Drömmar… och verklighet

Vi pratade om drömmar häromdan på jobbet. S berättade om en dröm om en släkting, en dröm som hade varit så tydlig, så tydlig men som gick ut på att släktingen inte levde. Så på morgonen var S tvungen att ringa sin släkting – som fortfarande levde, visade det sig – och är för övrigt fortfarande högst levande, trots att åldern närmar sig 100.

Änglalik? Njaa…

Jag avslöjade att jag är bra på att hitta saker. Att se var saker som har kommit bort är. Bland annat. Jag har fler liknande förmågor, men inget jag avslöjar för vem som helst. Som ett litet test fick jag då i uppdrag av S att hitta ett föremål som var försvunnit. Jag svarade:

Det ligger i en plastpåse som står lutad mot ett skåp. Jag vet inte var, men jag ser trä.

Det tog mindre än en kvart så kom S och sa att jag hade sett ett likadant föremål, dock inte det rätta. Och så visade S mig var och hur. Inte minns jag att jag har lagt märke till det, men det kan jag naturligtvis ha gjort. Föremålet låg på en träskiva. Vi får se nu om dess tvilling upphittas endera dan.

Allting har säkert naturliga förklaringar, även drömmar. Jag tror att vi bearbetar saker i drömmar, men vi väver också in företeelser, personer och situationer. Ibland blir det inte riktigt kloka drömmar! Som för min del härom natten. I den knäppaste av knäppa drömmar drömde jag att jag var ihop med ett gammalt X:s X. Och så rökte jag. Som en skorsten. Två cigarretter åt gången, dessutom. För det första finns det inte nåt gammalt X:s X jag skulle vara intresserad av och för det andra hatar jag rökning och cigarretter – i verkligheten. Märkligt…

Har du drömt nåt knäppt den sista tiden???

Och… ja, just det… Nästa vecka, på fredag, är har jag varit rökfri i åtta år. Det är det bästa jag har gjort.

Livet är kort.