”Livet är en fest..?”

Ett festligt inlägg.

---

 

Stekar-Tofflan i bak-och-framvänd OS-keps från 2008. Jag håller en stekspade i handen, inte en machete.

Efter det förra inlägget inser jag att jag måste skoja till det lite så att… äh, av olika skäl. Ett är att sorgen inte får ta överhanden, naturligtvis. Så nu ska jag erkänna att jag har festat hela helgen. I fredags festade jag på Simon & Garfunkel, goda ostar och rödvin, i lördags blev fest på kattungar, god mat, rött vin igen och lösgodis och igår blev det… grillad lax, vitt vin och… resten av lösgodiset. Jag var så nöjd att jag hade ätit mindre än hälften av lösgodiset på lördagen. Men sen igår kväll, när det blev lite ensamt och sötsuget satte in efter den salta firren… ja, då kom bunken fram. Fast… jag vill bara påpeka att bunken ännu inte är tom. Den är förpassad in i ett köksskåp och jag hoppas att jag kan stå emot suget att plocka fram den före helgen.

På lördagar och söndagar försöker jag laga mat. Det blir inte så stor variation, men i lördags slapp jag laga maten själv. Igår tog jag på mig stekarkepsen, drog fram grillpannan och brände på lite lax. Fästmön och jag brukar ha olika typer av huvudbonader på oss när vi steker mat, s k stekarmössor. Är vi inte på samma plats händer det att vi skickar över en snygg selfie. Då brukar en få skratta en stund och det är ju alltid roligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag fortsatte festandet fast på jobbet. Jag var till ICA-affären och köpte två kycklingspett och sallad. Lunchen gick på över 77 kronor… Ja, det är sånt en kan unna sig när en får lön. I morgon blir det

back to Findus 

igen. Findus frysta rätter är faktiskt mer OK än en kan tro, men en tröttnar på dem. Och så känns de ju inte så väldigt näringsrika. Idag var jag verkligen sugen på grönsaker, dessutom. Däremot vill jag ha till protokollet att jag inte tillhörde dem som tog nån tårtbit från fredagens tårtor som överlevt i kylen på jobbet!!!

I kväll är festen slut. Jag biter på naglarna och det får räcka. Äh, skojar bara! Jag ska ha mack-fest – ICA Solen sålde nämligen Skogaholmslimpa för tio spänn. I afton blir det därför inte back to Findus utan

back to childhood.

Men… det blir 

back to tårtkalas  

senare i veckan, när vi firar en födelsedag i familjen. Då får även en sån som jag ta en bit trots att vardag inte är helg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets majsläpp

Ett litterärt inlägg i fickformat (pocket).

---

 

Pocketböcker är lätta och behändiga att ta med. Det är gissningsvis därför de kallas just pocket(fick)böcker. Och nog finns det alltid plats i min bakficka för en sån bok! Månpocket ger dessutom ut väldigt bra pocketböcker. Här kommer därför några av de böcker Månpocket släpper i maj och som jag är nyfiken på eller bara råkar gilla (jag kan konstatera att det är väldigt många böcker med Stockholmsanknytning och undrar om det inte finns lite mer variation..?):

 

Kristofer Ahlström: Ett liv för lite
Kristofer Ahlström fick en lysande start på sitt författarskap. Det här är hans andra bok och den handlar om syskonen David och Caroline i Stockholm. Syskonen har ett särskilt band mellan sig, men när David mer och mer tar sorgen till sig kan Caroline inte längre skydda honom. David glider in i psykisk sjukdom, medan Caroline börjar ett nytt liv och banden klipps. De lever parallella liv under många år, men så blir de sammanförda igen.
Så här skrev jag om boken i höstas!

 

Louise Boije af Gennäs: Folk av en främmande stam
Det har nu blivit 2007 i den sista delen av författarens trilogi om ett gäng vänner i Stockholm. Victor försöker hitta en vardag efter tsunamin och dess fruktansvärda konsekvenser, Pella och Stefan lappar ihop sitt äktenskap och Tessan och Philip närmar sig vuxenvärlden. Den evige singeln Jalle drabbas av den stora förälskelsen och Liv kämpar vidare med sina frågeställningar kring livet och teatern. Döden överskuggar fortfarande gänget, men alla inser att man måste gå vidare för att inte gå under. Livet stannar inte upp, inte ens när älskade ryckts ifrån en.
Jag har läst hela trilogin. Så här tycker jag om…
Högre än alla himlar
Blå koral
Folk av en främmande stam

 

Anna Jansson: Skymningens barfotabarn
Den 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider vid Baltikum. Vid samma tid kom 500 koncentrationslägerfångar till ön för att få vård på Lärbro krigssjukhus. Det var en spökbrigad av utmärglade, svårt psykiskt och fysiskt skadade fångar som placerades på samma sjukhus som de tyska soldaterna. Sköter­skorna fick stränga order att inte tala med patienterna från koncentrationslägren och hade ingen aning om vad de hade varit med om. Maria Wern utreder mordet på Heinz Meyer, samtidigt som det pågår bröllopsförberedelser. Och vad händer på hennes barns sommarkollo?
Så här skrev jag om boken förra våren!

 

Johan T Lindwall: Carl Philip
Den 13 juni 2015 gifter sig prins Carl Philip och Sofia Hellqvist i Slottskyrkan på Kungliga slottet. Detta är den första boken någonsin om prins Carl Philip och den handlar om prinsens liv från födseln fram till idag.
Carl Philip föds som kronprins och framtida kung av Sverige. Men mindre än ett år senare blir han fråntagen rätten att ärva tronen, något som pappa kungen fortfarande har svårt att acceptera. Carl Philip själv är lättad över att det är storasyster Victoria som en dag blir drottning. Han är den i familjen som vantrivs mest i rampljuset och har dessutom fått kämpa med dyslexi och svårigheter att få kompisar.
Genom åren har Carl Philip haft flera konflikter med sina föräldrar, främst om blivande hustrun Sofia Hellqvist. Till sist hotar han att avsäga sig prinstiteln om de inte accepterar Sofia. Även kungen och drottningen inser att tjejen från Älvdalen hjälpt deras son att få ett självförtroende han alltid saknat.
Den här boken har jag inte läst, men jag är nyfiken på Carl Philip, så det kanske jag gör!

 

Anders de la Motte: MemoRandum
David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en bilolycka förlorar han minnet. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören ”Janus”, som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja ”Janus” rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?
MemoRandom är den första boken i en serie. Den är såld till över 20 länder och ett filmbolag ska producera en amerikansk TV-serie baserad böckerna.
Den här boken har jag inte heller läst. Jag har inte läst nåt av Anders de la Motte, så… det kanske är dags nu..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut i rutan – och nåt nytt

Ett TV-inriktat inlägg.

---

 

Idag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Då bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

I kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 49: Duger och Suger

Ett inlägg om toppar och dalar på sistone.

Torsdag igen. Snart helg. Tiden går fort när man har roligt, eller..? Nåja, den Tofflianska, gångna veckan har haft både toppar (duger) och dalar (suger). På det här viset:

Duger

• Min roliga, bondska Fästmö! (Som köper snögubbar för diamanter.)
• Min roliga Fästmös roliga dotter (Som var lite trött på sin födelsedag…)
• Min nya jacka (Den är både varm och snygg.)
• Finsk vecka på jobbet (DET tycker jag är jätteroligt!)
• Mysig lördag i Stockholm (Anna och vänner, det är livet!)

Suger

• Webbkrångel, vägarbete, överfull postbox (Igår såg jag rött!)
• Dömd pedofil föreslås få adoptera barn (Nej, det känns INTE OK!)
• Vems ärenden går UppsalaTidningen, tro? (Man kan ju bli misstänksam, rentav… Vad hände med journalistiken och variationen?)
• FEMs present (Den kommer inte fram i tid till födelsedagen… 😦 )

Livet är kort. 

Read Full Post »

Vem var det som köpte tidningen egentligen..?

Ett ilsket inlägg.

Jag brukar ju gilla UppsalaTidningen som delas ut gratis till alla hushåll här en gång i veckan. Ja, förutom de fem första veckorna efter att tidningen bytt ägare och UNT distribution tog över utdelningen. Då delades tidningen inte ut, för då hittade sagda distributör inte till min stadsdel, märkligt nog. (Jag har ju en gång i tiden prenumererat på lokalblaskan, trots allt och bor dessutom inte i nåt avlägset hörn eller så.)

Det är lite svårt att få fram vem som numera egentligen äger UppsalaTidningen. Är det NTM-koncernen eller är det lokalblaskan? Enligt NTM-koncernens webbplats äger koncernen 50 procent av lokalblaskan och i dessa 50 procent ingår bland annat UppsalaTidningen.

Anyhow… I kväll när jag bläddrar igenom tidningen undrar jag ännu mer hur det står till. Vem äger UppsalaTidningen egentligen??? Hur är det med journalistiken, grävs det nånting? Nja, läser man den här veckans nummer känns det som om den har fått en helt ny ägare, nämligen den verksamhet i vårt län som ansvarar för hälso- och sjukvård. Och hur många pressmeddelanden har tidningens journalister skrivit av? Kolla här, bara:

• Redan på sidan två diskuteras sjukhuskläder. En privatperson känner sig dödssjuk när han ska gå till öppenvården om personalen bär sjukhuskläder. En annan person tror att multiresistenta bakterier ligger bakom förslaget om sjukhusrockar.
• På sidan fem finns en artikel om en sjabblande privatläkare, men dennes tabbar har styrt patienten till sjukhusvård.
• På samma sida har man troligen rapat upp det mesta av texten i ett pressmeddelande om patientmat vid Sjukstugan i Backen. Lite märkligt att en av tidningens journalister har satt sitt namn som skribent, bara…
• På sidan tolv handlar det om smittskydd inom försvarsmakten, en verksamhet som Sjukstugan i Backen nu ska ta över.
• På sidan 15 handlar det om sjukhusvärdar i Psykiatrins hus.
• På sidan 18 är det en annons från en verksamhet.
• På sidan 20 finns en notis om att en rättegång mot Verksamheten ska inledes efter att Sjukstugan i Backen medverkat i en TV-serie.

Und so weiter…

Nä, jag efterlyser liiite mer variation i nästa nummer! Allting kan inte kretsa kring hälso- och sjukvårdsorganisationen. Fast när man nu ändå var inne på den… Varför gjorde tidningen inget om högste dirrens skämt om sin lön jämfört med syrrornas löner, nånting som har blivit en grej i sociala medier..? DET hade varit intressant med en intervju där dirren förklarade hur han tänkte när han SKOJADE och sa…

Varje gång intensivvårdshelikoptern landar betalar den en lön, eller ja, en sjuksköterskelön i alla fall. Det krävs ju att den landar väldigt många gånger innan den betalar min lön*.

Citatet har delats några hundra gånger på Fejan, enligt uppgift. Jag förstår verkligen att många blev förbannade, med tanke på vad en syrra har i lön och att dirren har ungefär 100 000 mer i lön – per månad….

* Högste dirrens lön var år 2012 124 ooo kronor. I månaden.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sökta jobb, soppor och promenader

Ett fundersamt inlägg. 

Det blev lite för mycket med tre nej igår. Det blev lite för mycket kvittens på min värdelöshet. Det är svårt att hitta den tappade sugen igen. Därför börjar jag inte min dag med att söka jobb idag. Jag har för övrigt inte hittat några nya, intressanta tjänster att söka sen igår.

När man inte känner sig så bra och så glad en dag är det skönt att ha en blogg att ventilera på/med/hos – vilken preposition ska jag använda här? Visserligen försöker jag då och då ta kontakt med En Levande Människa, men det är svårt. Jag känner mig inte särskilt spirituell och människor som jobbar har inte alltid tid. Dessutom vill inte människor alltid. (Rädda att bli smittade?) Jag pratade med en villig vän häromdan. H*n sa att människor inte vet vad de ska säga ibland. Sant! Men så klart vill väl jag som de flesta andra ha pepp och tröst när jag är ledsen, inte flams när jag är tragikomisk.

Men det är många stunder när det inte finns nån. Dessa stunder blir allt fler och allt längre. Jag säger inte att det är andras ”fel”, det är jag som drar mig undan. Jag känner mig ju inte så jävla spirituell nuförtiden, som sagt… Så nu ska jag peppa mig själv lite!

En titt i min sökta-jobb-lista! På just den här sidan var bara en tjänst rödmarkerad, det vill säga ett nej.

Det är faktiskt inte så illa pinkat att…

• ha sökt 46 jobb i augusti
• ha sökt 41 jobb hittills i september

Tyvärr har jag…

• fått nej på 20 av dessa

vilket innebär att jag har…

• chans att få nåt ja på 67 jobb!!!

Av dessa 67 är fyra stycken riktigt, riktigt intressanta, bland annat de två tjänsterna jag sökte igår. Så jag får väl fundera över vad jag ska offra till gudarna för att blidka dem så att de ger mig lite vind i seglen…

En sökta-jobb-lista är för övrigt en väldigt smart lista att ha! Där skriver jag in vilka tjänster jag söker och hos vilka företag, vem på företaget som kan lämna mer information (inte alltid jobbannonser innehåller såna uppgifter…), när jag har ansökt och när ansökningstiden går ut. På listan skriver jag också upp andra aktiviteter, till exempel tvångsaktiviteter hos Arbetsförmedlingen, intervjuer etc.

Nästa vecka blir det ny månad. Då ska jag för första gången inte ringa AF Kundtjänst utan i stället knappa in mina jobbsökaraktiviteter hos AF på nätet. Om jag nu har hittat rätt ställe. Man kan nämligen lägga in uppgifter om sig själv på flera ställen hos AF. Snacka om rörigt och flängt! Jag förstår inte vitsen med detta alls. Gissningsvis blir det kaos nästa vecka när alla arbetssökande som får a-kasseersättning ska skriva in prylar. Hoppas AF har friska servrar som är fulla av utrymme. Det kanske är fler än jag som ska rapportera av runt 50 aktiviteter i september, liksom… Ja, det är lätt att bli negativ när det gäller AF, så allt som är bra med stället genererar ett rejält kryss i innertaket, så att säga…

Ett rejält kryss i innertaket.

Vad händer idag då? Jag försöker stänga öron och ögon för alla glada typer som befinner sig på Bokmässan. Nästa är ska även jag vara där, bara så du vet. För att marknadsföra min nyutgivna bok. (Jag är ironisk här.) Till dess stannar jag här hemma och tar mina promenader. Idag blir det kanske till och med två, för jag ska gå över till Tokerian och köpa pulversoppa till helgen. Bra mycket billigare än Keldas soppor och lite större variation.

Igår kom det pengar från inkomstförsäkringen! Detta innebär att det bara fattas 1 700 kronor för oktober månads budget. Det ska nog baske mig gå att få ihop, det här… Tack, Bliwa, min räddare i nöden! Min totala inkomst denna månad hamnar nu på 7 940 kronor.

Till middag idag slår jag på stort och äter fisk. Har en portion lax med dill- och citronsås samt ris kvar sen Elias var här. Matlådan står på tining. Det blir finemang, det, för nån fisk har jag ju inte ätit alls den här veckan.

Dagens promenad ser jag fram emot, för jag ska testa Runkeeper. Eller Walkkeeper blir det ju för min del. Man ska inte springa innan man har lärt sig gå. Mina fötter är verkligen inte 100 procent än, men de blir bättre. Precis som jag. Eller..? (Retorisk fråga med flera stänk ironi.)

Så ska DU söka några jobb idag, köpa pulversoppa eller promenera? Skriv några rader och berätta. Jag blir rätt glad för all uppmärksamhet jag får. Även om det bara är ytligheter.

Livet är kort.

Read Full Post »

Variation, my middle name

Ett HA!-inlägg.

Vad säger du nu då? Vavavavavavaaaa? INGEN KORV!

Tofflisk torsdagsmiddag.

Nu snackar vi variation på allvar! Det har till och med blivit mitt mellannamn… Dessutom har jag laddat ner appen Runkeeper och i morgon ska jag ut och testa den lite i verkliga livet. Gå. Walkkeeper, för min del. Men ändå. Variation…

Livet är kort.

Read Full Post »

Variation var ordet! sa Bull

Åter ett inlägg om Tofflans ypperliga kokkonst.

I eftermiddags åkte jag och träffade Pe en snabbis på vägen för att hämta upp Fästmön vid kurslokal. Både Anna och jag behövde sen handla middagskomplettering. Vi fick ett infall och hamnade på Årstaballen Årstahallen, en ICA-affär där vi aldrig handlar i vanliga fall. För se, variation förnöjer, som bekant!

Där fanns en massa spännande varor och en urhäftig delikatessdisk med så mycket smaskens att jag började salivera. Ljudligt. Anna skämdes och köpte en chokladbit till mig så att jag inte skulle låta så förfärligt. Själv köpte jag en liten burk räksallad – och fick sex kronor tillbaka! Jag handlade nämligen på en bonuskupong från ICA. Kupongen var på 25 kronor, räksalladen kostade 19 – alltså sex kronor tillbaka!

Efter färd till Förorten och avlämning av Anna i Himlen for jag hem. Jag snörde på mig förklädet och satte kockmössan käckt på svaj och… Nja… inte riktigt…

Minns du min söndagsmiddag..? Jag påminner dig!

Tofflisk söndagsmiddag.

Söndagsmiddag: grillad kycklingchorizo med bröd.

Sen blev det måndag och vad serverade Mästerkockan sig själv då?

Tofflisk måndagsmiddag.

I måndags stekte jag kycklingkorven till makaroner i stället. Tisdag var en mellandag, men så idag glimtade jag till igen…

Kalkonkorv med smak av vitlök och peppar samt bröd = Tofflisk onsdagsmiddag!

Det blev korv… igen! Denna gång dock kalkonkorv kryddad med vitlök och peppar, grillad i ugnen och serverad i bröd.

Grejen var nämligen den att jag hade fått för mig att det var torsdag idag. Jag hade tänkt äta pannkakor och var och köpte sprejgrädde till dessa igår. Men men… Det är ju torsdag på riktigt i morgon och då ska det varieras av bara… 17!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Variation

Ett inlägg om  variation och om att tänka i andra banor så blir det bättre.

I eftermiddags gjorde jag nästan inte ett skit mer än satt vid datorn. Det finns mycket att läsa på nätet och jag är en nyhetsnörd.

Gjorde ett nytt försök att mejla till bolaget som är vänligt nog att betala ut lite inkomstförsäkringspengar. Mina mejl studsade ju i helgen. Men tyvärr, samma historia nu. Bestämde mig därför för att gå till botten med det hela. Ringde handläggaren. Inget svar. Ringde Kundtjänst. Jorå, en vänlig och hjälpsam kvinna svarade. De hade tagit emot massor av mejl idag, så felet måste ligga hos mig, menade hon. Vi provade alla möjliga e-postadresser hos bolaget, men mina mejl bara studsade. Till sist testade jag att mejla från en alternativ e-postadress jag har – och se, då gick det bra! Men bara tanken att kontakta Spray.se för att försöka få hjälp med en krånglande home.se-adress är rent avskräckande. Man får ingen hjälp, man får bara idiotiska svar av arten

töm cacheminnet!

eller

uppgradera alt. byt webbläsare

(När mejleriet krånglar testar jag typ allt sånt först innan jag felanmäler.) Nä, hos Spray.se kan man inte räkna med nån större variation i svaren…

(Spray.se påminner faktiskt lite om Arbetsförnedringen. De talar hela tiden om för mig vad jag ska göra och hur jag ska göra, men de har fortfarande inte berättat vad min handläggare heter…)

Men mejlet jag fick från Postmaster framgick varför mina mejl från home.se inte gick fram: de var spamklassade. Så jag kopierade texten och skickade över till den hjälpsamma kvinnan. Och HEPP! När jag kom tillbaka från min lilla utflykt funkade det! Förhäxningen var bruten!

Utflykt? Ja, jag åkte och hämtade Fästmön när hon slutade jobba klockan 16. Vi for till ICA Solen där jag handlade billigt och gott bröd och soppa till morgondagens middag. Man måste ju variera sig lite…

Anna avlämnades i Himlen och jag for hem till New Village – i sällskap av några regndroppar på vindrutan och en vidunderligt vacker och stor regnbåge. Tyvärr kunde jag inte fota för jag körde ju bil. Dödsolyckan som inträffade på just den här vägen i förra veckan har satt sina spår även i mig som är världsbäst vid ratten. Dessvärre tycks inte alla andra ha blivit påverkade. I morse skedde tydligen en ny olycka utanför Förorten. Och jag mötte två fullkomliga galningar som gjorde livsfarliga omkörningar på 70-vägen till/från stan. Idioter! Ni kanske inte bara kör ihjäl er själva utan även andra!..

Hungrig som en varg ställde jag mig ganska direkt vid spisen för att laga mat. Du kanske minns vad jag åt till söndagsmiddag..? Om inte, så påminner jag dig:

Tofflisk söndagsmiddag – grillad kycklingkorv med bröd.

Idag är det ju måndag och då måste man ju variera sig och inte äta samma som till söndagsmiddagen. Därför fick det bli… stekt kycklingkorv med snabbmakaroner!

Stekt kycklingkorv i skivor och snabbmakaroner – variation utförd!

Nu har det blivit kväll och då ger jag mig tillåtelse att sjunka ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Märkligt med den deckaren att den bär samma titel som en församling i Lidköping – nära den plats där bokens händelser utspelar sig…

Kvart i tio i afton ser jag på sista avsnittet av Top of the lake på SvT1. Måste få veta hur det går för Tui och bebisen!!! Sen kommer förstås en sammanfattning av vad jag tycker om serien – oavsett om du vill läsa eller inte.

Vad gör du i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken dag..!

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.

Onsdagen den 29 maj är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Kort och vinstlotter.

Efter mitt inlägg trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 

Jag kollade bilderna jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.

Efter TV-programmet blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »