Ett inlägg i vilket Tofflan pratar namn igen. Och jobb.
Igår skrev jag om förslagen i den nya namnlagen. Idag har jag faktiskt Namnsdag*. Är det nån mer än min familj som firar det? Eftersom det är lite långt mellan mamma och mig brukar det landa ett kuvert i min postbox några dagar före själva Namnsdagen. Så även denna gång. Kuvertet innehöll ett fint kort och två trisslotter, som jag naturligtvis tänker vinna på. Det vore ju till exempel inte helt fel att få en inkomst varje månad under ett antal år till… Nåja, jag skämtade igår om att jag övervägde att byta namn till
Jeannette Eriksdotter.
Nu passar det ju inte min image, men det jag glömde säga var att jag ju egentligen inte behöver byta. Jag heter faktiskt både Jeannette och Eriksdotter i förnamn. Tanken var att jag skulle kallas just Jeannette, men när mina föräldrar hörde hur namnet uttalades av befolkningen i Metropolen Byhålan fick mitt andranamn, Ulrika, bli mitt tilltalsnamn.
Mitt namn var annorlunda när jag var barn, även efternamnet, som är ett gammalt soldatnamn. (Hela jag var förresten rätt annorlunda.) Det var inte roligt eller ens praktiskt att alltid bli ihågkommen av lärarna i skolan, eftersom jag besatt ett ovanligt namn. Idag är jag vuxen och jag har vant mig. Men i vissa kretsar tycks mitt namn vara fläckat och det är därför jag överväger att använda mina två andra förnamn som förnamn respektive efternamn. Problemet är bara att jag, för att passa ihop med
Jeannette Eriksdotter,
skulle få göra om hela mig och min image. För jag är allt annat än flickig, nåt jag tycker att mitt ”nya” namn skulle ge sken av att jag är. Så… det stannar nog vid funderingar. Men en gång testade jag faktiskt på skoj ett byte! I mitt förra arbetsliv – God rest its soul! – suddade jag vid ett tillfälle ut mitt namn på whiteboarden i korridoren. Den där tavlan där vi skrev vad vi hade för oss om dagarna ifall vi inte var på våra kontor. Jag skrev i stället dit
Jeannette Eriksdotter.
Det tog två minuter så kom intendenten och undrade om avdelningen hade fått en ny medarbetare…
Förutom att fira min Namnsdag idag ska jag förstås jobba. Först på mitt ordinarie jobb, sen för Uppsalanyheter.se.Direkt efter jobbet bär det av hem till en person som jag är både nyfiken och spänd på att få intervjua. Ett personporträtt av Henne (så mycket kan jag avslöja!) publiceras troligen nån gång efter klockan 16, när jag har förflyttat mig till och landat på redaktionen, under morgondagen. Jag hoppas, förresten att du läste den lilla artikeln jag skrev igår. Den visar nämligen att det kan vara lönsamt att ta hand om skit på rätt sätt. Det är lite sånt det forskas kring på en av mina institutioner. (Jag har också skrivit om en spännande författare och om Fredsåret i Uppsala 2014, ifall du har missat det.)
Ja alltså… det här med fritid… Det börjar tunnas ut med den… I kväll efter jobbet blir det ju mer jobb, även om det är nåt jag ser fram emot. I morgon efter jobbet ska jag till redaktionen och lära mig publiceringsverktyget. Jag har varit så trött om kvällarna den senaste tiden att jag liksom har stupat i säng. Igår kväll var jag till och med så trött att jag glömde stoppa i bettskenan i käften innan jag somnade.
Min bettskena låg kvar i sin ask i morse. Bilden är lite suddig, det är trots allt en intim tingest.
Fästmön och jag åt grillad kyckling till middag igår innan vi tog en tur till Himlen. Lullan Gardenia försökte brygga kaffe åt oss och det gick väl så där. Vilken tur att hennes mamma fanns på plats och kunde sträcka ut en hjälpande hand! Kronprinsen berättade att han eventuellt har nåt spännande på gång och självklart håller jag tummarna för denne unge man som förtjänar lite framgång. Fritzlan, som visar sig bli student nästa vecka, har lämnat Sverige för Ungern ett par dar med klassen. Prinskorven går i skolan som vanligt och tillbringar kvällar och nätter hos sin pappa fram till fredag.
Nu ska jag göra ”allt” (inta kaffe intravenöst nej, skojar bara, DRICKA kaffe, äta frukt och så) för att försöka fortsätta hålla mig vaken. Det blir en lång och innehållsrik dag, känner jag… Hur ser din dag ut??? Får du en stund över kan du väl skriva några rader och berätta i en kommentar här!
*För den som inte fattade det eller orkar kolla en almanacka är det alltså Jeannette idag. Och Yvonne. Men jag heter alltså Jeannette. Med två n och två t.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Gratulerar på namnsdagen!
Vi firar Margaretha den 20 juli eftersom vi alla tjejer har det som mellannamn och kommer vi (jag) ihåg så firas det vid de andra namnsdagarna också.
Full fart är det på dig, inte undra på om du är trött på kvällarna!
Ha dé!/Kram
Ha ha, jag trodde min familj var den enda som firar namnsdagar! Jag och mamma hade länge bara var sin, men min pappa hade tre. Minns att jag tyckte att det var orättvist…
Kram!
Namnsdagar var nåt som min farmor kom ihåg jämt. Det damp ner ett kort i brevlådan varenda gång. Det gör det inte nu, kan jag säga. Namnsdagar är nåt som försvinner mer och mer verkar det som. Sofia kan säga till, om hon kommer ihåg, när det är hennes namnsdag, Sofia, Gunhild eller Helena. Men jag har liksom inte en aning när det är namnsdagar. Kanske om jag tänker till ordentligt att det dyker upp, men, nä, vi tar inte så hårt på sånt.
Jag tycker att det är lite kul och att fira är ju aldrig fel. Men det får förstås inte bli överdrivet, vilket det var i vår familj när jag var yngre…
Nu är ju dagen nästan slut, men det har varit en ”upphackad” dag – först jobba en timme, se’n medarbetarsamtal med chefen, så jobba en halvtimme, och så jobb-frulle (kaffe o macka, firman betalar!!).
Jobba ett par timmar till och se’n tidig lunch med alla våra controllers (eller vad det kan tänkas heta i plural – en controller flera …?), det är controllerkonferens på huvudkontoret. Paltkoma i kubik = inte jobbat särskilt effektivt efter lunchen, och som avslutning på jobbvistelsen avtackningsfika för en som slutar på fredag.
Jag var tvungen att lägga mig och vila när jag kom hem, fattar inte hur trött man kan bli av att göra i princip ingenting! Men nu har jag varit ute med en kompis och promenerat en halvmil, snart ska vi äta middag, och efter det ska jag fortsätta sticka på barnbarnströjan :-)!
Och just ja, grattis på namnsdagen!!!
En fullspäckad dag, verkligen!
Tack! 😛
Grattis!! Jag hörde till en familj som firade alla födelsedagar med tårta, och under många av mina unga år firade alla släktingarna som bodde i samma samhälle, inga storslagna presenter men STORA gräddtårtor. Sedan mina föräldrar slängde ut mig efter högstadiet, de hade den idén att man var vuxen och skulle klara sig själv i livet, har jag tränat upp sambos och några vänner att i alla fall ta en bakelse och fira. VI firar för lite och gråter för mycket!! Jag har tre förnamn vars initialer jag delar med LastBilsCentralen, de är helt ok, och för att trassla ihop det så hette min första långsambon , nästan sambosi 25 år, precis samma förnamn, ja och så var vi födda med någon månads mellanrum samma år. Hon var den äldsta, men inte den smartaste och så var hon nästan 20 cm kortare, hade vi varit män hade min garanterat varit längst!
Idag blev det klart att jag ska flytta till äkta plebejien. Hon som vill bo som en prinsessa här var fasiken den mest energiska jag varit med om, jag trodde det tog månade inte EN dag, , men jag vet inteom jag ska fira eller gråta, det blir fyra hurrarop för dig på namnsdagen!!
en STOR KRAM
Tack söta frun! NU ska jag fira med rabarberpaj som Anna har gjort! 😛
Kram!
Hej och grattis! Jo jag kämpar på med att gratta mina nära och kära på deras namnsdagar. Dessvärre anser de att det är inget att fira. Mina kids tycker inte ens att morsdag är något att fira. Jag ger inte upp, en namnsdag är viktigt att fira anser jag.
Min dag innebar ett besök till staden för att inhandla lite pepparrot, rödbetor och grekisk yoghurt. Ska skapa något gott som passar till grillat.
Ha det bäst
Jag tycker att det är roligt att fira – tar varje tillfälle!
Tack för grattiset! 😛
Du menar din morgondag, gissar jag. Jag avsåg dagen idag (onsdag), men det gör inget. Jag blir bara hungrig av det du skriver och nu ska jag hoppa i säng!
Hare gott!