Ett inlägg om dagens konditoribesök.
I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)
Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.
Fågelsången ligger mitt emot Flustret.
Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).
Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.
Räkmackan kladdade inte.
Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.
Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.
Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.
Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
