Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘modus operandi’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittisk folkmusik är inte alltför lik svensk, även om vissa instrument är desamma. Men det påhittade Midsomer county är väldigt likt Gotland – i deckarlitteraturen, vill säga. På båda ställena tas ju folk av daga i sån takt och under så många år att det är märkligt att där finns några överlevare. Kvällens Morden i Midsomer, med undertiteln The Balad of Midsomer County, inleds med en dränkning.

Morden i Midsomer Nelson och Barnaby

Nelson och Barnaby löste nya mordfall i Midsomer i afton, på SvT, förstås.


Varför svamlade jag om folkmusik i inledningen? 
Jo, i kväll var det folkmusikfestival i Midsomer. Men kvällen innan festivalen skulle starta mördas arrangören. Han dränks i sitt hem, i en skål med kokta ägg, levande ålar och vatten. Som synes fortsätter de spektakulära modus operandi i Midsomer. Det framkommer ganska snart att arrangören ville flytta festivalen till London, nåt som inte är populärt bland de lokala företagarna. Upp till ytan kommer också ett mystiskt gammalt självmord och en försvunnen masterinspelning där självmördaren sjunger The Balad of Midsomer County. Självklart inträffar flera mord. Kärlek, passion och lojaliteter saknas inte heller som ingredienser i detta det tredje av totalt fyra långfilmslånga avsnitt.

Bitvis var det spännande idag med alla gamla hemligheter och nya bland invånarna. Men det är också lika bitvis segt, trots allt, och jag saknar fortfarande det där riktigt kusliga Midsomer. Den enda gången jag tyckte det var lite läskigt var när mord nummer två utfördes. Uuuuuäääääääck!.. (<== onomatopoetiskt äckelord)

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS Det fjärde avsnittet av säsongens Morden i Midsomer visas inte förrän den 21 juli!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om säsongsstarten av en TV-serie.


 

Äntligen är midsommar passerat så att Midsomer kan ta vid! Igår kväll gick säsongspremiären Morden i Midsomer, The Dagger Club. Falsksång ville varken Fästmön eller jag lyssna till, men att glo på en och en halv timmes fiktiv mordhistoria i ett lika fiktivt grevskap, det går an, det! Synd bara att det endast blir tre gånger till i sommar som SvT 1 visar detta.

Morden i Midsomer 2015

Morden i Midsomer hade säsongspremiär igår klockan 21 i SvT1. Det blir ytterligare tre avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det första som slår en 
är att det numera finns en Baby Barnaby. Äntligen har det lätt åldrade paret Barnaby fått en bebis. Kommissarien och hans fru är trötta av allt nattskrik, så när ett mord dyker upp verkar John nästan lättad. Som vanligt är modus operandi av det underliga slaget: en kvinna har mottagit ett paket med ett rouletthjul. På en bifogad lapp står det att hon absolut inte får sätta igång snurran – vilket hon förstås gör. Och då dör hon eftersom hon får en elchock. Det är deckarfestival och i samband med mordet, som strax blir ytterligare ett, stjäls ett dittills okänt manus till en deckare av en avliden författare. I en av hans böcker mördas två kvinnor – genom elchocker via ett roulettehjul…

Det allra bästa med det här långfilmslånga avsnittet är förstås att det till stor del utspelar sig i en bokhandel. Redan tidigt anar man irritation, avund och ilska bland deltagarna. Det blir lätt spännande, men mest underhållande. Och naturligtvis fångas mördaren till sist. Intrigen är inte särskilt komplicerad, men just denna brittiska polisserie förlåter jag för nästan vad som helst. Morden i Midsomer hör sommaren till, så är det bara. Och by the way, Sykes rules! (Det är hunden.)

Toffelomdömet blir medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Män ur mörkretJag är lyckligt lottad! Jag har fortfarande julklappsböcker från förra året kvar att läsa. Alldeles nyss har jag slagit igen pärmarna till den sjunde och avslutande delen om polisen Fredrik Broman på Gotland, Män ur mörkret. Tack snälla Fästmön! Men vad ska Håkan Östlundh skriva nu???

Fredrik Broman och hans familj håller på att bryta upp från Gotland och flytta tillbaka till fastlandet. Men mitt bland flyttkartongerna inträffar ett otäckt mord på en informations-chef (det heter nog kommunikationschef numera, ehum…). Offret är bundet och har utsatts för tortyr. Det finns inga som helst spår efter mördaren. Inte blir det lättare för polisen när ytterligare mord begås.

Det är verkligen rysliga mord som författaren beskriver. En diskmedelskula intryckt i ett öga, ett kapat och pålat huvud etc. Offren tycks vara helt ovetande om att de ska dö – fram till dess att de oskadliggörs. Ja, är det nåt den här boken beskriver detaljerat är det modus operandi. Tack och lov är det inte så mycket biberättelser, flytten nämns nästan i förbigående. Inte ens Fredriks pappas sjukdom berörs särskilt djupt. Så nej, det är ingen relationsroman. Det är en spännande och obehaglig deckare, en studie i våld. Jag saknar… nånting.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Louise Penny-bokDet är jul och skitkallt.
Och kommissarie Gamache återvänder till den lilla byn Three Pines. Min förkylda hjärna har frusit några dagar ikapp med innehållet i Nådastöt. Idag, på kökssoffan, läste jag ut boken. Den enda bok, för övrigt, som jag köpte på årets bokrea. De 415 inbundna sidorna kostade endast 69 spänn.

Det snöar nästan hela tiden i boken. Det snöar mycket. Under den årliga curlingtävlingen i Three Pines upptäcks plötsligt en död kvinna i publiken. Hon är… förkolnad. Kommissarie Gamache ger sig till byn och börjar rota i såväl dödsfallet som offrets förflutna. Vem var hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Och varför var hon så elak?

Det här är den andra boken i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache och kanadensiska byn Three Pines. En by som bebos av ett gäng riktiga original, för man lov att säga. Den första boken i serien, Mörkt motiv, gav jag medelbetyg. Jag kände mig lite besviken över denna nya bekantskap som Louise Penny är. Men i tvåan tycker jag nog att hon har arbetat upp sig. Även om boken är lite för omfångsrik och bitvis lite för omständlig i sitt språk och sättet att föra handlingen framåt, känns Nådastöt ändå bättre. Det är mer spänning, ett ännu mer märkligt livsöde som rullas upp och framför allt, lite som Morden i Midsomer, ett underligt modus operandi vad gäller själva mordet.

Toffelbetyget blir lite högre den här gången. Och det är inga feberfantasier!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om första delen av en TV-film.


Jag gillar Anna Janssons böcker
om gotländska polisen Maria Wern. Men det blir inte alltid bra när böcker filmatiseras. Inte ens för TV. I kväll visade TV4 första delen av Maria Wern: Svart fjäril. Och vad tyckte Åsikts-Tofflan om den???

Maria Wern

Maria Wern. Eller Eva Rööse, dårå, som spelar Maria Wern i TV-filmerna.


Maria Wern: Svart fjäril
är baserad på boken med samma namn, men också på boken Pojke försvunnen. Jag har läst båda, men jag läser ju ganska många böcker, så jag minns inte handlingarna.

Dagens filmdel börjar nästan så gott som genast med ett mord med en plastpåse och en explosion. Ytterligare mord och explosioner följer. Polisen tror att mördaren vill dölja eventuella spår genom att spränga brottsplatserna i luften. Hela tre människor tas av daga i afton. Eftersom modii operandii är lika – trots att ett av morden sker i Jönköping – försöker polisen hitta nån gemensam nämnare. Vid slutet av kvällens program var ingen sån upphittad. Däremot syntes ”fel” person besöka en begravning…

Fortsättning följer i morgon. Men detta första avsnitt får högt betyg, för spännade var det!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om säsongens första avsnitt av Morden i Midsomer.


Är det nånting som hör sommaren till
är det Morden i Midsomer, tycker jag. Jag skiter i Skrålsång från Halsen, Potta på Fiseberg och andra såna TREVLIGA TV-program. Det ska vara mord. Helst lustifika sådana. Säsongsstarten av Morden i Midsomer: Death and the Divas visade upp ett antal sådana när Fästmön och jag tittade igår kväll.

Jones o Barnaby
Jones och kusin (ja, för den riktige har ju slutat) Barnaby löser mordgåtor fyra gånger i sommar.


I detta första av fyra sommaravsnitt
hamnar vi på skräckfilmsfestival. Midsomer har förstås en egen skräckfilmsförfattare. Fast när hennes mer kända skådespelande syster återvänder efter 40 års bortavaro ökar de riktiga morden rejält till antalet. Först ut att dräpas är en journalist som skriver om systrarna. Hon får en stekgaffel i halsen. Nästa som mördas får stekgaffelns tillhörande kniv (!) i ryggen. Nästa blir mumie. Och så vidare. Mordsätten följer filmmanusen, men vad händer när manusen tar slut?

Som vanligt är modii operandi ovanliga och snudd på komiska mitt i det otäcka. Men hela grejen med Morden i Midsomer är att det innehåller mycket humor och inte särskilt mycket otäckheter – trots alla mord. För det fiktiva grevskapet Midsomer har mycket gemensamt med vårt Gotland: var och varannan person där blir mördad. Att det överhuvudtaget finns några levande människor kvar är en gåta.

Lite gulligt, inte särskilt läskigt och aningen för mycket trams ger ett medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart och premiär för nya Mord(en) i Midsomer, med en tillika ny kommissarie Barnaby vid rodret. Och det här var verkligen ingen dålig start, tycker jag!


Jones tillsammans med den nye Barnaby, med tilltalsnamnet John.

                                                                                                                                                         Avsnittet inleds med en tillbakablick och fyndet av kroppen efter en racerförare. Nu ska det bli bilshow igen – av nån anledning på en fin flickskola. Bara det att en av domarna dör med en bilvev i magen… Sen dör de som flugor, nästan, även om en del ”bara” grips för narkotikalangning. Kort sagt: ett avsnitt fullt av intriger och mörka hemligheter – och som tidigare, en del spektakulära modus operandi vad gäller mord…

Jag tyckte det här första avsnittet i säsongens Morden i Midsomer kändes spännande och roligt och framför allt lite… modernare. Fortfarande mycket brittiskt, men mera 2010-tal. Och den nye kommissarien, som möts med en del misstänksamhet i byn, är faktiskt både smart och sympatisk. Humordelarna har tonats ner lite även om en del finns kvar, men detta är också till det bättre.

Sveriges Television visar ytterligare tre avsnitt i sommar.

Ett högt betyg för premiäravsnittet!

Read Full Post »