker har varit samma kväll…

Storyn låter verkligen som nånting kvällstidningsaktigt. Boken gillade jag, men filmen då? Tja, det känns liksom inte riktigt trovärdigt att en journalist vid en kvällsblaska inte går på de närstående utan visar hänsyn, som Annika Bengtzon gör. Inte heller att hon låter den mördades lägenhetskompis få kampera hemma i hennes egen lägenhet. Särskilt spännande är filmen inte heller. Den är… slätstruken.

Toffelomdömet blir därför medel. Och en liten trött suck.

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: The Sittaford Mystery

Ett inlägg om en Miss Marple-film.

Ett lagom soft sätt att avsluta veckan och helgen är att glo på 7:ans Miss Marple-serie. Igår kväll slängde vi ner oss i soffa respektive fåtölj för att glo på Miss Marple: The Sittaford Mystery (2006). Både Fästmön och jag höll oss vakna.

Söndagar = Miss Marple-kväll i New Village.

En aning förvirrat är det hela. Inledningsvis irrar miss Marple runt på ett tåg och pratar alldeles för mycket, bland annat med en politiker, mr Trevelyan, på väg att efterträda Winston Churchill som premiärminister. Han är lagom road, men miss Marple inser att han är granne med brorsonen, den hon egentligen skulle möta på tåget. Brorsonen är försenad På grund av en snöstorm hamnar de på Sittaford House, där mr Trevelyan bor. Husets ägare själv insisterar på att tillbringa natten på byns hotell. På hotellet finns en brokig samling människor, bland andra mr Trevelyans adoptivson, en kvinna och hennes hunsade dotter, den skumme mr Smith-Jones, adoptivsonens fästmö, journalisten Charles med flera. Ingen är riktigt den h*n utger sig för att vara. Dessutom hör de på radio att en fånge är på rymmen i trakterna. För att få kvällen att gå spelar de Anden i glaset. Och anden förutspår död.

Borta i Sittamore House är miss Marple nära att att Turkish delight avsedd för mr Trevelyan. Men godiset har blivit förgiftat. Trevelyans bäste vän Enderby, som har väntat på dem i Sittamore house, ger sig iväg till hotellet för att varna Trevleyan. Försent, förstås…

I filmen ingår såväl kärlek som förskjutna barn dessutom. Jaa, det är en salig blandning och en härlig röra. Men som vanligt knäcker miss Marple nöten och kommer på vem mördaren är och mördarens motiv.

Filmen är baserad på boken The Murder at Hazelmoor, som kom ut i USA 1931.

Ganska spännande, om än rörig, får filmen högt Toffelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghönor

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar helgen, men också längtar efter vissa besked rörande framtiden.

Å, vad det är skönt med helg! Det blev en riktig sovmorgon i morse, jag slog inte upp mina blå förrän vid nio-tiden – att jämför med klockan 6.10 när larmet vanligen går igång och jag studsar (eh..?) upp. Fästmön lyckades få till nån sträckning i övre delen av ryggen, det är dagens enda negativa hittills.

Aj, aj!

Vi får hoppas att ryggen blir bättre så att vi kan röra lite på oss framåt eftermiddagen/kvällen. Ingen av oss hade nåt önskemål om dagen just. Anna jobbade sitt sista pass på ett tag igår kväll och har nu semester. I alla fall officiellt från måndag. Detta tänkte vi fira med en middag nånstans nere på stan, lite oklart var.

Det är skönt att bara ta det lugnt. Det är tyst i huset, hörde bara några utanför som fräste lite åt varandra. Vädret är av och till, det är ljust, men lite molnigt och det blåser. Men inget regn som igår kväll! Jisses vilka störtskurar det kom! Idag är det varmt, runt 30 grader på solsidan, ungefär 20 grader på baksidan.

Anna har visat mig bilder från resan med Fritzlan. Här kan du se några av dem också! Men inte alla. Jag har fått se ALLA. De hade haft kanonväder, medan vi ju hade varmt ena dagen, ösregn den andra och så vidare.

Nu kan jag skriva i och hantera tre publiceringsverktyg.

Jag har fått bra telefonguidning av min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se vad gäller publiceringsverktyget. Igår publicerade jag en nyhet på egen hand. Det var inte riktigt meningen att jag skulle trycka ut den. Nu har jag lärt mig hur man gör när man bara vill skriva in och göra klart FÖR publicering samt lite grann om formatering. När man jobbar i tre olika publiceringsverktyg som jag gör, kan det bli lite lätt förvirrat ibland. Men nu tror jag att jag ska klara av även Joomla! Sen tidigare hanterar jag ju WordPress och EPiServer. Lite bra att ha i bagaget…

Igår eftermiddag fick jag två förfrågningar om skrivuppdrag. Jag besvarade mejlen före klockan 17, men har inte fått några svar. Det tycker jag är lite dåligt. Båda förfrågningarna hamnade i min inkorg under eftermiddagen. Om man har intresse av att engagera mig kanske man bör vara lite tillgänglig. Nåja, den här helgen tänker jag inte jobba nånting alls heller. Jag måste vara hård mot mig själv och sätta gränser, bland annat därför att jag vill spara kraft, energi och lust till eventuellt kommande uppgifter här i livet. Har jag tur kan jag välja mellan tre olika jobberbjudanden nästa vecka, har jag otur, inte ett enda. Då gäller det också att spara krafter för att klara av att möta motgångarna och försöka hitta nya vägar i arbetslivet. Jag tänker i vart fall försöka planera in lite semester, men det är ju avhängigt av om och i såna fall vilka erbjudanden jag får… Nervpress och pirrigt!!!

Pappersarbete hemmavid kan man också ägna sig åt – i brist på annat arbete. Så nog finns det idéer…

Nu börjar tvättmaskinen låta färdig, så jag ska hänga det som har tvättats i den. Sen blir det ett samtal till mamma för att höra hur det gick igår med kusinbesök, plantering på graven, frissan, mat och jag vet inte allt…

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Det är alltid roligt att läsa vad andra gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Svenske muppkocken är norsk?

Många svenskar som har varit utomlands ett tag får ofta frågan om vad den svenske kocken i Mupparna säger. Men nu har svenska experter uttalat sig i tidskriften Slate och sagt att han faktiskt är norsk.

Norsk?

Jeremy Stahl har skrivit om saken i en artikel i Slate. Han är gift med en svenska och en av de första frågorna han ställde till henne var vad hon tyckte om svenske kocken i Mupparna. Hon blev irriterad. För ingen med svenskt påbrå tycker väl att han pratar svenska? Jeremy Stahl har insett att kockens babbel bara är förvirrat och, som sagt irriterande. Dessutom tycker många, även jag, att det låter mera… som norska. En del tycker att babblet låter som.. dalmål…

Men varifrån kom det hela? Enligt vissa källor handlar det om att Mupparnas skapare Jim Henson hade lyssnat på en snabbkurs i svenska medan han jobbpendlade. Sen hade han härmat ljuden tills han fick fram nån sorts ”roligt” babbel.

Roligt och roligt… Nej, jag tillhör nog dem som blir irriterade, för jag tycker inte att det låter som svenska. Men Swedish Chef var nånting jag ofta fick frågor om när jag själv bodde i England.

Mupparna är emellertid gamla favoriter för mig! Det finns många jag har liknat vid Miss Piggy. Men mina favoriter är Waldorf & Statler, de två kommenterande gubbarna i logen. Fast den mupp jag gillar allra bäst är förstås Beaker! Han pratar inte, men piper, ofta i falsett eftersom han ju alltid blir utsatt för experiment. Dessutom har han på senare tid fått en viss look-alike i verkligheten – men vem DET är sparar jag för mig själv! (Och skrattar tyst…)

Har DU nån favoritmupp och vilken mupp är det???

Här kommer ett smakprov på både min favorit Beaker och Swedish Chef!

Livet är kort!

Read Full Post »