Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘första advent’

Ett ljust inlägg.


 

Svart adventsstjärna

En grå dag tarvade tända stjärnor och stakar.

Sicken grå dag det var idag! I morse klättrade jag omkring i köket och satte upp de två sista stakarna och den sista, gigantiska stjärnan. Jag provtände, släckte och tände igen – hela den här dan var ju mörk och hela den här dan var adventsstjärnor och dito stakar tända i mitt hem. Fästmön och jag åt frukost vid köksbordet efter att ha intagit kaffe på sängen. Jag tände mormors och morfars kopparstake när vi åt, men kombon mossa – tända ljus är ingen bra kombo, nåt som vännen FEM har erfarenhet av. Vi lämnade inte bordet en sekund medan det första adventsljuset var tänt.

Framåt eftermiddagen slängde jag veckans sopor innan vi åkte och handlade lite på ICA Heidan. Jag hittade Pulled chicken för 20 spänn och det blev min söndagsmiddag i kväll. Men före maten tittade vi in till Annas snälla mamma och hennes L för ett litet ärende och för en fika.

L med lurar och trav

L redo för travet.

Annas snälla mamma dukade upp till en rejäl adventsfika. Eftersom kak-tarmen blivit riktigt uttänjd igår för min del var det ju inte svårt att fortsätta. Men en som hade svårt att dela uppmärksamheten mellan oss tre damer och några fyrbenta, löpande saker på TV:n var L. Hänsynsfull som han är använde han dock headset. Fast han kommenterade så vi inte skulle missa nåt. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. Brillorna har emellertid jag målat dit. Det är ju inte säkert att L vill förekomma på den här bloggen utan maskering.

Så småningom körde Clark Kent* ut Anna till Himlen och jag fortsatte hem till New Village. Mamma fick ett samtal och jag hann laga mat och äta den innan jag såg gårdagens Downton Abbey och säsongens sista Bron. Båda programmen är spännande men på olika sätt. Bron var dessutom en väldigt… känslosam upplevelse på ett särskilt sätt för mig i kväll.

Nu är det dags att hoppa i säng denna första advent. I morgon är det en ny, härlig arbetsdag. God natt, dröm om små änglar och sov så gott till dess!

Adventsljusstake första advent

Första advent 2015 är snart slut.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vissa förberedelser inför kommande högtid.


 

Jaha. Du sitter väl framför TV:n och glor på nåt underhållningsprogram. Ha! Det gör inte jag. Här har varit full fart sen jag kom hem. Jag gör inte som andra här i huset – spikar och tvättar sent om kvällarna och nätterna. Det som ska göras görs nu, inte sen. Magen har inte fått nåt i sig sen halv tolv, så när dessa rader är färdigskrivna blir det Toffliansk fredagsmiddag, det vill säga ostbågar och öl.

Först sökte jag ett par jobb. Sen pep jag ut i förrådet och hämtade in alla stakar och stjärnor jag tänker sätta upp NÄSTA helg när det är första advent. Här sätts inget upp i förväg, alltså, men det testas. Alla prylar las på gästsängen och så drog jag fram en förlängningssladd och började prova. Alltid lyste – utom den blåa staken till sovrummet. Men här finns resurser! Och tålamod. En av de små lamporna var förstås trasig och då lyser inte nån av de andra. Bara att sätta sig ner och skruva ur och i och tända och släcka med knappen. Till sist varde det ljus även i sovrumsstaken. De enda stakar jag inte testade var de två som ska ha stearinljus. Ljus är emellertid inköpta.

Stakar o stjärnor

Tofflisk provningsanstalt.


Inspirerad fortsatte jag med nästa julevangelium: 
att slå in julklappar. Men nä. Jag skrev inga rim. I år har jag sannerligen varit ute i god tid. Hela sju klappar slog jag in. De flesta är till mamma och jag måste fixa sånt lite då och då och helst innan mamma kommer hit.

Sju julklappar

Sju vackra (?!) klappar på ett bord…


Och medan Det Lilla Undret av Effektivitet, 
det vill säga jag, ändå var igång provade jag förstås ljusslingan där den låg i en påse. För gissa bara hur förbajsad jag skulle bli om jag krånglat med den sex meter långa boaormen av fejkbarr och sen skiten inte funkar… Nu fungerade den och jag hoppas att det håller i sig till i morgon när jag ska sno den runt balleräcket*.

Ljusslingan lyser i påsen

Det lyser i påsen bland fejkbarren.


Men nu är jag väl värd en bira och ostbågar, va???

Jag är så, nöjd nöjd, jag är… nöjd… 


*balleräcke = balkongräcke

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FyrväktarenLördagen före den första advent for jag söderut för att träffa vännen FEM och Soffan. Vid våra träffar ingår alltid ett besök på Alfa Antikvariat. Och trots att det bara var ett par, tre veckor sen mitt senaste besök på Alfa gjorde jag ett fynd: Jeanette Winterssons bok Fyrväktaren fick följa med hem till Uppsala för endast 90 kronor.

Boken handlar om Silver. Hon som växer upp hos sin ensamstående mamma i en märklig grotta vid Skottlands kust. Pappan var en sjöman som tillbringade en tid på ön innan han försvann igen. Men så dör Silvers mamma och invånarna i den lilla staden Salt bestämmer att Silver ska växa upp hos den blinde fyrvaktaren Pew. Genom Pews fantastiska berättelser tar sig Silver fram i livet – även det liv som kommer efter det med Pew.

Det här är en alldeles fantastisk liten bok på runt 200 sidor. Den har dels karaktärer från Robert L. Stevensons böcker (Stevenson förekommer för övrigt även själv i boken!) – både Skattkammarön och Doktor Jekyll och mr Hyde, dels misstänker jag starkt att den innehåller en hel del självbiografiskt material. Ett HBTQ-tema anas i slutet. Men det är inte det viktigaste i den här romanen. Det viktigaste är att författaren berättar sin historia på ett alldeles makalöst sätt. Bitvis rörs man till tårar.

Jag gjorde helt klart ett riktigt fynd på Alfa! Och det var på vägen ut jag hittade boken. Jag tvekade en stund innan jag nappade åt mig den – jag hade läst nåt tidigare av författaren och haft ganska svårt att finna nåt bra i det jag läste. Men Fyrväktaren får det högsta Toffelomdömet, ingen tvekan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som ger dig resultaten på den gångna veckans omröstning.


Idag är det den andra advent, redan.
Time flies! Men förra söndagen var det den första advent och det brukar vara lite mer speciellt. Tofflan undrade när du tänder stakar  och stjärnor för advent hos dig första gången om året.

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

50 procent (13 personer) svarade: Inte en dag före första advent!

38 procent (tio personer) svarade: Några dar före första advent. Det är ju så mörkt och trist. 

Åtta procent (två personer) svarade: Här tänds varken stakar eller stjärnor. 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
På kvällen innan tänder jag stjärnor o adventsljusstakar

Stort TACK till dig som deltog i omröstningen! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


För ett tag sen
trillade den sjätte och sista Maria Langfilmen in i postboxen. Söndagen och första advent rundades därför av med att Fästmön och jag hade filmkväll och såg Tragedi på en lantkyrkogård.

Tragedi på en lantkyrkogård

Tragedi på en lantkyrkogård. Och i en lanthandel…


Puck och Ejnar
är hos Pucks farbror Kyrkoherden för att fira jul. Där finns också Pucks pappa och kyrkoherdens lilla dotter Lotta. Nån mamma hör vi inte talas om, men Hjördis, som är ”hembi” finns där – mycket för Lottas skull. Men på självaste julafton kommer den sköna Barbara och undrar om sällskapet sett hennes man, lanthandlaren Arne. I stället för att passa julskinkan har Arne faktiskt gått och blivit mördad…

Jag tycker att Maria Langfilmerna blir mer och mer spännande. Den här är rentav lite kuslig. Det är mycket utomhusspring om nätterna. Det skenas rätt friskt över kyrkogården, faktiskt…

Just Tragedi på en lantkyrkogård är speciell för mig bland Maria Langs böcker. Detta var nämligen den allra första Langboken jag läste som ung tonåring…

Och så klart filmen får högsta Toffelbetyg! Även om det är mord är det rentav trivsamt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den första advent.


Faktum är att jag inte trodde
att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.

Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.

Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.

Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.

Första adventsljuset

Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.


Jag klättrade och klängde lite
här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.

Stake i köket

En av två stakar i köksfönstren.


Den gigantiska stjärnan
i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.

Stjärna i köket

Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.


I gästrummet
har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.

Stake i gästrummet

En stake med tryckknapp.


I arbetsrummet
lyser den vita stjärnan i fönstret.

Vit stjärna arbetsrum

Den vita stjärnan i arbetsrummet.


I vardagsrummet
hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.

Mässingsstjärna

En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.


I sovrummet,
som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.

Stake i sovrummet

En blå stake i mitt blåa sovrum.


Nu i kväll
tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.

Hästastaken med ett tänt ljus

Min hästastake.


Mamma fick ett telefonsamtal
efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.

 Lussekatt och gingerbreadkaka med stjärnor på.

Adventsfika!


Nu en stunds samvaro
framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…

Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kvällen.


Snacka om Duracellkanin = jag!
Och ändå går jag inte på varken batterier eller några skojiga piller. Känner mig övertrött och full av energi. Lite jobbigt är det att inte kunna koppla av, men det är ju en sån tid just nu. Mycket som måste fixas, helt enkelt.

Min kväll inleddes med att bädda rent och att tvätta lakan. Svarade sen på ett par mejl. Bland annat hade det kommit en förfrågan från nån som ville låna en bild att använda ihop med en dikt som ska publiceras i nån lokalblaska nånstans. Jag trodde jag hade ordning i mitt bildarkiv, men jisses så jag letade! Naturligtvis hade jag döpt filen fel, vilket jag till sist kom på.

In i duschen för att spola av mig och tvätta håret. Sen försöka klippa onda tånaglar – det är bara vidrigt. Jag har visst fått min pappas tår, trots att han inte var född med krökta – han gick alltför länge med för små skor under kriget. Alternativet var skor av tidningspapper…

Ut i förrådet for jag sen för att riva efter stakar och stjärnor. Det är visst första advent på söndag. In med skiten i gästrummet, fram med förlängningssladd, prova om allt funkar. En av stakarna var helt död, men jag har flera alternativ. In fact så många att jag inte minns vilka stakar och stjärnor jag brukar ha var. Förutom köket, där jättestjärnan och de två svarta smidesstakarna ska stå och sovrummet, där den blåa staken har sin plats. Sen… vete tusan… Hittade för övrigt stearinljus till de ”manuella” stakarna också. Eller två av dem. Den jag fick från förra jobbet får nog ligga kvar i sin ask. Den är inte riktigt… jag…

Stakar och stjärnor

Stakar och stjärnor för provning.


Klockan var 20.45
när jag insåg att Fästmön var på väg att sluta sitt jobb. Att ta bussen skulle innebära att hon näppeligen var hemma före klockan 22 hos Prinskorven. Så efter sms-förfrågan om hon ville ha hämtning som besvarades jakande gav jag mig ut i bilen igen. Det var nästan så jag ångrade mig omgående. Det var nämligen snorhalt ute. Men vad gör man inte när man längtar..? Jag fick såväl pussar som en svart väska i utbyte. Och den svarta väskan innebär ett löfte om att Anna kommer hit på fredag!

Svart väska

En svart väska fick följa med mig hem. Matchar den renbäddade sängen finfint!


Lite snabbprat om helgen
hann vi med i bilen. Vi tänker oss att helgen omfattar både nytta och nöje. Bland annat funderar vi på att ta en tur in till Stockholm på lördag för att sammanstråla med FEM & co för en fika. Vi har sen några ärenden vi måste göra, så troligen blir det en snabbvisit, bara. Men det vore så kul!

På söndag måste jag ägna ett par timmar åt min sista aktivitetsrapport för ett tag. Och så måste jag hämta mitt armbandsur. Inser hur mycket jag behöver det när jag jobbar.

Jobba, för resten… Jag har fått en hel del grattis och hälsningar via LinkedIn så jag är alldeles rörd. Och somliga saknar jag hur mycket som helst, dessutom.

Men nu bara måste jag borsta tanden och slänga mig bland mina rena lakan. Har en bok jag vill läsa ut, det har tagit alldeles för lång tid.

Suss gott! I morgon bitti runt sex-tiden kommer en hiss- och disslista på en blogg nära dig. Till dess vilar vi lite.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »