Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged ansikte, antik- och vintagebutik, antikexperter, Antikintresserad, Antikrundan, arkitektur, äldsta bonussonen, öppna, överblivet kaffe, bakom, baksida, band, bästefåtöljen, bemötande, Bibelord, bilder, bra priser, bra skor, bra tips, bränna mig, bulle, bunden, dricka, dryck, en upplevelse, en viss skillnad, engelska, England, entledigad, ett skuggande träd, Expert, farfar, förbannad, fördriva tiden, föremål, förstoringsglas, filma för TV, Finland, fota, foto, Fragment, framsida, frustrerande, gammal bekant, gå ifrån, glest, god hjälp, googla, grillspett, Guds ord, Gustaf III, häl, hälsa, hålla reda på, hemland, het dag, hett om örona, hetta som eld, inget värde, inspelning, Instagram, inte besviken, inte möjlighet, inte missnöjd, intresserad, januari, kaffe, kö, köa, kölapp, könummer, kika, klocka, Knut Knutson, konst, läsa, lätt matsäck, lördag, lördagseftermiddag, lördagskväll, lördagsmiddag, litteraturexperten, ljuvlig mat och dryck, loj, lokal, Magnus Bexhed, mamma, maskeradbal, mat, matlagning, märklig mackapär, meny, mindre hår, miniatyr, miniatyrbibel, mitten, mobiltelefoni, nacke, nå målet, nöja dig, nya testamentet, onsdag, orka, orka bära, ovanpå huvudet, pappa, pappas farmor Mabel, par, paraply, retro, ringla sig, roa sig, rygga, sakna, samtal, sällskap, silver, silverfodral, silvrig ask, sitta, skrin, skrivet med bläck, skugga, skydd mot solen, små kort, snabb energi, sofflock, Soulfood Steakhouse, spännande saker, starköl, stå, Stockholms Posten, Sveriges historia, Sveriges Television, tack, tidsbestämma, tillträde till lokalen, toa, torg, träd, träffa, träfigur, trött, tro, trogen, Uppsala, Uppsala auktionskammare, Uppsala Konsert & Kongress, uppslagsverk, varmt, vatten, vän, vända på, värde, veta mer on 23 augusti 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en lördags köande.
Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.
Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.
Det hettade bra…
Fästmön anslöt vid 12-tiden och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.
Vi fick så småningom en kölapp…
En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.
På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.
Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.
Jag hade med mig…
Detta bildspel kräver JavaScript.
I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:
Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…
Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.
Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!
Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!
Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…
Den är ju inte ens bunden…
Varpå jag svarade:
Nej, det är små kort med bibelord i asken.
Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.
Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.
Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!
Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.
Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:
- vatten (om det är varmt)
- drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
- paraply (skydd mot solen)
- ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
- bra skor
- lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
- saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…
Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!
Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.
Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…
Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Åter är det höst och dimman sänker sig över gaslyktorna i Uppsala. Det ska firas Gustaf Adolfsdag och Frans Stenberg, professor i egyptologi, ser fram emot en gemytlig kväll tillsammans med sin assistent Henning med flera. Men i självaste Domkyrkan sker något förfärligt och professorn får mer levande kungligheter att tänka på än Gustaf II Adolf.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 