Slutet gott, allting gott eller En annan dag

Ett påskavslutande inlägg.

---

 

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä, då var det faktiskt roligare att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.

Det var dags att skiljas åt igen, men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista tonårsfödelsedagen

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.

Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år. Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

Eh… nåja…

Fritzlan fick en iPhone av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…

Inte blev det några fina, dyra eller mängder av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

Innehållet föll damen på läppen.

Anna hade varit hemma sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakat.

Mellan alla kakor och presenter hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Seger!

Förloraren tyckte visst inte att det var lika sött…

Förlorare.

Men han lugnade sig så smått när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.

Själv parkerade jag mig bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

Kö till tårtan.

Fritzlan och Prinskorven följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Anna på Sexårs

Ett inlägg med Anna.

Idag firade vi, nästan två veckor i efterskott, att det var sex år sen vår första dejt. Jag blev kär direkt, vilket aldrig har hänt förut. Och jag är lika kär fortfarande. Kan man vara annat när det gäller denna Fästmö??? Som är så… mångsidig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

För många? Så här blir du av med några…

This blogpost is based on true stories (och ÄNDÅ är det inte Liza Marklund som har varit framme och knappat på mina tangenter, tänka sig…):

                                                                                                                                                         I afton har jag minsann fått höra ett och annat om farbror Bosse*, som tycks ha varit en påhittig pappa. Han har tre barn men tyckte nog att det räckte med två när de var små, för lillkickan försökte han göra sig av med. Inte bara en gång ut två (2) gånger!

1. Först stoppade han alla tre barnen i bilen, gick ut och satte igång biltvätten med borstar och allt. Lillasyster GALLSKREK av skräck medan Storasyster och Storebror GAPSKRATTADE! Inte konstigt att hon springer som en gepard så fort vi närmar oss en automattvätt…
2. En annan gång skulle den lilla skutta över stängslet som inhägnade kossorna. Men det bar sig inte bättre än att hon fastnade. Då sätter farbror Bosse på strömmen i stängslet. Den lilla skrek och kroppsdelarna sprattlade okontrollerat.

Så blev hon som hon blev, farbror Bosses lill-kicka, min Anna! Men ärligt talat tror jag inte farbror Bosse ville bli av med den lilla alls. Och DET är jag glad för!

Men jag insåg också i afton att detta måste ha satt sina spår och gett idéer när man som fyrabarnsmor då och då blir liiite trött på barnaskaran. Eller vad sägs om att

1. skrämma ena dottern med vindrutetorkarna på bilen
2. släppa in den andra dottern till en skock närgångna får?

Själv har jag bara blivit injagad i ett soprum en gång av geten Anders. Han som var son till den enögda Svea. Under mina två terminer på Biskops-Arnö blev Anders nämligen könsmogen och otroligt intresserad av att stångas. Jag vinkade av min kompis M som varit på besök en helg och HEPP så dök Anders upp. Jag räddade mig in i soprummet – och där blev jag kvar ett par timmar, minst, medan Anders skrattade elakt utanför. Ingen kunde då tro att mitt smeknamn faktiskt var… geten Gösta…

                                                                                                                                                   *Farbror Bosse är morfar till Annas barn.

Read Full Post »