Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vrålåk’

I morse på väg till jobbet kände jag plötsligt hur nånting knep tag om hjärtat på mig. Jag fick en sån förnimmelse av sorg. Att mitt helvete inte är slut är, vet jag gott och väl, men jag blev också säker på att jag ska drabbas av flera sorger i år. Sorger som gör mig riktigt ledsen.

Men när jag hade klivit ur bilen på parkeringen kom A vrålåkandes och vinkade glatt åt mig. Innanför dörrarna träffade jag på L och fick jordens kram och ett lååångt samtal där jag bland annat vädrade mina fördomar mot män med hästsvans.

Tror de att de är nån sorts jädra hippologer, eller?!

Som synes har den snälla Tofflan inte tagit över helt… Den bitska och elaka har ännu stor plats. (L och A var för övrigt två av avsändarna av den berömda julkorgen jag fick!)

Ett givande samtal med B blev det också under morgonen. Både B och L ska bli pensionärer, den ena helt och senare i vår, den andra redan på halvtid sen årsskiftet. En källa till glädje, men också en uns oro för hur tillvaron ska bli. Jag är fullkomligt övertygad om att tillvaron blir fantastisk för dem båda! För det vore bra dumt om man inte grep möjligheten – och sen, när det verkligen blev dags, tog det en kvart innan man blev gammal och orkeslös. Nej, smart gjort!

Själv har jag 16 och en halv arbetsdag kvar i skrivande stund – jag tänker förstås ta ut de tre semesterdagar jag har innestående innan jag slutar. Det blir nämligen inte särskilt mycket pengar på det, det mesta går i skatt. Den 1 februari ska jag inställa mig på Arbetsförmedlingen igen, exakt på dagen tre år sen första gången. Jag minns den dagen för tre år sen så väl, för när jag hade kommit ut på gatan efter min registrering mötte jag en av politikerna som genast började babbla om ett möte han kommit ifrån. Jag svarade bara stilla att

Jag har just varit och registrerat mig som arbessökande här inne.

Då först tystnade han, eftersom han insåg att jag liksom inte jobbade kvar och därför inte var ett dugg intresserad. Han var, för övrigt, en av dem jag uttryckte min sympati inför när han blev petad från en post som landstingsråd. Mycket jag hade för den sympatin…

Nej, helvetet är inte slut på långa vägar.

Read Full Post »

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.


Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆


Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.


Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.


Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…


På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…


En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »