Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Den som törstar’

Ett inlägg om en bok.


 

Flickan framför murenOj oj oj! När Kristina Appelqvist hade släppt sina första böcker läste jag dem raskt, gav dem typ medelomdöme och lite mer, men tyckte att författaren har potential för högre betyg. Den potentialen har hon definitivt visat i sin senaste deckare med litteraturforskaren Helena Waller i centrum, Flickan framför muren. Tack Jerry, för den nionde julklappsboken!

Platsen är som sist Västgöta universitet, ett lärosäte som i mångt och mycket, framför allt vad gäller persongalleriet, har saker gemensamt med ett mig närstående universitet. Vid Västgöta universitet ska en tysk professor få titeln hedersdoktor. Men kvinnan ifråga är ganska omstridd. Samtidigt pågår en omorganisation vid universitetet, med planer på att slå ihop det med två smärre filialer. Dessutom får universitetets tillförordnade rektor hotfulla meddelanden om att han ska tas av daga, skrivna med tuschpenna på kartongbitar levererade till sin cykel. Till sist polisanmäler han hoten och får bevakning och i stället (?) mördas en kollega till Helena Waller. Denna kollega – och ett antal andra personer i boken – bär på synnerligen mörka hemligheter…

Den här boken smyger igång. Personer och skeenden presenteras, spänningen byggs upp i bästa Maria Lang-stil. Att mordet i boken har med politik och gamla DDR att göra blir snart uppenbart. Men det är inte förrän strax innan det avslöjas som jag listar ut vem som står bakom de hotfulla meddelandena. Mördarens identitet lyckas jag inte få fram. Det är bra. Så ska en deckare vara skriven för att tilltala mig! Boken är bitvis lite långsam, men allt hänger ihop. Att det blir utvikningar om Helena Wallers och hennes vänners privatliv stör inte, för de har med handlingen att göra. Inte heller stör det förstås att litteraturvetenskap står i centrum (huvudämnet i min examen) eller att författaren är kommunikatör (mitt yrke).

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är Kristina Appelqvists bäst bok hittills.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 
Här kan du läsa vad jag har tyckt om Kristina Appelqvists tidigare böcker:

Den svarta löparen

Den som törstar

Liv i överflöd

De blå damerna

Minns mig som en ängel

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om flyt, mat, förrådsstädning och andra nyttigheter. 


Det var inte riktigt soligt igår,
men det var varmt. Jag åkte iväg mitt på dan och gjorde min intervju. Den tog cirka en timme inklusive körtid. Det tog 45 minuter att skriva artikeln och fixa med bilden. Fakta- och citatgranskningen gick suveränt fort, så jag la in text och bild i publiceringsverktyget, lay outade och mejlade Pe redan vid halv tre att min artikel var klar – bara att publicera när som. Jag är mycket nöjd med detta flyt! Framåt kvällen klickade Pe på publicera.

Hämtade sen Fästmön vid jobbet. Min fantasi när det gäller mat är inte direkt enorm, så hon fick bestämma och vi åkte tillsammans och handlade på ICA Heidan. Där träffade vi för övrigt två riktiga mediekändisar… *skrockar*

Vi tyckte att Nallekorven var fruktansvärt gullig, men jag äter ju inget annat kött än kyckling och kalkon, så vi avstod. Jag fotade Nallekorven i alla fall.

Nallekorv

Fruktansvärt gullig korv.


I stället fick kallskuren kalkon i olika former
– rökt, salami, pastrami och vad-det-nu-heter – samt mimosa- och potatissallad följa med oss hem. Vi dukade upp på ballen* – och skrattade åt att troligen nån skata (inte vi själva!) varit framme och snott värmeljuset vi hade i den lilla midsommarstången på bordet. Dumfåglar! Man kan väl inte äta ljus, heller!..

Kallskuren kalkon

Kallskuren kalkon i olika former samt röror blev en fin middag.


Sen kom Anna på
att hon hade glömt att fixa en grej på jobbet, så vi packade in oss i bilen och åkte tillbaka dit. Anna letade en timme efter en blankett, stackarn, och hon hittade den inte. På mig gick det ingen nöd, jag hade en bok med mig. Dessutom gjorde jag nåt drag då och då i nåt av de fyra partierna Wordfeud jag hade på gång.

Bok o solbrillor på bord

En bok är alltid ett gott sällskap.


Kvällen avrundades
med lite läsning och TV. Jag började läsa en ny bok – inte en deckare! Den handlar om, som titeln anger (du klickar väl på länken?), sorg efter att ha förlorat en nära anhörig. Dessutom är den, intressant nog, skriver ur den vuxne sonens perspektiv – trots att författaren alltså är kvinna.

Men idag har jag inte tid att sitta här vid datorn. Idag står det FÖRRÅDSSTÄDNING på schemat. Jag hoppas verkligen inte att Johan messar och skriver att han har varit magsjuk i natt, för här ska jobbas! Johan ska få bli mina starka armar när saker ska kastas, nämligen. Det blir ingen nåd idag – det som inte används eller är trasigt hivas.

Dessutom ska jag passa på att rensa mina garderober och ta med gamla, men hela kläder, till Återbruket. Jag har börjat med att leta efter lagom stora klädpåsar i mitt städskåp – och insåg att även städskåpet skulle må bra av att rensas… Snacka om påsfetischism…

Jag har varit ute i förrådet och tagit en före-bild. Det går baske mig inte att komma in där, se själv…

Förrådet

Det går inte att komma in i mitt orensade förråd.


Faktum är att jag även här
har börjat lite smått. Jag har flyttat över alla krukor samt två lådor med småpryttlar till vår nya, gemensamma hylla. Det var inte svårt att fylla den…

Grejor i nya förrådshyllan

Mina tre hyllplan är de översta. Inte svåra att fylla…


Detta innebär att jag har en hylla
inne i förrådet som nu är så gott som tom. Där ställer jag nog kanske en del tidskrifter som jag ska spara och möjligen elljusstakar. Stakarna ligger nämligen högt upp på en hylla längre in i förrådet idag – totalt oåtkomliga. Det är dumt. För vi vet ju att – HEPP! – så är det första advent…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en deckare i universitetsmiljö.


Min tämligen nya bekantskap
bland svenska deckarförfattare, Kristina Appelqvist, gjorde mig nyfiken på mera efter att jag läst hennes debut Den svarta löparen. Jag har just lagt den andra delen om rektor Emma och polis Filip, Den som törstar, till handlingarna.

Den som törstar

Många mördas i universitetsmiljö.


Tillbaka i Skövde igen
och vid Västgöta universitet. Dess rektor Emma ska delta i en begravning för en kollega. Emma ska vara med i kören som vid detta enstaka tillfälle ska ledas av den världsberömda operasångerskan Angela Hansson. Men på morgonen för begravningen hittas Angela mördad – ovanpå den döde professorn i hans kista. Detta startar en serie händelser. Och det är inte slut på morden…

Jag gav Kristina Appelqvist en chans till och jag tycker att den här andra delen i Emma-serien är bättre än den första. Men det finns saker jag fortfarande retar mig på, till exempel överflödet av utrop som

Vad fint!

och

Vad synd!

och

Vad bra!

Det känns som ett styltigt språk och jag skulle ha föredragit om ordet

vad

bytts ut mot

så 

eller möjligen talspråkiga

va´…

Jag tycker också att skildringen av Filip och Emmas förälskelse känns lite… stapplande. Den första delen slutade med att de skulle åka till Rom, den andra delen börjar med att det liksom inte är nånting mellan dem. Inte nånting som sprakar i alla fall utan tämligen… trist. Det känns inte heller trovärdigt att Emma hoppar in som barnvakt till Filips dotter Elin, när flickan är sjuk. Jag menar, har Emma och Elin ens träffats?

Totalintrycket är dock bättre än ettan. Den som törstar är riktigt spännande bitvis, men jag lyckas pricka rätt på mördaren innan denn*s namn avslöjas. Det blir en betygshöjning med en halv toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »