Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.
[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]
säger hon.
Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.
[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]
Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.
Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.
Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:
Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?
Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:
Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…
Kunde inte låta bli att skratta då…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag bemöts på ett annat sätt nu då jag väger så mycket mindre…konstigt är ju faktiskt samma människa fortfarande .
Jeanette i artikeln har uppenbarligen samma uppfattning. Det är ju hemskt, tycker jag! Man är väl inte dum i huvet för att man är tjock. Däremot, när det gäller mig själv, så kan jag gå omkring och klaga på att jag är tjock – i stället för att jag gör nåt åt det. DET är flängt – men det är ju jag själv, min kropp, och jag bestämmer. Jag VET att jag behöver röra mer på mig och äta bättre, men jag tröstäter, det erkänner jag.
Det har ju gjorts tester där smala satt på sig ”tjocka” kroppar, och vistats i samma miljö, stor skillnad säger dom.
Asså, jag måste säga att Annas replik var helt underbar 🙂
Man är väl lite mittemellan själv, tror ingen vänder sig om för att jag är tjock, men kanske för att jag är ful.. men det tänker jag inte kolla upp hur det är med den saken. Jag vet iaf att den jag älskar, älskar jag oavsett vikt och utseende, det är andra nivåer man når när man är riktigt kär och älskar någon..
Jorå, och det verkar ju stämma att ”tjockisar” behandlas anorlunda än ”smalisar”.
Anna är väldigt rapp och allt annat än tyst och timid, som en del tror… 😆
Jag ska ta tag i vikten när det är läge för det. Men först kanske jag behöver operera bort de stora myom (flrea stycken, varav ett tydligen är jättestort) jag har i magen. Och vem vet, jag kanske går ner ett och annat kilo då…
vad gulligt sagt av henne och roligt. vikten spelar nog stor roll i hur man blir bemött. har lite av samma problem med vissa eftersom jag skojár ganska mkt
Ja Anna är i sanning en pärla! Hon kan lyfta mig när jag är på väg att sjunka – och tänk dig att lyfta ett fläskberg som mig…