Kvintetten italienare är komplett: Ricossa Barolo 2011

Ett inlägg om vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu har jag provat dem alla fem och här är mina åsikter om vin nummer fem, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt..?

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Ricossa Barolo provade jag till lasagne på kycklingfärs och After eight.

Ricossa Barolo 2011 var det näst dyraste vinet av de fem. Flaskan kostade 169 kronor. Så här skriver Systembolaget om vinet på sin webb:

Kryddig, stram smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, choklad, lavendel, salvia och lakrits. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.

Det här vinet provade jag till lasagne på kycklingfärs. Jag hade inte tänkt äta nåt i kväll, men när jag nu ändå lagade maten ville jag smaka en bit. Och så öppnade jag flaskan Ricossa Barolo och lät den som vanligt ljummas ovanpå spisen medan ugnen lagade till lasagnen. Jag kan säga att det här var en dryck och en maträtt som gick utmärkt ihop! Vinet lyfte fram kycklingfärsen och såsen, såsen lyfte fram vinet. Det kunde liksom inte bli mer perfekt än så här.

För att utmana vinet en aning provade jag att äta After eight till det lite senare. Och till och med det gick hur bra som helst! Den mörka chokladen med mintsmak och det lite sträva, chokladiga vinet passade OCKSÅ helt perfekt! Ett helt makalöst vin alltså och jag skulle nog vilja säga att det här var den bästa italienaren av de fem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ricossa Barolo får högsta Toffelomdöme.

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

det fjärde vinet av de fem, Grande Alberone

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tre viner

Ett epikuréiskt inlägg.

Vi har druckit vin. I dagarna tre. Inte hällt i oss för att bli fulla utan njutit. Nåt ska man väl göra när ryggen bråkar? Jag menar, nåt trevligt och najs som kompensation.

I fredags drack vi helgens dyraste vin. Det blev en stor besvikelse, vinet Amarone della Valpolicella 2009 Domini Veneti. Nästan två hundra spänn för ett vin med intetsägande smak och kort eftersmak. Notera att detta är 2009, dock, och den årgången förs inte längre på Systemet. Däremot för man 2010:an och den kostar 192 kronor.

 

Toffelomdömet blir

 

Igår käkade vi raclette. Till det måste man dricka vitt vin. Jag är inte så bra alls på vita viner simply because jag föredrar röda. Men för ett tag sen inhandlade jag två flaskor vitt med tanken att vi kanske äter räkor nån kväll. Till racletten öppnade vi en flaska Las Moras Reserva Chardonnay 2013, ett KRAV-vin på PET-flaska för simpla 73 kronor. Det var ett enkelt chardonnayvin som var mer än godkänt så länge det var riktigt kallt.

Toffelomdömet blir

 

Idag serverade köket grillad kyckling med grönsaker och potatis i ugn. Vi skulle ha gått ut och ätit, men att gå tillhör inte mina främsta talanger just nu. För att lyfta humöret och som lite extra piff på söndagsmiddagen öppnade jag en flaska Montico Zinfandel 2012. Zinfandeldruvan har jag gillat tidigare och när jag såg det här vinet i en annons blev jag nyfiken och inhandlade det för 79 kronor.  Och faktum är att det blev helgens bästa vin! Mycket kryddigt och smakrikt!

Toffelomdömet blir

Helgens lilla vinprovning gav alltså till resultat att dyrast vin inte alltid är bäst. Även två betydligt enklare viner smakade bättre.

Livet är kort. Vin är gott.

Read Full Post »

Lukter, dofter och vissa organ

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Luktar/doftar lite mycket citron.

På tal om det här med att lukta och dofta… Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljus i mörkret

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.

Innehållet var emellertid av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 

Den här amaronen var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.

Idag vaknade jag med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintervärld och annat av värde

I morse var det inte fullt lika kallt som igår när Fästmön väckte mig, bara -17,7 grader. Jag var jättetrött, men kunde tack och lov somna om efter den tidiga morgonutflykten. Sov ända tills klockan var tio över nio. Hade tänkt bädda rent i morse, men det gick så snabbt med vädringen – man kan ju inte ha vädringsfönstret öppet mer än några minuter – så chup, chup var sängen bäddad med de inte helt fräscha bäddseten.

Det är ingen sol idag, men det är så där vintrigt vackert ute. Träden är fantastiska och jag borde ge mig ut och fota. Nu har temperaturen stigit till cirka -13 grader, fast även det känns väldigt kallt för fingrarna som ju måste vara handskfria när man fotar. Nej, jag stannar inne!

En trädbild från i morse.

Vad händer idag? Anna jobbar till klockan 14 och ska hämtas då. Innan dess ska jag läsa lokalblaskan och se på torsdagens avsnitt av Antikrundan som jag spelade in på DVD-hårddisken. Jag har ägnat mitt tangentbord till stordatorn en stunds finputsning. Den gula slimen jag fick i julklapp av Linn nådde ju inte riktigt ner mellan tangenterna.

Slimen nådde inte riktigt ända ner mellan tangenterna.

På jobbet hittade jag en sorts tangentbordstopz som visade sig vara fenomenala just för att komma ner och peta och rengöra. Knyckte med mig en hem och nu när jag har kört med den mellan tangenterna känns tangentbordet riktigt fräscht igen. Tänker nog ta lite slime att sluta av med, för det desinficerar tangenterna och får dem att dofta fräscht av citron.

Tangentbordstopz kommer man ända ner med mellan tangenterna.

Melodifestivalen… Jaa, jag måste ju säga att årets första deltävling var en stor besvikelse! Den fick mig att undra om man hade samlat alla dåliga bidrag i denna första tävling. Då kan det ju bara bli bättre sen! Fast å andra sidan blir det ju svårare för bra bidrag att komma till final. Men, men, det är ju bara en låt som ska vinna och jag tror inte att det blir nån av dem som gick vidare igår. Vi får se nu hur det blir nästa lördag. DÅ VI FÖR ÖVRIGT OCKSÅ FIRAR EN 21-ÅRING!!!

Gårdagens TV-kväll rundades av genom att vi försökte titta på ett av de nya Sherlock-avsnitten. Men Anna somnade och jag var okoncentrerad – jag tycker att nya Sherlock är lite… hattigt… Jag uppfattade dock ett litet HBTQ-tema, men… Nej, det var ingen bra TV-kväll i går, det är bara att konstatera!

Vi drack en av de tre flaskorna amaronevin till middagen igår. Jag måste säga att när det gäller viner är det verkligen skillnad mellan skit och pannkaka! Det här vinet, Amarone Tommasi, var suveränt gott! Jag hade gjort min fantastiska italienska pastasås med vin i såsen (dock inte amarone i såsen utan hemtrampat!). Det gjorde att vinet fick en kryddig smak. När vi sen tog ett glas utan mat blev eftersmaken närmast åt gräddkolehållet. Å så gott och TACK snälla fakultetsraringar!!!

Mycket gott till vinig pastasås, men också till eftersnack!

I kväll blir det inget vin, men jag ska slå till i köket med att steka kycklingfiléer och göra gorgonzolasås samt potatisgratäng. Fast… ett glas rött till detta är ju aldrig fel, vid närmare eftertanke… Tål att tänkas på!..

Read Full Post »

Maestro!

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.

Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.

Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.

Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.

Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.

Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.

Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!

Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.

Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!

Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.

En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »