Lukter, dofter och vissa organ

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Luktar/doftar lite mycket citron.

På tal om det här med att lukta och dofta… Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.

Livet är kort.

Read Full Post »

Just nu vill jag leva

I morse vaknade jag till en solig dag! Klockan var 6.30 och jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet. Men det där med solen gick snart över och nu är det mulet igen.

Igår kväll blev vi ifrånåkta av en idiot till busschaufför – ja, det kan ju inte ha varit nån annan än en idiot. Det resulterade i att jag fick halta lite mer och lite längre än vad som var planerat. Och när vi kom hem hade jag jätteont i magen. Det har jag faktiskt även idag. Den är stinn och öm och avger brunt vatten… Eh ja… Du vill inte veta mer.

Men… Just nu vill jag leva! Och nu ska jag berätta om den tavla jag valde och köpte igår!

Innan vi åkte ner till Kittys fantastiskt trivsamma ateljé – kolla in länken genom att klicka på hennes namn (eller leta upp henne under rubriken Kickor och Pluttar i högerspalten!) så får du ett visst smakprov – stod jag i valet och kvalet när det gällde klädsel. Jag är trött på att alltid klä mig i tjockis-svart, men vad gör man när man är fet? Man bantar, förstås och så kan man klä sig färgglatt. Men inte jag. Jag vill inte banta. Fast jag stod i alla fall en stund och klämde och kände på min mest färggranna skjorta, en födelsedagspresent på 30-årsdagen (snacka om vintage!..) av en före detta vän.

Min mest färggranna skjorta.

Jag ville trots allt inte konkurrera med alla färgerna i ateljén, så det blev tråkig svart piké med vita ränder på ärmarna och en känd sportlogga över vänster bröst.

Inledningsvis bjöds vi på ett glas rött. Och sen började jag titta, rota, glo bland alla fantastiska verk! Till sist – och det var lättare än jag trodde! – stod valet mellan tre tavlor.

Mina favoriter vid pilarna. 

Alla tavlor hade mer eller mindre hjärtor i motivet. Men jag bestämde mig för den här – som heter Just nu vill jag leva.

Just nu vill jag leva heter den här tavlan.

Den här tavlan målade Kitty förra året efter att ha tagit sig igenom en svår tid. Inte så konstigt att jag fastnade för den! Kitty berättade så fint om bakgrunden – som ju är en låttitel av Tomas Ledin. En låt som fick en revival, kan man säga, genom ett TV-program och en helt annan artist, Laleh.

Banden knyter samman två älskande, men man måste samtidigt ge varandra frihet. 

Banden i hjärtat, det som är lite naggat i kanterna, knyter samman två älskande. Men man måste också komma ihåg att ge varandra frihet, att inte knyta varandra till sig för hårt.

Ett handslag, en tackskål, pengar som bytte ägare liksom tavlan, nerpackad i en plastpåse för avhämtning i morgon (det regnade ju igår). Så lämnade vi ateljén och gick för att äta grillat på Soul food steakhouse. Gott, starkt och prisvärt – allt grillat serverat med majskolv och grönsaker på spett! Och när vi kom ut från restaurangen anade vi ett blå fält i nederkant på den annars svarta himlen. Se bara…

Blått fält i en för övrigt svart himmel.

Efter jobbet i morgon hämtar jag min fina tavla. Nu återstår bara att fundera var jag ska hänga den och var jag ska låta rama in den…

Tack, Monica och Kitty, för en trevlig kväll!

Kitty försöker vifta in en Uppsalabuss, Monica fotar när Anna och jag fotar.

Vill DU se fler av Kittys verk IRL? Då får du tillfälle till det om du beger dig ut i Uppsalas KulturNatt nästa lördag, den 8 september. Tillsammans med en annan konstnär visar Kitty sina tavlor på Svensk Konsthandel, Dragarbrunnsgatan 56, mellan klockan 16 och 22.

Livet är kort.

Read Full Post »

På plats i vardagen igen

Uj uj uj… Det känns konstigt att sitta vid stora skrivbordet på jobbet igen. Men jag är mycket imponerad av mig själv, för jag kom ihåg lösenordet och kunde logga in på jobbdatorn – efter tre försök. Och då behövde jag inte titta på min fusklapp!

Kom ihåg lösenordet.

Förmiddagen ägnar jag åt att gå igenom mejl. Först en snabbgenomgång och en bedömning av vad som måste prioriteras. Därefter genomläsning, vidaresändning, bokningar… Två viktiga möten är redan inbokade den här veckan.

Min S-favorit har varit här och grejat med min dator eftersom vissa filer och mappar har migrerats under sommaren. Känns så bra att få sånt fixat omedelbums – och utan att jag bad om det. S såg ett mejl från mig till alla på institutionen, tror jag, och insåg att jag är tillbaka. Passade på att ge S ytterligare ett jobb, nämligen att fixa min laptop så att jag kan börja använda den snarast.

Hade förstås svårt att somna igår, så det blev väl högst fyra timmars sömn. Lär vara helt slut i kväll. Men annars gick det bra att gå upp klockan 6.10 – typ fyra timmar tidigare än jag har stigit upp den senaste veckan… Jag borde nog ha ”tränat” och förberett mig för tidigare sänggång och tillhörande tidig uppgång, men jag ville njuta av kravlösheten under semesterns sista dagar.

De flesta verkar vara tillbaka här på institutionen idag. Det är kul att träffa alla igen. Jag har förstås mest bara vinkat till folk genom glasväggen, det är bara S jag har pratat med. Förmiddagens fikarast höll jag på rummet, vid datorn.

Det var ensamt i morse vid frukosten, ingen som inspirerade mig till roliga ämnen att blogga om. Jag får försöka komma på saker ändå att skriva om. Och jag kan ju börja med att skriva att jag högt skrek

Idiot! 

i bilen i morse på väg till jobbet. Jag skriker ganska ofta just det ordet i bilen, men i morse menade jag det verkligen. Man kan väl inte bli annat än urförbannad när en busschaufför, en yrkeschaufför, alltså, svänger ut rakt framför mig när jag kommer på huvudled. Hur är det med trafikkunskaperna, egentligen???

Såväl frukost som färd till jobbet avlöpte emellertid väl. Och jag kom ihåg att sätta på mig jobbuniformen som inte består av solkigt tjockis-svart linne och shorts alt. tunna mjukisbrax. Det klämmer lite här och var, kan jag meddela. Magen är som den är och som jag skrev igår i ett inlägg lär jag få vänta på hjälp… Under tiden tar jag en dag i taget, försöker se framåt och så ler jag. För det sa M på Arbetsförmedlingen åt mig att göra.

Du ska le. Le ofta!

sa M.

Det är ord jag har tagit fasta på. Och faktum är att det funkar att le! Inte nåt fånleende som mr UtanKänslaFörDetVerkligenRoliga utan ett som når upp till ögonen. För jag är glad att vara tillbaka i vardagen igen. Mycket!

Livet är kort.

Read Full Post »

På utflykt i verkligheten: Stadsbesök i kylan

Alltså, är det maj eller är det november? Plötsligt har det blivit skitkallt igen, på många håll i närheten dessutom snö! Medan Fästmön var på läkarbesök och jag väntade på en gammal bekant pratade jag med en trevlig busschaufför från Vendel. Där hade det varit sju grader kallt härom natten och snö…

Så här vill vi ju inte ha det på ett tag, eller hur?

                                                                                                                                                      Min bekanting kom och jag sålde en bok till henne. Hoppas hon tar väl hand om Gösta Berling. I gengäld fick jag en femtiolapp, en flaska vin (OBS! Bonus) samt en kopp kaffe på Landings.

Anna var klar vid elva-tiden och vi gick några affärsvändor i syfte att hitta nåt till en blivande student. Inget inhandlades, men vi har fått några idéer. Sen kollapsade vi i en hård soffa uppe på Kafferummet Storken där min vän greken bjöd på kaffe, macka och chokladboll till starkt reducerat pris. TACK! Vännen Jerry tittade upp på snabbvisit en passant och jag kunde vifta med födelsedagsboken från honom som står på tur att läsas!

Ytterligare en sväng bland affärerna gav mig en viss glädje i och med ett möte med en före detta arbetskamrat som hejade. Glatt och trevligt. Inte bytte trottoarsida, inte såg bort eller inte låtsades se mig. Värme!

På Åhléns inhandlade Anna en duschstång på 220 centimeter. Nu förväntar jag mig därför en riktig pole dance!

Hemma igen med värkade rygg och vänsterben. Göran från banken hade INTE ringt eller mejlat, så jag gjorde bådadera IGEN i ett fåfängt försök att få tag i honom. Mejlet gick i alla fall fram och så lämnade jag ett nytt muntligt meddelande i hans röstbrevlåda. En maskin tvätt har nu snurrat klart och jag ska hänga den rena tvätten medan jag funderar ut dagens middag.

Read Full Post »

Massor av nya lagar efter årsskiftet

Som vanligt vid årsskiftet trädde massor av nya lagar i kraft. En del bra, andra mindre bra och några väldigt efterlängtade.

Här är några av dem:

1. Filmcensuren för vuxna är slopad.
2. Långivare måste göra kreditprövning vid sms-lån och sms-lånen blir lättare att ångra.
3. Lägre skatt för pensionärer – men det ger högst ett par hundralappar mer i månaden.
4. Valdagen flyttas från tredje till andra söndagen i september.
5. Personvalsspärren sänks till fem procent.
6. Kommunal folkomröstning ska genomföras om tio procent av de röstberättigade begär det.
7. Ny alkohollag med mer liberala serveringsbestämmelser. Varm mat är inte längre krav för serveringstillstånd.
8. Brottsmisstankar mot poliser ska utredas av en fristående enhet.
9. Att offentligt uppmana till terrorism blir ett brott.
10. Tillfällig föräldrapenning för den som förlorar sitt barn.
11. Schablonavdrag för uthyrning av privatbostad höjs.
12. Förbud för nya kärnkraftverk tas bort.
13. Föräldrar som mister ett barn kan få tio dagars sorgepeng från Försäkringskassan.
14. Arbetslösa kan få sjukpenning de första 14 dagarna i ett sjukfall även om de inte har anmält sig på Arbetsförmedlingen.
15. Tågbolag och de som ansvarar för järnvägsnätet måste betala straffavgift om de orsakar förseningar.
16. Friluftslivet fördelar själv statsbidragen till organisationerna.
17. Det blir förbjudet att titta på barnpornografiska bilder.
18. Gamla kärnkraftsreaktorer får ersättas med nya.
19. Riksbanken kan ge ut tvåkronor och 200-kronorssedlar.
20. 18-åringar får arbeta som busschaufförer och taxiförare.



Mina favoriter är 1, 2, 3, 10, 13, 14 och 17. Vilka är dina???

Read Full Post »

Lördagar att se fram emot

Alla behöver vi dagar och upplevelser att se fram emot! För tillfället tycker jag mitt liv är ganska pestigt, men då gäller det att ta sig i kragen och tänka till.

För det första berättade min gamla, gamla (uj uj, snart fyller hon!) kompis FEM i oktober när vi sist sågs att hon ska till Stockholm över dan nästa lördag. Hon brukar alltid nappa på fackets bussresa denna sista lördag i november och jag brukar försöka åka in till Stockholm och möta upp. Anna har varit med också vid ett par tillfällen. Men nästa lördag får jag åka själv, medan Anna är hemma med barnen. Detta innebär att jag måste åka buss hemifrån in till stan och sen ta tåget till Stockholm. Ensam. Jag tycker att det är urjobbigt! Inte hjälper det heller att de flesta av Uppsalas busschaufförer är… ska vi säga… buttra? Och folk luktar illa och trängs, både på bussen och tåget och man tvingas sitta nära intill främlingar. Brrrr… Men ändå. Jag vill så gärna träffa FEM! Så i kväll messade jag henne och skrev att jag kommer!

Gösta och FEM när det begav sig, 1978.

                                                                                                                                                       För det andra ringde den alltid så vänliga och tämligen nya vännen CL idag när jag var på väg hem från baket inköpet av fikabröd. Jag hade lovat höra av mig efter att ha landat från resan till Skrivrummet. Den gångna veckan har jag emellertid inte känt mig så uppåt, så nästan all kontakt med vänner har legat på is. Men jag blev så glad när CL ringde. Just då kunde jag inte bestämma nåt. Nu i kväll ringde jag tillbaka och vi ska ses nästnästa lördag för en kaffe- och pratsejour. CL är inte bara vänlig utan också mycket klok,vilket gör vänskapen lätt.

Fler CL åt världen!

har jag lust att ropa. Många skulle behöva en sån vän som CL i sitt liv! Men just DEN HÄR CL vill jag ha lite för mig själv, så nån bild kommer inte! 😀

Nu har jag två lördagar att se fram emot. Två skäl att försöka orka ett tag till och inte tappa varken modet eller taget om tillvaron. Jag varken kan eller vill hänga upp hela mitt liv på Anna.

Read Full Post »

Vikten – tungt vägande skäl hur man blir bemött?

Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.

[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]

säger hon.

Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.

[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]

Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.

Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.

Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:

Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?

Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:

Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…

Kunde inte låta bli att skratta då…

Read Full Post »