Blottar vi oss för mycket på nätet?

Ett inlägg där Tofflan spånar om blottare, bloggare och andra socialt medieaktiva.

Googles styrelseordförande Eric Schmidt tycker att våra unga (alltså är jag undantagen!) blottar sig för mycket på nätet. På en festival och bokmässa i Wales i lördags deklarerade han att det finns situationer i livet när det är bäst att vi inte finns på nätet. Risken finns ju att man ångrar allt man blottat om sig själv i ungdomen när man blir äldre.

Visserligen var Eric Schmidt på mässan för att marknadsföra sin nya bok, The New Digital Age. Boken granskar den tekniska utvecklingens innebörd för framtiden. Men han hann också kritisera oss för att lägga ut våra ungdomssynder i text och bild. Denna dokumentation av det förflutna går ju inte att glömma. Att lägga ut ultraljudsbilder på foster är ett exempel på att vi har gått för långt.

Det är intressant att fundera över detta, tycker jag. Jag vet en del som menar att man inte behöver blotta allt i sitt liv bara för att man har en blogg. Jag vet andra som tror sig känna bloggare som mig själv bara för att de följer min blogg, för att jag skriver personliga inlägg och för att jag skriver många personliga inlägg. Jag vet till och med en och annan som blev stött när jag backade från personens uppmärksamhet – vilket jag gjorde när personen avslöjade att h*n ville fortsätta (!) tillhöra min familj. H*n har aldrig tillhört min familj och om h*n skrev in sig i min familj börjar man ju undra om personens verklighetsuppfattning…

Nej, jag skriver inte allt i min blogg, men de skäl till att jag en gång startade bloggen finns kvar:

• jag var/är rädd att tappa min ord och vill/e upprätthålla – och helst utveckla – mitt skrivande
• jag vill/e skriva av mig om jobbiga saker i livet
• jag vill/e att presumtiva arbetsgivare/uppdragsgivare skulle/ska fastna för mitt sätt att skriva och engagera mig (ja, jag behöver en inkomst)
• jag vill/e lämna nånting ”efter mig”, ett dokument om och över mitt liv

Det blir fortfarande många personliga inlägg, men de skildrar långt ifrån mitt dygns alla 24 timmar. Igår var det nån, som jag uppskattar väldigt mycket, som sa att jag har förmågan att skriva personligt, men ändå ha en enormt hög integritet.

Hög integritet..?

Förutom har på bloggen finns jag på Twitter. Twitter använder jag främst för att puffa för nypublicerade blogginlägg och för att få nyheter till livs snabbt. Vidare har jag knutit flera värdefulla jobbkontakter där. Bara lite, lite grann chattar jag. Jag gillar egentligen inte att umgås med människor på det sättet, jag föredrar att ses! Bloggen ser jag egentligen inte som främst en kommunikationskanal utan en kanal för mitt skrivande. Skrivandet är verkligen det viktiga för mig! Samtidigt har jag tack vare bloggen fått både vänner och fiender för livet!..

Facebook finns jag INTE på, just av det skälet att jag inte gillar att umgås genom att chatta. De mina når jag per sms när detta av naturliga skäl är smidigaste kommunikationssättet. Via sms får jag fram mitt budskap, min fråga. Och så får jag svar (förhoppningsvis…) när den jag kontaktar har tid att svara. Mejl är ju lite grann också på det viset. Men mejl i tjänsten är nånting helt annorlunda och ska besvaras så snart det går, anser jag. Det anser många andra inte, så detta är ett av kommunikationsproblemenvi ofta diskuterar på mitt arbete.

I förra veckan började jag testa Foursquare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta än, jag har inte sett så stor nytta av att tala om – och att få veta – var i världen jag – och mina Foursquare-vänner befinner sig. Jag återkommer i frågan.

Hur mycket och var syns du på nätet??? Vilka sociala medier använder du och hur använder du dem??? Jag frågar för att jag vill veta och du får gärna lämna ditt svar i en kommentar här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lukter, dofter och vissa organ

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Luktar/doftar lite mycket citron.

På tal om det här med att lukta och dofta… Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.

Livet är kort.

Read Full Post »

På omvärldsspaning när det har blivit vinter igen

Nej, fy te rackarns att jag orkar gå ut! Jag surfar i stället runt i media och kollar in vad tokigt och slugt som hänt!

• Nordea får kritik av Finansinspektionen för sin krånglande internetbank. Och det kan jag hålla med om. Bankens två miljoner kunder kunde inte logga in vid två tillfällen den senaste månaden. Det är två tillfällen för många! Värst var det vid månadsskiftet när massor av folk skulle in och betala räkningar. Men här hajar jag faktiskt till! Varför betala räkningarna vid månadsskiftena? Räkningar kommer ju lite nu och då och det går ju faktiskt att ställa in datum i framtiden för betalning. Faktum är att jag alltid gör så i stället för att trängas med andra i inloggningskön vid månadsskiftet. Nån som tänkte på det???  Nu var det emellertid också ett annat stopp under mars månad, som inte kan förklaras med överbelastning. Jag hoppas att banken gör nånting konkret.
• Försvarsminister Tolgfors har avgått. Ja, det har väl ingen missat? Jag tänker inte kommentera det så mycket just därför. Men också för att jag inte vill anklagas för att vara medskyldig till så kallade drev som sägs ligga bakom politikers avhopp. Nu tycker ju jag emellertid att politiker ska ha extra vitt mjöl i sina påsar. Och jag tycker också att det är bra att media gräver i deras smutsiga byk. Inom rimliga gränser, förstås. Det är ju en viss skillnad mellan vapenaffärer och Tobleroneaffärer… För övrigt konstaterar jag mest hur himla lika Sten Tolgfors och Julian Assange är…

Vem är vem, egentligen..?

• Tomboy – gripande och välspelad! Ja, den här filmen skulle jag verkligen kunna tänka mig att betala hutlöst mycket pengar för att kunna se på bio. Den som inte har råd kan klicka på länken och läsa en alldeles lysande välskriven recension av Björn G Stenberg! Gratis.
• Prylar med till sista vilan. Vad hände med ”Du kan ingenting, ta med dig, när du går?” Folk lägger ner allt fler prylar i kistan när en avliden ska gå till den sista vilan. Det handlar om foton, brev och till och med en annan mysbyxa. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund avråder dock från att skicka med alkohol och golfklubbor eftersom dessa kan skada krematorieugnarna.
• Fastevecka från sociala medier. Vill du läsa en intressant och annorlunda krönika om sociala medier, signerad Susanne Sterner? Klicka på länken! Hon har bestämt sig för en fastevecka från Fejan och Twitter.
• Martin blev hotad efter att ha burit onepiece. Men hallå! Nog för att onepiece är bland det fulaste jag vet, men män över 40 har rätt att klä sig hur som helst utan att bli hotade. Jag tycker att det är bra att män över 40 är klädda överhuvudtaget. För betydligt värre än onepiece är helt klart blottare… Vilket trams!
• I kväll är det Earth Hour klockan 20.30 – 21.30. Och befinner du dig i Metropolen Byhålan arrangeras bland annat eldshow och musikalisk, men unplugged, förstås, underhållning. Nånting som fler kommuner borde ha tagit efter, tycker jag!!! Ett fint initiativ!

En kväll i december 2009 tog jag den här bilden.

Read Full Post »

Miss i nassen…

Alltså det var kolsvart ute miss i nassen i morse när jag skulle kliva ur sängen! Som vanligt när jag ska jobba vaknar jag minst en timma innan klockradion ska dansa igång. Timman närmast före uppklivandet fördriver jag i nån sorts in-och-ut-dvala, slumrar till, svettas, vaknar, fryser igen och igen.

Upptäckte att jag hade gett fel nyckel till L igår kväll när vi bytte nyckel mot en påse konfekt. Jag hade gett bort mammas nyckel i stället. Mindre bra… Som tur var visste jag att även L skulle upp och jobba idag så jag ringde helt fräckt strax efter halv sju och frågade om vi kunde ses i dörrhålet och byta till rätt nycklar. Och där möttes vi, i nattkläder och med brillor på näsorna, fnittrandes som två skolflickor.

En antik nattsärk. Tyckte bilden var snygg. Själv sover jag utan särk, men naturligtvis hade jag morgonrock på när L och jag utväxlade nycklar!!! Jag är väl ingen blottare, heller?!  

Mamma har namnsdag idag. Svea är ett namn hon annars inte vill bli påmind om och hon kallas inte heller för det. Nä, Svea, det var min mormor, det, och hon var minsann en riktig Svea! Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal, efter att ha varit sjuklig så gott som hela livet (hjärtfel, diabetes och så slutligen en eller flera strokar). Hur som helst, jag var ju och inhandlade ett par små saker till mamma härom kvällen, så nu väntar ett kort och två vackert inslagna paket (nä, jag har förstås inte slagit in dem själv, jag slår in fult!) vid hennes plats vid köksbordet.

Kom till jobbet i god tid före åtta. Det var väldigt lite trafik vilket förstås underlättar framkomligheten. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite piano. Göra det nödvändigaste och viktigaste samt planera veckorna till dess jag slutar. Ett par varma återseenden blev det i morse! Vi är några själar som arbetar en dag som denna, trots allt! På fakulteten har jag sett/hört ungefär hälften av styrkan! Det är skillnad från min förra arbetsgivare, det, när bemanningen på avdelningen i mellandagarna utgjordes av en till två personer.

Det regnade som 17 i morse och gör det visst fortfarande. Jag såg en man passera utanför fönstret och han höll krampaktigt i ett blått paraply.

Jag har kollat mejl under förmiddagen och besvarat ett och annat samt även skrivit en jobbansökan som är iväg på kontroll hos en person som jag hoppas blir min kollega framöver. (Hoppas kan man alltid!..) Jag struntade i morgonmötet och det tänker jag göra hela veckan. Nästa vecka tillträder personen som fick Tjänsten och då får h*n gå på dessa möten. Nu ska jag springa ner efter en mugg cappuccino och en flaska fräscht bubbelvatten innan min förmiddagsrast tar slut!

Det ljusnar ute, men det känns fortfarande lite som miss i nassen…

Read Full Post »