Antikrundan i Uppsala: Sex timmar för tre minuter

Ett inlägg om en lördags köande.

---

 

Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.

Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.

Det hettade bra…

Fästmön anslöt vid 12-tiden och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.

Vi fick så småningom en kölapp…

En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.

På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.

Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.

Jag hade med mig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:

Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…

Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.

Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!

Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!

Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…

Den är ju inte ens bunden…

Varpå jag svarade:

Nej, det är små kort med bibelord i asken.

Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.

Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.

Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!

Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.

Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:

• vatten (om det är varmt)
• drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
• paraply (skydd mot solen)
• ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
• bra skor
• lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
• saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…

Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!

Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…

Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig? Sjuk?

Ett inlägg om småkrämpor, trötthet och lördagsnöjen.

---

 

En mugg kaffe är en bra start på min dag.

Ledig? Sjuk? Nej det kan du inte vara om du är arbetssökande. Då får du ingen a-kassa. Två intressanta jobb har jag hittat och sökt idag. Jag har dragits med en småmolande huvudvärk sen igår och jag är extremt trött. Men ledig och sjuk kan jag inte vara. Så jag gav mig lite sovmorgon i stället, för trötthetens skull. Jag vaknade 6.55. Huvudvärken försöker jag kurera med vatten och starkt kaffe, eftersom min mage ibland reagerar på huvudvärkstabletter. Den där första muggen kaffe varje dag är väl ljuvlig?!

Fortsättningen av dagen ska jag försöka ta det lugnt. Kanske läsa ut den bitvis rätt tradiga bok jag läser just nu. Om ögonen och huvudet tycker att det är OK, vill säga. Jag tror inte jag kommer ifrån att ta en tablett. På ballen* är det svalt och skönt fram till 16-tiden, så där blir perfekt att sitta. Nån timme senare ska jag hämta Fästmön från jobbet och skjutsa henne för att handla ett antal matkassar – i kväll kommer familjens tonåring hem till sin mamma för att stanna i två veckor. Jag åkte faktiskt till Äldreboendet och hämtade min sköna igår kväll vid 21-tiden för att skjutsa hem henne. Att jonglera med gamla en sån het dag som det var igår är nog ganska utmattande. (<== Jonglera är skämtsamt uttryckt. Anna är mycket försiktig med de boende!!!) Hon blev tacksam och jag fick massor av välkomna pussar. Det är alldeles för lite pussar i mitt liv just nu! (Därav huvudvärken???)

Jag laddar för morgondagen. Visst är det väl märkligt att det ska hända flera roliga saker exakt samtidigt? Ungefär som att det för det mesta är två bra TV-program under en vecka – och de går precis samtidigt… (Tur att mycket finns på Play!) Häromdan hörde min före detta kollega M av sig och undrade om jag ville följa med på Sigtuna litteraturfestival. Tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag har andra planer i helgen. Men jag lovar dig att litteraturfestivalens program ser väldigt spännande ut…

Min plan, om huvet nu vill, är att åka ner till Vaksala torg i morgon förmiddag och köa för att komma in i Uppsala Konsert & Kongress. Där spelas nämligen Antikrundan in mellan 12 och 18, ifall du nu har missat det. Jag vill verkligen inte vara med på TV, men jag har ett par, tre, fyra, när jag tänker efter, litterära saker som jag vill få daterade och värderade och allmänt glodda på av expertisen. Gissningsvis är jag inte ensam som drar dit, så vi får se om jag orkar köa eller om jag mest strosar runt bland loppisborden på torget.

Vidare kanske jag stiger ur ledet och tar mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A, i torgets ena hörn, ungefär – om du har lite flexibel syn på saker och ting. Där öppnar nämligen Kommunalrådet en retro-, antik- och vintagebutik just i morgon. Öppettiderna är 10 -15 i morgon och kommande lördagar samt onsdagar och torsdagar kl. 15 – 18. Du som finns på Instagram kan få lite smakprov om du kollar in @ilonaszw  Självklart ska jag försöka hinna med ett besök i nya butiken också!

Är du inte i Uppsala i morgon utan i Stockholm? Då kan jag tipsa om att Karneval förlag har gårdsförsäljning kl. 10 – 13 på Mäster Pers gränd 2 C i Vitabergsparken. Karneval är ett spännande förlag och bland annat har de gett ut Elisabeth Ohlson Wallins fina fotobok Ack Sverige, du sköna som jag recenserade här förra sommaren.

 

Men jag har packat min rygga med annan litteratur som ska med ner till stan och Antikrundans experter i morgon. Vi kanske ses om vi kan ta lite ledigt och inte är alltför kranka..?

 

PS För övrigt var det oerhört tråkigt att få veta att nån idiot tuttade eld på Elsa Andersons konditori vid tretiden i natt. Huset går inte att rädda. Varför ska man nu åka till Norberg???

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt i Himlen – och utanför

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En utflykt bland gamla grejor

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.

Inte hittade jag nåt bra i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.

För Andras grannar kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.

När jag till sist såg detta fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

Jaa… vad ska man säga…

Affären bredvid har funnits lite längre och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???

Jaa, det var så fascinerade och gräsligt att det nästan var häftigt och snyggt!

Ett leopardmönstrat vitrinskåp.

Förutom detta var stället fullt av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 

Just en sån golvlampa skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Vilken fining, va?!

Varma och mätta på intryck åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Den färggranna Annan.

Anna lagade god mat – kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Solrolig lördag på G!

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.

I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!

Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Read Full Post »

Avslut av Vuxliga veckan

Idag stod shoppingtur till klädaffär på landet på agendan. Mitt syfte med turen var att köpa en ny plånbok eftersom min var trasig samt strumpor, även de trasor en masse i min låda. Fästmön skulle försöka byta en vara och Person nummer 3 fick en peng av undertecknad för att h*n har arbetat hårt och även har lyckats nå flera alternativ för framtiden – hur valet sen blir, är en annan femma.

Clark Kent* hittade nästan själv, trots att man bitvis lagt om vägen. Men vi kom fram till rätt ställe!

Hit åkte vi idag! F:A på skylten står för FIRMA och ingenting annat.

Vi uppehöll oss i byggnaden i cirka tre timmar. Ganska svettigt… Solen lyste stekhet när vi anlände, men när vi skulle svalka oss med var sin glass drog molnen ihop sig…

Huset som Gud glömde? Njae, men det blev ett herrans åskväder.

Det blev ett herrans åskväder och regnet vräkte ner när vi efter lyckad shoppingtur färdades längs kringelikrokiga landsvägar in till en mindre ort för middag. Fast man kan ju tro att vi besökte Herren själv…

Änglar och bedjande flickor… Åt vi i Herrens hus?

Jag tror att alla inblandade var nöjda. Baksätet var fullt av påsar i alla fall, liksom bagaget.

Påssjuka? I baksätet fick precis en person och de flesta påsar rum.

Efter avsked i Himlen – nu är Vuxliga veckan slut – vände Clark och jag hemåt New Village. Vi tog gamla vägen och som vanligt blev det bomfällning.

En stunds avkoppling i bilen när bommarna i Gamlis fälldes.

Hemma packade jag upp min påse och min rygga. Jag fick allt detta för 883 kronor:

En Fred Perry t-shirt, två par trosor, en present till ett födelsedagsbarn, en present till mamma, ett par strumpor, en påse tuggummi, ett födelsedagskort till mamma, en BH, tre chokladbitar, en plånbok och bomullspads.

Dyrast var förstås t-shirten, som är blå med vinrött tryck, samt BH:n. Tvålarna, kortet och padsen kostade bara tio spänn styck. Plånboken gav jag 99 pix för, vilket innebär att den inte är av äkta skinn, men det skiter jag i. Jag är nöjd och tycker att jag har fyndat!

Jag hade tänkt köpa flera par strumpor, men eftersom jag lever på stor fot får jag mest titta på herravdelningen och jag vill inte bara köpa svarta strumpor och aldrig i livet beige. Men jag hittade ett par roliga grå som man skulle kunna säga är fiskbensmönstrade.

Fiskbensmönstrade strumpor, det vill säga strumpor med en cool katt i solbrillor på, en katt som uppenbarligen har ätit en massa firrar och bara lämnat benen kvar.

Medan jag satt på toa hemma ringde nån idiot som inte fattar att jag har NIX på min telefon. Numret var 0480463068 och vad jag förstår är det Fortum som döljer sig bakom det numret. Där är jag INTE kund och tänker INTE bli. Skäms, säljare, som inte kollar NIX först!!! Men tur för dig att jag satt på toa och SKET i att svara!

Sen ringde jag mamma och lyssnade på vad hon hade att säga i 30 minuter. Hela helgens agenda kom, så nu vet jag precis vad och när och hur jag ska göra på lördag, framför allt. För mig är det viktigaste då att göra fint på pappas grav. På tisdag är det nämligen sex år sen han lämnade oss.

Nu har jag tömt och kastat (nej, den kan verkligen inte vara bra att ha, den var trasig!) min gamla plånbok och fyllt min nya. Den verkar rätt OK, även om vissa av kontokortsfickorna är väldigt trånga.

Dags att flukta igenom dagens lokalblaska och bänka sig i bäste fåtöljen klockan 21 när Tyst vittne (tredje delen av sex) knackar på rutan.

Jag är trött, jag har ont i hälen, håret rasar av mig, men jag är nöjd med dagen. Nu väntar en ensamdag i morgon med städning och bilfix och så långkörning på fredag.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Julikväll i Byhålan

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.

Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆

Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.

Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.

Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…

På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…

En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

En dag i Kungliga Hufvudstaden

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!

Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!

Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.

Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…

Jag läser snusk som vanligt på tåget.

En liten kjol.

Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…

Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.

Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!

Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…

När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.

En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.

Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…

Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.

Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…

Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…

En läskig rygga.

Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?

Ett kort att bli glad av och åt.

Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???

En hemlös i ett hörn?

Stadshuset – en klassisk silhuett.

Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!

Nallar till förbannelse i en affär…

Tittut!

Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.

Handarbete med tänkvärd text om rökning…

Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.

Filosofiskt på toa.

Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.

I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.

Anna är nog lite hungrig här.

Annas mat och dryck.

Min mat och dryck.

Fem stjärtar från min Maestro.

Torta och caffe.

En lång pip.

Anna letar efter nåt.

Anna letar lite till.

En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.

Vart tog Anna vägen???

Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »