I andra hand

Ett inlägg om en loppistur.

---

 

I eftermiddags blev det en tur bland några av stans loppisar och second handaffärer i Boländerna här i Uppsala. Första stopp på turen var Helping Hand – och idag handlade jag faktiskt! Den som känner mig kan räkna ut bakarslet att det naturligtvis var en bok som fick följa med hem. Jag hittade nämligen boken Pardans, som är skriven av min gamla (ursäkta, Birgitta!) universitetprofessor, numera emerita, i litteraturvetenskap, Birgitta Holm. Samtliga böcker kostar tio kronor – om annat ej anges. På Pardans angavs ej annat, så en guldpeng betalade jag för den. I övrigt såg jag en riktigt fin pjäs, en burk från Rörstrand, formgiven av Marianne Westman, tror jag. (Lite osäker, för den var inlåst.) Den var dock utanför min prisklass – på prislappen stod 750 kronor.

Här är några av de saker jag såg på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästan vägg i vägg med Helping Hand i Boländerna ligger Myrornas butik. Där gjorde somliga en hel del fynd, medan andra nöjde sig med en pocketbok för tio kronor. Alla pocketböcker kostar nämligen just nu tio kronor här. Tyvärr hade inte inte alla i personalen tvättat sig ordentligt, vilket gjorde det stundtals outhärdligt att strosa runt och titta utan att få kräkreflexer. Pontus i kassan var dock ett trevligt och väldoftande undantag. Roligt var det att se några av bilderna vi såg på Fotografiska i söndags som inramade affischer. Uppenbarligen har somliga ställt ut flera gånger på museet – även samma bilder.

Här är några av de saker jag såg på Myrorna i Boländerna idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagens sista loppisstopp blev Röda Korsets Kupan. Där tappade jag nästan hakan av förvåning när en karl med armbåge hade ner ett glasföremål från en hylla. Inte en min rörde han, inte en ursäkt kom, inte en ansats att hjälpa personalen att sopa upp. I stället svepte han ut tillsammans med fru och barn, efter att det sistnämnda kört, i mitt tycke, en gång för mycket över glasskärvorna med sin trampbil. Hoppas det blev punka!

Jag såg en man i rött i en provhytt. Han var mer intresserad av tidningsklippen på väggarna än att prova kläder. Jag försökte fånga honom på bild, men det var som om han hade ögon i nacken. Just som jag skulle ta bilden rörde han sig och gick ut.

Förutom detta slog jag på stort här dagen till ära och inhandlade ett visitkortsetui i trä och en läserska i gips. Etuiet kostade bara tio kronor, figuren, som jag använder som bokstöd, betalade jag 35 kronor för.

Vi intog glass och kaffe medan Fästmön funderade över ett större köp – som sen inte blev av av kostnadsskäl. Ibland önskar jag att jag kunde…

Här är några prylar från Röda Korsets Kupan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det en kyld Ginger Joe på ballen* innan jag börjar tillagningen av en lite senare middag.

Men vad har DU haft för dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbölingar i Byhålan

Ett vänligt inlägg.

---

 

Folkets hus, ett av de fulare husen i Metropolen. Det gamla Folkets hus är mycket vackert!

Så märkligt livet kan vara. Jag lämnade Metropolen Byhålan 1980 och min västkustliga vän kom att hamna nånstans mellan Metropolen och Stöllestan för ett par år sen. (Ännu märkligare är det att äldste sonen Bröstkorg blev hennes granne i våras!) Fredagen som var igår strålade vi samman, två utbölingar, i Metropolen. Jag hade tänkte ge vännen I en lektion i Byhålekunskap. Det stannade vid att peka ut… Folkets hus…

Det är inte särskilt ofta vi har träffats eller kan ses. Avstånd och annat gör sitt till. Men med vissa människor klickar man. Vi parkerade oss på Motormuseets kafé (även restaurang) ett par timmar. Mamma betalade vårt fika. Själv fick hon sitt hår fixat, modern.

En fin restaurang med en oäkta orkidé i fönstret – som till och med hade en plastplupp kvar där prislappen förmodligen hade suttit. Kitsch!

Begränsat med tid gör att man koncentrerar sitt samtal. Vi delade med oss av glädje och sorg och sånt som är viktigt i livet – och i döden. Jag bekände ett fel. Jag skulle ha bekänt flera fel, men det blev bara ett idag, en får portionera ut dem. Skuldbördan lättade ett gram eller två. Många kilon finns kvar.

Innan vi skildes åt tog vi ett varv på stan. Det gick rätt snabbt. Jag noterade affärsdöden även här. Massor av lokaler stod tomma. Ändå var stan befolkad. Kanske mest av turister och utbölingar, som vi? Jag hade i alla fall lyckats inspirera I till att göra ett besök i Skafferiet. Ett par egna ärenden gjorde jag. Bland annat hann jag med en kort titt inne hos Bok-Anna i hamnen och tänk, en liten bok följde med hem, förvånande nog.

Bussen till Stöllstan hade samma nummer som för 35 år sen. Vi stod en stund i kuren innan fordonet kom för att frakta min vän hem till sitt. Själv gick jag hem till mamma med lättare steg. Senare blev de tyngre igen – av pizza. Resten av kvällen ägnade mor och jag åt att glo på TV, bland annat Tyst vittne. Det var lite svårt att förmedla till mamma att en inte behöver prata precis hela tiden en ser på ett TV-program utan bara under reklamen. Men till sist tror jag att även hon fångades av kvällens intriger.

Nu har det blivit lördag och idag fyller min lilla mamma 80 år. Det är knappt så att jag fattar det. Dan inleds med presentöppning, men sen tuffar vi iväg på utflykt söderut.

Här är några bilder från min fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för vänskap och för blomman till mamma, I!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En världslig resa

Ett inlägg om den resande Toffelfoten.

---

 

Onsdag och resdag. Jag hade tusen saker (liten överdrift, bara!) att göra hemmavid först, men jag hade tack och lov kommit ihåg att jag är glömsk och därför skrivit listor. Listor av varierande slag. Så faktum är att jag ännu inte kommit på nåt jag glömt hemma. Fast… jag hade kört ut bilen från garaget när jag kom på att jag hade mitt fula, fläckiga hemmalinne på. En extra tur tillbaka till lägenheten blev det.

Väldigt glad blev jag att bokpaketet från cdon kom idag. Jag köpte ju två böcker för namnsdagspengen jag fick av mamma. Beställningen gick iväg i söndags, fakturan kom igår och böckerna idag. Snabbt jobbat! Lustigt nog lät böckernas titlar tillsammans som nån sorts bokpoesi…

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap – det låter nästan som bokpoesi, eller hur?

När jag rullade ut från New Village hade det börjat regna. Sen fortsatte det att regna, mer och mer och mer… Bitvis gick det som max att köra i 70 trots att det var 120. Dålig sikt, hala vägbanor, stor risk för vattenplaning och väldigt mycket trafik. Ja, jag var rädd. Nej, jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli skadad och för att skada andra. Men mitt förnämliga sällskap under en och en halv timme av resan var Hédi Fried som sommarpratade i P1. Stundtals när jag lyssnade till hennes berättelse föll mina tårar lika ymnigt som regnet utanför. Rädd var jag för körningen i det här vädret, men när jag tänkte på vad Hédi Fried hade överlevt skämdes jag. Vilken historia, vilket livsöde!

Tre mil innan jag nått mitt mål sprack himlen upp och blev blå. Min resa tog fyra timmar i stället för tre idag, men jag kom fram helskinnad och det är jag tacksam för! Mamma bjöd på kaffe, macka och kaka och trots att jag fikat vid Brändåsen var jag riktigt sugen. Det bästa med Brändåsen är nämligen inte deras plastade mackor och kaffe utan deras toaletter och att de har gratis wi-fi. Sen smakar macka utan plast bättre än macka med plast också…

Mamma blev glad för den gula blomman och pysslade med den medan jag åkte och storhandlade. Vid halv sju-tiden var jag klar och varorna inplockade. Molnen började hopa sig, men vi tog en promenad nere vid sjön. Det var skönt med lite luft och att få röra på benen. Hemma igen lagade jag mat, det vill säga ställde fram inköpt kall mat. Kvällen avslutades med prat och umgänge. Jag märker att vi är så lika – när vi är ensamma och plötsligt får en åhörare pratar vi på, både mamma och jag.

Godis köpte jag till oss, för här skiter vi i att det inte är lördag. Men det lustiga var att ingen av oss tog en enda bit – vi orkade inte. Så de som spar de har – lördagsgodis till torsdag kväll. Prislappen på påsen är för övrigt för två påsar. Nog för att godis är gott, men även jag har en botten…

En snabb surfrunda är vad jag orkar med när jag har publicerat detta. I morgon ska vi ut på diverse ärenden och mammas huvudpresent ska inköpas, förhoppningsvis. Jag hoppas att din onsdag var bra och önskar dig en god natt!

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går mot slutet

Ett inlägg om veckan, månaden och lite annat.

---

 

Världen största ögon. Bilden är nästan sex år gammal…

Nu ska vi inte göra några snabba tolkningar av rubriken. Det den avser är att det går mot såväl slutet på veckan som slutet på månaden. Tänk, snart är det juni och dags för skolavslutning! Förra året kunde jag inte delta i skolavslutningen eftersom jag jobbade. I år tänker jag vara med – om jag får. Och tro inte att det har nåt att göra med den traditionsenliga jordgubbstårtan som Fästmön gör, neheeej da! Jag har försökt vara med vid yngste bonussonens samtliga skolavslutningar och det är en rörande tillställning – om än jobbigt att stå rakt upp och ner så länge för mina onda fötter och i antingen stekande sol eller hällande regn. Nej, skolavslutningen är inget jag missar om jag inte är tvungen att vara på annat ställe. För rätt som det är är lillskrutten stor. Det går fort.

Idag har jag namnsdag. Inte för att jag känner mig som nån Jeannette, precis… Den enda som uppmärksammar det nu för tiden är min lilla mamma. Två namnsdagskort hade hon dessutom skickat – bara för att hon tyckte att hon skrev så fult (”glasögonen åkte av hela tiden”) i det första kortet. Lilla mamma då! På söndag är det Mors dag och mamma får sitta ensam. Men hon har i alla fall en ny och fungerande perkolator – som jag vet ALLT om vid det här laget. Den blev en förtida present, fast det låg också ett inslaget paket att öppna på söndag i påsen som snälla FEM vidarebefordrade åt mig.

Två namnsdagskort sprättade jag upp idag från lilla mamma.

 

Skrivbordsstolen från A och J, tillfixad, är till salu för 1 500 kronor på Helping Hand… Den lämnade FEM och jag in när vi var där i början av maj.

Vänner ja… De är en folkgrupp i sig. Den som har läst mitt lösenskyddade inlägg från igår kan se ett exempel. Jag förde en sms-dialog med vännen A igår eftermiddag medan jag fnulade runt på Helping Hand och hon hade råkat hamna på en sightseeingtur per tåg i Mellansverige tack vare (nej, inte på grund av!) en nedriven kontaktledning eller va 17 det nu berodde på den här gången. Det var nämligen så att jag och FEM lämnade in en skrivbordsstol där den där helgen när FEM var på besök här. Stolen hade jag fått av A och hennes man, men vi fick inte ordning på ryggstödet – trots att vi totalt var en fem personer som försökte… (Hade kunnat bli ett separat blogginlägg!) I övrigt var stolen jättefin och vi fick ett stort TACK när vi lämnade den. Att det blev just Helping Hand hade att göra med att FEM ju köpte en bästefåtölj där till sin sambo och vi behövde få plats för den i hennes bil. Och igår såg jag den blåa stolen som vi hade lämnat. Uppenbarligen hade nån med ingenjörsutbildning varit på den, för ryggstödet såg helt OK ut. Men prislappen… Jag baxnade!!! Och naturligtvis tog jag en bild och skickade över till min turistande vän A. Jag kan bara föreställa mig hennes fågelholksmin när hon tog emot bilden på mobilen…

I övrigt såg jag en del fint och fult på Helping Hand. Smartaste grejen var nog det kombinerade lilla nyckelskåpet/spegeln som säljs för 65 kronor. Naturligtvis inget som följde med hem till mig, jag har både nyckelskåp och spegel i min hall. Men ett litet tips för den som inte har nåt! Idag, fredag, har Helping Hand stängt, men på lördag är det öppet igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag åker Anna hem till Himlen för att vara mamma på heltid i två veckor igen. Jag skjutsar hem henne, förstås. Hela bilen är full av grejor, trots att vi redan varit ute en vända till Himlen med saker. Vi storhandlade i onsdags och körde då även ut och packade in de fem matkassarna. Storhandling är aldrig roligt, men i onsdags var det nog värre än värst. De första 20 minuterna terroriserades vi kunder av ett meddelande på först svenska, sen engelska, som upprepades hela tiden. Det handlade om att ett brandlarm hade gått i byggnaden, men att det skulle undersökas innan kunder och personal behövde agera på nåt visst sätt. Tänk om vi hade varit nästan färdiga – och så hade vi fått lämna vagnen med alla kassarna och springa ut!.. Nej, jag vill inte ens föreställa mig och jag är glad att det uppenbarligen var ett falsklarm eller nåt test.

För egen del ska jag hasa över till Tokerian och köpa mig nån ordentlig mat till i kväll. Det blev varm korv boogie till middag igår. Tanken var att det skulle bli korv med bröd, men det fanns bara ett bröd kvar till de tre ganska så små kycklingkorvarna. Nä, det var inte särskilt mättande för en som hade hållit på med kroppsarbete och jagat skruvar under eftermiddagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du får en fin helg! Själv förenar jag mig med familjen under morgondagen. Till dess ska jag skriva och skriva och skriva lite. Och försöka läsa ut min bok på gång! Jag är alldeles i slutet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ärenden, ärenden!

Ett inlägg om att leta, finna och fundera.

---

 

I took a break, a KitKat.

Idag har Fästmön ledig dag. I morgon väntar dubbelpass med start klockan 8 och slut klockan 21. Hon hinner inte hem emellan. Därför for vi ut på några ärenden idag. En del var av privat karaktär, andra av tjänstekaraktär. Efter första stället blev jag väldigt trött och tog en chokladpaus i bilen. Tack, Rusta, för fyra KitKat för tio kronor!

Nästa ställe vi skulle till var stängt, så vi besökte ett annat och ett tredje. Fjärde stället var också tillbommat. Baskat! Vi korsade gamla E4:an och for till Återbruket. Där träffade jag vänlige Paul, som jag fått veta att han heter, och passade på att berätta att mina hyllor hade blivit så fiiina. Men så kikade jag förstås efter fler hyllor till bra pris. Jag skulle kunna tänka mig ytterligare en Billy rödbrun till gästrummet samt en låg, vit hylla till sovrummet. Ingetdera fanns. Däremot såg jag en låg rödbrun hylla som skulle ha kunnat vara en Billyhylla. Men jag vet inte – jag tror inte att den rödbruna gjordes i låg variant. Trots priset, 50 kronor, fick den stå kvar. Nä, jag har nog mitt sikte klart.

Kolla kattklippet! Äh, visst är lampan söt? En katt som sitter och läser. Men på prislappen stod nästan 400 kronor, så den fick vara kvar i affären.

Näst sista anhalten var Chilli. Där har de både fina och roliga saker, men inget fick följa med oss hem. Väldigt spännande och alternativa möbler och prylar finns där dock och det är roligt att bara titta. Jag blev överförtjust i allt från en kattlampa (och jag som inte ens gillar katter!) och underliga skulpturer till härliga soffgrupper och en skinnsäng. Dessutom har de roliga plåtburkar och tvättkorgar som heter Linn. Bara det… Blev naturligtvis tvungen att pinga äldsta bonusdottern. Jag tror att hon blev jääättesuuugen på sån korg (not!).

Om nåt följde med hem? Tja, jag hade velat ta hem en massa prylar, men jag har ju i princip köpstopp. Det blev lite choklad och rengöring till tvättmaskinen (mer om detta kommer sen när jag har testat!), en bok som inte stod på listan (vad får jag för straff?) från Myrorna i Boländerna och så två kassar mat från Tokerian.

Alldeles strax ska jag laga mat. I kväll blir det kycklingfilé med ädelostsås till oss båda, ugnsgrönsaker till Anna och potatisgratäng till mig. Kvällens vin är hemtrampat rött. Jag börjar faktiskt bli lite hungrig…

Här är några bilder från våra irrfärder idag. (För faktum är att turen var lite för(v)irrad. Vi hittade inte riktigt det vi skulle ha. I nåt fall blev det en kompromiss, i andra fall krävs det att en av oss funderar vidare…)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt och gammalt

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.

---

 

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.

Jag har just avslutat ett telefonsamtal med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nytta och nöje

Ett inlägg där vi har blandat nytta med nöje.

Det var väldigt skönt att kunna hitta tre jobb att söka, skriva ansökningar samt skicka iväg redan tidigt idag. Tyvärr fick jag mejl efter ett par timmar om att en av tjänsterna redan var tillsatt. Men nu har jag över 20 ansökningar inne som är aktuella, det vill säga ansökningstiden har inte gått ut.

Passade på att skicka efter linser via nätet, för jag fick ett väldigt bra erbjudande från LensWay om 25 procent rabatt och fraktfritt. Detta innebär minst 150 kronor lägre kostnad än när jag köper till vanligt pris från min vanliga leverantör!

Sen for vi då ut till Himlen för lite arbete. Där skulle det rensas. En del prylar skulle slängas, andra saker skulle ges bort och några saker skulle hem till mig. Det blev ganska tomt hemma hos Fästmön…

Lite tomt hos Anna. Men vi lämnade sopborste och skyffel kvar ifall Kronprinsen vill städa.

Det var tur och bra att Kronprinsen var hemma så att tanterna fick lite hjälp med såväl tunga saker som DVD-filmer som hade fastnat… Clark Kent* blev alldeles knökfull med grejor. Eller byyyst, som vi har börjat säga här…

Fullproppad bil. Eller byyyst, som det också heter.

Några prylar skulle lämnas in till Återbruket. Och när vi ändå var där passade vi förstås på att titta. Men vi hade ingen lust att betala parkeringsavgift. Jag såg en skitstor nalle som verkade ha fått nån sorts talförbud…

Skitstor nalle med talförbud?

Böcker var förstås det mest intressanta, men idag gjorde vi inga fynd. Det var inte riktigt på vår nivå.

Om man leker den leken med sin lillebror förstår jag att denne får utbrott.

Utanför Återbruket fanns en rolig ko-utställning.

Tema: Ko.

Klockan hade passerat lunchtid, men kaffetarmen var alert. Så vi for till Gamla Uppsala och Odinsborg för att ta en fika.

På Odinsborg kan man dricka mjöd, men vi ville ha kaffe.

En LITEN fika blev det bara för Kickorna.

Den hette Käck på min tid.

Anna var helt utmattad efter all rensning och allt damm som kom åt överallt i hennes hals och så…

Anna var helt utmattad. Kolla, förresten, vilken jäkla platt mage hon har fått!!!

Kyrkan stod kvar där den alltid har stått.

Gamla Uppsala kyrka stod kvar.

Innan vi styrde hemåt mot New Village tittade vi in till Antikmannen i Mjödstugan. Där såg jag bland annat en fin saxofonbrosch som fick mig att tänka på en lirande kompis…

Saxofonbroschen fick mig att tänka på en lirande kompis.

Inne i ett av uthusen såg vi fantastiska kristallkronor. Och så denna takkrona, endast för levande ljus…

Enorm takkrona för levande ljus.

Jag fotade kronan på uppdrag av Anna vars Ajfån inte ville uppföra sig som fölk fån. Men jag tycker förstås också att den är urhäftig. Vi vågade inte kolla prislappen. Eller fråga om priset, rättare sagt. För när det inte finns nån prislapp brukar saker och ting ju kosta en del…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

En utflykt bland gamla grejor

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.

Inte hittade jag nåt bra i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.

För Andras grannar kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.

När jag till sist såg detta fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

Jaa… vad ska man säga…

Affären bredvid har funnits lite längre och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???

Jaa, det var så fascinerade och gräsligt att det nästan var häftigt och snyggt!

Ett leopardmönstrat vitrinskåp.

Förutom detta var stället fullt av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 

Just en sån golvlampa skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Vilken fining, va?!

Varma och mätta på intryck åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Den färggranna Annan.

Anna lagade god mat – kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsdag

Ont i hälen. Det fick jag av allt traskande idag, men det är OK, det var en bra dag och det var skönt att vara ute – och inne i affärer.

Först gick vi och tittade på Ekebyprylar. Inte riktigt min grej, jag tycker att mycket Ekebykeramik är klumpig och rätt ful. Den här firren, till exempel. Vem kan tycka att den är fin? Och kolla prislappen…

En rätt ful fisk. Och 15 papp kostade den.

Nä, då var de här aporna lite sötare, men ändå ingenting som jag ville skulle följa med mig hem.

Apoj som kjamas.

Roligast var nog att det mitt bland alla Ekebyprylar och 70-talssaker fanns ett ställ med… Anna…

Anna mitt bland alla prylar.

Vi traskade vidare för att kolla läget på Vaksala torg, men där pågick ingen kommers vad vi kunde se. I stället hamnade på nån loppis i en källare med en skvalande fiskdamm precis utanför. Vi steppade upp till stan och Den Mest Älskade bjöd på kaffe och slabbigt upplagd cheesecake på Panini.

Blaskigt kaffe och slabbigt upplagd cheesecake… Nej, lite kompetensutveckling av personalen skulle inte skada.

På Panini var det ganska tomt på folk. Några barnfamiljer var där, men det var ganska stilla. Och inte är det väl så konstigt att kunderna uteblir när kaffet är som det är och den berömda cheesecaken serveras så slabbigt som på bilden… Nåja, kakan var GOD i alla fall, men den såg ju inte så aptitlig ut.

Desto mer folk var det uppe på stan. Vi gick i några affärer och hamnade till sist i nya Hemköp där vi köpte lördagsgodis. Och nej. Inget lösgodis där bajsiga fingrar varit och rivit utan choklad i oöppnade förpackningar. Samt lite tomater till kvällens middag. Det var de enda varor, förutom en tub CCS fotcrème, den bästa, som följde med mig hem.

Innan vi åkte hem besökte vi London. Jag har aldrig varit på Stationen och blev väl inte så där imponerad. Dåligt med bord, men rätt sköna barstolar med armstöd – fast för smala arslen, dock. Rätt mysig miljö och blandat klientel. Många glodde på oss, så vi såg väl lite aparta ut, eller nåt.

Flaskorna i London var i alla fall vackra. 

I taket hängde glas – och några konstiga små lampor.

Glas och lampor i taket.

Anna tog en tjeckisk öl (Staropramen), jag en lokal (Uppsala lager). Gott att sippa på och tiden gick snabbt.

Uppsala lager.

Bussresan hem gick bra. Anna ser på lite inspelningar på DVD:n, medan jag har skrivit detta. Och nu är det dags för matlagning. Den blir nog bättre av ett glas vin som jag just har tippat i mig. Ahhh… det är lördagskväll…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomtat!

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett hårt paket till mig själv.

Via jobbet har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.

I och för sig skulle man kunna se inläggen som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)

Livet är kort.

Read Full Post »