Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘urförbannad’

Uj uj uj… Det känns konstigt att sitta vid stora skrivbordet på jobbet igen. Men jag är mycket imponerad av mig själv, för jag kom ihåg lösenordet och kunde logga in på jobbdatorn – efter tre försök. Och då behövde jag inte titta på min fusklapp!

Kom ihåg lösenordet.


Förmiddagen ägnar jag åt att gå igenom mejl.
Först en snabbgenomgång och en bedömning av vad som måste prioriteras. Därefter genomläsning, vidaresändning, bokningar… Två viktiga möten är redan inbokade den här veckan.

Min S-favorit har varit här och grejat med min dator eftersom vissa filer och mappar har migrerats under sommaren. Känns så bra att få sånt fixat omedelbums – och utan att jag bad om det. S såg ett mejl från mig till alla på institutionen, tror jag, och insåg att jag är tillbaka. Passade på att ge S ytterligare ett jobb, nämligen att fixa min laptop så att jag kan börja använda den snarast.

Hade förstås svårt att somna igår, så det blev väl högst fyra timmars sömn. Lär vara helt slut i kväll. Men annars gick det bra att gå upp klockan 6.10 – typ fyra timmar tidigare än jag har stigit upp den senaste veckan… Jag borde nog ha ”tränat” och förberett mig för tidigare sänggång och tillhörande tidig uppgång, men jag ville njuta av kravlösheten under semesterns sista dagar.

De flesta verkar vara tillbaka här på institutionen idag. Det är kul att träffa alla igen. Jag har förstås mest bara vinkat till folk genom glasväggen, det är bara S jag har pratat med. Förmiddagens fikarast höll jag på rummet, vid datorn.

Det var ensamt i morse vid frukosten, ingen som inspirerade mig till roliga ämnen att blogga om. Jag får försöka komma på saker ändå att skriva om. Och jag kan ju börja med att skriva att jag högt skrek

Idiot! 

i bilen i morse på väg till jobbet. Jag skriker ganska ofta just det ordet i bilen, men i morse menade jag det verkligen. Man kan väl inte bli annat än urförbannad när en busschaufför, en yrkeschaufför, alltså, svänger ut rakt framför mig när jag kommer på huvudled. Hur är det med trafikkunskaperna, egentligen???

Såväl frukost som färd till jobbet avlöpte emellertid väl. Och jag kom ihåg att sätta på mig jobbuniformen som inte består av solkigt tjockis-svart linne och shorts alt. tunna mjukisbrax. Det klämmer lite här och var, kan jag meddela. Magen är som den är och som jag skrev igår i ett inlägg lär jag få vänta på hjälp… Under tiden tar jag en dag i taget, försöker se framåt och så ler jag. För det sa M på Arbetsförmedlingen åt mig att göra.

Du ska le. Le ofta!

sa M.

Det är ord jag har tagit fasta på. Och faktum är att det funkar att le! Inte nåt fånleende som mr UtanKänslaFörDetVerkligenRoliga utan ett som når upp till ögonen. För jag är glad att vara tillbaka i vardagen igen. Mycket!


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten bok på cirka 200 sidor har hållit mig fången så snart jag har haft en stund över. Det är Barbara Ehrenreichs Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, en bok som ingick i det digra bokpaket som vännen FEM skickade till min 50-årsdag. Tusen tack! Det här var riktigt intressant läsning!!!

Ironisk, humoristisk och allvarlig bok om positivt tänkande.


Jag har citerat boken flera gånger här på bloggen.
Kapitlens innehåll är synnerligen intressanta och relevanta för mig. I kapitlet om bröstcancer gör författaren upp med infantiliseringen med allt rosa och alla nallar, eller, som hon kallar det

[…] bröstcancergrannlåten […]

Noteras bör att författaren själv har bröstcancer, så hon borde ju veta. Även om jag inte har diagnosen kan jag känna att om jag fick den skulle jag ha mycket svårt att tänka positivt, jag skulle vara urförbannad! Och det är en kraft, det också, ilska…

Ett kapitel som jag tyckte var synnerligen läsvärt var det som handlade om

[…] ett annat område av personliga olyckor, de avskedade tjänstemännens värld. […]

Den här världen där man är

[…] på väg ner i fattigdom […]

och uppmanas att

[…] se sin belägenhet som en ‘chans’ som borde välkomnas […]

Sen följer ytterligare ett par kapitel som jag finner något mindre intressanta och bitvis tradiga och sega, med alltför långa stycken och meningar. Men så i ett PS-kapitel levererar författaren sin syn på saken, en åsikt som jag verkligen delar:

[…] Realism – intill defensiv pessimism – är inte bara en förutsättning för människors utan för alla djurarters överlevnad. […]

Slutbetyg: högt!

Read Full Post »

Mitt svar på frågan i rubriken är ett rungande

NEJ!

Jag blir så urförbannad, bara, på en radioreklam som jag har hört. Och jag kan inte låta bli att undra om ingen stämt företaget för hets mot folkgrupp eller så…

Det handlar om en reklam för en firma där man kan byta däck. Först får lyssnaren höra från ställen där man uppenbarligen inte bör byta sina däck. Det första stället är ett kombinerat slakteri (!) och däckfirma och ägarens namn är ett ganska vanligt namn i det forna Jugoslavien. Det andra stället är på gatan där en person som pratar stockholmska uppenbarligen har snott däck och monterat dem på en annan bil. Sist i reklamsnutten blir man tipsad om vart man ska vända sig för att få ett bra däckbytarjobb… Underförstått ett ärligt och icke-kriminellt utfört jobb…

Jag låter en firma med utländska ägare gärna byta till sommartofflor på min bil. När det gäller bytet till vintertofflor låter jag märkesfirman göra det i samband med den årliga servicen av bilen.


Den här reklamen retar gallfeber på mig,
för den spär på fördomar som jag trodde inte fanns – eller åtminstone inte skulle få gå ostraffade förbi…

Read Full Post »

Jag gjorde misstaget att läsa ett mejl från min a-kassa innan jag avslutade för dan på ”jobbet”. Jag blev så arg att jag var färdig att strypa nån – i teorin, alltså – och bad Carl om att få ringa min a-kassa. Detta med anledning av att jag inte hinner hem medan den fortfarande har telefontid. Jag sa att jag nog skulle låta skitförbannad och otrevlig, så Carl var förvarnad.

Före helgen skickade jag en ganska enkel fråga via mejl till a-kassan. De skulle ha två arbetsdagar på sig att besvara min fråga och det var den tiden det tog också. (Snacka om att följa sina direktiv till punkt och pricka. Som medlem kan man inte förvänta sig att det ska gå snabbare – även om möjligheten säkert finns, tror jag.)  Jag skrev i mejlet att jag hellre hade ringt men att jag inte hinner hem för att ringa om dagarna.

Och svaret då? Ja för det första fick jag nu ett besked tvärt emot det jag tidigare hade fått – jag ska inte skicka in några a-kassekort alls. Nehej… OK… Jag hoppas den som svarade på mejlet har rätt.

Sen står det, rätt snorkigt, tycker jag:

[…] Detta forum ska du inte skicka meddelande till angående ditt ärende.Kontakta oss på 010-773800. […]

Mejlet är för en gångs skull undertecknat med en persons namn. Fast… telefonnumret i signaturen, som går till nån sorts allmän telefonlinje, har ett annat prefix än det som står i mejlet ovan… Förvirrande? Tja… Som medlem förväntas man kunna gissa sig till vad som gäller. Eller pröva. För när man är arbetslös har man ju tid att ringa och testa. För att inte tala om råd… 👿

Eftersom jag kände mig osäker på svaret jag fått på min enkla fråga ringde jag i alla fall upp. Jag vet inte vilket nummer jag använde, men faktum är att samma person som skickat mejlet till mig svarade!

Svaret då? Ja, jag ska åter igen skicka in arbetsgivarintyg om jag eventuellt jobbar under den här tiden när jag är sysselsatt med annat, men inte förrän jag åter igen är arbetssökande. Jag får en viss ersättning – definitivt inte nån lön – från annat håll under en period. Varför ska då a-kassan bry sig om huruvida och hur mycket jag jobbar – utöver/vid sidan av – alltså kvällar och helger – det heltidsuppdrag som jag nu har, i princip oavlönat???  (Jag kan knappt kalla den ersättning jag får för ersättning, den är ett skämt.)

Sen blev jag på nytt tagen i örat av personen i luren för såna här frågor ska jag ta via a-kassans hemsida. Bara det att lösenordet, som står på allt de skickar ut i pappersform (hört talas om sekretess, liksom??), inte fungerar. Detta orkade jag inte orda om idag, jag var för arg.

Kära läsare, det här är så dumt, så dumt, så dumt att det inte finns ord för det! Till saken hör att det arbete jag kan tänkas ha under den här tiden möjligen sysselsätter mig en timma i månaden. Möjligen, alltså. För det ska jag jaga arbetsgivarintyg. Igen. Jag har redan skickat in två stycken till a-kassan. Eftersom jag är anställd finns uppgifterna registrerade hos Skatteverket, dessutom. Varför förutsätter a-kassan alltid att man fuskar??? Jag gör nämligen inte det, utan har varit ärlig om att jag är anställd för skrivuppdrag.

Jag är lika förbannad som ungen jag hör illvråla i skrivande stund. Och inte blev det bättre av att jag tog en tur på Tokerian. Två fruktansvärt irriterande småungar hade krig – de dängde fruktpåsar på varandra och upptog hela kortsidan av grönsaksavdelningen! Trött man blir!


Såna här ljud klarar jag verkligen inte av just nu…

                                                                                                                                                               Inte var det nån solstråle som kom hem till den mörka och tysta lägenheten i kväll, inte. Men då…

När jag hade sparkat igång datorn och kollat Toffelmejlen upptäckte jag att jag hade fått den här fina awarden av lika fina Lumummagumman.


Tusen tack!!!

                                                                                                                                                                  Nu är jag genast lite gladare igen, men fortfarande urförbannad på a-kassan som jag tycker agerar struligt och byråkratiskt, minst sagt…

I kväll har jag bestämt mig för att

laga mat

och har nu tagit fram tre kycklingchorizos från frysen. Det blir en fin middag att tugga på medan jag funderar på vilka fem som ska få awarden i sin tur från mig!

Till matlådan i morgon blir det kallskuret, röra och lite rödgrönt. Bildbevis kommer förstås på en blogg nära dig under morgondagen.

PS Mitt fackförbund har bytt namn till Vision… Varför inte Dimsyn?..

Read Full Post »