Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘prisvärt’

Jaa, det är söndag och det blir en del sittningar idag, men jag börjar med lördagen. Nåt nytt tyg till kökssoffan blev det ju inte, så jag får fortsätta att sitta på det trasiga. JA, jag är kräsen. Jag köper inte vad skit som helst.

Trasigt tyg på kökssoffan
Trasigt att sitta på.


Maten jag lagade till
blev i alla fall ätbar. Kanske hade det med vinet att göra, det alldeles perfekta för denna måltid, Villa Marina från 2009. Klart prisvärt – endast 75 kronor för detta fylliga vin som passade utmärkt till kalkon. Rekommenderas! 

Villa Marina
Perfekt vin till kalkon och synnerligen prisvärt.
Maten dög den också och jag var faktiskt vrålhungrig. Det var säkert Fästmön också, för hon hade ju bara knaprat på en hård kaka under eftermiddagen och före dess en banan.

Kalkon m klyftor
Lördagsmiddag.


Anna var söt och diskade,
hennes lott i livet när vi är i New Village (jag skäms…). Sen släckte vi ner till Earth Hour och tände sex vaniljdoftande värmeljus i salongen. Folk får ha vilka åsikter de vill om Earth Hour, men mina skäl till att släcka ner är att jag tänker lite på framtiden – det vore intressant att se lite siffror på hur mycket vi sparade i energi mätt den här timmen – och att det har blivit lite av tradition här.

Därpå såg vi film och om den kan du läsa i inlägget före detta. Till film ska man alltid ha tilltugg. Anna fick en påse bilar, men hon åt inte upp alla.

Tre bilar
Tre bilar kvar.


Jag åt Frukt & Mandel (både frukt och mandel är ju nyttiga saker),
en 200 gramskaka, men snaskade inte heller i mig riktigt allt.

Frukt & Mandel
Frukt och mandel är nyttiga saker, så jag åt duktigt.


Här sitter jag och skriver
när jag egentligen borde formulera en ny söndagsfråga att lägga, duscha, gå och handla, se på gårdagskvällens avsnitt av Mr Selfridge eller ringa mamma. Men allt det ska hinnas med innan vi åker in till stan för att äta thaimat och därefter gå på bio. I afton ser vi Mördaren ljuger inte ensam och det är numera bortgångna vännen Karin samt fru Klon som bjuder oss på bion eftersom det är presentkorten jag fick från dem till 50-årsdagen som används. TACK!

Händer det nåt hos dig idag eller läser du bara det senaste blogginlägget jag skriver och inte dem före? 😉


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag till en solig dag! Klockan var 6.30 och jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet. Men det där med solen gick snart över och nu är det mulet igen.

Igår kväll blev vi ifrånåkta av en idiot till busschaufför – ja, det kan ju inte ha varit nån annan än en idiot. Det resulterade i att jag fick halta lite mer och lite längre än vad som var planerat. Och när vi kom hem hade jag jätteont i magen. Det har jag faktiskt även idag. Den är stinn och öm och avger brunt vatten… Eh ja… Du vill inte veta mer.

Men… Just nu vill jag leva! Och nu ska jag berätta om den tavla jag valde och köpte igår!

Innan vi åkte ner till Kittys fantastiskt trivsamma ateljé – kolla in länken genom att klicka på hennes namn (eller leta upp henne under rubriken Kickor och Pluttar i högerspalten!) så får du ett visst smakprov – stod jag i valet och kvalet när det gällde klädsel. Jag är trött på att alltid klä mig i tjockis-svart, men vad gör man när man är fet? Man bantar, förstås och så kan man klä sig färgglatt. Men inte jag. Jag vill inte banta. Fast jag stod i alla fall en stund och klämde och kände på min mest färggranna skjorta, en födelsedagspresent på 30-årsdagen (snacka om vintage!..) av en före detta vän.

Min mest färggranna skjorta.


Jag ville trots allt inte konkurrera
med alla färgerna i ateljén, så det blev tråkig svart piké med vita ränder på ärmarna och en känd sportlogga över vänster bröst.

Inledningsvis bjöds vi på ett glas rött. Och sen började jag titta, rota, glo bland alla fantastiska verk! Till sist – och det var lättare än jag trodde! – stod valet mellan tre tavlor.

Mina favoriter vid pilarna. 


Alla tavlor
hade mer eller mindre hjärtor i motivet. Men jag bestämde mig för den här – som heter Just nu vill jag leva.

Just nu vill jag leva heter den här tavlan.


Den här tavlan
målade Kitty förra året efter att ha tagit sig igenom en svår tid. Inte så konstigt att jag fastnade för den! Kitty berättade så fint om bakgrunden – som ju är en låttitel av Tomas Ledin. En låt som fick en revival, kan man säga, genom ett TV-program och en helt annan artist, Laleh.

Banden knyter samman två älskande, men man måste samtidigt ge varandra frihet. 


Banden i hjärtat,
det som är lite naggat i kanterna, knyter samman två älskande. Men man måste också komma ihåg att ge varandra frihet, att inte knyta varandra till sig för hårt.

Ett handslag, en tackskål, pengar som bytte ägare liksom tavlan, nerpackad i en plastpåse för avhämtning i morgon (det regnade ju igår). Så lämnade vi ateljén och gick för att äta grillat på Soul food steakhouse. Gott, starkt och prisvärt – allt grillat serverat med majskolv och grönsaker på spett! Och när vi kom ut från restaurangen anade vi ett blå fält i nederkant på den annars svarta himlen. Se bara…

Blått fält i en för övrigt svart himmel.


Efter jobbet i morgon
hämtar jag min fina tavla. Nu återstår bara att fundera var jag ska hänga den och var jag ska låta rama in den…

Tack, Monica och Kitty, för en trevlig kväll!

Kitty försöker vifta in en Uppsalabuss, Monica fotar när Anna och jag fotar.


Vill DU se fler av Kittys verk IRL?
Då får du tillfälle till det om du beger dig ut i Uppsalas KulturNatt nästa lördag, den 8 september. Tillsammans med en annan konstnär visar Kitty sina tavlor på Svensk Konsthandel, Dragarbrunnsgatan 56, mellan klockan 16 och 22.


Livet är kort.

Read Full Post »

En arbetsvecka, som även inkluderade en jobbig undersökning av magen, är till ända. Skitig i håret, ont i fötterna – kort sagt, det var som gjort för att ha en spa-kväll i New Village. (Fast först strök jag en omgång ren och torr tvätt, sen tvättade jag skitig tvätt och sist hängde jag den rena tvätten på tork. Soporna sket jag i. Eller jag sket inte i soporna, jag brydde mig inte om dem. Blev det rätt nu, Språkpoliserna??? 😆 )

Jag inledde med att duscha och tvätta håret. Det schampo jag använder sen ett tag tillbaka är Head & Shoulders citrus för fett hår. Det funkar bra för mitt hår och är prisvärt samt finns i vanliga livsmedelsaffärer. Efter två schamponeringar använder jag ett fantastiskt bra – och svinigt dyrt, men drygt – leave in, Schwarzkopfs Bonacure hairtherapy color save (colored ends).

 + 

Till håret!


Duschcrèmen jag använder
just nu är Nivea sensitive for men. Den är jag mindre nöjd med. Till och med doften är trist.

Till och med doften är trist…


Till hårfixet
använder jag sen alltid Artégos root lifter. Om jag vill styla håret riktigt och få det att ligga precis som jag vill använder jag Fudge hair shaper. Annars använder jag mest till vardags Wellas Shockwave volume mousse. Den finns också i vanliga livsmedelsaffärer och är lagom i pris. Vill jag lyxa blir det Hempz couture root lifter. Den är väldigt bra, men också väldigt dyr.

+ +

För att fixa mitt hår efter hårtvätten.


Till kroppen
använder jag underbart väldoftande Shea body butter, som är för extra torr hy. Fötterna brukar jag smörja med Idominsalva, för det är fet och bra.

 + 

Till kropp och fot.


Men idag testade jag också
en av CCS produkter, Foot scrub. Jag fick ju ett fint paket från CCS för ett tag sen utan krav på nån som helst motprestation från min sida. En del testar jag själv, annat låter jag andra testa. Foot scruben sparade jag emellertid för mig själv. Jag använde den i duschen. För att testa hur effektiv den var filade jag fötterna efteråt. Det enda som landade på fothandduken (vilket flängt ord!) var… handduksludd. Så effektiv var foot scruben! Den ska jag definitivt köpa igen när den tar slut.

Effektiv på mina fötter.


Min spa-kväll avslutades
med en lååång sittning i massagefotbadet, i vilket jag droppat babyolja. Fötterna fick båda massage och bubbla medan jag slöt ögonen och njöt…

Och det här inlägget har jag skrivit för att jag hade lust. Jag har inte fått betalt av nån.

Read Full Post »

Av nån anledning kändes det liiite som om vi skulle fira igår kväll. Så jag skrapade ihop några slantar (tack, mamma!) och så drog vi ner på stan. Den übersnälla Lena på grannfakulteten har så många gånger talat sig varm om ett ställe som heter Gary’s. Eftersom vi ville prova nåt nytt styrde vi kosan dit.


En ny bekantskap, Gary’s!


En otroligt snygg inredning mötte Fästmön och mig!
Svart och vitt tilltalar mig mycket, det blir aldrig omodernt! De svarta borden tillsammans med vita väggar och vita ”skinn-stolar” var supersnyggt. Stolarna var dessutom väldigt bekväma – till och med mamma skulle sitta bra i dem! Kohudslamporna var lite roliga och utgjorde pricken över i:et. Tyvärr fick jag ingen bra bild på lamporna, men den här bilden på Anna tycker jag blev fin!


Anna väntar med spänning på maten. 


Kartan på väggen var den som visade inriktning på maten.
Vi bestämde oss för att köra rubbet, det vill säga en trerätters.  Menyn såg helt enkelt så spännande ut! Det jag möjligen kunde sakna var nån vegetarisk rätt, men å andra sidan är detta en BBQ-krog och ett steakhouse… Den som vill ha köttfritt väljer en annan restaurang.


Amerika visade inriktning på maten.


Anna valde cheesesticks till förrätt och jag nachos. Båda fick vi dipsåser till som smakade… divine! Otroligt gott och vällagat!


Fantastiska dipsåser! 


Mina nachos var dessutom knapriga. Mycket goda! De kändes liksom mer… äkta än dem man köper på påse på affären…


Knapriga nachos i närbild. 


Till förrätten tog vi var sin fatöl.
Det skulle vi nog ha valt till huvudrätten också, för den visade sig vara ganska het med sina små bitar av pepparfrukter… Men det blev ett glas rött till. Ja inte ett att dela på utan var sitt, förstås. Och så vatten. Vatten är viktigt!


Vatten är alltid bra. 


Vi valde båda fajitas till huvudrätt,
Anna med biff, jag med kyckling. Köttet, tillsammans med de heta grönsakerna, serverades ur roliga små gjutjärnspannor som var rykande heta. Maten smakade lika gott som den var trevligt ”presenterad”!


Maten serverades ur gjutjärnspannor på bordet. 


Dessert blev det också.
Anna valde en helt djävulusisk chokladkaka – det mäktigaste jag har smakat, tror jag. Ja, för jag var ju framme med min dessertgaffel och norpade en bit! Själv njöt jag av en underbar limecheesecake med spännande sylt och limemarinerade hallon till. Svart kaffe rundade av det hela.


En underbar limecheesecake njöt jag av. 


Om jag säger att vi rullade från Gary’s med magar trinda
som värsta gravidmagar är det ingen underdrift. Vi blev båda väldigt mätta. Portionerna var rikliga och jag kunde faktiskt inte äta upp hela huvudrätten, inte Anna heller. Men hit går vi helt klart igen! Prisvärt, gott och fint upplagd mat!

Det som drar ner slutbetyget lite var servicen. Först glömde servitören att servera oss vårt vin till huvudrätten. Vi hade valt var sitt glas rött. Och när han serverade höll han för etiketten på flaskan, så jag är inte säker på att det var det vin vi hade valt. Men det var gott! Vid avdukningen efter huvudrätten tog servitören ut Annas prylar, medan han glömde mina. Han fick nämligen besök av en bekant vid bardisken…

Men, men… Gary’s får, om inte högsta så, högt betyg, för maten var det bästa jag har ätit på länge!

Read Full Post »

Det är så sällan Fästmön och jag kan göra saker på egen hand. När Anna inte har barnen jobbar hon väldigt mycket och alltid helg. Och själv jobbar jag ju mer än heltid* just nu. Därför blir våra dejter extra speciella!

Igår kunde vi ha en liten lördagsdejt, för Anna slutade jobba redan klockan 14. Jag åkte och hämtade hem henne och på vägen stannade vi till och inhandlade lördagsgodis. Men vi smockade inte i oss alltför mycket, för filmen började klockan 18.30 och vi ville köpa biljetter och äta innan.

När jag hade kollat i förväg på dan fanns det över 150 lediga platser kvar i salongen. Vid 17-tiden var antalet betydligt lägre, men vi lyckades få var sin biljett. Jag är emellertid fortfarande sur över det så kallade 3D-tillägget på 30 kronor. SF ska inte lansera sina presentkort på biobiljetter genom att ange att ett presentkort ska täcka kostnaden för en biobiljett när det inte gör det!

Vi styrde kosan mot Fugu, en av stans äldre kinakrogar, på Drottninggatan. Jag gick ofta hit för att luncha när jag jobbade i närheten. Nu blir det betydligt mer sällan – jag har ingen större lust att träffa på folk som inte vågar möta min blick eller som knappt hälsar. (Men så gör väl folk när de skäms..?)

Ingen av oss är stadd vid kassa, men buffén såg fräsch ut och var mycket prisvärd: 90 kronor, endast, för mat, måltidsdryck (alkoholfri), kaffe/te och friterade bananer med glass. På buffébordet fanns även sushi och det var inte anslaget nånstans att sushi skulle kosta mer, vilket det gör på andra ställen.

Restaurangen verkade vara ganska nyrenoverad. Så nyrenoverad att Anna noterade att det inte fanns nåt golv på betonggolvet under vårt bord… Men de äckligt dammiga kinalamporna över borden var sen länge borttagna. Stället var nästan kalt, men det ska väl vara modernt? De flesta växterna/blommorna var konstgjorda, vilket förstärkte kalheten.

Men maten!.. Suveränt god – fast inte riktigt varm, konstaterade vi. Ajsan bajsan!


Mycket friterat, men också en het och god kycklinggryta hamnade på min tallrik.

                                                                                                                                                            Buffén bestod av mycket friterat, men för mig, som inte äter annat kött än kyckling och kalkon, fanns grönsaker och en het och god kycklinggryta. Vi lyxade med var sin starköl till maten, jag hade ju lämnat bilen hemma. Jag käkade förstås med pinnar. Vi vet inte, men det kom en kvartett asiater och slog sig ner vid bordet bredvid oss och i alla fall mannen eyeballade oss på ett nästan fräckt sätt. Var det på grund av pinnarna eller för att Anna är så söt? Eller för att han var jävligt nyfiken?


Anna åt med god aptit, men tyckte också att maten kunde vara varmare.

                                                                                                                                                              Vi avslutade förstås med bananer och glass och det var två tanter med stinna magar som traskade ut från Fugu. Fugu, som faktiskt ska få lite betyg av mig. Fyra tofflor av fem möjliga – det missade toppbetyget för att maten inte var riktigt varm!

Vi gick en sväng ner mot floden för att få lite frisk luft och ta några bilder på de häftiga ljusslingorna i träden, bilder som aldrig blir bra vilken inställning man än testar på sin tejpade mobilkamera. 😦 Därför får man photoshoppa lite i efterhand…


Anna tittar ut över ån. I träden glittrar det vackert av kommunens nyligen uppsatta ljusslingor.

                                                                                                                                                                   Så blev det dags att gå till bion och vad som hände där och vad jag tyckte om filmen kunde du läsa här redan igår. Vi köpte inget biogodis…

                                                                                                                                                                  *Det blir det långa vardagar på mitt vikariat. En del kvällar har det blivit kvällsjobb där också, men också kvälls- och helgjobb för min andra arbetsgivare Blogvertiser.

Read Full Post »