Kvinnan i svart

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den fallande detektiven

Ett inlägg om en bok.

---

 

Alla – nästan! – förtjänar en andra chans. Därför blev jag glad när vännen I gav mig Christoffer Carlssons bok Den fallande detektiven. Det här är den andra boken om polisen Leo Junker. Den första, Den osynlige mannen från Salem, läste jag i somras. Trots att den var prisad var jag synnerligen svårflirtad – den tilltalade mig inte alls. Men vad tyckte jag om uppföljaren?

Det är lucia och alldeles i bokens början hittas en mördad man. Det visar sig vara en forskare som håller på med nån sorts undersökning där han intervjuar till synes anonyma personer. Leo Junker knaprar sobril och börjar utreda fallet tillsammans med en kollega. Men snart tar säkerhetspolisen från dem fallet. Bakgrunden till mordet börjar 15 år tidigare i och med vänskapen mellan två unga killar. Den historien berättas parallellt. Och naturligtvis går historierna ihop.

Den här boken är riktigt ruskig. Den tar upp synnerligen aktuella ämnen, nämligen rasism och nynazistiska rörelser. Och kanske är det därför den faller mig bättre på läppen än den första delen. Ja, inte att jag gillar rasism och nynazism, utan att det är aktuella ämnen som berör. Jag tycker också att Den fallande detektiven är mer spännande och rentav välskriven. Den osynlige mannen från Salem hade flera fel och brister både innehållsmässigt och språkligt, men även faktamässigt.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghönor

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar helgen, men också längtar efter vissa besked rörande framtiden.

Å, vad det är skönt med helg! Det blev en riktig sovmorgon i morse, jag slog inte upp mina blå förrän vid nio-tiden – att jämför med klockan 6.10 när larmet vanligen går igång och jag studsar (eh..?) upp. Fästmön lyckades få till nån sträckning i övre delen av ryggen, det är dagens enda negativa hittills.

Aj, aj!

Vi får hoppas att ryggen blir bättre så att vi kan röra lite på oss framåt eftermiddagen/kvällen. Ingen av oss hade nåt önskemål om dagen just. Anna jobbade sitt sista pass på ett tag igår kväll och har nu semester. I alla fall officiellt från måndag. Detta tänkte vi fira med en middag nånstans nere på stan, lite oklart var.

Det är skönt att bara ta det lugnt. Det är tyst i huset, hörde bara några utanför som fräste lite åt varandra. Vädret är av och till, det är ljust, men lite molnigt och det blåser. Men inget regn som igår kväll! Jisses vilka störtskurar det kom! Idag är det varmt, runt 30 grader på solsidan, ungefär 20 grader på baksidan.

Anna har visat mig bilder från resan med Fritzlan. Här kan du se några av dem också! Men inte alla. Jag har fått se ALLA. De hade haft kanonväder, medan vi ju hade varmt ena dagen, ösregn den andra och så vidare.

Nu kan jag skriva i och hantera tre publiceringsverktyg.

Jag har fått bra telefonguidning av min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se vad gäller publiceringsverktyget. Igår publicerade jag en nyhet på egen hand. Det var inte riktigt meningen att jag skulle trycka ut den. Nu har jag lärt mig hur man gör när man bara vill skriva in och göra klart FÖR publicering samt lite grann om formatering. När man jobbar i tre olika publiceringsverktyg som jag gör, kan det bli lite lätt förvirrat ibland. Men nu tror jag att jag ska klara av även Joomla! Sen tidigare hanterar jag ju WordPress och EPiServer. Lite bra att ha i bagaget…

Igår eftermiddag fick jag två förfrågningar om skrivuppdrag. Jag besvarade mejlen före klockan 17, men har inte fått några svar. Det tycker jag är lite dåligt. Båda förfrågningarna hamnade i min inkorg under eftermiddagen. Om man har intresse av att engagera mig kanske man bör vara lite tillgänglig. Nåja, den här helgen tänker jag inte jobba nånting alls heller. Jag måste vara hård mot mig själv och sätta gränser, bland annat därför att jag vill spara kraft, energi och lust till eventuellt kommande uppgifter här i livet. Har jag tur kan jag välja mellan tre olika jobberbjudanden nästa vecka, har jag otur, inte ett enda. Då gäller det också att spara krafter för att klara av att möta motgångarna och försöka hitta nya vägar i arbetslivet. Jag tänker i vart fall försöka planera in lite semester, men det är ju avhängigt av om och i såna fall vilka erbjudanden jag får… Nervpress och pirrigt!!!

Pappersarbete hemmavid kan man också ägna sig åt – i brist på annat arbete. Så nog finns det idéer…

Nu börjar tvättmaskinen låta färdig, så jag ska hänga det som har tvättats i den. Sen blir det ett samtal till mamma för att höra hur det gick igår med kusinbesök, plantering på graven, frissan, mat och jag vet inte allt…

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Det är alltid roligt att läsa vad andra gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Huvudjägarna

Nej. Jag är en motvallskärring ganska ofta. Alldeles nyss la jag ifrån mig Jo Nesbøs Huvudjägarna. Och jag sällar mig inte till den stora lovkör jag har hört prisa boken. (Typ alla som jag vet har läst den gillar den.) Jag lånade boken av Fästmön och det var bra det, för jag hade inte velat lägga en spänn på att köpa den.

Jag prisar inte den här boken. 

Roger Brown är headhunter, gift med den sköna Diana och konsttjuv. När Clas Greve kommer i hans väg blir denne en toppkandidat – för ett jobb och en tavelstöld. Bara det att Clas Greve är just en toppkandidat, på flera sätt än ett. Snart sker en massa mord och hur boken slutar… fattar jag nästan inte…

Nej, det här var inte alls nån njutbar läsning! Jag väntade hela tiden på att boken skulle bli spännande. Det blev den aldrig. Det enda som hände var ett antal människor – och djur – blev mördade på ganska läskiga sätt. Och? liksom.

Om jag ger den här boken lägsta Toffel-betyg känner jag mig rätt snäll. Men den är välskriven och den ingår inte i Harry Hole-serie, trots att Bokus skriver det. Och jag kan ju vara rätt snäll ibland, även om det är svårt för mig, enligt somliga.

Read Full Post »