Jobbkoder

Ett inlägg om vanor och koder… och lite annat också, förstås!

---

 

Jeans är i alla fall dresscode på jobbet…

Nu när jag för en stund tillhör de arbetandes skara kan jag ibland fascineras av hur denna skara beter sig. Flocken arbetskamrater. För det mesta känner jag tillhörighet i gruppen, men jag är också så pass ny att jag kan ställa mig utanför och se på. Idag vid förmiddagsfikat pratade jag med en ännu nyare kollega om detta att bryta mot jobbkoder. Och då menar jag inte begå brottsliga eller oetiska handlingar utan bara bryta mot små oskrivna regler.

Broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår.

En sån oskriven regel är hur vi sätter oss i lunchrummet. I vårt lilla lunchrum finns fyra små rätter bord. I stället för att fylla upp ett bord i taget sätter vi oss – utspritt. En och en vid borden. Det är alltid lika spännande att se vilket bord den femte luncharen väljer!

Idag hade jag en bok med mig till lunchen. Det har jag nästan aldrig, men eftersom jag var i slutet av boken ville jag passa på att läsa ut den. Detta till trots fick jag sällskap vid mitt bord – ett sällskap som liksom övriga i rummet pratade kors och tvärs med varandra. Ingen optimal läsmiljö, alltså, men jag läste snabbt ut de cirka 20 sidorna ändå. Det var faktiskt riktigt trivsamt att läsa bland människoljud! Och så åt jag min ljuvliga broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår kväll.

Dan har flutit på ganska bra. Jag har jobbat med ett par lay outer och fixat några bilder till en Power point-visning. Och så har jag fått god hjälp av NK* – som vanligt. (Dessutom fick jag veta att NK inte läser min blogg mer än ytterst sällan för att inte… komma för nära. Det är väldigt klokt tänkt, men så har jag ju världens bästa närmaste kollega också!)

Hemma i New Village var det varmt – i köket. Resten av hemmet är ganska mycket den igloo den har varit den senaste tiden. Jag fick ett fönsterkuvert från Akassan Vision – och då får jag alltid magknip. Kuvertet visade sig bara innehålla tre räkningar på kommande a-kasseavgifter! De har haft mage att höja avgiften med 16 kronor per månad – efter alla fackskandaler. Inte konstigt att facken förlorar medlemmar – och då menar jag inte bara Kommunal… Nåja, jag är ju plikttrogen medlem sen 1986 och betalade därför alla tre räkningarna genast. Sen skrev jag lite grann och uppdaterade systemet på min mobil.

För den som vill veta det har ytterligare en procent av bloggutrymmet gått åt. Jag har nu fem procents utrymme kvar på den här bloggen, som ibland känns som en evighetshistoria. Nog trodde jag att utrymmet skulle ta slut i höstas, det räcker ett tag till, uppenbarligen. Men sen tar det slut och då tar den här vanan att blogga slut också.

Nu har jag använt 95 procent av bloggutrymmet. (Många skräpkommentarer har blockerats, som synes.)

 
*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En solig och rolig dag

Ett ljust inlägg.

---

 

Det är baske mig nästan bättre och roligare dar när jag jobbar än när jag är ledig! Förutom när jag får träffa Fästmön, förstås. Men i morse visste jag redan bums att det skulle bli en bra dag – jag hade drömt om både Anna och vännen Agneta, så det bådade gott (båda var snälla i drömmen). Och så vaknade jag till en solig morgon.

En solig morgon.

 

Mappar med sånt jag håller på med. Vid den röda pilen en grön mapp med mitt enda helt färdiga hittills.

Det flöt på bra på jobbet och en kan nu säga att vissa mål har nåtts. Men roligast av allt var nog att upptäcka att en rapport är helt färdig och släppt. Jag blev så glad att jag sprang ner till vaktis och hämtade gröna mappar, naturligtvis i hopp om att få mer material färdigt. De röda mapparna är texter som är ute på en korrektursväng efter att jag har text- och språkgranskat innehållet. De blåa mapparna innehåller material som är färdigt för lay out eller har börjat lay outas. Alltihop finns förstås i min dator på jobbet, men som relativ nybörjare fortfarande (lite mer än två månader) på jobbet behöver jag vara något mer konkret än kollegor som är varmare i sina kläder. Och för självkänslan är det mycket bra att faktiskt se att jag har gjort och gör nåt. Det som inte syns i bild är de sex mappar med ett gammalt projekt som jag nu försöker föra i hamn. De ligger i en alldeles egen liten låda. Men idag blev tre av de röda mapparna blå. Jag är nöjd!

Tomkartongerna vid vårt fikaställe är nu inne på sin åttonde dag. De tillhör alltså numera inventarierna.

En rolig dag har det varit på jobbet dessutom. Jag skrattar mycket varje dag jag jobbar. Mina kollegor är underbart roliga. Kollegan H mejlade mig en bild av en alternativ användning av det märkliga ”skåpet” som fortfarande ligger i korridoren utanför hennes rum. Själv spånade jag kring hur vi skulle kunna inreda med tomkartongerna som står i ena hörnet av vårt fikaställe. Kartongerna är nu inne på sin åttonde dag och börjar kännas som om de är inventarier. Alltså att de liksom tillhör den fasta inredningen. De behöver bara… piffas lite… Men var lugn, det finns många idéer kring detta.

Nåt annat som skulle behöva… piffas lite är våra lampor i lunchrummet. Eller snarare dammas. Vi får nog annonsera efter en dust buster, helt enkelt…

”Who we’re gonna call? Dust busters!”

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Panta rei

Ett inlägg om flyt och om hur man bemöter kunder. Och lite om avocado, också.

---

 

Panta rei… Allt flyter… Det var den gamle grekiske filosofen Herakleitos som uttryckte detta. Det handlar om att man inte kliver ner i samma flod två gånger, att vattnet inte är detsamma. Nåja, utan att snöa in alltför mycket på de gamla grekerna kunde vi konstatera igår kväll, nån gång mellan 20 och 20.30, att telefonin och bredband via Telia fungerade igen även i Himlen i Förorten. Förutom Fästmön var också barnens pappa och en vän till mig i Förorten kabellösa fram till dess. Det är rätt makalöst att det dels ska ta över 50 timmar att laga, dels att Telia Felia har kommunicerat så dåligt med sina kunder, det vill säga inte alls. Men nu tänker jag inte älta Telia Felia nåt mer, för nu flyter ju teletrafiken på. Fast det vore intressant att veta om det bara är en provisorisk lösning eller om kabeln är lagad… jag vet nämligen inte hur jag ska tolka

[…] Omfattande skarvningsarbete har gjorts […]

Färdtjänst Bromma – Arlanda? Äh, jag bara skojar!

Nåt som inte har flutit på bra sen i vintras när reglerna gjordes om är färdtjänsten i Uppsala. Jag suckar och stönar, för jag vet hur viktigt det är för dem som är beroende av färdtjänst att tjänsten funkar som den ska. Det går liksom inte an att komma två timmar försent till ett läkarbesök. Eller bli lämnad lika länge på kyrkogården för att bilen inte kan vänta fem minuter och ny beställning måste göras. Med mera. Det finns flera förskräckliga exempel på saker som människor som redan är hårt drabbade av sjukdom eller funktionsnedsättning råkar ut för. Men har Uppsala kommun lyssnat på sina kunder? Jaa, det får man väl ändå säga. Lite grann. För jag är ytterst tveksam till att den resegaranti kommunen inför den 1 juni hjälper. En garanti gör ju inte färdtjänsten bättre och inte heller hjälper det att få pengarna tillbaka om färdtjänstbilen är 20 minuter försenad eller om omvägen är för lång. Det är ju fram till sitt mål man vill.

Grått och hårigt var det i min penicillinodling.

Här hemma då, hur flyter det på här? Jo, jag känner mig ganska nöjd med att jag dammsög igår kväll. Det enda som återstår är att skrubba inne i badrummet och i duschrummet/toan. Jag gjorde en liten utrensning av kylen igår också, så jag måste ta en sväng till soprummet med diverse äckliga fynd. Bland annat hittade jag en penicillinodling i en gammal avocado… (De inringade partierna på bilden var gråa och håriga.) Avocado är annars väldigt nyttigt, har jag förstått. Det finns till och med avocadokonton på Instagram. Av nån anledning gillade flera av dessa min bild på denna mögliga tingest… Jag kan inte låta bli att undra om de verkligen skulle våga sätta tänderna i avocadon ovan. Men vad är det som är bra med avocado då? För det första innehåller den nyttigt fett som är bra för hjärtat och som minskar sötsug och hunger. Vidare innehåller avocado många näringsämnen som mineraler, proteiner, vitaminer med mera. Sen sägs den skydda mot vissa sjukdomar, hjälper till att reglera blodsockret och är bra mot inflammationer. Men bäst av allt är ju, enligt min mening, att avocado är så gott!

Men nu ska jag sätta fart här och göra fint och snyggt så gott det går. Det är en solig dag idag och jag ljuger inte när jag säger att jag hellre skulle vilja vara utomhus. Fast vem vet… Till kvällen flyter kanske regnvattnet ner i stuprännorna igen och bildar pölar på tennisbanan på baksidan. Om jag nu ska tänka optimistiskt – för jag föredrar faktiskt regn mot stekhet sol. Regn gör luften fräsch och skön att andas – sol gör den grillrökig och svår att andas.

Och nu vill jag förstås höra om DITT förhållande till avocado – hiss eller diss? Och vad föredrar du, sol eller regn? Skriv gärna några rader i en kommentar medan jag städar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Juligt och antikt en fredag i februari

Ett varierat inlägg. 

Idag är det fredag. Igår var det torsdag. Det är februari. Idag är det den sjunde februari. Vännen Klara skrev ett inlägg om julpynt i veckan. Hon har gjort en inventering av julpyntsläget bland sina grannar.

Nåt sånt vågar jag mig inte på, för då får jag väl höra att jag är elak/förtalande/hotfull. Nu skiter jag i vad jag får höra om min person, men när jag fick höra att man sprungit omkring med en lista för att få mig vräkt bara för att jag har åsikter, blev jag jävligt förbannad. Uppenbarligen känner man inte till våra grundlagar.

Icke desto mindre, grannar är nånting som dessvärre existerar när man bor i ett flerfamiljshus. Jag är inte ett dugg intresserad av mina, men när Klara hade skrivit om julpynt såg jag mig lite om på jobbet. Och HEPP så hittade jag julbockar i fikarummet. Fast kollegan I trodde att det var hästar. Nåja… Jag förklarade historien föreläste om gårdstomtens evolution via julbocken till dagens jultomte.

Julbockar i februari på jobbet.

Dagens arbetsdag flöt på bra, men det var tack och lov lite lugnare takt än tidigare i veckan. Idag var det mest möten och skrivjobb.

Körde hem i ösregn trots att väderappen sa

snö!

Det var inte halt, men jäkligt dålig sikt. Clark Kent* är verkligen urskitig och inte blev han renare av att färdas på E4:an i ösregn. Han och jag färdas ju liksom inte ensamma där.

Hemma i New Village var det mörkt och tomt. Jag ägnade mig en stund åt att vika tvätt innan jag läste ut Hjärta av jazz. Därpå hällde jag upp prästostbågar i en skål och mig själv ner i fåtöljen med en starköl bredvid. Så körde jag igång DVD:n med gårdagens Antikrundan från Sundsvall inspelad. Och tro det eller ej, appen funkade och jag tävlade med värderingar mot ett inspelat program! Först gick det så himla bra, jag tyckte att jag satte många fullträffar. Sen blev det sedvanligt resultat…

Diplomet från Antikrundan från Sundsvall visar samma omdöme som alltid, Antikintresserad. 😦

En liten surfrunda ska jag ta strax innan jag återvänder till fåtöljen för att slumra lite framför nån fredagsdeckare. Det är ungefär vad jag orkar med, jag klev ju upp 5.45 i morse och det tar ut sin rätt nu i kväll, känner jag…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Lingonskurk och annat vardagligt

Fy vilken trist och blöt dag! Det har regnat hela dan, från morgon till kväll. Trist och tråkigt och gråväder och ingen lust alls att vistas utomhus.

Men dan inomhus har varit bra och givande igen! Förmiddagen ägnade jag åt putsning av några texter till intranätet, för äntligen kom jag in i publiceringsverktyget! De ställen jag ska jobba med hade blivit upplåsta under natten – teknikens under? Ungefär. Först kändes det jättetrögt, men när jag kommit igång flöt det mesta på. Jag kom till och med ihåg gamla kommandon. Behövde bara störa min handledare ett par gånger när det gällde HTML-kodningen, men jag fixade det också själv till sist. Det känns alltså som om både inlärda saker kommer tillbaka till mig och som jag lär mig nåt nytt! HTML-kodning är nåt jag inte jobbat med, jag har nosat på det privat. Totalt blev det sju sidor/inlägg/dokument som jag sen mejlade sen till chefen för kontroll. Jag var rätt snäll och gav henne en vecka. Chefer har ju som bekant en tendens att ha fulltecknade dagar…

Uppdragsgivaren för artiklarna hörde av sig precis när jag skulle gå på lunch och ville ha kompletteringar som jag tyvärr nästan inte kunde bistå med. En del fanns redan i mina texter [hade uppdragsgivaren läst texterna?] och annat hade jag inte möjlighet att följa upp på grund av andra, mer brådskande uppgifter. Av detta hoppas jag vi båda lär oss att det är viktigt med korrekta och tydliga uppdragsformuleringar i förväg. Vi får se hur mina alster ser ut i slutänden…

Lunchen blev en kletig historia. Lingonsylten hade nämligen runnit ut i matpåsen och allt var kladdigt. Även skrivbordet… Det var dessutom rött klet…

Jag lyckades rädda lite av lingonskurken.

                                                                                                                                                     Burkarna var hur kletiga och kladdiga som helst – det är ju socker i lingonsylt -men jag fick dem till slut hyfsat rena. Påsen var bara att slänga. Så nu måste jag till Systemet snart och handla.  Så jag får en ny matlådepåse, menar jag…

Tomt och rent.

                                                                                                                                                           Dagens lunch bestod av två raggmunkar, lite lingonsylt, dårå, och tre tunna skivor kalkonpastrami. Jag blev inte så jättemätt och vad det blir till middag i kväll har jag inte tänkt på. Fästmön jobbar och då blir det som vanligt ingen ordning med maten. JAG BEHÖVER EN FRU!

Dagens lunch!

                                                                                                                                                              På tal om lingon, för resten, noterar jag idag att lingonveckan – eller veckorna – nu börjar avta för den här gången. Två veckors blodförlust sätter sina spår. Jag är skittrött, helt enkelt! Och som hallonsylt på lingonsylten värkte en rejäl blemma fram på höger sida om min gigantiska näsa. Den ska strax dödas! Ja, inte den gigantiska näsan alltså, utan den lika gigantiska blemman. Usch!

Eftermiddagen ägnade jag åt att skriva ett underlag till ett pressmeddelande på engelska. Det var darrigt och pirrigt, men gick förvånansvärt bra. Vidare har jag tagit tag i några webbsidor som ska granskas av sakkunniga och förbereder nu ett mejlutskick om detta.

Alltså, förlåt om jag tjatar om det jag gör, men jag tycker att det är så kul att ”jobba” igen! Fast det klart att det vore ännu roligare att få betalt för jobbet. Men det får bli nästa mål!

Nu ska jag strax hoppa in i duschen. Anna erbjöd sig per sms att följa med in och

hjälpa till

men jag tror inte att hon får gå från jobbet för att tvaga snart 50-årig särbo som är tämligen frisk. Men önska kan man ju…

Read Full Post »