Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘silver’

Antikrundan i Uppsala: Sex timmar för tre minuter

Ett inlägg om en lördags köande.


 

Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.

Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.

Solbränd i nacken

Det hettade bra…


Fästmön anslöt vid 12-tiden
och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.

Kölapp nr 25

Vi fick så småningom en kölapp…

En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.

På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.

Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.

Jag hade med mig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:

Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…

Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.

Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!

Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!

Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…

Den är ju inte ens bunden…

Varpå jag svarade:

Nej, det är små kort med bibelord i asken.

Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.

Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.

Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!

Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.

Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:

  • vatten (om det är varmt)
  • drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
  • paraply (skydd mot solen)
  • ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
  • bra skor
  • lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
  • saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…

Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!

Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…

Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens besök på loppis i Ulva.


Vi for iväg ganska sent idag
och det visade sig vara lite dumt. Bakluckeloppisen i Ulva öppnade klockan 11, men stängde redan klockan 15. Och där var massor att se – jag skämtar inte! Det var fyra gångar med dubbla rader, tror jag, och vi hann nog inte titta på allt innan det plockades ihop.

Men innan vi for var jag ju tvungen att fota mitt senaste husdjur. Det verkar som om fjärilar trivs hos mig… Den här lilla satt på utsidan av balledörren*, så den behövde inte räddas, bara bli fotad. Jag måste säga att jag tycker att det är stor skillnad på kamerorna i iPhone 4S och 5 – den i 5:an är mycket bättre! Den här bilden är alltså tagen genom en fönsterruta och väldigt nära.

Fjäril på utsidan av rutan

Min nyaste husdjur.


På bakluckeloppisar
kan man hitta både skräp och fynd. Den här gången gjorde vi fynd båda två! Jag hittade fyra bruna senapsmuggar från Höganäs som jag brukar förvara min hemgjorda senap i – äh, jag bara skojar! – dricka kaffe ur. Och jag fick ge tio spänn för dem. Tio spänn för fyra, alltså!

Efter en kort kaffe- och glasspaus tittade vi in i en av Ulvas mer exklusiva antikaffärer. Jag beundrade framför allt krokodilhandväskorna, barbar som jag är. Därefter gick vi till kvarnens stora antikhandel, Ulva diversehandel. Där gick vi i nästan en timme och glodde på allt fint. Fästmön såg fina burkar som kostade massor, jag blev överförtjust i fiskknivar i silver. Men vi tittade bara, för det var liiite utanför våra budgetar, så att säga.

Här kan du se några av prylarna vi kikade på:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma igen noterades
att somliga har så mycket grejor på sina uteplatser att de måste ta till sidan utanför sitt staket för att dricka öl. Suck, vilken tur att vi ska gå iväg snart så jag slipper reta upp mig, menar jag. Nu räcker det med att smacka med tungan och skaka menande på huvudet…


*balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt till det förgångna, på sätt och vis.


En kvav dag.
Vi sov inte alltför länge, jag gillar inte när det är för varmt i sovrummet. Frukosten intog vi i köket. Knäckemacka med ost. Paprikan kom från krukan på ballen*.

Knäckemacka m ost o paprika
Knäcke med egen paprika.


Vi tog Clark Kent**
och for till Ulva kvarn där det var bakluckeloppis. Och massor av människor. Fästmön och jag gick bara och tittade på allt och alla. I en låda hittade vi Kikki.

Kikki
Kikki låg i en låda.


På ett bord
hittade vi detta osannolika par, en naken kvinna och en munk.

Naken tjej o munk
Ett osannolikt par.


Sen såg vi Annas bekanting J,
som stått och gjort affärer hela dan. Det hade gått väldigt bra!

Jag slog på stort och inhandlade en pocketbok för två (2) kronor. Dock inte den till höger på den här bilden.

Rosa elefant o Bebisbok
Anna samlar på elefanter, jag på bebisböcker. Kan man tro.


Vid ett bord
sålde en man sin avlidne pappas saker. Bland annat förevisade han en fin dosa för skjortknappar. Tyvärr var priset för högt för vår del. Dessutom blev jag så betagen av både berättelse och dosa att jag glömde fota asken.

En man sålde barnkläder. Det där med genusperspektiv i marknadsföringen kände han nog inte till. Eller också gjorde han det. Jag tog mig i anden för min panna.

Rosa f flickor blått f pojkar
Rosa för flickor och blått för pojkar… 


Vi for vidare till Gamlis
för var sin glass. Anna bjöd. Vi tittade in till Mjödstugemannen med den arga hunden. Han säljer så många vackra saker! Idag fastnade jag för Tingeling.

Tingeling i silver
Tingeling i silver.


Häftigast av allt är kristallkronorna
som hänger i träden. Den ena kostar ”bara” 5 000, den andra 10 000. Inget för våra kassor. Men vackert är det med kristaller…

Kristall nära
Kristall, vackert!


Nu laddar jag
för en intervju klockan 16 med en färgrik person.

I kväll blir det middag på lokal med K och M. Jag dränker mina sorger helst i goda vänners lag. Och jag ångrar ännu inte mejlet jag skrev till prefekt 2 idag på förmiddagen. Mitt sätt kanske inte är rätt sätt, men jag står för det. Medan drömmarna fortfarande vilar ovanför regnbågen. Där ligger de bra. Jag orkar inte bära dem själv just nu.


*ballen = balkongen

** Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Så har den här säsongen av Antikrundan tagit slut. Den sista rundan gick från Eslöv, där man har varit tidigare den här vändan.

Antikrundan säsongsavslut
En del ville jag inte ha med på bild, men… Från säsongsavslutningen 2013 i Eslöv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


De häftigaste prylarna
i säsongsavslutningen var, enligt mig dessa:

  • En tjej som skrattade hela tiden kom med ett kinesiskt fat, inköpt i England. Tallriken var från 1700-talet. Värdet sattes till 1 000, kanske    1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en superläcker spindelbrosch i olika sorters guld och med briljanter. Broschen värderades till 50 000 kronor.
  • Ytterligare en kvinna kom med ett fiskfat i silver. Fatet var gjort 1920. Värdet sattes till 125 000 – 150 000 kronor.
  • En kvinna kom med en stor mortel i brons från 1600-talet. Morteln värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • En tjej kom med en leksaksstork inklusive bebis. Leksaken värderades till mellan 1 000 och 1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en överfångsflacon – vilket ord, va?! – i ett etui. Flaskan värderades till mellan 5 000 och 6 000 kronor.
  • En karl (!) kom med en häftig stol i valnöt. Stolen var troligen italiensktillverkad  och från 1700-talet, medan dess beninläggningar troligen härstammade från 1800-talet. Stolen värderades till mellan       8 000 och 12 000 kronor.
  • En fnittrande tjej kom med ett porslinsfat. Fatet visade sig vara gjort av Picasso. Det värderades till runt 176 000 kronor.
  • En tjej kom med en läcker röd leksaksbil. Värdet sattes till upp mot      2 000 kronor.
  • En man kom med en leksakskamel. Kamelen värderades till mellan         8 000 och 10 000 kronor.
  • En dam kom med en hiskelig lampa, enligt henne själv. Jag tyckte att den var häftig! Lampan var tysk och gjord i koppar. Dekoren var asiatisk. Lampan värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
  • En kvinna kom med en skrivbyrå i mahogny från tidigt 1800-tal. Möbeln värderades till 12 000 – 15 000 kronor.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans TV-höjdpunkt enligt mig: Antikrundan. Denna gång är rundan tillbaka i Halmstad där man har varit tidigare den här säsongen.

vinylskiva Roxette

I kväll fick vi se en fin vinylsamling. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


De här prylarna
i kvällens program tyckte jag var fina:

  • En kvinna kom med en kartong med sex glas. Skorrande berättade hon om glasen som alla var olika. Troligen är glasen från 1830 – 1850 nån gång. Värdet sattes till cirka 300 styck.
  • En kvinna kom med en guaschtavla av Esaias Thorén (medlem i Halmstadsgruppen). Den värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
  • En karl kom med ett gäng serietidningar, bland annat 91:an. En av dem värderades till cirka 3 000 till 4 000 kronor.
  • En man kom med en bonadsmålning som varit i hans familj sen 1800-talet. Bonaderna sätts upp till jul, berättade mannen. 125 000 –         150 000 kronor värderades bonaderna till – de är totalt fyra till antalet.
  • En man kom med en Ming-gubbe som var rätt hiskelig. Gubben var en takryttare med uppdrag att skrämma bort fiender. Värdet sattes till ett par tusenlappar.
  • Två kvinnor kom med en kanna. Kannan visade sig inte vara silver och värderades till endast 500 kronor.
  • En kvinna kom med en stålrörsfåtölj och en golvlampa. Fåtöljen, ommålad, men med originalkuddar, beräknades vara värd 4 000 – 5 000 kronor. Lampan värderades till ungefär 7 000 – 8 000 kronor.
  • En man kom med en tuberkelspottflaska. Äcklisch, tyckte Fästmön och jag. Flaskan värderades till ungefär en tusenlapp.
  • En man kom med ett golvur med en gök. Klockan och verket var från 1700-talet. Uret värderades till 15 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett skåp med ett påmålat troll. Gustaf Tenggren är konstnärens namn. Han började med att ta över efter John Bauer, men hamnade så småningom hos Walt Disney. Skåpet, i jugendstil och troligen gjord till en barnkammare, värderades till 60 000 – 80 000 kronor, kanske 100 000, till och med.
  • En man kom med en fin Severin Nilsson-målning av två barn som åker kälke. Tavlan värderades till ungefär 100 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle igen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Phlip Zandén är en skådespelare jag tycker mycket om, så honom var jag riktigt nyfiken på när jag satte på TV:n klockan 20 för att se Stjärnorna på Slottet: Philip Zandéns dag. Jag kan inte på rak arm säga var jag har sett Philip Zandén, men jag vet att jag har gillat det mesta han har gjort.

Philip Zanden

Philip Zandén var jag nyfiken på. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Philip Zandéns dag
började med pocherade ägg… Därpå blev det frukost som inleddes med prat om barndom. En barndom som präglades av solsken, men också alkoholism och självmord, en tonsättarmorfar, en barnslig pappa och en närvarande mamma.

Första aktiviteten efter frukost innebar en cykeltur och en korg. Eftersom Philip Zandén deklarerat att det bästa i livet är gratis bar det av till skogs för att plocka svamp. Svamp, som inte satt fast… När Ewa Fröling fått en pinne i brasan halkade samtalet in på danska. Philip Zandén berättade om sin karriär och om äktenskapet och barnen – och kriser och skilsmässa. Det mesta tycks hända vid dörrar och på trösklar. Därpå blev det tennis, synnerligen spännande mixmatch.

Under fördrinken till middagen sköts kanon. Middagsbordets färger gick i blått och silver, mycket vackert! Samtalet kretsade kring att lämna barn och hur ont det gör, men också kring Philip Zandéns varierande roller som skådespelare.

Efter middag och presentutdelning blev det sång av stycke, tonsatt av Philp Zandéns morfar.

Det blir högsta betyg! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Ewa Frölings dag.
Här kan du läsa mina ord kring Claes Malmbergs dag och Lill-Babs dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Färger är signaler om olika saker. Kanske spelar de roll när man väljer bil. Den gångna veckan undrade i alla fall Tofflan vilken färg din bil har.

Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:

24,24 procent (åtta personer) svarade: Jag har ingen bil. 
18,18 procent (sex personer) svarade: Silver/grå. 
15,15 procent (fem personer) svarade: Svart. 
12,12 procent (fyra personer) svarade: Vit. 
6,06 procent (två personer) svarade: Blå. 
6,06 procent (två personer) svarade: Grön.
6,06 procent (två personer) svarade: Annan färg.
3,o3 procent (en person) svarade: Brun. 
3,03 procent (en person) svarade: Guld.
3,03 procent (en person) svarade: Beige.
3,03 procent (en person) svarade: Röd.
Ingen svarade Gul eller Orange.

Simstar kommenterade:

En svart bil, inte förstahandsvalet eftersom den oftast ser smutsig ut men köper man av svärfar har man inte mycket val

Tofflan kommenterade:

Ja, svart är som vit – all smuts syns direkt. Men ärligt talat, när jag köpte Clark Kent (= min lille bil-man) tänkte jag, när det gällde färgen, att den inte skulle vara vit eller svart. Och silver har visat sig vara fantastiskt bra att dölja skit med!.. 😉 Jag köpte för övrigt Clark av en gammal kompis från tonårens fru!..

Stort TACK till dig som klickade ett svar och/eller kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »