Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nattkröken’

Ett långkört inlägg.


 

Det blev en lång dag idag och slut är den inte ännu. Efter en värknatt och diverse plock på förmiddagen gav jag mig iväg runt lunchtid. Jag visste ju att storhandling väntade vid ankomsten och ville försöka hinna med den innan mörkrets inbrott. Men när jag hade en tredjedel kvar av resan blev jag nödd och tvungen att stanna för output och input. Det senare blev i form av en plastad ostmacka och kaffe. Hela 51 spänn ville kassörskan ha för detta. Jag hade en femtiolapp och en femhundring i plånkan, men ingen enkrona. Du ska inte tro att hon bjuckade på spännen. Det blev till att knäcka femhundringen. Och just som jag slagit ner rö… min bakre del för att fika insåg jag att jag hade glömt min medicin så fint i dosetten hemma i Uppsala.

Plastad macka o kaffe

Plastad macka med ost och kaffe till för 51 spänn.


Vad gjorde vi före elektronikens genombrott? 
Idag var jag överlycklig att det finns nåt som heter e-recept. Efter ankomsten slängde jag i mig en kopp kaffe till, tog mammas storhandlingslapp och styrde kosan mot lasarettsapoteket i Metropolen Byhålan. En mycket vänlig tjej lät mig plocka ut tre mediciner, trots att jag hade tagit ut så sent som förra veckan. Men hon gjorde en anteckning om att jag glömt mina mediciner och sen var det inte mer med det! Toppen, toppen, nu slipper jag kräkas, till exempel. Det var jag mest rädd för eftersom det är vad som händer efter ett dygn utan den ena medicinen.

Korvkioskmeny

Jag fick leta upp en ny korvkiosk idag eftersom Nattkröken hade blivit wokkiosk.

På min shoppingtur blev jag och Clark Kent* observerade av vännen M, medan jag missade vännen FEM på lasarettet med några minuter, tror jag. Båda vill ses och jag ska försöka få till det hela. Men på påskdagen blir det en tur ut på landet för att hälsa på vännen I – vars nya och närmaste granne är FEM:s äldste son. Notera att vännen I och FEM inte känner varandra. Vilken liten värld det är! Jag ska ringa vännen på landsbygden under morgondagen för vägbeskrivning så att mamma och jag inte kör vilse. Ja, för mamma följer med, om hon orkar.

ICA Maxi var jag inte ensam. Där var värre än värst och inte hittar jag i butiken heller. Så vi glömmer detta trauma. Hem med tre kassar och en apotekspåse, en kopp kaffe och sen iväg till korvkiosken för att inhandla onsdagsmat av äkta byhåletyp.

Nu har vi ätit och jag fått kolla mejl och sitta och skriva ett helt blogginlägg. Vi ska naturligtvis se på När livet vänder klockan 20. Jag är så tacksam att jag kom fram helskinnad – särskilt med tanke på vad kvällens program handlar om.

Mammas och min kväll ska avslutas med en promenad nere vid sjön. Clark får vänta här hemma. Han har just i kväll kört 10 000 mil.

Tiotusen mil

Clark har just kört tiotusen mil.


*Clark Kent = min duktige lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sista lördagen i Metropolen Byhålan.


Det är faktiskt så
att jag är övertygad om att det dröjer innan jag kommer tillbaka hit. Och kanske är det denna känsla som gör mig vemodig i natt. Men jag ska hur som helst försöka sammanfatta min dag i ord och bild och försöka att inte låta det negativa och ledsna ta över.

Efter många om och ett antal flera men kom vi iväg för att handla. Då hade jag i nån sorts förvirrat tillstånd rivit runt i skåp och väskor efter en påsjävel som jag hade mitt trådlösa modem i. Ingenstans hittade jag den! Jo, till sist. Flera timmar efter hemkomsten från vår shoppingur… Släktdrag, det där att lägga saker på så bra ställen att man inte hittar prylarna själv..?

Vi fyllde på mammas förråd av mat och andra förnödenheter och köpte blommor till kyrkogården. Mamma passade på att fylla på sitt sminkförråd också. Den lilla utflykten tog över två timmar, men både mamma och jag blev nöjda. Och äntligen kunde vi prata lugnt och sansat om total årsskötsel av graven. Det är ohållbart att mamma ska behöva be folk om hjälp hela tiden, lika ohållbart som det är för mig att åka 60 mil för att plantera blommor eller tända ljus. Jag har kollat priser nu i kväll och att dela på en tusenlapp om året har vi råd med. Ett tag till.

Dagens middag hämtade jag från Nattkröken. Jag var första kund idag. Han kämpar verkligen hårt, den där korvkioskkillen! Jag hoppas att han fortsätter kämpa för nåt som faktiskt är kultur…

En kvart över sju lämnade jag mamma och gick ner till hamnen för att träffa vännen FEM. Vi hann träffas en stund, alltså, innan jag åker. Kanske skulle jag ha åkt hit nästa vecka i stället, men nu är det som det är. Jag har varit här i nästan tio dagar. Dags att fara hem.

När man inte ses så ofta inser i alla fall jag att man vet väldigt lite om varandra. Ja FEM vet säkert massor mer om mig än jag vet om henne, men jag fick ändå en del glimtar från ett liv och en tid som jag inte har varit delaktig i. Om vi bodde närmare skulle vi absolut träffas oftare. Vi delar nämligen en stor passion – böcker. Naturligtvis blev det en hel del snack om litteratur, men också om film. Sen hade jag liiite svårt, periodvis, att koncentrera mig på vad FEM sa. Det var så mycket lustigt folk i omlopp att jag inte kunde låta bli att glo. Jag erkänner!

Ett stort sällskap på stället dit vi gick för att dricka kaffe och äta kakor respektive ta en öl hade nån sorts lek för sig, såg det ut som. Typ Hela Havet Stormar. Eller också var alla i sällskapet allmänt förvirrade. Ingen av dem satt stilla många minuter. Efter ett tag serverades de mat. Som på en given signal steg alla damer i sällskapet upp, tog sina tallrikar och försvann in i restaurangen. Några kom tillbaka med sina tallrikar efter en stund, medan andra återvände tomhänta. Lämnade de tillbaka maten, eller vadå? Sista gången jag tittade hade de som gjort sig av med sina tallrikar fått nya tallrikar – med annan mat. Jaa, det var snurrigt värre! Dessutom tycker jag inte att alla passar i shorts. Eller, jag skiter i vad folk har på sig hemma, men inte på en restaurang. Om jag hade ätit på stället skulle jag ha mått smått illa av det jag såg – motsatsen till fägring i uttrycket

kvinnlig fägring…

FEM och jag tog en promenad längs kanalen och FEM visade mig den nya bron. De har röjt ur vid sidan av kanalen och gjort fint med nya bänkar etc. Här skulle jag gå ofta om jag var bosatt i stan!

Strax före klockan 22 var jag hemma, lagom i tid för att umgås en stund med mamma framför TV:n tillsammans med Kommissarie Banks. Ja, det är väl bara att säga som det är – jag är en tant.

I morgon ska jag försöka komma iväg runt 13-tiden, för jag vill köra till Sommar i P1. Men man vet aldrig. Klockan har sprungit iväg nu och den blir väl närmare två innan jag kan posta det här inlägget.

Här kan du se en del av mina upplevelser under lördagen i fotoform:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


Idag är det kanonväder.
 Badväder. Det är nog det bästa vädret hittills här i Metropolen Byhålan. Och det har inte varit särskilt dåligt väder tidigare heller, om jag säger så. Det är inte världsakul att sitta inne i en mörk lägenhet med fällda persienner (”folk glor så daaant!”). Jag har i alla fall utverkat att balledörren* MÅSTE få vara öppen idag (”men jag tycker det är kallt”). Anar du frustrationen???

Jag har tagit en skön dusch och tvättat håret i Vättervatten. Inte helt fel även om jag förstås hade föredragit att få simma i det. Frukost och disk är avklarade. Så snart mamma är redo (”det tar lite tid för mig” – ”men vi har ingen brådska!”) ska vi åka till… ja, gissa vart! – för att handla matvaror och blommor. Därefter blir det en tur upp till kyrkogården för att besöka pappa, mormor och morfar och mammakusinen B:s föräldrar.

En fin burk

En burk för kakor – eller blot til lyst…


Gissar att det blir lite eftermiddagsfika
hemma sen och framåt kvällningen mat från Nattkröken. Ytterligare lite senare är det dags för dagens höjdpunkt, att få träffa vännen FEM en stund. Vi har prelbokat sju, halvåtta i afton. Kanske tar jag en öl, rentav. Men mer blir det inte, jag har ju långkörning i morgon. Tänkte försöka komma iväg lagom till Sommar i P1. Vet inte vem som pratar och vill inte veta det heller – jag vill bli glatt överraskad!

Min fina burk är diskad och nerpackad och det återstår bara att slänga ner nån skjorta och ett par pikéer samt necessär i min ”nya” resväska. Dator och modem färdas separat, förstås.

Händer det nåt roligare hos dig idag???


*balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.


Det blev en tur ut till Förorten idag också.
 För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Glashjärta
Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.


En halvtimme efter Sommar
svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Äggmacka m ansjovis kaffe o chokladboll m socker
Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…


Jag fikade ganska länge,
men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken
Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.


Mamma och jag slafsade i oss
i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Bron
Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.


Det jävla jippot i morgon
är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Stråhatt
Jag känner mig som hemma.


Jag känner mig ovanligt hemma här.
Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Min mugg
Mugg med antikvärde?


Klockan är mycket
och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.


*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.


På vägkrogen förfasade jag mig invärtes
över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.


I hyllan hittade jag också en spännande bok
som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.


Efter ett tag började det knorra i magen
och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.


Det blåste bara en svag vind
och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.


Och medan jag promenerade 12 kilometer,
passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…


I m0rgon ska jag försöka komma iväg
lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…


Livet är kort.


*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.


Hos mamma fick jag kaffe och bullar
– och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.


Jag har varit ute med sopor
och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.


Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆


Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.


Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.


Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…


På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…


En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »