Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förlorare’

Ett citerande inlägg.


 

Dagens citat kommer egentligen från igår. På två sätt. Dels för att jag läste det igår, dels för att boken jag läste det i kom ut lite ”igår”, det vill säga för fem år sen. Men orden är lika aktuella idag! Jag hittade dem i Anders Pihlblads bok Drevet går. Om mediernas hetsjakt och det är Ulrica Schenström som har skrivit dem i sitt förord i boken:

[…] Människor far primärt inte illa av att de omöjligen kan försvara sig. De skäms inte enbart av att de på helsidor blir idiotförklarade inför hela svenska folket.
Nej, det är inte det som skär i märgen. Det är tystnaden.
Tystnaden från människor omkring oss. Insikten om att människor i ens omgivning är svaga och rädda för sin egen skull. För det ligger i människans natur att vi vill vara med en vinnare och inte en förlorare. Vänskap går samtidigt så mycket djupare än så – det är faktiskt den äkta vänskapen som gör dig till en vinnare i livet. […]

Mycket tänkvärda ord som kan appliceras inte bara på mediedrev utan andra, liknande drev.

Tack alla MINA vänner för att ni är äkta och modiga nog att vara med en förlorare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  diverseinlägg.


 

Jag har uppnått dagens mål: vattna mina krukväxter. Lite annat har jag fått gjort också. Eller gjort och gjort… Jag gör minsta möjliga, för idag bråkar rygghelvetet igen. Det känns som en kniv har stuckits in nedtill på vänster sida. Och så har jag sträckt mig, denna gång på höger sida, högt upp och ända upp i nacken. Du må tro att jag längtar efter naprapaten!

däck

Sommardäcken ligger i alla fall inuti min bil nu.

Snälla Johan har redan varit här och lyft in mina sommardäck i bilen. Medan jag får nån sorts behandling av Naprapat-Björn i morgon, sköter bilverkstan om hjulskiftet från vinter till sommar. Logistik, kallas det. Nu återstår att fundera ut hur vinterdäcken ska hoppa in i kallförrådet efter skiftet.  Det spörs, det… Lika snäll som Johan är hoppas jag Björn är stark och gör skäl för sitt namn genom att säga åt min rygg. På skarpen, som de säger hemmave.

Det blev ett samtal till chefen vid lunchtid. Han satt och jobbade. Jag startade jobbmobilen på förmiddagen och kollade av min kalender och en del mejl, nämligen. Tyvärr har jag dåligt samvete för att jag är hemma och sjuk. Ja, jag är dum. Chefen och jag ska höras på fredag igen. Jag har i alla fall sagt att jag mest troligt blir hemma hela veckan och förhoppningsvis dyker upp på måndag. Om jag inte kommer på måndag måste jag ha ett läkarintyg, för jag får inte vara sjuk och hemma längre utan ett sånt. Måndag… det är fyra dagar och lite till till dess. Jag hoppas Björnen gör underverk, som sagt, i morgon.

Infektionen, däremot, måste ha sin gång och symtomen är lindrigare idag. Framför allt är febern lägre och det är positivt. Jag ska inte berätta vad jag hostade upp tidigare. Men…

Det löser sig! sa han som sket i vasken.

När bilen var inkörd i garaget mötte jag en del av de kvinnor som drabbades av gårdagens skott. De bad om hjälp och jag kunde hjälpa dem på ett enkelt sätt. Men som jag ser det finns det fortfarande totalt sett bara förlorare. Kvinnorna i sammanhanget är kanske den största gruppen förlorare, dock.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


Solen bakom ett molnI morse väcktes
jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.


Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år.
Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

 Glad råtta

Eh… nåja…


Fritzlan fick en iPhone
av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Frida öppnar paket

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…


Inte blev det några fina, dyra eller mängder
av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

 Frida öppnar paket

Innehållet föll damen på läppen.


Anna hade varit hemma
sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakade  kakor

Hembakat.


Mellan alla kakor och presenter
hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Wordfeudmatch

Seger!


Förloraren tyckte visst inte
att det var lika sött…

 Jerry ilsk

Förlorare.


Men han lugnade sig så smått
när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry o Annas mamma

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.


Själv parkerade jag mig
bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

tårtdags

Kö till tårtan.


Fritzlan och Prinskorven
följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets månatliga nyhetsbrev ramlade in i inboxen nyss. Här kommer ett urval titlar som jag tycker är intressanta:

Mannen från Albanien av Magnus Montelius
Det är hösten 1990 och järnridån har nästan helt rämnat. I Stockholm faller en man ned från Erstaterrassen och omkommer. Han har ett albanskt pass på sig men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. Tre personer dyker upp på olycksplatsen. Den ene för att göra en rutinundersökning och den andre på jakt efter en story. Den tredje söker en plats att sova undan regnet. De ska alla upptäcka var och en på sitt sätt att sanningen om mannen från Albanien är mer komplicerad än den först verkar. Bakom ligger en historia om en sammansvetsad grupp människor som begravde sitt förflutna men behöll sina lojaliteter. Ett förräderi som en av dem lyckas dölja, men som långsamt och obevekligt avtäcks när mannen från Albanien dyker upp i Stockholm.

Skendöd av Thomas Enger
I ett tält i en avskild del av en park hittas liket av en ung kvinna. Hon är nedgrävd till midjan i jorden och stenad till döds. Hennes rygg bär spår efter piskrapp och en av hennes händer har huggits av.
Webbjournalisten Henning Juul har varit sjukskriven i två år efter att ha skadats i en brand där hans lille son omkom. Nu är han tillbaka på jobbet med ärr i både ansiktet och själen, och han sätts att bevaka mordet. På tidningen råder det vanliga kontrollerade kaoset, ändå känns allt främmande. Tryggheten är borta och det är som om han vore nybörjare igen. Att han dessutom tvingas samarbeta med sin exfrus nya kärlek gör inte saken lättare.

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson
Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, sprang alltid framåt och var ständigt lika cynisk och briljant. En vinnare som krävde mer och mer.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som skamset stryker längs gatorna och söker sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Kråkornas fest av George R.R. Martin
Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.
Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.


Livet är kort. 

Read Full Post »

I morse när jag kom till jobbet visade telefonen ett konstigt felmeddelande. Och när jag slog på datorn gick den snällt igång, men datorskrivbordet var alldeles svart förutom två vädergadgetar, en klocka och så datorns papperskorg.

Svart är i och för sig snyggt, men…


Tänk så handikappad man blir i mitt jobb
när varken telefon eller dator funkar! Jag kunde inte ens kolla på vårt intranät efter driftinformation… Det visade sig snart att halva ”företaget” hade drabbats. Skälet var ett strömavbrott igår kväll. Strax efter klockan nio nådde vi cyberspace igen. För min del innebar detta svarta en förlust på en timma och en kvart, ungefär, jobbmässigt sett. Men jag satte mig så klart med en utskrift jag hade gjort tidigare, som tur var, och planerade mitt pratmanus inför onsdag om två veckor. Och faktum är att jag klarade av att läsa mina kråkfötter sen, när nätverket var igång igen, och jag skulle föra in ändringar och tillägg i filen på datorn.

Skriver jag för hand blir det mest kråkfötter, men jag klarade faktiskt av att läsa dagens!


Jag skippade därför
förmiddagsfikat och jobbade större delen av lunchen, även om jag hann springa ner med IS och slänga i mig kesofyllda avocador och rödbetsris. Inte särskilt mättande, så i kväll kanske jag kokar lite färsk pasta som jag inhandlade igår.

På onsdag klockan 16 blir det äntligen sjukgymnastbesök! Jag ska träffa Janne som har behandlat min häl tidigare med akupunktur. Det funkade då, så jag hoppas att jag får det och att det funkar nu också. Vet inte hur många behandlingar jag fick sist, men Janne berättade att han satte tolv nålar… Då hade jag ont bak på hälen, nu har jag ont under. Man kan förledas att tro att det gör ont att få tolv nålar instuckna bak på hälen där man inte är så köttig, men det gör det inte! Bara jag slipper se nålarna, för ser jag dem, svimmar jag. Det som gör ont är när Janne kommer och snurrar på dem i halvtid. Uj, då kan det ila till som tusan!

I veckan ska jag väl också förbereda inför fönsterbytet och börja bära bort balkongmöblerna. Nästa vecka måste jag sen flytta möbler och börja plasta in. Bävar för att leva i detta kaos, men samtidigt har jag ju en alien som pockar på min uppmärksamhet så det här med fönstren får gå som det går. Den 25:e ska jag på läkarbesök på Sjukstugan i Backen och det känner jag mig synnerligen kluven till. Jag inser att nåt behöver hända nu, snart, för jag mår allt annat än bra. Samtidigt har jag väl ingen större lust att bli behandlad hos nån som i princip förstörde mitt förra liv. Jag misstänker starkt att jag, när jag får narkosen vid operationsdags, säger ett och annat om en viss förkrympt själ som trampar denna jord… Vem vet, jag kanske avslöjar ett och annat som denna själ trodde att h*n kunde undslippa. Det mesta finns för övrigt nedtecknat, jag bara väntar på rätt tillfälle att göra nånting med det. Det verkar inte som om jag kan förlåta och därmed bränna det jag skrivit ner… Jag har försökt, men hur starkt jag än har gjort det så går det inte. Det är en kamp med minst två förlorare, emellertid, och jag är en av dem. (För att inte tala om när och kära som indirekt har drabbats.) Tro inte för ett ögonblick att jag inte är medveten om det. Jag är inte alls perfekt som människa, men jag är i alla fall inte ond. Det vet jag med säkerhet. Och jag tycker att min strafftid (för vad? lojalitet? pliktkänsla? viljan att åstadkomma nånting?) borde tidsbegränsas. Man kan inte leva såsom jag lever nu. Jag kan inte leva.

Jag har skrivit i mitt eget blod.


Livet är kort. Ibland tvingar det in en på fel vägar.

Read Full Post »

Det är VÄÄÄLDIGT mycket Almedalen just nu. VÄÄÄLDIGT mycket i media. Och tur är väl det för annars hade man väl skrivit om totalt ointressanta saker så här i nyhetstorketider. Eller frågan är kanske om det verkligen är nyhetstorka och inte så att många journalister helt enkelt har semester… En annan fråga man kan ställa sig är om de journalister som är i tjänst låtsas att det är nyhetstorka, trots allt…

Som sagt, jag läser hellre om Almedalen och vad som händer där än ointressanta nyheter om kändisar. Men samtidigt kan jag, liksom Tonårsmorsa, känna att man borde ju vara där! Genom media får vi ju oss serverade ett urval nyheter och det media tycker är intressant är ju inte säkert att jag brinner för.

Igår var det hetsjakt på Lars Ohly. Man tycker att han ska göra en Maud Olofsson, det vill säga avgå. Och så letar media upp några partikamrater som håller med. Enligt Dagens Nyheter är det så många som hälften av partiets alla distriktsordförande som vill att Lars Ohly avgår. Och Sveriges Television hade letat upp en argsint partikamrat från Dalarna som tyckte att nu var det nog dags. Nån som INTE tycker att han ska avgå är Jerry – och skälet är att han ser Ohly som urtypen av förlorare: sitter han kvar som partiledare tror Jerry att det är lättare för alliansen att vinna nästa val. Så kan man ju också se på saken… Och lite kan jag ju hålla med om att när Gudrun Schyman ledde partiet då var det… färgstarkt.


En typisk politiker.

                                                                                                                                                           Avgå eller inte, på nåt sätt tycker jag att media försöker snaska till diskussionen kring en partiledares eventuella avgång. Och jag gillar det inte. Det luktar… hetsjakt, skandal och inte så lite nyhetstorka. Jag menar, varför inte fokusera på de viktiga uttalandena?..

En intressant nyhet från Almedalen som skriks ut idag är att centern vill gå till valet 2014 utan alliansen. Samarbetet har kostat partiet den egna identiteten – och så var det ju förstås avgående partiledaren Olofsson som drev samarbetet… Samtidigt öppnar Fredrik Reinfeldt för ett samarbete med Miljöpartiet.

Idag är det Folkpartiets dag i Almedalen och den som är sugen kan chatta med Nyamko Sabuni klockan elva på Dagens Nyheters hemsida. Klockan 15 i eftermiddag är det livedebatt med Thomas Bodström. Eh, men han är väl inte folkpartist??? Uppgiften kommer från Aftonbladet, som även meddelar att det är en mediedebatt med Alex Schulman (samtidigt som man kan chatta med Nyamko Sabuni) om löpsedelssvenska…

Nej, jag ska nog inte fortsätta grotta ner mig i politikerträsket. Jag befinner mig ju inte i Almedalen utan i Metropolen Byhålan. Här pågår just nu ingen jakt på vare sig nyheter eller politiker. Här använder vi media för andra syften: Jakt Med Tidning På Irriterande Fluga.

Utanför min öppna balkongdörr har nåt pucko nån kedjerökt tre cigarretter. Jätteäckligt! Har ingen lust att ligga kvar på madrassen efter flugmordet. Dessutom börjar det bli dags att stiga upp och inta frukost – så att jag orkar med våfflor senare idag! Vad är väl Almedalen mot våfflor??? Nja… jag skojar lite…


Slår Almedalen!

                                                                                                                                                                  PS Ja, jag tycker att det är puckat att röka och det står jag för. Jag har själv rökt, jag har själv varit ett pucko i nästan 30 bast. Men när folk i ens närhet faktiskt avlider på grund av rökning tycker jag att valet att sluta var otroligt lätt.

Read Full Post »