Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stavgång’

I kväll var det dags för det andra avsnittet på SvT1 om Jan Stenbeck. Jag tyckte att del ett var ganska seg och eftersom jag var übertrött i kväll kände jag mig nästan tveksam till att titta. Men jag är glad att jag gjorde det, för den andra delen, Stenbeck: Mediemogulen var riktigt intressant.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck, mediemogulen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I del två fick vi tittare inte bara skratta åt
fem kilo lätta mobiltelefoner och gräsligt 80-talsmode utan också åt det spel bakom våra ryggar när det gällde TV3 och TV4. Intressant att se hur Jan Stenbeck blev lite av The Bad Guy när TV4:s ledning skulle sparkas – och ansvarig inte hade gjort det. Då är det rätt tufft att sitta i direktsändning och ge den där kicken.

En hel del annat var intressant också, bland annat att få en bakgrund till det politiska spelet när det gäller reklam i svensk TV. Stenbeck lierade sig för övrigt med en sosse (bland annat från tidningen Arbetet nere i Malmö, sedermera kommunalråd…) och fick Calle-Balle Bildt med flera som motståndare.

TV- och mediepersonligheter som Robert Aschberg (med hår!), Siewert Öholm (Livets ordare som jag höll på att köra på härom morgonen när han var ute på stavgång – mitt i gatan!..) och Göran Skytte (totalt självfixerad och otrevlig att ha till bordet under en middag på en taltidningskonferens, numera förkunnare. FÖRKUNNARE!) passerade.

Nej, den här andra delen kändes betydligt vitalare än den första! Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Annonser

Read Full Post »

BaksidestextenAnne B Ragdes bok Nattönskningen beskriver den som

[…] en sinnlig kärleksroman […]

Jag skulle vilja säga att den snarare handlar om en kvinna som är sexmissbrukare.

Nattönskningen

En bok om sexmissbruk.


Ingunn är musikjournalist.
Hon gillar män, hon gillar att ha sex med män. Men så fort det kommer känslor med i spelet gör hon slut – hon vill inte riskera att nån tröttnar på henne. Hennes kollegor lever i förhållanden av olika sort. Ingunn älskar sin frihet och ensamhet när hon jämför sig med kollegornas, i hennes ögon, rätt trista liv. Men så får hon för sig att pröva på stavgång och av en slump möter hon en liten flicka med en hund och en pappa. Nånting händer.

Jag har svårt att se detta som en kärleksroman även om den innehåller kärlek. Jag vidhåller att min uppfattning är att den handlar om en kvinna som missbrukar sex. Inte så att jag fördomsfullt ser en kvinna som gillar sex – nåt man inte skulle höja på ögonbrynet för om det gällde en man. Nej, det handlar verkligen om sexmissbruk. Och ganska mycket alkohol.

Boken känns ganska tunn. Efter Ragdes Berlinerpopplar-trilogi känns allt hon skriver mycket sämre. Den här boken når inte ens upp till medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för ord som kan väcka anstöt!!! (Jaa, f*n, när jag tänker på det verkar det som om det mesta jag skriver väcker anstöt. Till och med när jag beskriver mina egna känslor. Som om DET skulle handla om nån annan… Tröttsamt!)


I morse var det första gången
sen jag började jobba i september som jag vaknade med ett

Nej!

Men det handlar fortfarande inte om att jag inte trivs på jobbet – jag älskar mitt jobb – utan att jag är trött och sliten. Nog trodde jag att jag skulle palla att jobba hela sommaren. Nu har jag insett att jag inte gör det. Jag skulle inte kunna ge lika mycket som jag har gett hittills och jag tycker att det börjar gå trögt att komma upp om morgnarna.

En av få blommor som inte låg ner i morse.


Till och med det höga gräset
och de flesta blommor här utanför ville inte resa sig idag utan låg ner. Men det handlar nog om att det har regnat. Det regnar fortfarande och temperaturen har sjunkit mycket. Tills vidare är det OK för min del, jag jobbar ju. Fast från måndag kan det bli fint väder, tycker jag nog.

I morse var vi inte bara jättetrötta utan ganska observanta. Vi skrattade åt en dam med hund som vi brukar passera varje morgon. Damen glor på oss och Clark Kent* så hon är färdig att ramla in i bilen. Första gången hon glodde trodde jag att nån hade klottrat

FITTA

på passagerarsidans dörrar. Minst. Men nej, ingenting. Damen bara glor. Och det får hon väl göra då. Fast min kära Fästmö planerar en motattack, varning, varning! 

Nästa person vi undrade lite över var en man som gick stavgång. Fast utan stavar, dårå. Det såg liiite roligt ut och det var mycket svårt att inte skratta. Nu är vi ju inte alltid på solskenshumör om morgnarna, men vi log i alla fall.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är som en zombie på morgnarna! Man kan tro att jag är både vaken och klar i knoppen för jag svarar på tilltal, men låt dig inte förledas! I morse var jag så trött att jag glömde sätta på mig deo…

Och nu ska vi se om jag kommer ihåg vad det är jag ska slutföra idag… Minnet är gott, men kort. Magen är lite bättre idag och det är jag otroligt tacksam för!


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.

[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]

säger hon.

Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.

[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]

Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.

Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.

Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:

Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?

Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:

Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…

Kunde inte låta bli att skratta då…

Read Full Post »