Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nallar’

En liten bok på cirka 200 sidor har hållit mig fången så snart jag har haft en stund över. Det är Barbara Ehrenreichs Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, en bok som ingick i det digra bokpaket som vännen FEM skickade till min 50-årsdag. Tusen tack! Det här var riktigt intressant läsning!!!

Ironisk, humoristisk och allvarlig bok om positivt tänkande.


Jag har citerat boken flera gånger här på bloggen.
Kapitlens innehåll är synnerligen intressanta och relevanta för mig. I kapitlet om bröstcancer gör författaren upp med infantiliseringen med allt rosa och alla nallar, eller, som hon kallar det

[…] bröstcancergrannlåten […]

Noteras bör att författaren själv har bröstcancer, så hon borde ju veta. Även om jag inte har diagnosen kan jag känna att om jag fick den skulle jag ha mycket svårt att tänka positivt, jag skulle vara urförbannad! Och det är en kraft, det också, ilska…

Ett kapitel som jag tyckte var synnerligen läsvärt var det som handlade om

[…] ett annat område av personliga olyckor, de avskedade tjänstemännens värld. […]

Den här världen där man är

[…] på väg ner i fattigdom […]

och uppmanas att

[…] se sin belägenhet som en ‘chans’ som borde välkomnas […]

Sen följer ytterligare ett par kapitel som jag finner något mindre intressanta och bitvis tradiga och sega, med alltför långa stycken och meningar. Men så i ett PS-kapitel levererar författaren sin syn på saken, en åsikt som jag verkligen delar:

[…] Realism – intill defensiv pessimism – är inte bara en förutsättning för människors utan för alla djurarters överlevnad. […]

Slutbetyg: högt!

Read Full Post »

Att barndomshemmet är borta – så tillvida att det är sålt – känns mer än jag har kunnat skriva om. Liksom de vackra tavlorna med mera som gick på auktion i torsdags. Vi har ännu inte fått nån rapport från den, så vi vet inte hur det har gått, men ändå. Allt är borta.

Det var heller ingen höjdare att åka bort till huset i söndags med nycklarna och se hur de rev ut del efter del från min barndom… Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas, för jag hade mammas bästa för ögonen. Men den som har fått för sig att jag är en känslokall typ känner mig inte alls. Det är bara det att jag inte alltid visar mina tårar.

Mamma hade gjort iordning en påse med saker till mig och man kan säga att de blev ett litet potpurri på min barn- och ungdom. Jag öppnade inte påsen förrän igår kväll. Först hittade jag en klänning!


Min smutsrosa dopklänning, snart 48 år men håller fortfarande ihop.

                                                                                                                                                     Mamma hade också räddat min lilla röda kälke – fast den låg inte i påsen – som min morfar snickaren gjorde till mig när jag var nånstans mellan tre och fem år, gissar jag. Den vilar numera överst på hyllan i min hall.


Fullt funktionsduglig med styrbar ratt är min lilla röda kälke! Till och med originalsnöret sitter kvar, det som mamma och pappa tvingades dra mig med.

                                                                                                                                                              I påsen hittade jag också bland annat ett par leksaksnallar, min konfirmationssjal och två Allers-romaner*. Och så låg min allra första tappade tand där, i en genomskinlig ask, sparad av min pappa. Lillans bok var rolig att bläddra i, men jag undrar varför alla mina teckningar till tomten låg inuti boken..?


Lillans bok – proppad med småbarnsinfo om Tofflan och med brev, böcker jag tillverkat och teckningar, många av dem till tomten. Konstigt…

                                                                                                                                                               Det blev en resa nerför Minnenas aveny…

Men att komma hem innebar också att se och känna att jag var efterlängtad här. Min Fästmö hade köpt en vacker ros och ett säkert svindyrt Amarone-vin och så hade hon tillverkat ett fint kort med ett rött hjärta på. Är hon bäst, eller?!.


Detta är Nu: en ros, ett vin och ett kort med kärleksord.

                                                                                                                                                           *Allers-romaner = en sorts tantsnuskböcker som gick som följetong i veckotidningar och sen gavs ut i pocket, billig kiosklitteratur

Read Full Post »

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!


Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!


Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.


Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…


Jag läser snusk som vanligt på tåget.


En liten kjol.


Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…


Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.


Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!


Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…


När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.


En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.


Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…


Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.


Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…


Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…


En läskig rygga.


Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?


Ett kort att bli glad av och åt.


Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???


En hemlös i ett hörn?


Stadshuset – en klassisk silhuett.


Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!


Nallar till förbannelse i en affär…


Tittut!


Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.


Handarbete med tänkvärd text om rökning…


Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.


Filosofiskt på toa.


Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.


I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.


Anna är nog lite hungrig här.


Annas mat och dryck.


Min mat och dryck.


Fem stjärtar från min Maestro.


Torta och caffe.


En lång pip.


Anna letar efter nåt.


Anna letar lite till.


En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.


Vart tog Anna vägen???


Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »