Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘postorder’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte vet jag hur länge jag pallar att skriva hiss- och disslistor till varje torsdagsmorgon. Men här kommer en i alla fall! Och det är förstås min egen, Tofflianska veckas höjdpunkter (sommar) respektive dalar (somnar) som listas, ingen annans!

Sommar 


Somnar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså, vi är verkligen tramsiga, Fästmön och jag! Vi kan gå och häckla folk oss emellan, typ skratta åt par som klär sig likadant. Lite fantasilöst, tycker vi, men det ser ju rätt kul ut. I morse skrattade vi åt två riktiga pumor. Båda hade jeans och vita jumpadojor samt var sin pumaluvatröja. Det enda som skilde dem åt var att den ena hade en röd pumatröja, den andra en svart. Och den röda hade dragkedja, medan den svarta hade en stor ficka fram.

 + 

Puma röd och puma svart.


Men det mest märkliga
av allt var att det var… Anna och jag! Vi såg ut som två förvuxna skolflickor, för som grädde på moset hade vi var sin svart väska hängd på tvären över ena axeln…

På väg till våra jobb fick vi som vanligt se främst cyklister göra våghalsiga saker i trafiken. En cyklist vägrade cykla på den parallella cykelbanan och höll sig i stället mitt på vägen, framför Clark Kent*. Sen viftade h*n lite med vänsterarmen och svängde vänster. Såg sig inte om eller nåt. Undras om det var en självmordskandidat! Tänk om jag skulle köra bil på samma sätt, det vill säga blinka och bara svänga, utan att ge akt på trafiken runt omkring mig? Galning!

Men bilister kan, de också. Eller kan inte, ska jag väl skriva. Varje morgon, framför allt, sitter jag i bilen och undrar hur somliga har kunnat få körkort. På postorder, kanske. En del kan nämligen varken högerregeln eller vägmärket huvudled. För att inte tal om rondellkörning. Det är som att somliga tror att de är ensamma på vägarna… På eftermiddagen/kvällen är bilisterna emellertid ännu värre. Så gott som alla som sitter i samma bilköer som jag pratar i sina mobiler. Och nästan ingen gör det med hands free eller blåtand. Inte konstigt att jag ser flera olyckor på gamla E4:an varje vecka… Man får vara glad så länge man klarar sig helskinnad…

Ett vägmärke som uppenbarligen inte alla bilister förstår.


Idag är det en grå måndag
och jag var uppe tidigt som tusan. Magen har bråkat med mig och igår kväll hade jag en blödning. Idag har jag bara ont. Just när jag skuttade ur sängen fick jag kramp i vänstra vaden. Synnerligen oskönt eftersom det är vänster häl jag har problem med. Det känns väldigt långt till den 12:e när jag har fått sjukgymnasttid… Men samtidigt vet jag att Janne är värd att vänta på! Han är duktig och har dessutom stuckit nålar i min häl tidigare.

Idag har jag ett tidigt morgonmöte. Har redan gjort en akututryckning. Strax ska jag på institutionsmöte för institution 2 med efterföljande fika. Jag har med en flaska vin till M, men den lämnar jag nog efter mötet eftersom M sällan brukar visa sig före klockan tio på jobbet. I övrigt vet jag inte vad dagen för med sig, det brukar aldrig bli lite att göra, i alla fall.

Efter jobbet ska jag hämta min fina tavla. Sen springer jag nog omkring hemma i kväll och provhänger den lite här och var. Det kanske blir fiskbullar till middag idag, det är smällar man får ta och det är faktiskt rätt gott med ris till. Potatisen får Anna ta, eftersom hon föredrar det.

Den 3 september är det redan och jag noterade i lokalblaskans väderruta att temperaturfärgen orange övergår i gult fram emot torsdag, fredag. Så är det.

Och för övrigt ser jag fram emot UL:s svar på mina synpunkter på en av deras chaufförer


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej fan, jag ryser när jag läser om en kvinna inom barnomsorgen som stängde in barn i torkskåpet, höll för ett gråtande mycket litet barns mun och knäppte ungar på huvudet och drog dem i håret. En unge stängde hon dessutom in i ett värdeskåp. Nog för att barn är värdefulla, men värdeskåp brukar vara väldigt små…

Förutom idioter till förskolepersonal finns det massor av folk som skaffar barn, men som inte borde ha barn. Stackars barn som inte är säkra varken hemma eller på dagis! Man tycker att föräldrar borde älska sina ungar och att den som väljer att jobba med barn också på nåt sätt skulle gilla barn. Uppenbarligen ska man inte ta sånt för givet.

Jag har valt ett liv utan egna barn. Ett av mina främsta skäl till det var att jag inte träffade nån som jag litade tillräckligt mycket på för att vilja ha barn med. Att sätta ett barn till världen och uppfostra det som ensamförälder fanns inte i min världsbild. Tiderna har emellertid förändrats och hade jag varit yngre idag hade jag kanske skaffat barn. Idag verkar det vara ganska lätt att skaffa barn, för par som inte kan få barn tillsammans liksom för den som är ensam. Men ärligt talat är jag ingen barnmänniska. Och det är nog det allra starkaste skälet till att jag har avstått. För även under stenåldern, när jag var ung, gick det att skaffa barn.

Ibland är det svårt att undgå att notera hur vissa föräldrar uppför sig tillsammans med sina barn. Man tar sig för sin panna både en och två gånger. Den utbildning i barnomsorg som en del föräldrar dessutom har tycks mest vara en bit papper som man kanske har fått per postorder. Hur kan man annars vara så totalt fri från empati?

Kvinnan som kränkte barnen på förskolan fick villkorlig dom och 40 dagsböter.  De skador hon åsamkat fyra små barn ansågs vara värda 37 000 kronor. Det är det totala beloppet kvinnan ska betala barnen i skadestånd. Kvinnan nekar till brott och menar att hon är utsatt för en sammansvärjning. Det enda jag menar är att det är jädrigt billigt att kränka barn i Sverige.

Nej, jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Somliga borde inte skaffa barn.

Dessutom lägger jag till, efter att ha läst om den barnakränkande kvinnan på förskolan:

Somliga borde inte jobba med barn.

Det kan ju inte bli annat än en svart bak, eller hur?

En svart bak för föräldrar och vuxna som jobbar med barn och som kränker barn.

Read Full Post »

Läser i dagens lokalblaska om tuffa Jeanette som gått ner 50 kilo. Efter viktnedgången insåg Jeanette hur mycket vikten egentligen spelade roll när det gällde hur hon blev bemött.

[…] Fett associeras med misslyckande, därför blir man inte ansedd som seriös, […]

säger hon.

Jeanette upplevde att hon blev riktigt illa bemött i affärer när hon skulle köpa kläder. Till sist slutade hon göra klädinköp på stan och valde i stället att skicka efter via postorder. Hon minns också möten på jobbet där ingen lyssnade på henne.

[…] Folk tror att om man inte kan ta hand om sin kropp så kan man heller inte ta hand om sina arbetsuppgifter. […]

Jeanette jobbar som busschaufför. Hon vägde som mest 133 kilo. Det stillasittande jobbet hjälpte henne inte precis att hålla vikten nere. Hon hade ett starkt sockerberoende – som hon länge förnekade. Men när vågen började visa tresiffrigt insåg hon att hon måste göra nåt åt sin vikt. Genom att lägga om kosten och genom stavgång har hon nu tappat 50 kilo.

Det är ingen trådsmal kvinna som tittar in i kameran på fotot i artikeln, men det är en kvinna med ett förnyat självförtroende som tittar på mig. En kvinna som fortfarande menar att det finns ett sjukt kroppsideal idag och som önskar att människor fokuserade mindre på det yttre och mer på den inre skönheten.

Själv insåg jag igår att jag ser ut som en elefant. Det visade en nytagen bild av mig som Fästmön lagt ut på sin blogg. Vid läggdags igår frågade jag:

Jag vet ju att du älskar elefanter, men hur kan du älska mig som ser ut som en elefant?

Genast tog hon udden av mitt dåliga självförtroende vad gäller utseendet och sa:

Men jag älskar dig och du är ingen elefant. Du har ju ingen snabel…

Kunde inte låta bli att skratta då…

Read Full Post »