Jag vinner inte alla matcher, men…

Ett egotrippat inlägg. Och samtidigt ett Sisyfosinlägg.

Det är inte alla matcher här i livet som jag vinner. Den mot barren vinner jag definitivt inte. Nu är risken stor att det blir julgransplundring redan i helgen, när mamma har åkt hem…

Jag fattar inte ett barr, men barren vinner, trots min städmaniskhet.

För att sopa och dammsuga varje dag efter Världens Vackraste Julgran är ett riktigt Sisyfosarbete…

Däremot finns det inget som är som segerns sötma när man – vid enstaka tillfällen – klår mr Kobra på Morgonen i Wordfeud.

Segerns sötma…

En ny match pågår nu och ordningen är återställd: Jerry leder.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista tonårsfödelsedagen

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.

Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år. Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

Eh… nåja…

Fritzlan fick en iPhone av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…

Inte blev det några fina, dyra eller mängder av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

Innehållet föll damen på läppen.

Anna hade varit hemma sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakat.

Mellan alla kakor och presenter hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Seger!

Förloraren tyckte visst inte att det var lika sött…

Förlorare.

Men han lugnade sig så smått när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.

Själv parkerade jag mig bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

Kö till tårtan.

Fritzlan och Prinskorven följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.

Livet är kort.

Read Full Post »