Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘änglalik’

Det vimlar av brittiska kriminalserier på TV. En av dem, Line of duty,  startade i söndags på SvT1. Idag blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att titta. Och det är bara att konstatera att vissa serier är dåliga, andra är bra.

Är den populäre Gates korrupt?


Polisen Steve
omplaceras efter en otäck händelse där en oskyldig man har skjutits ihjäl. Hans nya uppdrag består av att utreda korruption inom kåren. Hans första uppdrag blir att utreda den populäre kommissarien Gates, Årets polisman. Det hela börjar med en struntsak och Steve ifrågasätter utredningen. Han tvingas emellertid fortsätta och plötsligt framstår Gates inte fullt lika änglalik.  När han en dag hittar en otrevlig ”present” på sitt bilsäte inser han att Gates troligen döljer nånting.

Den här första delen av fem tillhör kategorin Bra Brittiska Kriminalserier, tack och lov. Den är spännande och utvecklingen är delvis oväntad. En till synes enkel sak har flera bottnar. Bra och trovärdigt skådespeleri gör pricken över i:et.

Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi pratade om drömmar häromdan på jobbet. S berättade om en dröm om en släkting, en dröm som hade varit så tydlig, så tydlig men som gick ut på att släktingen inte levde. Så på morgonen var S tvungen att ringa sin släkting – som fortfarande levde, visade det sig – och är för övrigt fortfarande högst levande, trots att åldern närmar sig 100.

Änglalik? Njaa…


Jag avslöjade
att jag är bra på att hitta saker. Att se var saker som har kommit bort är. Bland annat. Jag har fler liknande förmågor, men inget jag avslöjar för vem som helst. Som ett litet test fick jag då i uppdrag av S att hitta ett föremål som var försvunnit. Jag svarade:

Det ligger i en plastpåse som står lutad mot ett skåp. Jag vet inte var, men jag ser trä.

Det tog mindre än en kvart så kom S och sa att jag hade sett ett likadant föremål, dock inte det rätta. Och så visade S mig var och hur. Inte minns jag att jag har lagt märke till det, men det kan jag naturligtvis ha gjort. Föremålet låg på en träskiva. Vi får se nu om dess tvilling upphittas endera dan.

Allting har säkert naturliga förklaringar, även drömmar. Jag tror att vi bearbetar saker i drömmar, men vi väver också in företeelser, personer och situationer. Ibland blir det inte riktigt kloka drömmar! Som för min del härom natten. I den knäppaste av knäppa drömmar drömde jag att jag var ihop med ett gammalt X:s X. Och så rökte jag. Som en skorsten. Två cigarretter åt gången, dessutom. För det första finns det inte nåt gammalt X:s X jag skulle vara intresserad av och för det andra hatar jag rökning och cigarretter – i verkligheten. Märkligt…

Har du drömt nåt knäppt den sista tiden???

Och… ja, just det… Nästa vecka, på fredag, är har jag varit rökfri i åtta år. Det är det bästa jag har gjort.


Livet är kort.

Read Full Post »

Joråsåatte… Nog har ett jehu farit fram här under dagen. Det känns skönt att ha hunnit med det som var tänkt innan det blivit kväll och barnen kommer hem. För det är ju inte så roligt att inte ha tid och ork att sitta ner och prata med dem en stund när man knappt har setts på två veckor.

I morse skuttade jag över till Tokerian strax efter klockan åtta och kom därifrån med fem matkassar. Ehum… jag tog faktiskt bilen över… 😳 På så vis kunde jag lämna kvar två kassar i bagageutrymmet och ta in tre med kylvaror.


Jag rattade en sån här med stil inne på Tokerian.

                                                                                                                                                          Fördelen med att gå och handla mat så där tidigt är att det inte står så många idioter i vägen är så många andra ute och handlar samtidigt. Det går fortare att handla när man slipper trängas vid varudiskarna med andra. Och jag behöver inte tvångsmässigt anteckna idéer till blogginlägg eftersom det är oerhört trista människor ute och storhandlar mat klockan åtta på morgonen. Men jag såg faktiskt en gubbe som tittade jätteargt på mig. Jag log änglalikt tillbaka. Han blängde misstänksamt på mig. (Och det gjorde han ju rätt i…)

Dusch och hårtvätt var underbart skönt vid lunchtid. Men ännu skönare blir det att få barret klippt på tisdag förmiddag!


Jag har inte klippt mig sen 1974.

                                                                                                                                                                På eftermiddagen var det så dags att åka och hämta Fästmöns reparerade cykel. Reparationen blev lite dyrare än tänkt, 719 spänn landade slutnotan på. Farbrorn på Hjulhuset hade nämligen ingen passande begagnad axel, så det fick bli en ny. Annas snälla och jätteförkylda mamma mötte upp och vi knölade in hojen i hennes bil. Men där fick den inte heller riktigt plats utan stack ut en bit. Som tur var hade Annas mamma snöre och en lämplig ögla att binda fast bakluckan med. Jag har varken snöre eller ögla i min bil…

Ett kort samtal till Slaktar-Pojken var allt som behövdes för att den snälla unge mannen skulle komma ut och möta oss och bära in alla matkassar – som nu blivit sex eftersom den nästantinade kycklingen behövde en egen påse. Cykeln kunde vi också ställa in och låsa i cykelrummet eftersom Johan har en nyckelbricka dit – mormor och jag är inte betrodda.

Jag passade på att gå upp med Annas rull-väska som också låg i bilen. Noterade att Johan hade dammsugit, nåt som glädjer både hans mamma och mig enormt eftersom vi inte har nån lust att göra det en fredagskväll. Som lite tack för hjälpen fick Bror Duktig lift till affären-i-Förorten-där-jag-vägrar-handla-sen-en-kärring-påstod-att-de-hade-stängt-trots-att-det-var-fem-minuter-kvar-till-stängningsdag.

Och nu är det dags för mig att vattna mina krukväxter, byta t-shirt och packa ut mig och mina väskor i bilen för att åka och hämta Anna. Sen blir det Förorten den kommande veckan – utom dagtid, för min del.

Tjolahopp!

Read Full Post »