På toppen igen!

Ett toppigt inlägg.

---

 

Min blogg låg på tionde plats idag mitt på dan. Listan visar Uppsalas privata bloggar.

Idag mitt på dan upptäckte jag det: jag är på toppen igen. På Bloggportalen, vill säga. Av totalt 1 502 Uppsalabloggar hittade jag min på tionde plats i listan över Uppsalas privata bloggar. Det var ett tag sen sist…

Egentligen bryr jag mig inte om topplistor. Men jag ska erkänna att det är lite häftigt att se sig själv – eller, som i det här fallet, min blogg – på en topplista. Allra helst som det inte bara snackas om tidningsdöden idag utan om bloggdöden.

När det gäller min blogg har jag noterat en smärre nedgång av antalet besök. Inte så stor skillnad än så länge. Däremot är det allt färre som kommenterar. Det kan ju bero på flera olika saker, till exempel…

• man skummar inläggen
• man googlar/söker information om ett visst ämne
• man anger falska kontaktuppgifter när man försöker kommentera
• man vågar/vill inte kommentera för att man är rädd att göra mig arg/ledsen eller för att man är rädd att bli förföljd, hånad och mobbad för att det avslöjas att man läser min blogg (jorå!)
• man har mindre tid att kommentera
• man läser via mobilen och det är lite krångligare att kommentera därifrån
• man snokar, bara

med mera.

Personligen läser jag mycket varje dag, för jag har kanske lite mer tid än många andra. När det gäller bloggar är min lista ganska lång. Däremot är den inte statisk. Det tas bort bloggar därifrån och det läggs till. Men exakt vilka bloggar jag följer har jag fått lov att dölja av olika skäl.

Men det här med bloggtoppen… För ett tag sen blev jag tvungen att vidta vissa åtgärder, också det av skäl som jag tycker är beklagliga. Att förfölja nån på olika sätt för det h*n skriver är brott mot yttrandefriheten. Att slänga ur sig påståenden om nåns vandel är förtal. Att vara med om förföljelser och förtal är jobbigt. Därför nollställde jag mig själv, kan man säga, medan åtgärder sattes in. Detta fick till följd att jag förlorade min position.

Det är lite dubbelt, med andra ord, att jag är tillbaka i toppen igen. För då får jag ju uppmärksamhet och det tycks vara det som stör somliga. Inte för att jag har nåt att vara avundsjuk på… Jo! Det skulle vara kärleken, dårå. Den finns ju kvar, Fästmön står vid min sida och jag vid hennes fortfarande, efter åtta år i höst.

Smickrande är det emellertid också att hamna på toppen. Det visar ju att jag är läst, att många läser mina ord. Min blogg har ett varierat innehåll, som du som läser den nog har noterat. Jag skriver om sånt som intresserar mig, men jag skriver också mycket om mig själv. Vissa inlägg är lite som en dagbok. Det är alldeles utmärkt för mig att gå tillbaka till när jag ska kolla vilken dag jag har gjort nåt eller när nånting hände eller om jag har läst en viss bok, till exempel.

I allra högsta toppen bland Uppsalas privata bloggar finns en blogg som handlar om en annorlunda familj. Det som är annorlunda med den familjen är att där finns många barn. På silverplats finns en blogg som handlar om skvaller. Sen följer ett antal bloggar om sjukdom, barn och familj, smink och mode, handarbete och konstnärligt skapande, mat. Och så min blogg, Tofflan – en tragisk komedi. Lite stolt är jag nog, trots allt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Greenshaw’s Folly

Ett inlägg om en TV-film.

---

 

Vem vill se på tråkig fotboll när man kan se på miss Marple? Fästmön sussade gott i soffan medan jag glodde på Miss Marple: Greenshaw’s Folly (2013).

Miss Marple har åtagit sig att gömma en mamma och hennes lille son undan en brutal make och far. Hon tar dem till Greenshaw’s Folly, där hennes väninna miss Greenshaw forskar i botanik. Mamman får arbete som miss Greenshaws sekreterare. Men fler gäster finns på plats. Pojken Archie får berättat för sig om ett spöke. När butlern sen plötsligt faller från en stege har Archie just sett spöket. Först ser dödsfallet ut som en olycka. Så sker ytterligare ett dödsfall.  Fast det är uppenbarligen ett mord. Miss Marple nystar – och det handlar inte bara om handarbete och stickning… Det handlar om riktigt otäcka övergrepp på ett barnhem.

Den här filmen är riktigt spännande! Inte så man blir fruktansvärt rädd, men nog hoppar jag till ett par gånger. Så även Anna, innan hon somnade i soffan.

Toffelomdömet blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gottisdag

Ett inlägg om denna tisdag, som blev en rätt god dag, trots allt.

I morse skrev jag ju om tisdagar och att de ofta är så illa ansedda. Min tisdag blev faktiskt ganska bra, kan jag summera så här på kvällen. Så klart att jag var arg när min handläggare från Arbetsförmedlingen ringde i morse. Men samtidigt var jag nöjd att hon verkligen hörde av sig, för det var ju det jag väntade på. Nu hoppas jag få ordning på ärendet så att jag kan lägga det bakom mig ett tag. Kanske börja njuta av att det snart är jul i mitt hus, till exempel..?

Tomten har jul i sitt svamphus i alla fall.

Arbetsdagen flöt på bra idag. Jag kände inte en enda gång att det var nåt jag var rädd att misslyckas med eller inte skulle klara av. Tvärtom gjorde jag en del bra saker – tycker jag själv. Det bästa var nog att jag bokade in ett möte med chefen i morgon bitti. Nu funderar jag på vad jag säga och hur jag ska lägga fram det hela. Det kanske ger sig under samtalets gång. Det viktiga för mig är att jag så snart som möjligt får markera att vissa saker inte är OK. Det känns skönt att jag inte är ensam om att tycka det, för övrigt.

Fick ut en del nyheter och ett pressmeddelande på webbplatserna. Sista, interna nyheten gick ut på eftermiddagen. Extra kul var det att få mejl från chefen där det stod

Snyggt jobbat! 

Mejlet kom alldeles nyss och jag har lovat mig själv att inte kolla jobbmejl utanför arbetstid, men… I kväll blev jag ju glad.

I övrigt är det en e-tjänst som krånglar på webben. Det ringer en del folk till mig om detta och på själva sidan står det att felet är anmält och att tekniker tittar på det. Frågan är vem som har anmält det och vart. Det är många såna här frågor som landar i mitt knä just nu.

Det finns en riktigt trevlig tjej med finländskt ursprung (ja, det finns flera som är både trevliga och finska!) som jag gärna fikar med. Det är gott att få lite ”kompisar” på jobbet, såna man kan ha roligt med och prata om intressanta saker med. (Inte recept, handarbete eller barn.) Idag på förmiddagen kom hon ut med en gigantisk skål med godis i fikarummet… Det gick naturligtvis inte att låta bli att ta en och annan bit…

En gigantisk skål med godis kom fram på fikabordet.

Jag var ensam hela förmiddagen på jobbet, så gott som, så I tyckte att jag kunde åka hem lite tidigare. Det var bra, det, för jag behövde handla. Dessutom hann jag med att köpa den sista julklappen till Fästmön. Tror jag. Nu skulle jag behöva fixa nåt mer till mamma också.

Nyduschad och renhårig har jag just tagit ett par mackor. Lite senare ska jag släpa ut julklappar i bilen och åka och hämta Anna. Maj gadd, jag undrar var hon ska gömma dessa paket… 

Hur går det för dig med klapparna???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mycket att tänka på, men…

Ett både tankfullt och snuskigt inlägg.

Idag har jag plötsligt fått lite mycket att tänka på. Det var nämligen inte bara kvinnan som sökte Berit som ringde. Det kom ett samtal från nån som tänker förorda mig som kandidat för intervju på ett jobb – ett jobb jag sökte så sent som i morse. Snacka om att självkänslan steg. Samtidigt vet jag att det är långt från en första kontakt till ett slutgiltigt kontrakt…

Tog en promenad på lite mer än tre kilometer och en halvtimme. Det regnade väldigt blött, så det nytvättade håret är nu fullt av vågor där det inte ska vara vågor. Ser komplett galen ut – som jag brukar, med andra ord.

På tal om ord funderade jag på nånting jag läste på förmiddagen, ungefär:

Äkta vänner är som diamanter, falska vänner finns det lika gott om som löv.

Ja, det är säkert inte korrekt återgivet. Eller också existerar det inte nåt sånt här talesätt. Skit samma, jag tyckte att det lät väldigt rätt i min öron. Därmed inte sagt att jag inte älskar löv, för det gör jag! Falska vänner, däremot, älskar jag förstås inte.

Falska vänner? Nja, vackra höstlöv.

På min vandring idag var det som sagt väldigt blött. Jag tog faktiskt bara två bilder, ville inte blöta ner iPhonen.

Den här bilden är till Cattis, FEM, Gunilla och alla andra snuskor på nätet. Här ser ni att jag talade sanning, minsann!

Snorrevägen finns i Uppsala, faktiskt väldigt nära där jag bor.

Nu ska jag skärpa till mig, för om en timme ska jag bli intervjuad av en journalist som ska skriva nåt seriöst i en veckotidning. Och nej. Det handlar inte om handarbeten eller recept, sånt som somliga snackar om på fikarasterna. Det handlar om mer allvarliga prylar som inte alls är särskilt roliga.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hantverkeri

Ett inlägg om dagens handarbeten.

Idag är det visst Stora Hantverkardagen! I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.

Flera vridpinnar har pajat, men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.

Man kan ju undra var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var…

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?

Nästa hantverkeri idag ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommaren utan män

Ett inlägg om en fantastisk liten bok.

En av mina nya författarbekantskaper är Siri Hustvedt. Lite kul att en av mina nya vän-bekantskaper gav mig en bok av denna författare, Sommaren utan män. Alldeles nyss har jag läst ut denna fantastiska lilla bok om cirka 200 sidor. Tack, Inger!!!

En fantastisk liten bok.

Huvudperson i den här boken är Mia, en medelålders kvinna, vars make lämnar henne. Han är förälskad i en yngre kollega. Mia bryter först ihop, men bestämmer sig därefter för att resa till sin mamma. Där i hemstaden ska Mia hålla en poesikkurs för ett gäng tonårstjejer. Mia lär också känna mammans närmaste väninnor, ett grupp spännande kvinnor.

Egentligen utspelar sig tre historier i en här i boken. Tre historier i tre olika åldersgrupper. Och ovanpå detta även ett litet HBTQ-tema! (Det är mycket därför den är så fantastisk. Att författaren får ihop det hela på bara 200 sidor, ungefär!) Dels är det Mias separation, dels är det tonårstjejerna, en grupp i vilken det förekommer riktigt raffinerad mobbning. Och så är det mammans spännande kompisar. Särskilt fascinerande är Abigail, som visar vad de egna handarbetena döljer för hemligheter…

En helt klart fascinerande bok! Jag känner igen mycket, bland annat kring mamman och åldrandet. Men också om mobbningen och separationen.

Högsta Toffelbetyg, ingen tvekan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gifte vi oss?

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?

Anna, däremot, fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?

Vi sprang lite kors och tvärs och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…

Det här med CCS fotcreme tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.

Därpå styrde vi stegen till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.

Anna tog en kolakaka med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!

Vi strosade lite i stan, men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar…

Broderi, kanske?

Vid det här laget hade jag jätteont i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.

Åkanten har stans mysigaste läge, men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.

Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.

Anna avnjöt ett tjeckiskt öl med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.

Öllistan innehöll för övrigt en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.

Jag tänker inte besvära dig med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.

När allt var uppätet och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Brist på fantasi?

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »

En dag i Kungliga Hufvudstaden

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!

Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!

Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.

Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…

Jag läser snusk som vanligt på tåget.

En liten kjol.

Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…

Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.

Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!

Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…

När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.

En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.

Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…

Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.

Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…

Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…

En läskig rygga.

Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?

Ett kort att bli glad av och åt.

Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???

En hemlös i ett hörn?

Stadshuset – en klassisk silhuett.

Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!

Nallar till förbannelse i en affär…

Tittut!

Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.

Handarbete med tänkvärd text om rökning…

Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.

Filosofiskt på toa.

Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.

I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.

Anna är nog lite hungrig här.

Annas mat och dryck.

Min mat och dryck.

Fem stjärtar från min Maestro.

Torta och caffe.

En lång pip.

Anna letar efter nåt.

Anna letar lite till.

En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.

Vart tog Anna vägen???

Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »