Helgplaner

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.

---

 

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

Datorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.

Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt i Himlen – och utanför

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Noll koll på omvärlden

Ett beklagande inlägg, tillika uppmanande!

Det känns som om jag har noll koll på omvärlden. Jag hinner knappt läsa tidningar, varken i pappersform eller på nätet. Bläddrar snabbt nån gång i veckan i nån papperstidning samt surfar in på några tidningar i cyberspace kanske ett par gånger i veckan. Tiden räcker inte till.

Igår gick jag igenom min länklista här på bloggen för att se om nån var inaktuell och skulle tas bort. Hamnade då på QX, där jag har haft konto sen många år. Det tog skitlång tid innan jag kom in, för om man inte är guldmedlem, det vill säga betalar, får man vänta tills man släpps in. Jag fick vänta över en halvtimme. Ibland uppmanas man att logga in så att ens konto inte ska raderas. Jag vill ha mitt konto kvar. Gjorde därför två flugor på smällen, alltså. Men det som slog mig i huvet var att jag upptäckte att en av mina äldsta vänner från Uppsala (numera bor hon nån annanstans) hade gift sig. För typ tre år sen… TRE ÅR!!! Snacka om att jag har noll koll…

Min kompis har gift sig. För tre år sen…

Men viss koll på mina kompisar har jag trots allt. I alla fall på dem jag umgås med då och då. När det blir tid. En av dessa goda vänner är just nu i akut behov av hjälp. Klara har fått nej på sin begäran om omprövning av ett tidigare beslut av Försäkringskassan om handikappersättning. Inte nog med att Försäkringskassan har fel i sak, anser Klara OCH JAG. De kan inte ens stava till hennes sjukdom. Klara har nu två månader på sig att överklaga och behöver juridisk hjälp PRO BONO för detta. Därför vädjar jag till dig som kan eller vill ställa upp eller som kanske känner nån som kan eller vill hjälpa Klara. Läs Klaras eget inlägg här!

Klara i slutet av januari i år.

När jag tänker på Klara och andra i liknande situation känns mycket annat så väldigt… oviktigt. Jag är totalt ointresserad av den sporttävling som pågår just nu, till exempel, och funderar starkt på att tillfälligt avfölja alla Twitterbekantingar och dito vänner som skriver om eländet. Likaså årets mediokra pest – det är samma skit som alltid. Men samtidigt är det märkligt att när det gäller evenemang som dessa två – sport och nöje – DÅ finns det såväl medieutrymme som pengar i samhället! Gäller det sjuka människor som behöver ekonomiskt stöd för behandling, vård och hjälpmedel, då finns det inte en krona. Är det inte konstigt? Är det inte egentligen denna ignorans av människor som innebär att ha noll koll på omvärlden???

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.

Om gårdagen var en lugn och gäspig dag, så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Ihopfällt och höstgjort.

Fick trevligt sällskap av Fästmön, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna var med på tåget.

Fast nu för tiden är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…

Vi travade i blåsten och fotade ett och annat.

En häftig lyktstolpe.

Jag tog en bild av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Här ska jag ge ut min första bok.

På ett hus hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur!

Somliga nyttiga hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.

Efter den lilla (nåja…) munsbiten var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.

Chokladkoppen är hur litet som helst. Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

En gränd i Gamla Stan.

Innan vi lämnade Gamla Stan hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket?

På ett annat ställe hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

En arg snubbe.

Vi vände näsorna mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.

När vi passerade slottet utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Så mycket gott…

Utanför Buttericks på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Ett gigantiskt spöke.

Nästa mål var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…

Jag gjorde två fynd åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.

Det gjorde ont att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!

Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.

Vi kom hem i bra tid, men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?

Hemma igen har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt positiva liv

Ett inlägg om en bok om Andreas Lundstedts liv. Och hiv.

Ibland är jag så fräck att jag ger bort böcker som jag själv vill läsa – och sedan lånar jag böckerna och gör just det, läser dem Mitt positiva liv, som artisten Andreas Lundstedt har skrivit tillsammans med Cecilia Blankens, tillhör den kategorin. Fästmön fick den av mig i julklapp och nu, ett halvår senare, har jag lånat och läst den.

Andreas Lundstedts liv med hiv var inte alltid så positivt.

I den här boken får vi läsare följa Andreas Lundstedts liv och karriär. Mycket öppenhjärtigt skriver han om sex, droger… och hiv-Stina. För det var tio år sen Andreas Lundstedt fick diagnosen. En diagnos han länge förnekade att han hade fått, även för sig själv. Men med det mediesamhälle vi lever i idag är det omöjligt för artister och offentliga personer att ha nån sorts privatliv. Det snackas. Till sist blev tillvaron ohållbar och med en intervju i gay-tidningen QX kom Andreas Lundstedt ut som hiv-positiv. Beslutet att göra detta har han nog inte ångrat, för livet blev mycket positivare efter detta – om jag tolkar boken rätt.

Även om livet blev lättare för Andreas Lundstedt tycker jag att det var modigt gjort att berätta. Förr eller senare hade det kommit fram ändå, för det finns, som bekant, alltid människor som vill en ont. Det krävs en inre kraft och styrka att klara av att prata om hiv, på ett helt annat sätt än att prata om nån annan sjukdom.

Trots att det är en frilansjournalist som har skrivit Andreas Lundstedts bok känns många delar av den som hans egna ord. Jag tycker att det är bra och tänkvärd bok och nånting att sätta i händerna på den som drabbas – antingen av av diagnosen eller som närstående.

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Freudianskt korrekturfel?

Freudianskt korrekturfel eller vad ska man tro? Denna annons var ju trots allt införd i tidningen QX…

Vad är det för sorts t-shirtar man gillar på QX..?

Read Full Post »

Sverker Åström har avlidit – RIP

Det är nog allmänt känt att jag inte gillar när folk skriver RIP om en kändis så snart denne har dött. RIP för mig är förknippat med en nära anhörig och min bekantskapskrets omfattas inte av några kändisar. Direkt. Men, jag har just nu läst att Sverker Åström har avlidit och då frångår jag min ”principer” och skriver RIP.

Sverker Åström i yngre version.

Sverker Åström föddes 1915 i Uppsala. Han var FN-ambassadör, diplomat och ambassadör. Han jobbade bland annat i metropoler som Washington, Paris, London och Moskva. Och så var han homosexuell. Han kom ut 2003 – som 87-åring och fick pris som Årets homo av QX året därpå. Att komma ut som 87-åring tycker jag är riktigt, riktigt tufft. Sen kan man tycka vad man vill om unga idrottsstjärnor som idag inte har behövt kämpa nån längre tid med sin sexuella läggning. En del människor är liksom lite andra sorters hjältar.

Read Full Post »

Paraddagen, lördag: Det började så bra eller Hur vi blev fotbollsflator

Lördagen började så bra! Vädret var mulet, vilket är perfekt när man ska marschera i en parad runt Stockholm, med början på söder och ändhållplatsen på Sergels torg. Vi laddade som vanligt med en grundlig frukost och gav oss sen iväg med t-bana mot Tanto, där starten skulle gå.

På väg upp ur t-banan mötte jag V som jag inte sett på år och dag! Det blev en sån chock att vi bara kramades och bara kom oss för att fråga hur den andra mådde – ingen svarade sanningsenligt, tror jag. Jag blev så paff att jag helt kom av mig och glömde presentera Fästmön och allt! Skäms på mig!

Däremot blev det presentation och mer kramkalas på väg ner mot Tanto. Där träffade vi nämligen på Uppsalaprofilerna Kitty the Artist och Monica the Starinterpreter.

Kitty och Monica tog en lunchöl. Notera att Kitty har en snygg färg på sin väska.

                                                                                                                                                     Gissningsvis var vi nere nån halvtimma före utsatt starttid. Vi stod fem minuter i toakön, sen gav vi upp. Vi försökte hitta ett gäng vi ville gå med, men det var omöjligt. Vårt första alternativ var QX för där brukar det vara bra musik. Men nån QX-bil såg vi inte. Däremot såg vi Babsan i bil från Patricia. På tal om Babsan bad Pride-ledningen henne om ursäkt med blommor efter incidenten i onsdags kväll och på schlagerkvällen stod hon på scenen och ylade efter sin spanjor som om inget hade hänt. Men är man diva, så är man.

En annan diva som sprang omkring och muttrade och var sur var Jonas Gardell. Han hördes meddela nån att han var jätteförbannad på nån som hade nåt med paraden att göra. Nåt nytt eller..?

Det gäng som vanligen får mest applåder i paraden är Stolta föräldrar. Här en bild på dessa.

Stolta föräldrar till homo-, bi- och transbarn. Under dessa banderoller får man aldrig se de sina.

                                                                                                                                                             Annars var det tunnsått med mera festivalliknande paraddeltagare. Vi såg en bödel som stod framför oss och luktade armsvett och sen två gossar i glittriga shorts och plymer. Kunde vi gå med dem, kanske???

Kunde vi gå med dessa, tro?

                                                                                                                                                           Nej, QX-bilen kom aldrig, bara en massa bilar från våra politiska partier samt facken. Typiskt var väl LO-människorna som åkte i ett riktigt vrålåk… Vi bestämde oss för att gå med Gaypoliserna, tryggt och bra! Fast… vi hade ju inga uniformer… Rådvilla stod vi och såg hur bil efter bil, gäng efter gäng gav sig av.

Till sist var det emellertid ett trevligt gäng som frågade om vi ville gå med dem. Och vi var ju lite svartklädda så det passade ju bra. Var sin flagga fick vi också att vifta med.

Anna viftade med en flagga.

                                                                                                                                                             Men… eh… vänta nu… vad står det egentligen på flaggan??? Ja du ser rätt! Vi blev helt enkelt fotbollsflator bara så där!

Gnaget är laget!

                                                                                                                                                                   Det var onekligen en speciell känsla att tåga genom Bajenland (=söder) med AIK-flaggorna!..

Men nu ska jag berätta att några personer som är mer ointresserad av sport och idrott i alla former är Anna och jag. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatchs i hela mitt liv. Däremot, som Anna sa vid frukosten i morse, kändes det bra att gå med ett gäng där det är extra tufft att vara öppen med sin läggning. Jag kände mig också solidarisk med släkten i Fruängen och fick peppande sms från mammakusinen!

Vid 16-tiden anlände vi så till finalplatsen, Sergels torg. Vid det laget hade jag börjat få fruktansvärt ont i magen och Anna hade blåsor på fötterna och problem med sin onda vänsterfot. Vi gick upp till hotellet för att vila. Anna grejade med sina fötter och jag försökte piggna till med en dusch.

Framåt kvällen gick vi till Michelangelo och åt pasta, men min magvärk tilltog så jag kunde inte äta upp. Det var med nöd och näppe jag tog mig tillbaka till hotellet och kröp ner i sängen. Ärligt talat trodde jag att jag skulle dö alt. att vi skulle få tillkalla ambulans, för den magvärken jag hade var inte av denna världen. Anna var rädd att jag skulle få en propp eller en bristning av nån väsentlig åder eftersom jag egentligen inte ska äta cyklo-f. Men tro det eller ej, ont krut förgås inte så lätt och här sitter jag idag. Det känns som om nån har kört över min mage med en lastbil, men jag lever. Kanske var det nån AIK-motståndare som gjorde voodoo på mig???

Inget trevligt slut på vår minisemester, men jag ska försöka hitta på nåt som piggar upp min älskade framöver. Eftersom jag ska börja jobba den 1 september har jag inte tid att vara sjuk, så vi får se vad som händer. Men klart är att jag ska ta kontakt med doktor Anders, för så här ont vill jag inte ha igen.

I Uppsala regnar det som 17. Det kändes grått och trist att komma hem igen…

Read Full Post »

Flata? Vadå? Jag???

Fästmön hittade en underbar listjävel hos Lilian och nu har jag helt sonika kleptat den samt addat mina egna kommentarer:

Fascinerande saker med flator

Två flator drar alla flator över en kam och listar 31 saker som flator gör, tycker, gillar, tänker och känner.

Fördomar eller sanning? Gränsen är hårfin.

1. Alla flator har ryggsäck
Handen på hjärtat: har du någonsin sett en flata med handväska? Nej trodde väl det. Vi har istället ryggsäck alternativt ingen väska alls, eftersom vi flator aldrig behöver ha med oss en massa läppglans och andra onödiga prylar. Mobilen i näven och snusdosan i bakfickan sen är flatan redo att ge sig iväg på nya äventyr!
Tofflan: Mja, jag HAR en ryggsäck, men den använder jag enbart vid långfärdsresor som till Stockholm (sju mil).

2. Alla flator har en bild på Qruiser där de borstar tänderna
Av någon obegriplig anledning som ingen känner till.
Tofflan: Det har inte jag!

3. Alla flator pratar om sex (jämt!)
Faktum är att vi sällan pratar om något annat.
Tofflan: Johorå, jag pratar om en massa annat.

4. Alla flator vet vad uttrycket ”kolla på film” betyder
Åtminstone om man bara är två.
Tofflan: Ja det betyder ju INTE ”kolla på film”… 😉

5. Alla flator har korta naglar
Eller för att citera lesbiska bloggaren Charlotte: ”Jag brukar inte måla naglarna så ofta för jag har inga långa naglar, därför att man inte kan ha det om man är lesbisk. Man KAN inte och FÅR inte ha det. Så är det bara. IT’S A NO-NO! (Träffar du en tjej som påstår att hon är lesbisk och har långa naglar ljuger hon garanterat. Eller är bara otroligt oerfaren eller dålig i sängen.)”
Tofflan: Ja korta naglar har jag…

6. Alla flator är kompisar med sina ex.
Av den enkla anledning att flatvärlden är för liten för att kunna byta partner så pass ofta att den lesbiska sängdöden inte slår till men fortfarande kunna gå ut på klubb utan att behöva undvika halva stället.
Tofflan: Absolut INTE! Jag är kompis med ett eller två av mina ex. Resten är anser jag vara idioter – och de tycker motsvarande om mig.

7. Alla flator har gynekolog-fobi
Att flator får något stirrigt i blicken när man pratar om gynundersökning är inte så konstigt. För hallå, hur kul är det att ständigt få frågor som ”Har du killeeeee?” eller varför inte ”Okej, du äter inte p-piller… varför då? Försöker du bli med barn eller??” Please! Lite hbt-kompetens vore på sin plats.
Tofflan: Äh! SÅ farligt är det inte, men det finns ju roligare saker att göra, typ…

8. Alla flator röstar rödgrönt
Blodet är rött och hjärtat sitter på vänster sida. (Dessutom är ju Maria Wetterstrand så jävla het.)
Tofflan: Inte alls!

9. Alla flator heter Anna
Och Sara “Bruden” Lövestams berömda raggningsreplik-tips ”Är det du som känner Anna?” Är i princip kultförklarad i vissa flatkretsar.
Tofflan: Neeej, jag heter inte Anna, men min fästmö heter det!

10. Alla flator har pluggat genusvetenskap
Och om man inte är flata när kursen börjar så är man det i allafall när den är slut. Det är till och med vetenskapligt bevisat!
Tofflan: Nope! Mitt huvudämne i min examen är litteraturvetenskap!

11. Alla flator har ett komplicerat förhållande till finkläder
Usch och blä inför alla typer av kalas, begravningar, släktträffar och bröllop för Vad ska man ha på sig? Eftersom ca 95% av flatorna är klänningsvägrare uppstår detta problem så fort något ska vara lite högtidligt. (Tänk scenen när Shane är på fest med Carmens släktingar så förstår ni). Visst, man kan ha skjorta och slips och grejer men om man inte känner för att vara väldigt uppenbart flatig just då eller har en homofob släkt blir det ganska jobbigt. ”En liten blus kanske? Nja. Eller en piffig dräkt? Uuuhh… Jag känner mig bara utklädd och obekväm. Dessutom äger jag inget av det där. Jag vill bara ha mina vanliga kläder. Är det ok att komma i trasiga jeans..?”
Tofflan: JA! Jag har ett oerhört komplicerat förhållande till finkläder!

12. Alla flator jobbar på Citymail
Jaha, vad då? Är det verkligen så? Ja, så är det.
Tofflan: Nej, jag har inget jobb alls, suck…

13. Alla flator grenslar
Den avspända, lite kaxiga bakåtlutande stilen med knäna brett isär när vi sitter samt den grabbiga, lunkande gångstilen gör att du känner igen en flata på 100 meters avstånd!
Tofflan: Japp! Grenslar och lunkar! 😀

14. Alla flator har häng
Detta är ytterligare en anledning till att vi inte har väska, våra jeansfickor är nämligen gigantiska… praktiskt.
Tofflan: Min mage är i vägen med påföljd att alla jeans hänger där bak.

15. Alla flator överdramatiserar
Ja vi har alla sett scenen förut: flator som ryker ihop på krogen och blir utslängda. Någon brud börjar limma på fel tjej, tjejens flickvän dyker upp och blir svinsur, någon börjar veva och sen är fajten igång. Allvarligt ,hur gamla är ni? Skärpning.
Tofflan: Slåss gör jag aldrig, men överdramatiserar gör jag jämt! Typ ”Det värsta jag VET är…”

16. Alla flator spelar fotboll
Och vi blir lika glada varje gång någon i damlandslaget kommer ut =D
Tofflan: Fotboll? Det är väl nån sport, det? Nej fyyyy, sånt håller jag inte på med!

17. Alla flator skaffar först hund, sen barn.
Bögarna däremot stannar vid hunden…
Tofflan: Gärna hund, men egna barn har jag aldrig velat ha. På äldre dar har jag fått fyra bonusbarn – som jag älskar, oreserverat, förstås! 😀

18. Alla flator har haft sex med minst hälften av sina närmaste flatpolare
Vi har alla varit med om det, bästa polaren ska presentera nya flickvännen och så fort du ser henne inser du att det är ditt tjejfests ragg från förra pride. Senaste flörten är efter några ölkvällar en i gänget osv. Och skulle man mot förmodan först bli vänner så kommer man för eller senare åtminstone provligga varandra.
Tofflan: Nej fy! Kompisar är kompisar, inget annat!

19. Alla flator är antingen veganer eller köttälskare
Du hör knappast en flata säga: ”Jo alltså jag är vegetarian fast jag äter fisk ibland och julskinka på julafton…” Nope! Här är det allt eller inget som gäller – antingen är du grodd-odlande straight-edge-flatan som kan rabbla receptet på linssoppa i sömnen eller så är du ”jag kan inte leva utan kött, ge mig en biff NU”-butchen.
Tofflan: Jag är inte vegetarian eller vegan, men jag äter inte nöt, fläsk, inälvor, vilt, anka eller sånt.

20. Alla flator är feminister
Vem fan skulle inte bli det med två kvinno-löner.
Tofflan: Det kan jag inte svära på att jag är, faktiskt.

21. Alla flator har ett ambivalent förhållande till bögar.
Å ena sidan: de är skrikiga, fjolliga, utseendefixerade, och tenderar att ta över gaysamhället lite för mycket hela tiden, utan en tanke på att vi andra hbt:isar kanske vill ha lite utrymme vi också. (Dessutom vet vi ju att alla bögar är kroniskt ointresserade av allt vad politik och homokamp heter.) Fast å andra sidan är de ju alldeles….. alldeles… Underbara! Bögarna är som din störiga lillasyrra – hon är sjukt jobbig ibland, men du älskar henne i alla fall. Såklart!
Tofflan: Bögar är väl som flator – olika individer. Men de flesta bögar jag KÄNNER är ju trevliga, förstås!

22. Alla flator har kort hår
Kortklippt på ena sidan, sedan lite längre på toppen och någon snurr på det… typ. Har Pink stått modell?
Tofflan: Jag har kort hår, för när mitt hår blir långt blir det stripigt.

23. Alla flator äger ett par birkenstock
Detta gäller i första hand 30+ flatorna, men gemensamt för alla flator är dom foträta skorna. Nada högklackat!
Tofflan: Ett av mina ex lämnade kvar ett par gamla som jag har när jag går efter posten eller ut i förrådet.

24. Alla flator blir fullare än bögar
Fast till skillnad från bögarna är vi så panka (snåla..?) att vi dricker alltihop på förfesten och inget på krogen. Detta är anledningen till att alla flatställen måste stänga efter tre månader.
Tofflan: Jag blir aldrig full.

25. Alla flator använder menskopp
Om flatorna skulle utse en Nobelpristagare skulle det bli menskoppens uppfinnare. Äntligen slipper vi den där rinnande, kletiga, kladdiga känslan i brallorna och äntligen kan vi ha hyfsat bra sex även när vi har mens, utan att behöva bloda ner fingrar och säng och utan att behöva fastna med framtänderna i något äckligt tampongsnöre. Leve menskoppen!
Tofflan: Menskopp, vaf*n är det? Tekopp har jag hört talas om…

26. Alla flator har haft en crush på L-word-Shane
Sedan växer man upp och inser att man borde satsa på något tryggare och mindre självdestruktivt.Till exempel Tina! Där har vi massor av vuxenpoäng!
Tofflan: Jag har aldrig haft nån crush på Shane. Shane borde för övrigt klippa sig.

27. Alla flator älskar schlager
Trodde ni att det bara var bögarna som älskade schlager? Ha! Think again, vi skrålar till Kikki, trånar efter Shirley och drömmer om Jill.
Tofflan: Jag är periodare på schlagermusik!

28. Alla flator äger en rutig skjorta
…eller två eller fem.
Tofflan: Ingen, faktiskt!

29. Alla flator har en flat-mamma
Det betyder inte att ens mamma är flata; en flatmamma är en äldre, mer erfaren flata som fungerar som guide ut i Lesbiania. Ungefär som en fadder eller storasyster. Perfekt när man är liten och vilsen och ännu outkommen. Sen på sikt, när man lär känna fler i sin egen ålder och kanske träffar en tjej fasas flatmamma-rollen ut och man blir mer som vanliga kompisar. En regel är att man inte ligger med sin flat-mamma – det är att likna vid incest.
Tofflan: Har aldrig haft nån sån!

30. Alla flator får nåt nostalgiskt i blicken när man nämner Fucking Åmål
Världens bästa film. Dessutom Sveriges allra första flat-film, som för övrigt ledde till att O´boy samma år ökade sin försäljning av chokladdryck med 300%.
Tofflan: Hatar den filmen av personliga skäl, trots att jag aldrig har sett den. Jag vägrar. Av personliga skäl.

31. Alla flator flyttar ihop efter att ha dejtat två gånger
Trots att förhållandet är dödsdömt redan från början envisas vi med att skaffa lägenhet och katt och dvd-boxar och traska in i symbiosen tillsammans. När vi sen slutligen inser att det här funkar inte så himla bra, i den fas när tex. ett heteropar skulle göra slut och flytta isär, då gör vi precis tvärtom. ”Älskling, ska vi inte gifta oss?”
Tofflan: Verkligen INTE!

Sigrid Abelli & Emelie Mire Åsell

Ungefär elva saker stämde in på mig! Hur många stämmer in på dig???

Read Full Post »

Ulla Billquist – en soldat i min ”armé”?

Ulla Billquist… Den häftiga rösten som kanske är mest känd för schlagern Min soldat under beredskapstiden i Sverige. Nu är hon aktuell igen med en samlingsbox med över 400 inspelningar på 17 CD-skivor samt en bok med unika bilder och textkommentarer. Och av den framgår att Ulla Billquist troligen var en soldat i min ”armé”.

Ulla Billquist, inte alltid så glad som i vissa av hennes schlagers… Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.

                                                                                                                                                        Ulla Billquist slog igenom 1929 och var mycket stor under beredskapsåren. Hon kallades för

en sångens Inga Tidblad

och hade en alldeles fantastisk röst. Hon var en av Sveriges mest populära artister under dåtiden. Bara tre dagar före sin död spelade hon två skivsidor låtar. Men hur kom det sig att denna kvinna tog sitt liv, endast 38 år gammal?

Enligt Lasse Zachrisson, som producerat boxen, var självmordet en konsekvens av hennes kamp med sin sexuella identitet. Bakom sig hade hon tre havererade äktenskap. Hon efterlämnade också en tonårig dotter. Och när hon hittades på köksgolvet hade hon armarna vilande över bröstet och huvudet på en kudde. Bredvid den döda låg ytterligare en kudde som indikerar att nån legat bredvid men gått. Enligt Lasse Zachrisson var det en kvinna som Ulla Billquist träffat i Stockholms revykretsar och som hon i hemlighet hade haft ett längre förhållande med. Vi ska komma ihåg att homosexualitet var brottsligt i Sverige fram till 1944 och Ulla Billquist tog sitt liv sommaren 1946. Då var det inte heller hennes första självmordsförsök.

Nyheten om den här boxen har gjort mig nyfiken på Ulla Billquist, en tidig soldat i min ”armé”, en kvinna som inte kunde leva fritt med den kärlek hon ville…

Read Full Post »