Lördagsfull

Ett fullspäckat inlägg.

---

 

Jag var uppe ända till midnatt igår. Här är beviset i form av ett foto av klockan på min micro.

Nog tvingade jag mig att sitta uppe ända till midnatt igår. Men då var jag halvdöd. Jag somnade nästan genast när jag hade gått och lagt mig och sov ungefär sju timmar i ett sträck utan att vakna. Det har inte hänt på jag vet inte när. En tur upp på toa innan jag kröp ner igen och HEPP! så hade jag slumrat nån timma till. Nu är klockan över tio och jag borde inte sitta här och skriva utan sätta fart. Idag är jag nämligen lördagsfull, det vill säga jag ska göra en massa saker idag.

Men jag började med att starta datorn och här kan en ju bli fast. Däremot pallade jag inte att läsa alla Tweets som trillat in sen jag sist kollade, det vill säga igår kväll. Jag tycker att Twitter har blivit så tråkigt och jag förstår mycket väl att Instagram har gått förbi vad gäller popularitet, det vill säga antal användare. På Twitter tycks det häcka folk som bara retweetar eller skriver om hur dåligt samma jävla TV-program är varje dag eller om att de äter godis och dricker vin, typ. På Instagram kan en bild säga mer än tusen ord, men du har ändå möjlighet att skriva där, både långt och kort. Jag skriver rätt kort på Insta och sparar längre texter till bloggen. Den här bloggen, som visst aldrig tycks dö… Det är fortfarande nio procents utrymme kvar…

Här sitter jag och svamlar och kom ifrån ämnet. Det jag egentligen ville skriva är att det väl är rätt typat att jag just idag hittade fyra (4) spännande tjänster att söka. Men… jag har ju bara en visstidsanställning fram till årsskiftet, så jag måste ju söka jobb. De fyra jobben söker jag nog emellertid i morgon – jag är ju ganska lördagsfull idag.

Jag vaknade med huvudvärk igen. Därför ska jag alldeles strax trycka i mina nya linser och se hur det funkar… Det blir en dusch därefter och frukost innan jag provar hur linserna funkar med bilkörning. Jag skulle tro att jag plötsligt ser hur mycket jag har missat… Nästa punkt på agendan är införskaffande av nya läsglasögon, för de tre par jag har är troligen för svaga. Jag har cirka 600 kronor kvar att köpa läsisar för tack vare Karl-Bertil, så det blir nog kanske tre billiga par igen. Sen får jag känna och prova hur det funkar – och kanske köpa åtminstone nåt par som är riktigt bra och som inte går sönder efter en tur i jobbväskan. (Tack för att det finns superlim!)

Efter inköp av läsisar blir det boksignering. Jag skulle så gärna vilja träffa författaren Ulf Broberg vars bok Den tredje mannen jag recenserade här på bloggen och hos UppsalaNyheter. (Och DÄR kom jag på att jag hade glömt att mejla länkarna till förlaget! Men nu är det gjort!)

Jag hade glömt att skicka förlaget mina länkar till recensionen av den här boken.

Min förrförra arbetsplats SLU har Öppet Campus idag på eftermiddagen. Det har jag tjatat om några gånger här på bloggen. Det är för att jag inte ska glömma bort att ta en tur ditut. Kanske. Om inte regnet öser ner. Jag har fått mig tillsänt några foton av saker som ska visa och göra forskningen konkret för allmänheten idag. Det gjorde mig inte mindre sugen på att åka och titta…

Idag har SLU Öppet Campus. (Detta är ett skärmklipp från SLU:s webbplats.)

Men… lilla mamma har inte fått nåt samtal på många dar och henne måste jag ägna minst en timme åt när jag kommer hem. Så den däringa kontorsblomman från Elliot kanske jag inhandlar först i morgon. Mat finns i frysen och har jag tur blir det några bitar stekt kalkon som jag har sparat som hamnar på tallriken i kväll. I annat fall blir det kyckling eller fiskgratäng från kocken som har ett namn som börjar på F och slutar på -us. (Den kocken är alltid bra att ha hemma!) Nä, matlagning roar mig ICKE! Därför blev det en halv påse ostbågar och en starköl till middag igår kväll. Då är det egentligen inte så konstigt, kanske, att skallen ger sig till känna med bank idag…

Med skräp på TV i kväll blir det eventuellt mobiltelefonering med god vän i stället. Och ett glas vin. Det är ungefär vad som finns kvar i karaffen med hemtrampat rött.

Ha en fin lördag! Och får du en stund över kan du väl skriva några rader i en kommentar här – om du inte är för lördagsfull, förstås…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Titlar, rosa balar och ett glas rött

Ett inlägg med mycket blandat innehåll.

---

 

Asså… det här med yrkestitlar… Jag kan bli smått galen på alla nya yrkestitlar inom område kommunikation och media. Det har kommit så många nya yrkestitlar och alla är de på engelska. Är det ingen inom kommunikation och media i Sverige som arbetar med information och kommunikation – på svenska? Arbetsförmedlingen hänger inte heller med, det insåg jag redan när jag skrev in mig. Vissa titlar, som innebar att jag vore sökbar som kandidat för vissa jobb, fanns inte ens. Och Telia och alla telecomföretag ska vi inte tala om! De klarar ju inte ens av att informera – på ren svenska! – om ett kabelfel där över 4 000 abonnenter är drabbade! (Jag skickade länken till mitt blogginlägg till såväl Telias kundtjänst som Telia Sonera på Twitter. Ingen reaktion.) Det är tur att lokalblaskan fortsätter att rapportera. (SvT Uppland vaknade först nyssens och de påstår påstod på sin webbplats att felet inträffade – i morgon, onsdag… Felet är korrigerat efter att de läst min tweet till dem. Till skillnad från Telia verkar de läsa tweets som de får från sina kunder/tittare!) Det senaste är att det inte verkar som om nån kabel är avgrävd, trots allt, utan att felet är nåt annat. Nån prognos för när felet kan vara avhjälpt har inte kommit heller. Men det är kanske inte så konstigt när man inte ens har hittat felet.

Yrkestitlar jag har hittat i svenska platsannonser.

Nä, det krävdes rosa ensilagebalar för att Tofflan skulle bli på bra humör denna regngråa tisdag. Jag läste i Byhålebladet att rosa ensilagebalar är lantbrukarnas sätt att stötta bröstcancerforskningen. Den rosa plasten är nämligen dyrare än den vita och mellanskillnaden skänks till Rosa bandet. Man räknar med att cirka 300 000 rosa ensilagebalar ska synas i sommar, ungefär från månadsskiftet maj-juni, när skördearbetet börjar. Det blir ett kul inslag i naturen, tycker jag och dessutom är det ett bra initiativ av Trioplast, Lantmännen och lantbrukarna.

Rosa ensilagebalar – kul i naturen och ett gott ändamål. (Bilden är lånad från Trioplasts webbplats.)

Från rosa till rött. Ja vinrött, alltså. Igår kväll var jag så frusen och ovanpå spisen stod en öppnad flaska Amicone. Jag hällde upp ett glas. Eller snarare ett halvt glas. Det smakade ljuvligt och jag blev varm. Men vad hände för övrigt? Ja i morse vaknade jag ett par minuter över sex med skallebank som inte var av denna världen. Det fick bli en Ipren innan jag skred till mitt vanliga verk vid datorn.

Ett halvt glas vin – kan det verkligen ge skallebank?

En rätt trist dag har inletts. Gårdagen var inte mycket bättre, men jag hade åtminstone fulla händer då. Det enda som står på dagordningen idag är att hasa över till Tokerian och handla. Jag kanske erbjuder mig att skjutsa hem Fästmön också, precis som jag gjorde igår. Det är inte enbart en snäll och omtänksam handling, jag har baktankar i form av pussar med skjutsningen. Men visst är det skönt att få känna sig behövd och uppskattad också…

Vad har DU för dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så fortsätter mitt humör att stiga till gladare nivåer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min sanning: Gunilla Bergström

Ett inlägg om ett TV-program.

---

 

Ibland glimtar det till och blir riktigt bra program på Sveriges Television. Serien Min sanning är en sån typ av program. I alla fall passar de mig: det är ett lugnt samtal mellan intervjuare och intervjuperson. Inga snabba klipp, inga hastiga kamerarörelser. Bara två människor som pratar. I kväll sa Gunilla Bergström ett sanningens ord.

Intervjuaren Anna Hedenmo och intervjupersonen Gunilla Bergström. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Största delen av programmet ägnades förstås åt Alfons Åberg, som Gunilla Bergström är litterär mamma till. Det var liksom inte tänkt att det skulle bli en massa böcker som översattes till flera språk och även filmades. Men så blev det. Genomsnittsbarnet Alfons – som ibland är fnulande liten unge, ibland djup filosof. Detta trots att Gunilla Bergström inte är, vad jag uppfattade nån ”barnmänniska”.

Två egna barn fick hon i alla fall. Det ena var en flicka med en hjärnskada. Men en lycklig liten flicka. Gunilla Bergström själv, däremot, försökte redan som tolvåring ta livet av sig – med magnecyl. Det lyckades naturligtvis inte, hon fick bara en jäkla skallebank. Depression och bipolaritet blev emellertid ingredienser i hennes liv. Ibland kan jag tänka mig att den maniska sidan i bipolariteten varit oerhört användbar i samband med att Gunilla Bergström tecknade eller skrev böcker…

Ett oerhört intressant och givande program – trots att jag ju inte egentligen läser barnböcker eller ens har läst Alfons Åberg. Missade du det kan du alltid kika på SvT Play här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Creds, grattis och ett jädra skallebankande

Ett rätt blandat inlägg.

---

 

Jag skriver så mycket skit här på bloggen ibland, jag vet det. Men ingen tvingar nån – allra minst jag själv – att läsa. Nu vill jag emellertid ge lite creds och utdela ett och annat grattis också!

Orange korallblomma?

Först ut är Den Belgiska Annan som borde byta namn till Encyclopedia Botanica Anna Maxima. Ja det där sista är lite hittepå-latin och betyder i mina öron Det Botaniska uppslagsverket Anna den Största. Igår fick jag ju en fin bukett när jag slutade min anställning vid kommunikationsenheten på Sigtuna kommun. Buketten, i orange, vilket ju är bästa färgen, innehöll ett par lustiga blommor som vi tyckte såg ut som koraller. Jag var bombis på att inte ens Encyclopedia Botanica Anna Maxima kunde klura ut namnet på blomman. HA! Kunde hon ju. Det tog typ två minuter så fick jag det via e-post:

[…] Celosia cristata på latin, tuppkam på vanligt bonnmål. […]

Det tackar jag för, Anna!

Och så ett par grattis, allt medan min skalle bankar. Men först en liten utvikning: Jag bankade i elementen här i eftermiddags när jag tyckte att grannen under dundrade för hög musik. Eländet fortsatte. Jag gick ner och ringde på. Fyra gånger. Till sist öppnade h*n, endast iförd morgonrock (ja, självklart får man ha på sig vad man vill hemma!)

Kan du sänka volymen?

var det enda jag sa.

Ja, det kan jag, 

sa han. Han stängde av.

Tack, granne! My head loves you!

Hans ansvar nu!

Nu till gratulationerna! Först till äldsta bonussonen Johan, som idag fick klart att han har jobb ett år framöver. Jobb. Med lön. Inte aktivitetsstöd. Johan är så värd detta! Inte blir det mindre bra heller för att jobbet är som ansvarig på bokavdelningen på en stor second hand-affär i centrala Uppsala. Jag fyndade för övrigt tre böcker där idag… Det kommer ett särskilt inlägg om detta senare! Stort GRATTIS, Johan!!!

Mammakusinen B.

Nästa grattis går till mammakusinen B som fyller år idag! Jag vet exakt hur många eftersom hon är ett år yngre än min mamma. Men det tänker jag inte avslöja, förstås! Mammakusinen B är en person som jag skulle kunna ringa till när som helst. (Och ja. Jag har ringt och grattat nyss.) Hon lyssnar, hon är klok och hon bryr sig – förutom om sin egen familj även om mig och min mamma. Jag tror till exempel att hon är den enda av mammas miljoner kusiner som har regelbunden kontakt med mamma. Ändå är hon inte den som bor närmast mamma. Stort GRATTIS, Barbro!!!

Nu bankar skallen så mycket att jag tror att den försöker säga att jag behöver lite mat och inte bara vatten eller kaffe. (Jag har ätit en skål med yoghurt, jordgubbar och müsli också.) Jag ger efter för demonerna, helt enkelt, och trollar fram en Dr Oetker-pizza ur frysen, in i ugnen.

Vad ligger det på din middagstallrik idag, tro???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hurvet, råddigt och felet är mitt

Ett inlägg om positivt tänkande och belöningar för uselt utfört arbete.

Nog har jag sagt det förr, men det förtjänar att upprepas:

Det bästa med huvudvärk är att man då vet att man har ett huvud.

I morse var det skallebank som hette duga. Fick ta tablett. Den hjälpte ungefär halva dan. Sen kom värken tillbaka. Ögonen känns irriterade, musklerna stela och värkiga. OCH FY SÅ JAG GNÄLLER! Men jag känner mig hurven och det är råddigt i skallen. Så råddig att jag lyckades göra

ett fel

som har ältats större delen av arbetsdan. Nej, jag är inte felfri och jag tar på mig skulden: felet är mitt. Och även om det är ett mysterium varifrån jag fick den felaktiga uppgiften tänker jag inte skylla på nån annan. Felet är gjort, ingen avled och till nästa gång ska jag trippelkolla. Varför älta det in absurdum? (<== retorisk fråga)

Och nej. Jag tänker inte sjukskriva mig som väldigt många gör när det är allmänt jobbigt. Det löser inga problem. I stället tröstar jag mig med en riktigt god bit från Schweiz.

Mousse chocolat – grymt god, väldigt söt och inte en kalori i. Ha ha haaaa…

Det pågår spel runt omkring mig. Jag gillar inte det. Men det är svårt att låta bli att låta sig bli indragen. Skitsvårt när man vill vara både lojal och omtänksam, men ändå välja den bästa sidan.

Ingen bra dag idag heller, med andra ord. (Fast jag har gjort fler bra och uppskattade saker än dåliga idag. Faktiskt!) Min intention när jag kom hem var att jag skulle gå raka vägen in i duschen. Ha! Först bytte jag ett par trasiga glödlampor. Sen dammsög jag upp lite grus i hallen. Därefter vattnade jag samt sparkade igång en maskin tvätt. Och så ringde jag mamma. Där fick jag bland annat höra saker om upphittade ting som varit fördolda och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det nån som håller på att bli alldeles råddig eller är det Nån annan som har..? Äh, det går ju inte att skylla på Nån annan i det här fallet. Det är bara att inse.

Sen tog jag en lång och varm dusch och tvättade håret. Det kändes lite bättre även om jag inte får till barret som jag vill. Tre rostade mackor åt jag innan jag hängde tvätt. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i sajbärspäjs innan jag häller ner mig i fåtöljen med Flaskpost från P, som är min bok på gång. Kanske att det blir nån liten virre eller några droppar konjak för att motverka hurvenheten. Men jag brukar inte tåla sån sprit så bra, jag får ont i magen. Och nån mer jävla krämpa vill jag inte ha just nu!

Hur mår du då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tung dag igår, en ljusare sort idag…

Ett inlägg om tillvarons svängningar.

Det är sant att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!

Man är kontroversiell när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En starköl gör mig inte bakis.

Idag på morgonen har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljus i mörkret

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.

Innehållet var emellertid av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 

Den här amaronen var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.

Idag vaknade jag med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag i lyan

Vaknade med skallebank. Det kändes som om jag var med på festligheter igår, men det var bara min fan club Grannarna som betedde sig. De vanligast förekommande oljuden från klubben är

• renoveringsoljud
• idiotflabb åt nån TV-serie
• skrik och utbrott från bortskämda ungar

Men igår kväll slog man på stort och smällde av raketer vid tolvslaget och partajade i en av lägenheterna. Inte konstigt, dårå, att jag har huvudvärk… För övrigt kan jag meddela att både knogen och självsprickorna på tummen har blivit bättre! Självsprickorna behandlade jag med Idomin, en alldeles utmärkt salva som alltså inte bara passar för stjärten…

Klev ur sängen vid niotiden. Ute är det grått och blåsigt och ungefär fyra grader kallt. Skulle helst vilja stanna i sängen hela dan och bara läsa eller nåt. Det här vädret gör en asocial!

Läste i lokalblaskan om gårdagens Knutmassofirande i Gimo, årets höjdpunkt evenemangsmässigt på den lilla orten. Folk trotsade vädret och följde påpälsade karnevalståget. Lite märkligt blir det då att tidningens nyhetshef för Uppland tipsar om att det är knutmassokarnevalståg i Gimo i kväll. Fast det kanske är så att de kör två kvällar i rad??? Vad vet jag, vad vet jag. Nån gång vore det kul att se spektaklet.

En av Dupontarna i årets Knutmassotåg har tappat huvet. Fotograf är Emma Eriksson och bilden är lånad från lokalblaskans bildspel.

Vidare såg jag två annonser på säljesmarknaden i samma blaska tidning och slogs av kontrasterna. I den ena annonsen ville säljaren avyttra ett databord, en trist laminatmöbel i imiterat körsbärsträ och gjord för en dator med stor skärm; den andra annonsen erbjöd ett stadigt och vackert dalabord med låda, en nätt och vacker möbel, troligen tillverkad av en duktig finsnickare. Om Tofflan själv fick välja skulle dalabordet hamna här hemma!

Tänkte slå på stort och laga till en überfrukost så här på lördagen – kokt ägg, rostat bröd med ost och lemon curd, yoghurt med müsli. Kaffe har jag redan bälgat i mig två baljor av. Sen är det kanske dags att ringa mamma, fräscha till sig och klä på sig samt kolla läget i Himlen.

Read Full Post »

Tumult, trivsel, skallebank och blå himmel

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.

Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.

När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Curry curry day!

Lillan sa igår att hon tyckte att jag skulle ha en glad färg på söndagen. Ljusblå eller gul. Eftersom jag har haft en ljusblå dag och eftersom gul ju liksom är ful har jag valt en mellanfärg: currygul! Troligen inspirerad av färgen på såsen vi ska ha till kycklingen i kväll! (Jag är rätt förutsägbar, så där, eller hur? Det är mycket mat och gott som färgar mina dagar…) Men också av all känsloblandning de senaste dagarna. Curry är ju en kryddblandning och jag har känt mig lite sån.

Curry är en häftig krydda!

                                                                                                                                                      Lördagen gick i familjens tecken även om jag inte var så delaktig. Jag kände mig ganska medtagen av alla känslor som drabbat mig i veckan – från lite ledsen via tramsig och fnissig till djupaste förtvivlan, sen arg, sen glad och sen rörd över alla som visade mig sån uppskattning. Jag vet att jag inte borde känna efter så förbaskat ibland, men som läget är just nu har jag lite för mycket tid för eftertanke.  Dagarna bara går och inget händer och…

Idag känner jag mig mest tom i bollen, men jag vaknade med en skallebank* som hette duga och fick kräla ut i badrummet för att ta ett piller innan illamåendet kom. Sen somnade jag om. Morgonens dröm handlade om Linn som hade fått en vårta på halsen – UFF! Jag frågade om hon trodde att vårtmedel bet även på mina äckliga prickar på halsen, men jag minns inte vad jag fick för svar… Klockan var över tio när jag slog upp ögonen igen…

Känner mig lika tom i bollen som jag gjorde 1958 när jag var man och den här bilden togs.

                                                                                                                                                   Fästmön fixade till en underbar helgfrukost med kokt ägg och vi satt länge. Sen packade vi våra ryggsäckar och jag tog dem med hem till mig. Jag behövde nämligen handla lite bröd, fil, mjölk och potatis till Anna och mig för veckan som kommer. Passade på att köpa ris och currysås inne på Tokerian också samt lämna in mammas och mitt Lotto. Men idag blev det ingen vinst… Nu har jag packat upp min rygga** och stoppat in matvarorna som inte ska med tillbaka ut till Himlen i kylen. Strax dags att hoppa ut i bilen igen.

I kväll ska trion O till sin pappa och eftersom både de och vi har packning kändes det smartast att åka över med lite grejor till hemmet i stan i förväg. Linn, stackarn, har alltid en stor trunk som väger ett ton och som till stor del består av skolböcker. För övrigt gläder det mig att hon har fått en sån bra kontakt med R och jag hoppas att det leder till ett visst mål! Hon är så duktig med sin engelska även om jag hittar svenska meningar ibland, men man lär sig genom att skriva och prata och lyssna. Och hennes engelska är bra mycket mer avancerad än min var när jag var i hennes ålder… Ja, när det gäller engelskan kan Linns föräldrar verkligen vara stolta över sin dotter!

Veckan som kommer har jag inte ett skit inplanerat mer än att jag ska städa och tvätta i morgon, måndag. Och så ska jag läsa en spännande bok om bokutgivning och författarskap som jag har fått mig tillsänd som recensionsexemplar. Ett sätt att hålla hjärncellerna i trim!

I kväll blir det det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med sir John Nettles klockan 21 på SvT 1.

                                                                                                                                                 *skallebank = huvudvärk                                
**rygga = ryggsäck

Read Full Post »