Nog för idag

Ett inlägg om att det får räcka.

---

 

Jag sparar min gran till i morgon. Granen på gården får stå kvar – den rotade sig för några år sen, redan.

Nu är det nog för idag. Det får räcka. Julavmöblingen har skridit framåt och två maskiner tvätt är avklarade. Utanför har det snöat sen mitt på dan. Det ser riktigt juligt ut. Därför lämnar jag kvar elektriska stakar och stjärnor och min äkta julgran. Men bara till i morgon. Tror jag.

 

Mina vänners hem är tillsett och djuren är matade. Jag har telefonerat med en annan god vän än den jag pratade med igår, tillika en före detta arbetskamrat, med betoning på det senare. Det är gott att ha vänner. Att inte vara ensam. Kretsen av vänner som man har i verkliga livet behöver inte vara enorm. Det är nog med några få, riktigt goda. Tack för att ni finns!

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Övervinna hinder…

Ett inlägg om att det är lite tufft.

---

 

På väg mot nya hinder?

Det är lite tufft just nu. Eller just nu och just nu… Det har det varit länge, tack vare somliga. Och mig själv. Mest för att jag har nån drift att säga sanningar. Inte så att jag måste säga sanningar hela tiden. Jag försöker alltmer välja mina strider. Men ibland har även jag gränser. Då spelar det ingen roll att jag börjar vänligt – jag blir ändå alltid skurken i slutänden. Eftersom det är så kan jag ju lika gärna bli skurk på riktigt, eller..?

Det är många hinder på min bana. Mycket att försöka ta sig över, kämpa med och emot. Inte har jag det värst bland människor, fast jag börjar känna att det snart räcker. Ska jag aldrig mer få känna mig trygg igen?

Igår fick jag två nej på jobb jag hade sökt. Ett av dem var för ett jobb jag verkligen ville ha. Ovanpå det försöker a-kassan och jag kommunicera. Det är svårt, de har för många kockar inblandade och jag är för ärlig. Det tär. Allting tär på mina krafter och min energi som jag så väl behöver till vettigare saker än att diskutera 20 minuters arbete. Mitt liv står stilla. Hindret, som ställdes upp framför mig 2009, står där fortfarande. Jag försöker och försöker komma över det, men puttas hela tiden ner till ett liv i nån sorts standby-läge. Jag kan inte ens gifta mig på grund av detta. Vissa dagar är jag frånvarande för att kraften bara har runnit ur mig. Andra dagar kommer jag igen. Men jag vet inte hur många gånger till jag orkar...

Att få höra att man inte bryr sig om sin omgivning gör ondare än du tror. För jag bryr mig om, det är bara det att jag inte alltid har kraft. Eller tid. Det tar nämligen tid att vara arbetssökande. Som arbetssökande ska du nämligen:

• aktivt söka jobb
• leta lediga jobb
• skriva skitbra ansökningar
• försöka kommunicera med a-kassan
• rapportera dina aktiviteter till Arbetsförmedlingen
• gå på intervjuer
• hantera nej på sökta jobb
• ta kontakt med folk och företag där det kanske kan finnas möjlighet till jobb

Med mera. Så du ser. Det är ett ständigt arbete att vara arbetssökande. Idag har jag i alla fall hittat och sökt tre jobb som verkar intressanta. Och så har jag tagit en kontakt med ett företag där jag en gång var kund (ja, det är lite ironiskt, men…). Jag önskar ingen en tillvaro som arbetssökande. Men att prova på hur det känns under en vecka tror jag skulle skapa en helt annan förståelse.

Igår fick jag inte bara nej, jag fick också veta att en före detta arbetskamrat hade gått bort. Nu är vi bara tre i livet av sex som en gång jobbade just där. De tre som har gått bort var relativt unga. Det är inte så konstigt att jag till exempel hatar rökning – den dödar ju faktiskt människor.

Nu ska jag samla ihop skärvorna av det som är jag och försöka skutta över ett av dagens hinder. Komma igen, bita ihop, inte bryta ihop, ta nya tag. Till middag ska jag laga lax och det blir man smart av, har jag hört… Kan behövas just nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konstateranden

I morse var jag på ett långt och bra avslutande möte med min bandagerade coach. Våra möten har gett mig mycket och jag kan bara konstatera att vi borde ha träffats redan för två år och åtta månader sen.

En tidig lunch på en bufférestaurang mitt i smeten i stan med en vän. Jag kan bara konstatera att en del bara tar, somliga bara får och några blir av med. Livet är inte rättvist, inte så ofta i alla fall. Men den före detta arbetskamrat som lunchade på samma restaurang och som stirrade tomt på oss när vi passerade, han har bara fått, han. Vi har suttit i rummen mitt emot varandra.

Det regnar och åskar. En bra eftermiddag för att städa, konstaterar jag.

Jag saknar. Jag saknar det jag en gång tog för givet och det jag aldrig mer tar för givet. Men jag är inte knäckt. Jag ska bara gråta en stund i min ensamhet.

Ridå!

Read Full Post »

På utflykt i verkligheten: Stadsbesök i kylan

Alltså, är det maj eller är det november? Plötsligt har det blivit skitkallt igen, på många håll i närheten dessutom snö! Medan Fästmön var på läkarbesök och jag väntade på en gammal bekant pratade jag med en trevlig busschaufför från Vendel. Där hade det varit sju grader kallt härom natten och snö…

Så här vill vi ju inte ha det på ett tag, eller hur?

                                                                                                                                                      Min bekanting kom och jag sålde en bok till henne. Hoppas hon tar väl hand om Gösta Berling. I gengäld fick jag en femtiolapp, en flaska vin (OBS! Bonus) samt en kopp kaffe på Landings.

Anna var klar vid elva-tiden och vi gick några affärsvändor i syfte att hitta nåt till en blivande student. Inget inhandlades, men vi har fått några idéer. Sen kollapsade vi i en hård soffa uppe på Kafferummet Storken där min vän greken bjöd på kaffe, macka och chokladboll till starkt reducerat pris. TACK! Vännen Jerry tittade upp på snabbvisit en passant och jag kunde vifta med födelsedagsboken från honom som står på tur att läsas!

Ytterligare en sväng bland affärerna gav mig en viss glädje i och med ett möte med en före detta arbetskamrat som hejade. Glatt och trevligt. Inte bytte trottoarsida, inte såg bort eller inte låtsades se mig. Värme!

På Åhléns inhandlade Anna en duschstång på 220 centimeter. Nu förväntar jag mig därför en riktig pole dance!

Hemma igen med värkade rygg och vänsterben. Göran från banken hade INTE ringt eller mejlat, så jag gjorde bådadera IGEN i ett fåfängt försök att få tag i honom. Mejlet gick i alla fall fram och så lämnade jag ett nytt muntligt meddelande i hans röstbrevlåda. En maskin tvätt har nu snurrat klart och jag ska hänga den rena tvätten medan jag funderar ut dagens middag.

Read Full Post »

Svettig inköpsresa

Herreminje, säger jag bara! Stormarknaden… Jag blir alldeles matt… Det snöade som tusan första halvan av dan, så redan innan jag klev in i bilen var jag genomsvett efter att ha skottat framför garageporten. Mamma slirade efter med rollatorn – inte det lättaste att ta sig fram på såna små hjul heller.

Shoppingturen inleddes på ett av apoteken där mamma skulle hämta ut mediciner och handla lite annat. Jag träffade en för detta arbetskamrat, I,  och det var roligt att få en pratstund med en människa som var varm i rösten när hon talade med mig. Inga kalla blickar eller hånfulla ord eller stick i ryggen. Bara vänliga frågor. Jag blev rörd till tårar, nästan, men visade inget, förstås, eftersom mamma var med.

Rörd till tårar blev jag av vänligheten jag möttes med.

                                                                                                                                                     Efter apoteket gick färden till övervåningen. Till och med jag handlade idag. STORhandlade. Kläder. GÖR NU ETT STORT KORS I TAKET! Men jag provade inte förrän jag kom hem och då visade det sig att jag måste byta en av de klädesplaggen jag köpte. Vad jag köpte? Jo, jag slog på stort och köpte mig två BH:ar. Bara det att den ena fick jag inte ens över huvudet (sport-BH-modell), så jag undrar om jag möjligen har fått vattenskalle sen sist. Men nej, jag ORKAR inte åka tillbaka, jag blev totalt genomsvett av shoppingturen.

Hemma igen blev det kaffe och pecanwienerbröd – mamma bjöd förstås. Jag hade i stället köpt var sin trisslott. Och pinsamt nog var det jag som drog vinstlotten – jag vann hela 25 kronor! Det blir en ny lott, det!

Två trisslotter blev det idag – och jag drog vinstlotten!

                                                                                                                                                         Nu packar mamma för fullt – det råder totalt kaos i gästrummet med väskor, kläder och prylar överallt. I morgon bitti ska vi kliva upp mitt i natten, tycker mamma – klockan halv åtta. För mig är det helt OK, men det innebär att jag kanske inte ska ligga och läsa alltför länge i natt. Men även denna gång har jag plockat ner en spännande bok – spännande på ett annat sätt än föregångaren – från min hylla med olästa böcker. Vill du veta vad jag har läst och vad jag läser just nu, klicka här på Läst och läser!-sidan eller i bloggens huvud!

Read Full Post »