Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘viktnedgång’

På nyårsafton brukar en del lämna vissa löften som har med kost, diet och viktnedgång att göra. Därför undrade Tofflan om du bantar eller följer nån diet just nu.

Så här fördelade sig de 30 inkomna svaren:

50 procent (15 personer) svarade: Nej, inte alls. 

23,33 procent (sju personer) svarade: Nja, lite av och till. Jag fuskar rätt bra…

20 procent (sex personer) svarade: Jaa. Jag måste hålla igen. 

3,33 procent (en person) svarade: Ja – av hälsoskäl. 

3,33 procent (en person) svarade: Alltså jag är underviktig och måste äta upp mig.

Agneta kommenterade:

Visserligen läste jag att överviktiga lever längre (fan tro’t!), men nu är det dags att dra i handbromsen…jag ska åtminstone låta bli att äta godis/glass på vardagarna! Och så röra på mig lite mer!

Tofflan kommenterade:

Agneta: Det låter som en sund inställning, tycker jag! Alltså att låta bli godis och glass på vardagarna och att röra på sig lite mer. Man ska inte överdriva åt nåt håll, tycker jag!

Gunilla kommenterade:

OJ, jag kommenterade nog på fel ställe….

Tofflan kommenterade:

Gunilla: Ja, frågorna vill jag hellre ha kommentarer på inne i omröstningarna, inte till galet inlägg! Kopiera din text och lägg in på nytt fast här, så stryker jag din kommentar!

elisabeth kommenterade:

Jag använder regeln, jag kan äta allt, men inte alltid. Det lärde jag mig av Viktväktarna för så där 20 år sedan, och det funkar än.
Dessutom motionerar jag en del, för att jag mår bra av det och för framtiden (förebygga benskörhet och annat elände).

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag unnar mig det goda inom mat. Jag äter däremot väldigt sällan godis. Anledningen är att jag vet hur lätt det är att falla in i ett socker behov. Jag tar gärna en god choklad bit till kaffet ibland, men det händer väldigt sällan.


Stort TACK till alla
som svarade och som kommenterade!!! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan kunde vi läsa i media om att man faktiskt blir stark av spenat. Inget påhitt för att få små barn att äta grönt eller för seriefiguren Karl-Alfred utan sant. Men vad har hänt utöver detta ute i spenaten? Här ett urval som jag har gjort.

Read Full Post »

Uj så länge vi sov idag! Jag fattar om Anna som har jobbat hela veckan var ap-trött, men jag… Dessutom var det en liten kille som vaknade vid tretiden i natt och inte kunde somna om, så mamma fick sova med honom i några timmar i en smal säng.

Vi intog väl frukost när det var närmare lunchdags idag och sen skuttade jag ut till Clark Kent* för att åka in till mitt hem. Hade ett par saker att göra här och så har jag ringt mamma och pratat en halvtimma. Jag mår fortfarande illa efter frukosten och Den Kloka Annan föreslog att jag ska ta bara en macka i stället för att tvinga i mig två så kanske det går bättre. Jag kan ju alltid ta macka nummer två senare om jag inte känner mig mätt. Smart! Jag ska testa i morgon. Annars har jag ungefär halva ”kuren” järnpiller kvar att ta, pillren för magen, som den här gången ser ut som små bajskorvar, får jag visst äta hela livet.


Min frukost idag. Närå, det här bajsliknande pillret tar jag för magen. Pillret som ska skjutsa upp blodet får jag ta separat med en slurk Pro Viva. Men jag mår fortfarande illa. Tyvärr har jag minst halva ”kuren” kvar…

                                                                                                                                                       Tänkte ta en dusch strax innan jag gör ett par saker till här hemma. Sen bär det av ut till Förorten igen för att hämta upp Linn som är hos pappa idag. Vi ska stanna till vid ICA Solen och handla ett par saker som har tagit slut där hemma. Jag har beställt tigerkaka till eftermiddagskaffet idag av Slaktar-Pojken, men jag vet inte om han är på bakhumör… 😉

På nåt vidare humör blir man ju inte trots att det är lördag, för idag ösregnar det av och till så man har ingen lust att ge sig ut. Det började redan igår, men då var det ju fredag och vi ville vara hemma och ta det lugnt. Det blev ju lite TV-film senare igår kväll och en och annan chilibåge slank ner i magen. Men de smakar inte som förr de heller, tyvärr. Eller det är ju faktiskt rätt bra, för chilibågar är väl inte världens bästa snacks för figuren. Och nu när jag har gått ner sju kilo ska jag kanske njuta av att få känns mig lite lättare!


Några bågar blev det igår, men inte så många. De smakar inte som förr.

                                                                                                                                                              I kväll blir det korv och pommes till middag. Billigt, tycker Anna och jag och gott, tycker de flesta av oss. Just nu är jag inte så särskilt sugen eftersom frukosten fortfarande åker hiss, som sagt… Bäst att sätta lite fart så jag inte känner efter för mycket, eller hur?!

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.

[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]

säger hon.

Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.

[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]

Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.

Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.

Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:

Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?

Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:

Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…

Kunde inte låta bli att skratta då…

Read Full Post »