Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.
[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]
säger hon.
Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.
[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]
Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.
Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.
Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:
Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?
Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:
Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…
Kunde inte låta bli att skratta då…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 