Tofflan tipsar: Toppits zipperpåsar

Ett påssjukt inlägg.

---

 

Inte för att jag reser så ofta, men… Nu åker jag ju då och då till min mamma. Precis som hon när hon kommer till mig tar jag alltid med mig för mycket. Som om vi båda två bor på nån ödslig plats utan affär ifall man skulle råka behöva ett nytt par strumpor eller så… Värre är det ju med mediciner, så jag prisar verkligen e-recept, vis av det som hände i påskas. Jag = i Metropolen Byhålan Min medicin = i Uppsala.

Min necessär har varit trasig i några år. Det får till följd att jag inte kan fylla den så mycket som jag skulle önskar, för då ramlar saker och ting ut. Lösa, kladdiga plastpåsar fulla av schampo- och tvålrester blir alternativet som fyller väskans fack. Tills jag kom på det här med zipperpåsar. Häromdan stegade jag över till Tokerian och köpte ett gäng treliterspåsar.

Toppits zipperpåse i trelitersstorlek.

Det fanns bara enliters och treliters och jag tvekade en stund innan jag bestämde mig för de större. Tio påsar för strax under 30 kronor kom jag hem med. Och det var helt rätt! En påse fick perfekt plats i väskfacket på kortsidan. Den fyllde jag sen med diverse flaskor med vätskor. Till sist kunde jag försluta den med den lilla plastiga dragkedjan.

Zipperbpåsen passade perfekt i väskfacket.

 

 

Och när jag kom fram var påsen lika fin som när jag åkte hemifrån – inget spill, inget kladd. Nu är jag medveten om att en påse inte håller i nån evighet eller att den inte blir kladdig och äcklisch, men… Några resor Uppsala-Metropolen Byhålan ska nog en påse klara av. Sen har jag ju nio till…

 

Toppits zipperpåsar är verkligen urpraktiska och de får högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

iOS 8 lika kritiserat – eller kasst – som Windows 8?

Ett inte helt uppdaterat inlägg.

---

 

iPhone 5 som kanske måste uppdateras snart, eller?

Häromdan fick jag signal om att det har kommit ett nytt operativsystem till min iPhone. Men vis av erfarenheten har jag bestämt mig för att avvakta lite och se vad andra tycker.

Förra sommaren köpte jag en iPhone 5. Den har funkat ganska bra. Sen uppda-terade jag till iOS 7. Då uppstod konstigheter som att jag till exempel inte kunde kopiera över bilder från iPhonen till min dator. Väldigt irriterande och frustrerande eftersom jag fotar mycket med min mobil och vill jobba med bilderna i Photoshop på min dator!

Jag läser om iOS 8 på nätet. Dagens Nyheter skriver bland annat att iOS 8 kräver mycket utrymme att ladda ner – hela 5,7 GB. iOS 7 behövde bara 2,9 GB. Men sen när iOS 8 väl finns på din mobil tar det bara 1,2 GB i anspråk. Det kan därför vara smart om du synkar din iPhone med din dator eller kopierar det du har på din mobil via till exempel iCloud.

Dags för Windows 8 hos mig?

I slutet av oktober 2012 släppte Microsoft Windows 8. Operativsystemet innebar många förändringar och ett delvis nytt sätt att jobba på med datorn. Det har blivit ganska kritiserat. Några av kritikerna menar att systemet är anpassat för pekskärmar – och det har ju inte alla eftersom det är ganska dyra prylar. Annan kritik gäller att startmenyn är borta och att man som användare hela tiden kastas mellan det nya gränssnittet och skrivbordet. Med nästa version, 8.1, kan man emellertid välja att starta datorn till skrivbordet. Med kommande version, 8.2, har man återinfört den riktiga startmenyn.

När jag köpte en ny dator i somras lät jag Windows 7 vara kvar. Jag har fått med mig en skiva för att uppgradera till 8:an, men den ligger kvar i sin lilla plastpåse. För som vanligt när det kommer nyheter är det inte enbart bra saker som kommer med. Om jag uppgraderar till Windows 8 skulle jag till exempel inte kunna använda mitt gamla Officepaket för XP. Och vilka gratis program kan jag då öppna gamla Word-, Excel- och Powerpointfiler i? Vilket gratis program kan jag använda för att skriva jobbansökningar? Nej, programvaror räckte mina pengar inte till, så nu får det vara som det är. Till dess att jag måste uppgradera systemet på min dator. Och i samma veva kanske jag uppdaterar mobilen också..? Om jag vågar…

Vad har du för mobil och operativsystem??? Och vad har du för dator och system till den??? Skriv gärna och berätta, så att jag får lite tips inför framtiden!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livssteg den 28 augusti 2014

Ett promenerande inlägg.

---

 

Det är behagligt väder idag. Lagom varmt, lagom blåsigt, lagom soligt. Jag tog skogsvägen till Tokerian. Mötte en husse, en matte och en liten hund. De tvåbenta hade hittat var sin liten plastpåse med gula kantareller, lagom att smörsteka med lök och persilja och lägga på mackor. Jag sa, med avundsjuk stämma, att jag minsann har bott här i många år, men aldrig nånsin hittat några kantareller. Och min svamp får jag nog köpa på Tokerian.

Men jag köpte ingen svamp, bara bröd och mjölk, trots att jag hittade två grova brödbullar från mars 2013 i frysen i morse. De går nog att äta, fast utifall att de inte gör det har jag nu tre färska – till priset för två. Tack, Tokerian!

Jag tog Den Långa Vägen hem från Tokerian. Mötte en liten flicka med en fantastisk orange klänning. Naturligtvis kunde jag inte fota barnet, vill ju inte få nån peddo-stämpel bland alla de andra elaka text- och bildstämplarna jag har fått. (Ja, jag har mig själv att skylla – delvis. Jag skulle ju ha kunnat hålla inne med vissa åsikter.)

Mamma ringde just som jag ställt mjölken i kylen. Hon trodde att Fästmön hade ringt henne hemifrån, men ingen svarade hos Anna när mamma ringde tillbaka. (Mamma var ute när det ringde.) Mamma blev orolig att det hade hänt mig nåt. Gulliga, vimsiga mamma! Det var säkert ett svepskäl för att ringa överhuvudtaget och höra att jag är OK.

Anna slutar jobba klockan 16 idag. Jag har erbjudit att åka och hämta och skjutsa hem henne. Bussen hem tar annars minst en timme. Anna ber mig aldrig om skjuts. Jag gör det ändå. Ibland vill jag känna mig behövd. Och få en puss och en kram. Kärlek är aldrig fel.

Här är några bilder från dagens livssteg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I am one

Ett ensamt inlägg.

---

 

Annas gröna brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen. 

Nu är jag ensam igen! Tänk, det känns så otroligt tomt när Fästmön har åkt hem till sitt för att vara mamma på heltid i två veckor! Ingen som strör glasögon överallt, ligger i min soffa, äter upp mitt knäckebröd, ockuperar toa, snarkar bredvid, busar och flamsar, pussar mig… Men redan i morgon syns vi igen, för då åker jag till Himlen.

Hallstabletter är alltså tabletter från Halls…

För att trösta mig i kväll strosade jag lite på Kajs efterträdare för att shoppa lite medan Anna började storhandla inne på Tokerian. När jag var klar hade Anna hunnit till… typ frukten. (På Tokerian kommer först kött och grönsaker, sen ost och frukt. Inte så långt, alltså…) Inne på MM-affären förfasade jag mig över hur illa man stavar. Men Anna upplyste mig om att det faktiskt var en medveten felstavning. Fast ändå. Jag tycker att det är DUMT att uppmuntra felstavning. Nä, några såna hamnade inte i min plastpåse! Däremot lite annat och bättre..?

Sött, salt och lektyr till tröst.

Det som följde med mig hem i påsen var två paket finger-kex från Cadbury’s, en burk danska salta karameller och lite hygienprylar. Till kvällen kan jag alltså tröstäta både sött och salt och ha sällskap av min bok på gång. Om här är lästyst, förstås. När jag klev in nyss, efter att ha skjutsat ut Anna till Himlen och tagit en snabbfika där, spelade nån i huset entonig musik IGEN. För att stå ut var jag tvungen att kontra med musikradio. Usch, jag som bara vill ha tyst!..

Ett halvt paket färsk, fylld pasta samt ostsås och ett glas rött blir min middag i afton. TV visar andra delen av Jonathan Creek framåt 22-tiden. Det tycker jag är en bra och lagom spännande deckarserie, så den ska jag försöka hålla mig vaken för att se.

Denna lediga dag har jag slappat mest, men också fått en del vettigt gjort. Installerat nytt virusskydd på en av mina datorer, till exempel, och telefonerat med en Kobra som tycks ha tappat stinget… Det är nog dags att somliga inser att de har mött sin Överkvinna…

Tycker du att kvällen är trist kan jag rekommendera Flator på SvT Flow. Då får man fnissa lite åt naiva tjejer, men också förundras över hur härligt förändrade tiderna är! Jag har sett alla sju avsnitten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista tonårsfödelsedagen

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.

Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år. Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

Eh… nåja…

Fritzlan fick en iPhone av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…

Inte blev det några fina, dyra eller mängder av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

Innehållet föll damen på läppen.

Anna hade varit hemma sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakat.

Mellan alla kakor och presenter hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Seger!

Förloraren tyckte visst inte att det var lika sött…

Förlorare.

Men han lugnade sig så smått när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.

Själv parkerade jag mig bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

Kö till tårtan.

Fritzlan och Prinskorven följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: Svart fjäril. Del två

Ett inlägg om andra delen av en TV-film.

I kväll var det dags för andra delen av Maria Wern: Svart fjäril i TV4. En film i två delar som visar hur händelser i barndomen kan påverka en som vuxen… Den första delen visades igår.

Ett av barnen som ”omplaceras” i Maria Wern: Svart fjäril. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

Polisen jobbar febrilt för att hitta en gemensam nämnare mellan mordoffren. En av poliserna, Arvidsson, pratar om fallet över middagsbordet med sin syster. Nästa dag har systern skrivit en artikel i lokalblaskan – hon är journalist. Detta gör att Arvidsson får en rejäl utskällning på jobbet och blir ivägskickad medan chefen funderar över hur han ska avskeda honom.

Men Arvidsson ger sig inte. Han hittar sin mystiska doktor och ser ett samband med morden. När han hittar en kamera med en massa bilder inser han vem mördaren är. Det blir en jakt mot tiden, för att hindra att ytterligare en person kvävs med en plastpåse och eldas upp…

Riktigt ruggigt spännande är det i kväll! Och då blir det inget annat än högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: Svart fjäril. Del ett

Ett inlägg om första delen av en TV-film.

Jag gillar Anna Janssons böcker om gotländska polisen Maria Wern. Men det blir inte alltid bra när böcker filmatiseras. Inte ens för TV. I kväll visade TV4 första delen av Maria Wern: Svart fjäril. Och vad tyckte Åsikts-Tofflan om den???

Maria Wern. Eller Eva Rööse, dårå, som spelar Maria Wern i TV-filmerna.

Maria Wern: Svart fjäril är baserad på boken med samma namn, men också på boken Pojke försvunnen. Jag har läst båda, men jag läser ju ganska många böcker, så jag minns inte handlingarna.

Dagens filmdel börjar nästan så gott som genast med ett mord med en plastpåse och en explosion. Ytterligare mord och explosioner följer. Polisen tror att mördaren vill dölja eventuella spår genom att spränga brottsplatserna i luften. Hela tre människor tas av daga i afton. Eftersom modii operandii är lika – trots att ett av morden sker i Jönköping – försöker polisen hitta nån gemensam nämnare. Vid slutet av kvällens program var ingen sån upphittad. Däremot syntes ”fel” person besöka en begravning…

Fortsättning följer i morgon. Men detta första avsnitt får högt betyg, för spännade var det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Just nu vill jag leva

I morse vaknade jag till en solig dag! Klockan var 6.30 och jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet. Men det där med solen gick snart över och nu är det mulet igen.

Igår kväll blev vi ifrånåkta av en idiot till busschaufför – ja, det kan ju inte ha varit nån annan än en idiot. Det resulterade i att jag fick halta lite mer och lite längre än vad som var planerat. Och när vi kom hem hade jag jätteont i magen. Det har jag faktiskt även idag. Den är stinn och öm och avger brunt vatten… Eh ja… Du vill inte veta mer.

Men… Just nu vill jag leva! Och nu ska jag berätta om den tavla jag valde och köpte igår!

Innan vi åkte ner till Kittys fantastiskt trivsamma ateljé – kolla in länken genom att klicka på hennes namn (eller leta upp henne under rubriken Kickor och Pluttar i högerspalten!) så får du ett visst smakprov – stod jag i valet och kvalet när det gällde klädsel. Jag är trött på att alltid klä mig i tjockis-svart, men vad gör man när man är fet? Man bantar, förstås och så kan man klä sig färgglatt. Men inte jag. Jag vill inte banta. Fast jag stod i alla fall en stund och klämde och kände på min mest färggranna skjorta, en födelsedagspresent på 30-årsdagen (snacka om vintage!..) av en före detta vän.

Min mest färggranna skjorta.

Jag ville trots allt inte konkurrera med alla färgerna i ateljén, så det blev tråkig svart piké med vita ränder på ärmarna och en känd sportlogga över vänster bröst.

Inledningsvis bjöds vi på ett glas rött. Och sen började jag titta, rota, glo bland alla fantastiska verk! Till sist – och det var lättare än jag trodde! – stod valet mellan tre tavlor.

Mina favoriter vid pilarna. 

Alla tavlor hade mer eller mindre hjärtor i motivet. Men jag bestämde mig för den här – som heter Just nu vill jag leva.

Just nu vill jag leva heter den här tavlan.

Den här tavlan målade Kitty förra året efter att ha tagit sig igenom en svår tid. Inte så konstigt att jag fastnade för den! Kitty berättade så fint om bakgrunden – som ju är en låttitel av Tomas Ledin. En låt som fick en revival, kan man säga, genom ett TV-program och en helt annan artist, Laleh.

Banden knyter samman två älskande, men man måste samtidigt ge varandra frihet. 

Banden i hjärtat, det som är lite naggat i kanterna, knyter samman två älskande. Men man måste också komma ihåg att ge varandra frihet, att inte knyta varandra till sig för hårt.

Ett handslag, en tackskål, pengar som bytte ägare liksom tavlan, nerpackad i en plastpåse för avhämtning i morgon (det regnade ju igår). Så lämnade vi ateljén och gick för att äta grillat på Soul food steakhouse. Gott, starkt och prisvärt – allt grillat serverat med majskolv och grönsaker på spett! Och när vi kom ut från restaurangen anade vi ett blå fält i nederkant på den annars svarta himlen. Se bara…

Blått fält i en för övrigt svart himmel.

Efter jobbet i morgon hämtar jag min fina tavla. Nu återstår bara att fundera var jag ska hänga den och var jag ska låta rama in den…

Tack, Monica och Kitty, för en trevlig kväll!

Kitty försöker vifta in en Uppsalabuss, Monica fotar när Anna och jag fotar.

Vill DU se fler av Kittys verk IRL? Då får du tillfälle till det om du beger dig ut i Uppsalas KulturNatt nästa lördag, den 8 september. Tillsammans med en annan konstnär visar Kitty sina tavlor på Svensk Konsthandel, Dragarbrunnsgatan 56, mellan klockan 16 och 22.

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar… och verklighet

Vi pratade om drömmar häromdan på jobbet. S berättade om en dröm om en släkting, en dröm som hade varit så tydlig, så tydlig men som gick ut på att släktingen inte levde. Så på morgonen var S tvungen att ringa sin släkting – som fortfarande levde, visade det sig – och är för övrigt fortfarande högst levande, trots att åldern närmar sig 100.

Änglalik? Njaa…

Jag avslöjade att jag är bra på att hitta saker. Att se var saker som har kommit bort är. Bland annat. Jag har fler liknande förmågor, men inget jag avslöjar för vem som helst. Som ett litet test fick jag då i uppdrag av S att hitta ett föremål som var försvunnit. Jag svarade:

Det ligger i en plastpåse som står lutad mot ett skåp. Jag vet inte var, men jag ser trä.

Det tog mindre än en kvart så kom S och sa att jag hade sett ett likadant föremål, dock inte det rätta. Och så visade S mig var och hur. Inte minns jag att jag har lagt märke till det, men det kan jag naturligtvis ha gjort. Föremålet låg på en träskiva. Vi får se nu om dess tvilling upphittas endera dan.

Allting har säkert naturliga förklaringar, även drömmar. Jag tror att vi bearbetar saker i drömmar, men vi väver också in företeelser, personer och situationer. Ibland blir det inte riktigt kloka drömmar! Som för min del härom natten. I den knäppaste av knäppa drömmar drömde jag att jag var ihop med ett gammalt X:s X. Och så rökte jag. Som en skorsten. Två cigarretter åt gången, dessutom. För det första finns det inte nåt gammalt X:s X jag skulle vara intresserad av och för det andra hatar jag rökning och cigarretter – i verkligheten. Märkligt…

Har du drömt nåt knäppt den sista tiden???

Och… ja, just det… Nästa vecka, på fredag, är har jag varit rökfri i åtta år. Det är det bästa jag har gjort.

Livet är kort.

Read Full Post »

En sån roerska!

Jag har skrivit ett antal gånger om min roliga Fästmö här, men jag får ändå känslan av att de flesta tror att Anna är tyst och timid. Uj, uj, uj… Hon är inte ens tyst, ska du veta. Förutom att hon fortfarande får vissa gamla dängor i huvet som hon nynnar på, har hon kommentarer om det mesta. I alla fall hemma hos mig. Hon gillar att

rätta till

saker som hon tycker sitter på sniskan eller så. Men så vet hon att jag är snäppet mer pedant. En kväll hade hon, innan hon gick och la sig, dragit upp en plastpåse ur en låda så att den stack fram retsamt – bara för att klocka hur lång tid det skulle ta innan jag var på den och stoppade ner den i lådan… Jorå, jag VAR på den, men insåg att Anna nog drev med mig (egentligen trodde jag att hon hade dragit upp påsen för att hon själv skulle komma ihåg att ta med sig bröd eller nåt…), så jag lät den vara, till hennes stora förtret.

Min älskling ÄLSKAR att störa sig på mina gardinstänger som hon tycker sticker ut för långt på sidorna. Hon har fått

rätta till 

stängerna i vardagsrummet och i sovrummet, så nu är köket det stora irritationsmomentet. Där är det inte lika lätt att rätta till eftersom man helst bör ha fruktansvärt långa aparmar  – eller vara två. Och jag vägrar ju förstås att vara behjälplig, mitt lilla sätt att retas tillbaka.

Anna brukar ofta häckla mig för att jag plockar fram rena kläder till morgondagen när jag kommer hem från jobbet. Vidare lägger jag fram ett par nya linser och laddar kaffeperkolatorn, som står på timer. Men det är jag så van vid, det har nog alla mina Xor också retat mig för. Jag tänker inte försvara mina handlingar mer än att säga att jag är som en zombie på morgnarna och då är det väldigt praktiskt att ha förberett vissa saker.

På morgnarna, ja… Vi samåker ju ibland och även om jag går upp en kvart, 20 minuter före Anna är jag alltid sist färdigt. Detta har jag lärt mig att utnyttja till min fördel nu! Genom att sega och såsa slipper jag tråkigheter som att diska och bädda – jag hinner ju helt enkelt inte. Fast det slutar i alla fall med att Anna sitter fullt påklädd på stolen i hallen och suckande väntar på mig medan jag borstar tänderna. I morse försökte jag snabba på, vilket fick till följd att jag nu måste skita på jobbet. 😳

Det är inte bara 

rätta till

som gäller för Anna, för resten. Hon hittar alltid skavanker, framför allt på mig. Det kan vara finnar eller osexiga hårstrån på fel ställen. Eller helt enkelt fläckar, bara. Anna vet att jag verkligen hatar att ha fläckar på kläderna, nåt som sitter i sen barndomen eftersom mamma blev så arg om jag fläckade ner mina kläder. I morse hittade Anna en fettfläck – iiiiiiiiiiiiiiiiiiii! – på min jackärm, påstod hon. Jag hade naturligtvis inte möjlighet att kolla ordentligt eftersom vi skulle åka och jag körde. Men det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att kolla. Och jorå, hon hade rätt, som alltid. Fast den är ju inte så gigantiskt stor som Anna hävadade och man SKULLE kunna tro att det är tyget som skiftar i färg – i vissa lägen. Eller???

En fläck stor som en 25-öring, för oss som levde på stenåldern och som minns dessa mynt.

Read Full Post »